Emerentia

Tag: HUS

ATT ÖVERGE ETT HEM

Åh jag vet att jag försummar den här bloggen. Jag ska bli bättre. Det är väl bara så att det är ”lite mycket nu”. Och för en gångs skull stämmer det. Det är ingenting jag hittat på, utan det är faktiskt så.

Efter att ha snabbstädat (okej, jag städade konstant i sex timmar, Love fejade till 03:30) hela huset gick vi med på att visa vårt hus på en förhandsvisning och sen rullade det på. Vi åkte ut till landet för att inte stöka ner, eller snarare: inte låta Stickan stöka ner. Vi andades havsluft, hade svårt att sova på grund av nervositet och sen satt vi och bet på naglarna i några dagar.  Men mest såg det ut såhär:

Men så i fredags hände det! Vårt hus fick nya ägare. Vi bor visserligen kvar i någon vecka eller två till, kanske tre, men vi vet vem som ska bo här efter oss.

Så, för första gången på riktigt har jag kunnat slappna av, scrollat bland tapeter, mer tapeter och ytterligare tapeter och surfat runt på auktionssajter och tänkte på drömmiga saker som gamla stolar och en kökssoffa och annat.

Mest har det varit underbart, en tillflykt, men ofta har separationsångesten infunnit sig, en känsla av otrohet. Huset där mitt barn tog sina första steg, sa sina första ord, vände sig från mage till rygg, sov första hela natten, skrattade, log och började äta själv, där vi haft första julen vi bjudit in till, mitt 30-årskalas, namngivning och inflyttningsfest, där vår hund gled över det hala golvet första gången hon kom hem, mattan hon kissade ner och skarven hon tuggade sönder. Vårt första hus. Det huset, och den platsen, ska vi lämna. Det är bitterljuvt. Ibland känns det som om att jag inte gett huset en chans, andra gånger en hisnande känsla över att få flytta till vårt dröm hus. Även om vissa förundras över hur vi självmant vill flytta till mindre yta, utan härlig vindsvåning eller källare med enkel åtkomst. Men sanningen är att jag drömmer om den där handpumpen på gården, om de knotiga äppelträden, behöva gå ut ur källaren, genom trädgården, in i farstun med tvätt. Men ibland med ett visst vemod då.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

HEJ EKEBO! OCH JAKTEN PÅ FASADFÄRGEN

Jag måste nypa mig i armen lite ibland. Det är liksom för bra för att vara sant att vi köpt ett hus, som ser ut att ligga mitt på landet, trots att de ligger mitt i stan, med grusgångar och fruktträd och dessutom: ett namn! Att få flytta in i ett hus med ett namn, det känns så himla mycket Det sitter i väggarna. Som att vår medverkan nu liksom är helt säkrad.

Fast ju mer jag tänker på det funderar jag på om vi verkligen vill vara med där.

Vi vill verkligen försöka rusta upp och renovera varsamt. Vi vill återge husets dess forna glans (oj vem är jag?!) och har lovat varandra att skynda långsamt. Den senaste månaden har jag gått med i otaliga byggnadsvårds-grupper på Facebook, börjat betala medlemsavgift till Svenska Byggnadsvårdsföreningen. Jag vill renovera med hjärta och hjärna, men för det inte kompromissa med varken funktion, säkerhet eller smak.

När vi tillträtt kommer vi behöva lägga om taket. Och självklart har våra takpannor visat sig vara av en ovanlig norsk sort, som slutade tillverkas 1912. Så nu jagar vi med ljus och lykta efter pannor som liknar, eller kanske rent av samma norska panna, från bruket Torp&Brug. Att lägga pannor omlott var tydligen inte så vanligt. Och samtidigt som taket kommer vi att behöva börja med söderfasaden. Och om taket kanske känns lite tufft och tråkigt känns fasaden som en dröm. Eterniten ska väck, fram ska träfasaden (som förhoppningsvis ligger orörd under) och sen ska det målas! Och just måleriet är det som fyller de flesta av mina lediga stunder numera, eller ja, i alla fall när jag går på toaletten.
Just nu fylls min pinterest av faluröda hus och vackra färgkombinationer.
För visst bör det vara rött huset? Om vi kastar oss på en gissning?

Jag gissar på Rött, vitt och en grön. Vilket är ungefär precis som grannarna (de har visserligen bara rött&grönt) målat sitt 20-tals hus, och det känns ju lite tråkigt ändå, att ha två trähus på samma gata med samma färger. Så nu drömmer vi oss bort och funderar på det här. (Bilderna går att klicka på för att komma till källan!)


