Emerentia

Tag: Flytta

EKEBO DAG 1

Så kom den, övertagsdagen.

12 februari 2018, dagen då vi fick nycklarna till vårt hus.

Här sitter vi! Men nya nycklar till vårt hus. Och en ganska full bil och jättepeppat barn. Ett barn som höll hov hela tiden hos mäklaren.

Där! Där är det!

Sen kunde vi inte hålla oss utan var tvungna att börja dra i tapeterna. Det gick bra och Stickan hjälpte till så gott han kunde.

Under strukturtapeten: ytterligare en. Denna monterad på en masonitskiva. Så längre kom vi inte här.

Men!

Nu garanterar vi den hör medverkan i Det sitter i väggarna. En 110 år gammal Jugendtapet. Jag ville gråta, men tog istället ett glas vin för att fira och funderade lite över om någon gammal boende finns kvar i väggarna, inte som något slags spöke, eller ond ande, utan mer som någonting annat.

Så, första kvällen på Ekebo tillbringades på en madrass. Idag får vi vår säng. Första dagen på framtiden, så att säga.

Jag skålade med Sara över instagram, idag har de lovat oss semlor mot husesyn.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

ATT ÖVERGE ETT HEM

Åh jag vet att jag försummar den här bloggen. Jag ska bli bättre. Det är väl bara så att det är ”lite mycket nu”. Och för en gångs skull stämmer det. Det är ingenting jag hittat på, utan det är faktiskt så.

Efter att ha snabbstädat (okej, jag städade konstant i sex timmar, Love fejade till 03:30) hela huset gick vi med på att visa vårt hus på en förhandsvisning och sen rullade det på. Vi åkte ut till landet för att inte stöka ner, eller snarare: inte låta Stickan stöka ner. Vi andades havsluft, hade svårt att sova på grund av nervositet och sen satt vi och bet på naglarna i några dagar.  Men mest såg det ut såhär:

Men så i fredags hände det! Vårt hus fick nya ägare. Vi bor visserligen kvar i någon vecka eller två till, kanske tre, men vi vet vem som ska bo här efter oss.

Så, för första gången på riktigt har jag kunnat slappna av, scrollat bland tapeter, mer tapeter och ytterligare tapeter och surfat runt på auktionssajter och tänkte på drömmiga saker som gamla stolar och en kökssoffa och annat.

Mest har det varit underbart, en tillflykt, men ofta har separationsångesten infunnit sig, en känsla av otrohet. Huset där mitt barn tog sina första steg, sa sina första ord, vände sig från mage till rygg, sov första hela natten, skrattade, log och började äta själv, där vi haft första julen vi bjudit in till, mitt 30-årskalas, namngivning och inflyttningsfest, där vår hund gled över det hala golvet första gången hon kom hem, mattan hon kissade ner och skarven hon tuggade sönder. Vårt första hus. Det huset, och den platsen, ska vi lämna. Det är bitterljuvt. Ibland känns det som om att jag inte gett huset en chans, andra gånger en hisnande känsla över att få flytta till vårt dröm hus. Även om vissa förundras över hur vi självmant vill flytta till mindre yta, utan härlig vindsvåning eller källare med enkel åtkomst. Men sanningen är att jag drömmer om den där handpumpen på gården, om de knotiga äppelträden, behöva gå ut ur källaren, genom trädgården, in i farstun med tvätt. Men ibland med ett visst vemod då.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

DRÖMMEN OM PARIS

Nu har jag slutat kindpussas och slutat skorra Merciiiiiii så fort jag handlat något. 

Men jag drömmer fortfarande om en höst i Paris. Och en vinter. Och en vår. Och en hel sommar. Ett liv helt enkelt. Och om vi verkligen bodde där, hur hade livet sett ut då? Hade jag sadlat om till florist eller levt på Love? Hade jag vandrat gatorna upp och ner och hade jag någonsin sluppit alla turister? Och hade jag själv någonsin blivit något annat än turist? 

Men jag tror att livet att sett ut ungefär så här, om jag fick drömma alltså.


Jag hade suttit uppflugen i ett fönster varje morgon med mitt morgonkaffe i handen.

Och jag hade klätt mig chict och ledigt samtidigt och varit sådär franskt sval, men ändå intensiv. Aldrig duckat en diskussion och alla andra hade debatterat lika glatt.

Och jag hade länsat papperskorgar och gathörn på fynd. Som det här plisseringspappret.

Och jag hade förkovrat mig i konst(en).

