Emerentia

Tag: Livet

DAGARNA SOM GÅR

Dagarna bara går och går här, vi snorar, hostar, snyter oss och skrattar. Dagarna liksom flyter ihop och blir till en anda lång vecka.
Förra veckan var Love bortrest och Stickan och jag själva, vi löste det tack vare bärsele och trädgården. Bära Styrbjörn ute, och släppa ut Stina när det är kris. Det finns ingenting som inte går att lösa, men min respekt för de som jämt är ensamma är enorm. Själv lagade jag en matlåda för ett helt kompani, åt samma mat varje dag och bjöd hem mig själv till mina föräldrar där jag en morgon kunde gå en ensam hundpromenad, lyssna på duvkurr och tänka, och låta mina föräldrar knyta starkare band till sitt barnbarn.

Men de här dagarna, de som flyter ihop till en vecka och som sen flyter ihop till en månad, de är helt okej. Jag slås ofta att det är just det här som är livet. Kanske är det här mer liv än jobbet, äta, sova, dö. Kanske är det just detta som jag senare kommer drömma tillbaka till. Sånt är så svårt att veta, för att inte säga omöjligt. Att leva i nuet, som alla förespråkar, det är så himla svårt. Hur vet jag vad som är nu och vad som är sen egentligen? Och hur ska jag ta tillvara på det när så himla mycket händer samtidigt?
Alla andra säger njut. Och det ger mig dåligt samvete för att jag ammar och samtidigt surfar nyheter på nätet. Att jag samtidigt lägger en timme på att sprida varma kommentarer i stenhårda kommentarsfält. Men jag njuter väl också? Eller?

I övermorgon blir Stickan 7 månader, sju månader har gått sen den där dagen i augusti då jag trodde att sköterskorna skulle hälsa på mig som de alltid gjort och sen konstatera att jag kunde åka hem, fortsätta vila, utnyttja min sjukskrivning, men inte heller oroa mig för att något barn var på väg. Tji fick jag. Och så här i backspegel: helt okej. Mer än okej. Helt fantastiskt faktiskt.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

DET ÄR JU JAG, ER NYA REPORTER!

Hej,
Emerentia heter jag. Jag är 27 år och är allt ni önskar.

Lovord. Lovande ord. Löften. Konstant erbjudande av sig själv, sina tjänster, färdigheter och fantastiska personlighet.
Jobbsök. Mot lyckan. Mot vardagen. Mot framtiden.

Eller så skiter vi i alltihop bara och tänker på hur grått det är ute idag, att det kanske regnar resten av livet och så kommer en ju ändå inte orka gå ut mer i hela livet så då kanske det inte behövs någon sysselsättning.

Nej. Bättre då att fortsätta. Skriva fler dialoger istället för brev, förnya formen på det personliga brevet och putta yourself out there. Våga.

Så kanske det blir sol igen också. På köpet.
Tills dess: en hund i ett trassel. Som jag i livet.

IMG_0271

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

07:15

Så tidigt har jag inte varit uppe på månader.
Men imorgon. Då ska jag på ett snabbt besök på min gamla radio och prata med Kulturkalaset. Just nu inspekterar jag deras festivaltidning, och gillar vad jag ser.
Vad jag inte gillade att se var de där ringarna under ögonen jag fick se i photobooth. Dags att sova/lyfta sig. Det kanske kvittar. Bara jag får mer tid åt livet.
Bild 2013-08-13 kl. 00.39 #4 Bild 2013-08-13 kl. 00.39