Specialsnickeriet har gjort den här dörren, och en kromoxidgrön dörr & spröjs vore ju härligt.

Från Hålla Hus hittade jag dessa, kanske rött, vitt och ockra är något? Eller kanske ska vi skippa det röda helt på fasaden? Och istället stå ut mot grannarna?


Eller som Studio Karin har hittat, lite blekgrönare, kan ju visserligen vara en linoljefärg som börjat blekna…

Karin har också hittat den här blekblå.

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

HEJDÅ HUSET//ETT NYTT KAPITEL

Då var det ute, lite vemodigt men också roligt. Vi ska flytta! Men innan jag öser ut planer och byggnadsvårdslänkar (ja, vi flyttar till ett gammalt, men fint hus med en massa sån omtalad potential!) vill jag dela med mig av hur himla fint vi haft det på Munkebäcksgatan. Extra fint har vi haft det den senaste veckan sen vi rensat bort 75% av allt vi samlat på oss och jag stylat färdigt.

Här går det att hitta lite mer info. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

En bild som dessutom är alldeles färsk och visar vad vi håller på med just nu. Vi målar om.
Att flytta in i ett hus som var helt färdigställt av någon annan har definitivt sina fördelar, att första gången en köper ett hus är det verkligen bra att inte behöva spara pengar för att lägga ett nytt golv, måla om överallt eller riva innerväggar, eller dränera.
Men det innebär också att väldigt mycket är väldigt nytt och väldigt fint, även om det kanske inte riktigt är vår stil. Så nu gör vi de små förändringarna som gör huset mer oss och vårt.
Som att måla om sovrummet och precis när vi målat klart och därför tillbringat några nätter på vinden, insett att vi nog vill bo på vinden ändå… så när vi snart vädrat ut sovrummet målar vi vinden och sen flyttar vi nog upp dit ett slag. För lyxen är ju att det bara är att flytta ner igen om vi skulle ångra oss.

img_7988

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

THE PERKS OF BEING A WALLPAPER

Jag hatar långsamt. Långsamma människor. Långsamt tempo. Långsamma processer, känslor, tåg, bussar, (båtar är ok) beslutsfattare och tänkare. 

Så därför är det inte så himla svårt att förstå varför jag redan idag gick ner till Engelska Tapetmagasinet för att låna hem ett prov på William Morris-tapeten jag gått och tänkt på ett tag. Love är tveksam, jag är säker.

Kolla här ba:

Fint ihop med räcket!
Och fint ihop med dörren och spegeln (den ska självklart inte vara liggande utan jag testar bara!)


Jag bjuder på en närbild också:

Visst håller ni med mig, ingen tvekan om saken, eller hur? Ja!!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

EGENODLAT

Förvånansvärt många frågar mig varför vi flyttat till hus, jag skriver förvånansvärt för att jag förvånas över det. Vem skulle inte vilja bo i hus tänker jag?

Mest flyttade vi nog för trädgården, jag har länge längtat efter att kunna påta, så, klippa, kratta, det är så meditativt.

Nu är det trädgården vi insett att vi kommer att växa ur först, inte huset, det är gigantiskt, men radhusträdgården lämnar lite att önska. Typ ett växthus, redskapsbod, hönshus, varm- och kallkompost (vi har idag en mullmaja som vi hittade under altanen, det är lyxen med ett gammalt hus med många ägare, det lämnas kvar saker, som dörrar, skåp och annat) och ett gäng odlingskragar. Nu har vi späckat fullt med jordgubbar, citronmeliss, grönkål, rädisor i krukor, sallad på kruka, rabarber, lavendel och lite mer. Men mycket vill ha mer. Jag ser plötsligt framför mig hur Love och jag blir självförsörjande. Jag tänker grisar, fast vänta, vi äter ju inte kött. Inte hönor heller, men då blir det ju ägg.

Ja, ni fattar, det är svårt att inte känna: det här är livet, när en efter middagen går ut och stor böjd över rävsvansar (och förbannar dem) och gräver, vattnar nylagt gräs och känner doften av syren.

IMG_3250

Och så är vinsten detta: smoothie på egna rabarber, med lite hallon, soyghurt och egen citronmeliss. Om 20 år kanske jag även gjort soyghurten själv eller kärnar smör eller mjölkar kor för hand, vem vet.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

MED LJUSET KOMMER ORKEN

Även om jag just idag är så trött att ögona går i kors, men beror nog mer på att vi har lämning av pappersnumret på torsdag och det är mycket att göra.