Det är så enkelt att drömma sig bort utomlands, att bilda sig en vision om hur det hade varit. Som att det är lättare att släppa loss bara för att ”hemma” är längre bort. Och samtidigt få mer förståelse. Hade vi sagt ”vi flyttar till Paris” hade alla jublat, men om vi istället sagt ”vi flyttar till Gotland på heltid” tror jag snarare att frågan blivit ”varför?” Och ”vad långt bort!”. Det är konstigt det där, hur avstånd relativiseras utifrån förväntningar, förhoppningar och förutfattade meningar. 

Så jag fortsätter drömma om det ljuva livet. Och låter det stanna vid en dröm. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

EGENODLAT

Förvånansvärt många frågar mig varför vi flyttat till hus, jag skriver förvånansvärt för att jag förvånas över det. Vem skulle inte vilja bo i hus tänker jag?

Mest flyttade vi nog för trädgården, jag har länge längtat efter att kunna påta, så, klippa, kratta, det är så meditativt.

Nu är det trädgården vi insett att vi kommer att växa ur först, inte huset, det är gigantiskt, men radhusträdgården lämnar lite att önska. Typ ett växthus, redskapsbod, hönshus, varm- och kallkompost (vi har idag en mullmaja som vi hittade under altanen, det är lyxen med ett gammalt hus med många ägare, det lämnas kvar saker, som dörrar, skåp och annat) och ett gäng odlingskragar. Nu har vi späckat fullt med jordgubbar, citronmeliss, grönkål, rädisor i krukor, sallad på kruka, rabarber, lavendel och lite mer. Men mycket vill ha mer. Jag ser plötsligt framför mig hur Love och jag blir självförsörjande. Jag tänker grisar, fast vänta, vi äter ju inte kött. Inte hönor heller, men då blir det ju ägg.

Ja, ni fattar, det är svårt att inte känna: det här är livet, när en efter middagen går ut och stor böjd över rävsvansar (och förbannar dem) och gräver, vattnar nylagt gräs och känner doften av syren.

IMG_3250

Och så är vinsten detta: smoothie på egna rabarber, med lite hallon, soyghurt och egen citronmeliss. Om 20 år kanske jag även gjort soyghurten själv eller kärnar smör eller mjölkar kor för hand, vem vet.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

DET STORA FLYTTINLÄGGET

Saker som är lätta att glömma i all packning. För det essentiella är ju just packningen. Att få med sig allt. Trodde vi.

Och som en hyfsat van flyttare mellan lägenheter finns det ytterligare snubbeltrådar när det plötsligt är ett hus som ska bebos.

Bra saker att tänka på (= vad vi lärt oss genom erfarenhet)
1) Elen. Se till att du har ett elavtal.
2) Fjärrvärmen. Se till att du har ett värmeavtal.
3) Vårdcentralen. Skriv dig på rätt plats innan du måste besöka vårdcentralen pga förfrysningsskador pga punkt 2.
4) Försäkring. Kolla så att de nya föräkringen täcker flytten. Annars blir det surt när TV faller i lastbilen och diskmaskinen går sönder i gamla lägenheten. Flyttar du till hus heter det villaförsäkring, hemförsäkring är inte alls samma sak utan gäller inte ett hus, bara en lägenhet.
5) Internet. För vill du installera larm numera så måste du ha internet.
6) Internet. Fiber till exempel, det är inte inkopplat, så då måste du skaffa ett trådlöst i mellanperioden.
7) Larmet. Skaffa ett larm, det ger dig billigare försäkring och sen se punkt 6.
8) Nycklarna till ditt gamla boende. Ska ju de nya ha. Håll koll på dem, annars får den du bor med, om du bor med någon, ta cykeln mellan jobbet och sista kontraktsskrivningen i regnet och hämta dem.
9) Olja in bänkskivan i ditt gamla boende i tid.
10) Ta med en adapter till ditt nya antennuttag.
11) Strunt i nummer 10, för det finns inga analoga kanaler längre och har du inget TV-abonnemang spelar det någon roll alls.

 

Det var nog allt. Hittills.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

SISTA SELFIEN FRÅN GP-HUSET

Bild 2016-01-25 kl. 14.57
Minns hur stort jag tyckte att det var första gången jag satte min fot i GP-huset. Då skröt tidningen om hur många läsare varje nummer hade och jag skulle börja skriva för ungdomssidorna. Jag snärjde jobbet med ett förslag om att testa lika offentliga toaletter.

