Emerentia

Tag: Mat

Plötsligt händer det! Ett fantastiskt recept! Även om jag spridit mina tidigare kulinariska strapatser här, är detta i en klass för sig.

Hos oss gjorde den entré den 21, tre dagar innan lön dag två i veckan då vi bestämt oss för att inte gå och handla en enda gång. (Ny utmaning för behovs-handlare av rang) 

Den störta utmaningen mot matsvinnet tycker jag inte är varor som går ut, jag bakar mer än gärna på sur mjölk, bruna bananer eller lite klumpig grädde, nej det svåra hos oss är alla burkar där du använder ytterst lite åt gången och som sen blir stående för att till slut mögla bort. 

En röd pesto är en typisk sån grej. God i teorin, används aldrig. 

 Så, tillsammans med lök, vitlök, rikligt med finhackad persilja (jag köper storpack eller mycket på lösvikt av bladpersilja, hackar loss och fryser in det sista så det inte blir gammalt. Färskt förvarar jag det i ett glas vatten i kylen) två stänger selleri (köp Lidls ekologiska, håller bra, är billig!) och två vitlöksklyftor steker jag upp lite röd pesto. 

Peppar, salt och socker är sådant som alltid ska användas efter eget huvud, så det får du höfta på. 

När röran fräst ett tag, häll på en tetra krossade tomater (köp mängder när det är extrapris, alltid bra att ha). Sockra lite, blir det för mycket, eller även om det inte blir för mycket häller du över två teskedar kapris. 

Låt puttra och sätt på pastan, spagetti eller sån sär ihålig spagetti blir nog bäst. När pastan är lite väl aldente välter du ner den i såsen. Låt dra några minuter, garnera med basilika. 

Färdigt!

För veganskt alternativ struntar du i parmesanen över det hela. 
Ingredienserna vi lyckades ha hemma:

Röd pesto, kanske 2 msk

Persilja, en näve finhackad

2 schalottenlökar

2 vitlöksklyftor

1 tetra krossade tomater

2 tsk kapris

2 stänger selleri

4 blad basilika

Svartpeppar, salt och socker

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Snart, snart, är det den 25e, men tills dess gäller det att maximera kylskåpsinnehållet. Attmaximera kylskåpsinnehållet borde alltid vara en uppgift, för varje familj, men oftast är det ju de där sista dagarna innan lön som får en att faktiskt göra det på riktigt.
Igår blev det en chili för oss, på enbart sånt som fanns hemma.
Vitlök
Lök
Majs
Sojafärs
Selleri
Krossade tomater
Sambal Oelek
Chili
3/4 äpple jag hittade på diskbänken

Fräs lök och vitlök, och chili (alternativt sambal oelek om du inte har chili) tillsätt en önskad mängd sojafärs (jag gillar inte Anammas, men i just den här rätten funkar det, eftersom det tillsätts så himla mycket andra kryddor) och har du något eller några paket taco-krydda hemma kan du med fördel ha i dem, det hade jag.
Låt allt fräsa tillsammans, tillsätt vatten och låt det koka lite, häll över dina krossade tomater, jag valde att ha i två tetrapack, men det funkar lika bra med ett.
Nu tar du i alla grönsaker, har du en stump zucchini hemma kan du ha i det, eller varför inte en snutt äpple som jag hade. Här tycker jag att det egentligen bara är kylskåpsinnehållet som avgör. Även skafferi-innehållet kan avgöra, en burk bönor eller linser hade passat perfekt i, men det hade vi inga.

Låt koka, ju längre kokning, desto bättre.
Servera med en klick creme fraîche och en stump bröd!
Gör du en större sats kan du imorgon servera det med ris, eller hälla över lite grädde och koka ihop till en bra pastasås och servera med spagetti. Återanvändning <3

PS! Selleri är en sån himla bra grönsak, blir nästan aldrig dålig! Bra att alltid ha hemma.
PS 2! Om din chili börjar bli lite hängig, torka den! Vi har torkad chili hemma cirka alltid, det gör såna här lite oinspirerade dagar mycket enklare!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Det är dags igen för ett vegetariskt recept! Kanske letar du just nu efter något att äta idag och det här är så enkelt att du kan låta någon annan göra det och själv lägga benen på soffbordet och bara andas.

Den här bloggen fungerar inte bara som min offentliga dagbok, utan också som en receptbok för mig som aldrig följt något recept, eller brytt mig om att anteckna dem i någon anteckningsbok. På det här sättet tänker jag istället att jag kanske kan få med mig någon annan på det vegetariska tåget, men också för att jag själv ska komma ihåg när jag lagat något smart och extragott.

Som alltid är det så att vi tagit vad vi havit hemma, men låt gå, det är våra go-to ingredienser som alltid finns i kylskåpet.

1 morot
3 stänger selleri
1 näve bladpersilja
2 vitlöksklyftor
1 scharlottenlök, alternativt salladslök eller vanlig gullök
3 matskedar creme fraiche
vatten efter behag
1 paket gnocchi
1 tärning vegetarisk buljong

Hacka allt fint.
Stek först vitlök och persilja i smör, ha i buljongen och löken.
Låt steka och ha sen i moroten och sellerin.