Men orken som infunnit sig är den att fixa hemma, det i sin tur beror nog mycket på att ljuset är här.

Som att måla om. Till exempel.

Vårt hus ser ut så här idag.

Minus den öppna dörren pga känner att jag helst har stängt. Och minus bilen pga vi inte har bil. Lägg också märke till antennen och parabolen. De borde vi kunna ta ner tycker jag. Det gäller även markiserna. Fy så fult.12813794

Tidigare har vårt hus sett ut såhär, lite olika tid på bilderna, vet inte närifrån denna grå-vita-fest är. Men dörren har samma färg, det saknas spröjs på fönstren och 18c är målat i vitt det med. Det ser _otroligt_ tråkigt ut. Skärmavbild 2016-04-19 kl. 15.00.21

Och så har det sett ut så här, det här bör vara innan ommålning, antar innan ommålningen till bilden över. Här är det lite roligt ändå! Jag älskar att det är tre färger på huset, två olika runt fönstren och ett på själv fasaden. Så vill vi ha det igen. Med tre olika färger alltså.

Skärmavbild 2016-04-19 kl. 15.01.18

Men inte så illrött.

Jag har en idé om grått-vitt-rött. Eller kanske vitt-grönt-rött. På beckers.se hittade jag två bilder som såg fina ut i färgkombinationerna. Skärmavbild 2016-04-19 kl. 16.51.47Skärmavbild 2016-04-19 kl. 16.52.05

Och hos Alcro hittade jag denna:

Skärmavbild 2016-04-19 kl. 16.55.54

Nå? Vad tycks? Och frågan är: hur såg huset ut från början? Och vilka färger tillåter stadsbyggnadskontoret? och nej! Det finns inget nödvändigt i detta drömmande. Bara ytligheter.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

2015 en sammanfattning

Lånade vilt av Cissi. För som vanligt är jag den som mest fyllde i Mina-vänner-boken själv pga avsaknad av större vänskapskrets. Och eftersom senaste intervjun som gjordes med mig inte ens går att hitta på internet längre är det väl inte mer än på tiden.


150707_emerentia-love_olle-kirchmeier_001
Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?
Jag gifte mig, det var en första som förhoppningsvis också blir sista. Fast vi tänkte nog ha fest den sjätte juni varje år i framtiden. Och till bröllopet hörde en (fast egentligen två) bröllopsresor. Och så tackade jag för mig på SVT. Det har aldrig hänt förut heller.

Genomdrev du någon stor förändring?

Förutom att bli någons fru. (Och att någon blev min man) Så var det var ju det här med att tacka för mig. Och sen tacka ja till någonting annat. Ett jobb med en tidning istället för med TV. Släppa sargen och våga tänka att ”det ju inte kan vara så farligt” och så köpte vi hus. Det är stort. Huset är också stort, nu kom jag på det där med lamporna igen, vi saknar kanske en tio lampor för att ha ljus om sisådär 30 dagar då vi flyttar.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja min partner in crime. Jag ser mig numera som tant. Inte moster och inte faster, men tant, någon slags titel måste jag ju ha. Ska sanningen fram ploppade det ut ungar åt höger och vänster i år. Väldigt roligt och praktiskt att jag lärde mig sticka så att jag hade något att ge bort också.

Skärmavbild 2015-05-02 kl. 17.56.45
Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas
?
6 juni. Love och jag mot framtiden.

Evert+Emerentia
Dog någon som stod dig nära?

Evert. Min lille plutt somnade in i somras. Det var det värsta jag varit med om. När sommaren kommer ska vi begrava den lilla urnan under en buske i vår trädgård. I övrigt slapp jag begravningar i år.

Vilka länder besökte du?
England och Tyskland. Trodde det skulle bli Frankrike också, men det hanns inte med.

12813781
Bästa köpet?
Vårt hus, vårt gigantiska köksbord till vårt hus och mina höga-men-promenadvänliga-skor.

DSC_2825
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att Love och jag gifte oss och att vi under året hittat oss lite mer. Att vi skrattar sådär obrytt igen och kan ligga och skratta tills natten kommit och vi egentligen borde sovit för längesen, men det går liksom inte att sluta. Och så att det kom ett barn i somras också, han som jag är tant till. Då grät jag bakom mina solglasögon och alla andra trodde jag tyckte Blåvitt var extra fina just den dagen.