Men nu, ganska många år senare, mer än 10, känns det inte lika stort, huset byggs om, receptionen är borta och restaurangen där jag lärde mig fixa automatkaffe finns inte heller längre.
I morgon är Djungeltrumman tillbaka på Vallgatan, mitt bland kullersten och myller. Fy sjutton vad skönt.
Lagomt till flytten kommer också vårt nya nummer. Själv befinner jag mig bland andra flyttlådor, vi har slagit vad om antalet flyttkartonger och antalet varv mellan lägenheten/magasinet och huset. Det återstår och se vem som vinner, jag vädrar dock vinst efter att jag lyckades klämma in exakt temperatur igår morse.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

FLYTTKAOS, FLYTTSCHMAUS

IMG_1105-1
HERREGUD hur mycket pinaler kan två människor samla på sig? Oändligt uppenbarligen. Sista helgen på Prinsgatan har bestått av hämtmat (Sondha på 4:e lång var det värsta jag ätit) och packning. Och dammsugning av mattor. känns som vi har 300 mattor, men vi vet att vi trots det behöver loppisfynda kanske fem stycken för att inte förfrysa tårna i huset. Nu är det 72 timmar kvar till kontraktsskrivning och innan dess ska jag hinna gå på min keramik, flytta från GP-huset till vårt eget kontor och duscha. Duscha är en svår post om vintrarna tycker jag. Jag är så vansinnigt frusen att det inte finns någon bra tid för det. På morgonen går det inte för då blir jag för kall hela dagen, detta pga jag inte införskaffat någon hårfön (stäng munnen) på kvällen går det inte heller pga blir för kallt när jag ska sova. Då återstår mitt på dagen och det funkar ju bara på helgen och nu är helgen redan över. Det innebär att torrschampo får rädda mig imorgon, men att jag illa kvickt får duscha kroppen nu. Sämsta av kombinationer. Smutsigt hår, ren i övrigt.

Nu: Kampen om Tungvattnet och sen London Spy.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

EN VECKA KVAR!!!!!!

Åh herregud, i morse, kompisar, då vaknade jag med ett skutt vid halv sju och insåg att det här är sista onsdagen jag vaknar i vår lägenhet! Snart blir det andra bullar (på alla sätt och vis, vi får en gigantisk gasspis att manövrera) för snart bor vi i hus!

Det är alltså en vecka kvar till det här:
12813781

Minus det varma vädret då. Jag hoppas att snön håller i sig, eller ännu hellre, att det kommit ny snö så att det är helt orört (litar inte på att de tre barnen som bor i huset nu låtit snön i trädgården vara orörd. Vad konstigt när jag tänker på det, vi kan liksom ärva inte bara lite av deras möbler, utan också eventuellt deras snögubbar).
I övrig har jag nu börjat oroa mig lite mer för vår belysning. Kommer vi klara oss? och hur löser vi fina, men provisoriska lampor? Vi är ju varken jättemycket för att köpa nytt eller för att köpa onödigt. Att köpa sånt vi ändå ska använda är en helt annan grej, men kommer vi ha användning för åtta rislampor? Det är liksom frågan. I helgen lyckades vi finna två lampor till hallen på entréplan och en till den på ovanvåningen. Men hur gör vi med sovrummet? Och arbetsrum ett och två och tre (också arv från föregående ägare med tre barn) för att inte prata om hur vi gör med vinden som ska bli studio?!
För att inte prata om källaren, som dessutom måste rensas på lite väggbeklädnad.
Så här tänker jag mig snötäcket i trädgården, ungefär:img_1080.jpeg

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

HÖNSDRÖMMAR

Jag läser allt jag kommer över, hoppas hitta något tummat ex av en bra hönsbok varje gång jag är på loppis. När Emmaus hade stängt igår sjönk hela jag, inte ens en chans att hitta en endaste hönsbok!
Till dess tänker jag på den här mannen:
höns i pool
Så många frågor, och de handlar inte alls om hönsen, utan snarare om hans glasögon och om hönorna bajsar i poolen när de simmar runt. Det är vad jag hört, att hönsen bajsar ganska friskt i trädgården, vilket kan göra våra 200 kvm tomt lite, så att säga, ockuperade och inte så barfotavänliga…

Och sen är frågan: vad kommer grannarna säga? Kommer de älska oss pga vi tar ansvar för djuren, deras välmående och dessutom producerar ägg? Eller kommer de avsky oss. Bör vi bonda med grannarna lite innan vi anlägger vår hönsgård? Ska vi ta höns från en äggfarm, rädda dem och framstå som ännu bättre människor? Eller ska vi hjälpa till med lantraserna, så att de inte försvinner? Finns så många frågor och ganska få svar känner jag.

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om det hon engagerar sig i för dagen, från höns till barn till politik.

  • Senaste inläggen

  • Senaste kommentarer

  • Arkiv