Klicka i creme fraiche, vi hade lite kvar av en creme fraiche-kräm jag gjort häromdagen så det kom visst med lite fetaost också.
Häll på en deciliter vatten för önskad konsistens.
Har du lite färdigriven parmesan i en påse kan du hälla över den med, då blir det krämigt!

Koka gnocchin, ta av när de har flutit upp, häll över gnocchin i såsen.
Blanda och garnera med mer persilja!
Ät!
Självklart har du alltid i salt och peppar efter smak, sånt hör matlagning till och bestäms bäst efter eget tycke!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Sällan äter vi fisk, men gör vi det är det i soppa eller som nu, i sallad. Kanske letar du efter alternativ till räkpåsen, fredagseäddningen som gjorde intåg i ditt liv när du blev sambo, började jobba regelbundna tider och såg dina föräldrars liv som ett lyckande. 

Men om du tröttnat på aioli och bake-up baguette kan du göra en nudelsallad istället.

För två räcker denna till lunch på lördagen också, perfekt när ni tapetserar om hallen i en ljusa och fräscha boning. 


1 paket glasnudlar (bönnudlar) (ta inte ett helt paket, ta lite mindre ändå)

200g räkor

2 salladslökar

2 avokados

1 mango

15 cm gurka

2 morötter

4 selleristänger

1/3 isbergssalladshuvud

En näve jordnötter eller lite mer

Dressing:

1 tesked sambal oelek

Höfta lite sesamolja

1 matsked socker

2 matskedar limesaft

Hackad salladslök

1 klyfta vitlök

Lika mycket ingefära som vitlök

Pressa båda vitlöken och ingefäran, då sprids de bra i dressingen, blanda alla andra delar.

Skala räkorna (skölj dem lite i kallt vatten och låt dem gärna bada i lite limesaft) och blanda salladen och låt den stå framme medan nudlarna kokar.

Hacka jordnötterna.

Häll av nudelvattnet och blanda allt. (Eller så tar du delarna var för sig pga bättre till dagen efter att koka nya nudlar)

Servera! 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

VECKANS VEGANSKA

Kanske dags för en ny serie här, en vego-serie helt enkelt. I år går jag in på mitt 18de år som vegetarian, och vi lagar allt mindre med animaliska produkter hemma. Inspirerad av den här intervjun jag gjorde för längesen kommer jag aldrig hävda att vi är veganer, utan att vi ibland äter veganskt. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något, tänker jag. Och hoppas att fler kan gå ifrån sitt kött-och-potatis och jag-måste-grilla-stek-liv bara för att det ska grillas när temperaturen stiger.

Men nog om det. I helgen blev det en vegansk korvgryta, den ser kanske lite tråkigare ut än den var, och som nästan alltid, otroligt Cajsa Wargigt-inställning.

Stek lök, vitlök och selleri. Självklart smaksätter du med salt och peppar och annat du tycker om, jag använder Urtekrams ekologiska Italien-mix.

Klicka i två matskedar tomatpuré och en tesked sambal oelek.

En skvätt vatten kan vara bra så att det hela blir lite puttrigare. 

Skär vegansk korv i skivor, stek den i röran och när du fått lite yta, häll på iMat. 

Riv i en morot och lite mer vatten. 

Koka pasta, när den är nästan precis klar, vänd ner den i grytan, blanda och låt blandas ett slag. Servera! Om du inte kan avstå ost fungerar det med parmesan här.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

VEGAN SUNDAY

Så! Klockan är inte ens 18, så än har du, du moderna kosmopolit, väl inte ätit än! 

I såna fall får du dagens recept nu, eller så spar du dig och lagar det imorgon! Lyx en måndag är aldrig fel.

Just den här passar in på mitt sedvanliga vi-tager-vad-vi-haver-tänk, som utspelar sig varje dag när jag öppnar kylskåpet. Menyer och veckohandlingar med färdiga rätter är ingenting vi nyttjar i det här hushållet, men försöker ändå maximera våra inköp i godhets- och hållbarhetsnivå.

Aldrig kött är nummer 1 på listan och det hålls alltid, ibland fisk, och mer sällan mjölkprodukter.

Så, dags för receptet!


Du steker i rapsolja, så klart!

En Squash, fyra eller kanske sex selleri-stänger, en rödlök, en morot. I med kryddor, jag använder Urtekrams ekologiska italienska mix, den är god. Och en grönsaksbuljong. 

Du steker självklart härligheterna i ordningen:

Lök

Squash

Morot

Selleri

I med tre matskedar tomatpuré och en skvätt vatten. Spä ut till valfri konsistens och låt sjuda vidare. Hiva i salt och peppar och lite socker för att väga upp eventuellt sura tomater.

Nu kan det puttra bäst du vill faktiskt, du bestämmer helt själv.

När du är relativt nöjd med konsistensen sätter du på pastavattnet och kokar pasta, precis som vanligt.

När pastan är klar serverar du. Icke veganer kan ha parmesan på, veganer har med fördel lite runt skuren squash över. På bilden har vi både och! 