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Det finns så mycket jag tänker att jag borde uttrycka.
Som att jag grät till sista avsnittet av Gossip Girl.
Eller att jag vill prata om kvinnohatet. Jag tänker skriva om det. För det är, enligt mig vad de senaste dagarna handlar m. Kvinnohat. Förakt.
Men innan det, något annat.
Nästa vecka gör jag de sista programmen av P3 Nyhetsguiden. Nästa år går jag över till en annan guide på P3, nytt och lite spännande och ganska annorlunda. Jag trodde ju aldrig att jag skulle kunna prata nyheter en timme om dagen. Men det funkade ju. Jag försöker tänka att det inte spelar så stor roll, att alla är nybörjare någon gång och att alla gör fel. Jag glömmer så ofta att vem som helst kan lyssna. Att vem som helst som lyssnar kan tycka vad som helst. Men plötsligt märker jag att det jag gör syns och hörs. Att fler än jag och de närmast tar del av mig och mina ord.
Det är samma sak med Vem Vet Mest. En rolig sak. Jag älskar att se hur saker fungerar. Jag älskar att lära mig och jag älskar att se hur saker går till. Bakom kulisserna. Jag vill iaktta och förstå. Oavsett vad det gäller. Ett TVprogram, radion, Melodifestivalen eller natten. Sen plötsligt minns jag att andra ser och att andra tar del.
Det här är ingen ursäkt till dumma svar om innebandy eller krångliga uttal på Vladimir Putin. Jag vet inte ens vad det är, men något är det.
En utmaning kanske.
Eller en uppmaning.
Att våga ta mig för saker. Att fortsätta att inte se allvaret i ting och våga prova.
Ångra mig kan jag ju göra när jag är död.
Och då vill jag helst ångra det jag gjort, och inte det jag inte vågat prova.

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

ÄLSKADE ÄLSKADE HASSAN

Jag saknar Hassan, gud vad jag skrattar.
Och så putsar jag fönster. Och tvättar. Och dammsuger. Och postar brev. Och spelar in blandband.
Nu tänkte jag nog gå till Coop och handla lite finthe och njuta av livet lite. Det är ju så fint ibland när allt kommer omkring.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

8:36

8:36 är ett klockslag som känns extra i magen på mig varje morgon, varje morgon försöker jag var vid Slussen 8:36 för att se om det finns något kosmisktöde kvar i världen. Det verkar inte vara så. Häromdagen fanns det ett kosmiskt öde på kvällen, Malin och jag var på väg till Debaser och så fanns det plötsligt där. Det kosmiska ödet.

Varje morgon går jag också med en speciell spellista i min iPhone, en spellista som liksom får mig att gå lite lättare, småle lite men samtidigt känna att det var lite bättre förut. Livet alltså.

Ibland tänker jag på hur det liksom försvann, allting, och så tänker jag; undra om han tänker på mig ibland och om låten spelade någon roll för honom egentligen eller om det bara var ett fint tidsfördriv. För nej, det var aldrig så att jag älskade, eller ens var kär för den delen, men det var fint att lägga så mycket energi på att tycka om någons hjärna så mycket att det kändes som ens egen. Jag hade nog gett vad som helst för att få befinns mig i den och bara vara, vara ett med tankarna och känslorna och hjälpa seratoninet på rätt väg.

Så, varje morgon, med start 8:36 går jag från Slussen till Sveavägen. Med dethär i huvudet:

Det Kosmiska Ödet

Och en fin bild till det.

IMG_0617

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Godmorgon världen!

Det är liksom dags att gå upp nu. Så jag ska ner på stan och äta frukost med Josephine, Josephine som vart tillsammans med sin kille i 7 år. Sen vi var 15. Det är ganska länge det. Nu bor de i en fantastisk lägenhet i Linné och älskar livet. Själv var jag ute till klockan 4:30 igår och älskar inte mig själv speciellt mycket. På armen har jag en hotmail-adress och ett minne av hur jag hälsade på en Facebook-kompis o han var väldigt förvånad. Då tillade min allra äldsta vän att det är känt att min Facebook-bild är snyggare än vad jag är i verkligheten. Annars var det väldigt trevligt igår, både på Pustervik och på Styret. Men jag saknade dig Pontus.
Nu: Frulle och jobb.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om det hon engagerar sig i för dagen, från höns till barn till politik.

  • Senaste inläggen

  • Senaste kommentarer

  • Arkiv