Emerentia

Tag: Kålltorp

MER INREDNING

Eftersom jag kallar mig för renässansmänniska och alltid försöker göra allt som gör mig lite lycklig, men samtidigt insett att det inte är hållbart att varesig möblera om, köpa nya saker stup i kvarten, byta inredningsstil eller för den delen bara flytta runt filtar och kuddar och andra saker som enligt inredningstidningarna ”förnyar rummet för en billig peng”.

Att leva med mina val och min stil längre än en kvart är mitt främsta mål, och mest kanske det egentligen handlar om en magkänsla. Att gå på den, gå på det som känns rätt, och inte bara nytt.

Men! Då är det himla roligt att ibland få testa helt andra saker, och det inte ens hemma hos sig själv!

Så när Sadaf frågade om jag ville styla hennes lägenhet till försäljning kände jag att jag inte kunde säga nej. Att lägga en helg på att gå i andras skåp, hitta guldklimpar de själva glömt av, sätta ihop saker på nytt sätt, tänka annorlunda och våga saker jag aldrig skulle gjort hemma, eller ens om någon skulle leva i rummet någon längre tid. Men styling är lite som att inreda ett dockskåp. Det ska mest bara vara fint. Inte så praktiskt egentligen.
Så, här kommer den, Sadafs lägenhet!

        

Och vill du köpa den, klart du vill, vi bor ju här i krokarna, även efter vår egen flytt, hittar du den här.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

LIVET ÄR EN FARS

Jag tänker mig att mängder av föräldrar kan skriva under på rubriken, men nu ska det kanske inte främst handla om föräldraskap, utan om en nästan helt ovanlig förmiddag i Kålltorp.

Efter att ha gått upp vid 7 på grund av vaket barn, sett ytterligare ett avsnitt av Gilmore Girls, började det. Galenskapen. Jag inser att min nyliga utkarvade pumpa, tillika inbjudan att Trick-or-treata hos oss, är stulen. Den står inte där den stod igår kväll och jag blir så oerhört besviken att jag blev tvungen att ringa Love med gråten i halsen. Jag som hävdat att jag inte är emotionell får alltså backa på den punkten.
Men jag tröstar mig med ytterligare ett avsnitt Gilmore Girls och packar sen ner barnet i vagnen, knäpper på kopplet på hunden och tar mig en promenad. Jag stryker längs granntrapporna och trädgårdarna med förhoppningen att hitta en tjyv bland grannarna, vem har tagit min pumpa? Jag funderar på vilket ”trick” jag ska ge dem om jag hittar dem. En slajmbomb i brevlådan låter lagom anser jag.

Klockan 12 ska jag fika med en kompis på Portens kondis, så efter att ha lämnat hunden hemma styr jag mig, kosan och vagnen ditåt. Och plötsligt uppenbarar den sig! Min pumpa! I gott skick ligger den i en rabatt två kvarter bort. Jag lägger den i vagnens varukorg och tackar igen min lyckliga stjärna, eller ja, Love, för att han propsade på en vagn med gigantisk varukorg.
Väl inne på fiket får jag be om en påse att svepa om min förrymda pumpa.
Här trodde jag att lustigheterna skulle upphöra, det hade varit tillräckligt för dagen. Men nej.
Jag kommer hem, tar hunden på en runda igen, gör allt jag gjorde tidigare idag, men omvänt. Och så lastar jag dessutom in en gung-ko i huset. Den fick Styrbjörn av vårt fikasällskap. Här får Stina dåndimpen. Hon avskyr gung-kon, hon blir rädd, skäller, morrar och försöker bli av med kon. Jag motarbetar hennes vräkningsförsök genom att lägga hennes favoritgodis på och runt kon. Hon lugnar sig snart. Jag öppnar mot baksidan, för ”det är så skönt med höstluft” och när jag trycker på dagens tredje avsnitt av Gilmore Girls får jag sällskap. Inte av hunden, inte av barnet utan av en gråsparv. Den sätter sig i fåtöljen och tittar på mig.
Nu blir hunden galen igen, och barnet börjar för första gången gråta av hennes skall och fågeln blir så rädd att den flyger längre in i bostaden, mot köksfönstret. Jag blundar. Jag vill inte ha fågelmos hemma, då skulle jag lämna och låta Love ta hand om det. Men fågeln flyger hellre in under diskmaskinen och hoppar vidare. Jag ser inte längre fågeln men passar på att låsa in hunden i källaren för att dra ner på stressnivåerna något. Barnet skriker inte längre och fågeln är knäpptyst. Nu ringer jag Love. Han har ingenting att tillägga. Jag ringer min mamma. Hon frågar om jag har fågelburen kvar. Det är talande för vår familj, alla djur är söta djur, alla djur kan tas om hand. Jag säger att vi just slängt buren, hon säger tur och frågar om jag inte kan lägga ut lite mat.

Jag lägger ut mat i ett spår och plötsligt, efter minuters väntan är han, det kunde jag se på täckningen, framme, jag hade sen tidigare öppnat fönstret på vid gavel och temperaturen inomhus har gått ner avsevärt.
Kylslagen ser jag hur gråsparven flyger ut genom fönstret.

Då tar jag hunden och ungen och vagnen och lämnar hemmet. Bäst så.
bild-2016-11-02-kl-08-52-2
Och laddar för en bättre dag idag. Hej onsdag och hej middagsgäster!

 

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om det hon engagerar sig i för dagen, från höns till barn till politik.

Mest lästa

  1. DIY & SHOPPINGSHYSTERIN
  2. BLABLABLA ALLA ÄLSKAR MIG//SAKER JAG ÖNSKAR ATT JAG SAGT/GJORT
  3. EKEBO DAG 1
  4. DAGAR SOM SAMLAS TILL HELG
  5. HEJ EKEBO! OCH JAKTEN PÅ FASADFÄRGEN
  • Senaste inläggen

  • Senaste kommentarer

  • Arkiv