Saknar du något under år 2015 som du vill ha år 2016?
Små tassar mot trägolv. Och starkare armar.

Vad önskar du att du gjort mer?
Lyssnat på mig själv och struntat i förväntningar.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Ångrat mig och haft ångest över saker.

Skärmavbild 2015-12-30 kl. 23.41.06
Favoritprogram på TV?
Making a Murderer, The Jinx och Bron. Som P3 dokumentär fast på TV.

Bästa boken du läste i år?
Lilla Smycket av Peter Modiano.

Största musikaliska upptäckten?
Det som ibland läcker ut från vårt arbetsrum.

Vad var din största framgång på jobbet 2015?
Att jag fick möjligheten att jobba med Årets Sockerbagare från ax till limpa och nu att jag vågade tacka nej till att fortsätta och istället hoppa på att ta över som ny printchef på Djungeltrumman. Och att jag, trots att jag inte kände mig ett dugg säker valde att prova fem kvällspass på GP. Nu är det gjort och jag har utmanat mig själv.

Största misstaget?

Att jag varit för snäll. Som vanligt.

emerentia+evert
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag har nog varit mer mitt emellan. Med både Himalaya-höga-toppar och avgrundssvarta dalar. Att förlora Evert, men samtidigt vet att han inte längre mådde dåligt. Så har det varit mest. Att det onda också har något gott. Och när jag inte vågat lyssna på mig själv och varit för snäll har det istället gått ut över mig själv.

Vad spenderade du mest pengar på?

Bröllopet och onödigheter. Loppis-”fynd” jag inte behöver.

Något du önskade dig och fick?

Världens bästa man och ett himla bra bröllop.

Något du önskade dig och inte fick?
Nä, jag tror inte det. Fred på jorden.

Vad gjorde du på din födelsedag 2015?
Som alla födelsedagar firade jag den på Smaka bland vänner. Åt gravad lax, som vanligt och gick inte hem förrän natten kom.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att det politiska läget varit annorlunda. Att jag kunnat göra mer.

mimi+willie
Vem saknade du?

Min syster sen hon flyttade och Stockholm. Alltid Stockholm.

De bästa nya människorna du träffade?
En kvinna som heter Maria som jag köpte tre Faktum-kalendrar av. Det var mitt års mest givande möte.  Vi smsar ibland.
 
Mest stolt över?
Att jag vågat. Och att jag var med och samlade ihop över 30 000 till några som behövde det mer.

Högsta önskan just nu?
Att januari ska gå fort och att vi får flytta in utan problem.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jobba lite mer koncentrerat. Fakturera mer löpande. Lägga undan pengar och hjälpa andra. Och så tänker jag källsortera bättre och läsa mer om höns.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

HÅRFUNDERINGAR OCH PANIK

Mitt hår ser ut som ett skatbo så jag tänkte att jag skulle försöka med den där hushårkuren från 70-talet min mamma berättat om. Tvinna håret. Bränn det som sticker ut.

Det gjorde mig skraj så jag struntade i brännandet och klippte istället de yviga topparna något. Jag försökte med den där bloggiga metode S&D – search and destroy. Det går sådär. Kanske destroyas hela håret snart, eller så blir det bra. Som en del i jakten på det perfekta svallet till dagen D den 6/6 sov jag i natt med argain oil i hel ahuvudet och tvättade sen ur resterna, det mest sögs upp av svintot, på morgonen. Håret känns halvlent. Ganska strävt på sina ställen än.

Jag har klipptid 28/5, men det känns nästan sent. Det är bara 8 dagar innen bröllopet och det kommer inte göra någonting annat än att jag kanske ser lite väl ”ny” ut i huvudet.

Imorgon ska vi öva med prästen. Hindersprövningen kom idag, rakt ner i postkorgen, utan bimärken, jag är överlycklig. Nu ska bara Love komma hem också. Flygen är försenade från Shanghai och jag försöker stressa ner med havrelakrits. Det hjälper föga.

Jag hittade ett dröm hus till. A lá Bullerbyn nära stan. Jag var på banken och log. Det kommer aldrig att gå. Men jag hoppas. Det vore ju bra att köpa hus mitt i bröllopsbestyren.

Måste lösa hundvakt också. Just det. Hundvakt var det.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om det hon engagerar sig i för dagen, från höns till barn till politik.

  • Senaste inläggen

  • Senaste kommentarer

  • Arkiv