Åh så gott, ut i köket nu!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Jag <3 att amma

För några år sen var jag helt klar med att jag skulle flaskmata ett framtids barn. Jag tänkte att det skulle vara så fantastiskt enkelt och smidigt att dela på det hela med Love. Men ju längre det växte i mig ju klarare blev det: jag ville amma.  

Jag ville amma till den milda grad att läkaren och sköterskorna till och med skrev det i min journal ”frågar om hon kan börja handmjölka” bara några timmar efter att jag kommit upp från uppvaket.

Jag ville få till amningen så snart som möjligt efter att ha hört och förstått hur tufft det kan vara, jag var ödmjuk inför uppgiften och hade samtidigt både tid och ork att vara det eftersom jag visste att vi skulle bli kvar på sjukhuset en bra tid och med andra ord skulle kunna få hjälp lite längre än många andra. 

Och när sonden väl togs bort och han lyckades få i sig allt han skulle genom enbart amningen var det en sån sten som lättade från mitt hjärta. Jag hade klarat det. 

När amningen funkar är det världens bästa grej, men när den inte gör det är det världens värsta. Och allra sämst är hetsen. Att jag redan innan mitt barn ens varit född varit rädd för hur barnmorskor, sköterskor och läkare skulle behandla mig, pressa mig och kräva av mina bröst att leverera och av Styrbjörn att klara av det. 

För mig har amningen blivit världen bästa sak, jag älskar flexibiliteten i att alltid ha maten med, aldrig behöva tänka på tetror, flaskor eller pulver. Men jag vet också att vi har haft en otrolig tur. Jag har haft en överproduktion som gjort att vi har ett förråd med mjölk som Love kan flaskmata med och natt Styrbjörn tycker att flaskan funkar precis lika bra som bröstet. 

Men amningen hade aldrig funkat med press och tvång. För ”Amningsvänligt” är ofta ganska mamma-ovänligt och alla sätt att ge sina barn mat måste vara okej. Och sättet en själv väljer måste få lika mycket stöd, oavsett om det är flaska eller bröst.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Kanske, tänker du att min återvinningshets har gått till överdrift. Och det förstår jag, men när du har ammat nästan varannan timme i ett dygn så orkar inte du heller laga mat och pizza är bara godkänt en gång i veckan. Då tar du fram gårdagens linssoppa och häller på mer vatten, kokar lite pasta vid sidan om och sen häller du över det och så har du en variant på minestrone! Och så känns allt bättre! Och så slapp du slänga mat också!

Annars har jag det senaste mest funderat över vårt sopberg. Det har utökats drastiskt sen Styrbjörn kom och det gör mig lite ont. Blöjorna tar sin beskärda del, men än så länge funkar inte de ekologiska komposterbara vi köpt från Naty, (jag tror han är för tunn fortfarande) utan vi kör på Libero som måste slängas i vanliga soporna. Och tygblöjorna är han också för liten för än. Så vi fyller skräpbingen fortare än kvickt. 

Förutom blöjorna är det mina amningsskydd. De i bomull är sköna, men ligger som två disktrasor över pattarna så fort Styrbjörn skrikit, något annat barn skrikit eller någon sjungit en aria eller liknande. Ohållbart helt enkelt. Men jag vet inte om det finns någon annan lösning än så länge och barnmorskan säger att jag ska vara glad åt läckaget för då slipper jag mjölkstockning. 

Så för att kompensera återvinner jag soppa. Och det behövs i dagar som denna när micron gått sönder och föräldrapenningen släpar.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

ANDRA JAG LÄSER

I perioder läser jag otroligt mycket, slukar böcker som om att det inte finns en morgondag, men sen jag började sticka har jag blivit sämre på läsningen. Stickningen konkurrerar ut böckerna helt enkelt. I och med mitt jobb läser jag ju dock ofantliga mängder text och mail varje månad ändå, kanske bidrar det också till att jag läser mindre just nu. Jag inser nu när jag skriver det här att ljudböcker vore toppen, men samtidigt vet jag hur mycket jag filosoferar samtidigt som jag stickar, att jag har svårt att lyssna på någonting för mitt huvud är på annan plats. Men jag får testa. (Då finns bara det lilla problemet vilken tjänst jag ska välja, tar hemskt gärna emot tips i kommentarerna!)

Men jag läser en del på telefonen och datorn, bloggar, artiklar, krönikor, så jag tänkte att jag skulle dela med mig av det.

Emma Elwin – Make It Last
Emma skrev jag redan förrgår att jag läser. Emma läser jag mest för att hitta inspiration i det här hållbara, hon är inte så anal som eko-pappor och bärnstensmammor, men har ett bra, kanske lite mer urbant tänk som inte blir det som min mamma kallar för ”Växtfärgat linnesjok”.

Chez Wood – The Way We Play
Härifrån hämtar jag min bästa matinspiration, ofta superenkelt, men ändå av en känsla av exklusivitet. Min bästa sallad (skiva tomater tunt, hacka rödlök eller salladslök, gör en dressing på vitvinsvinäger, dijonsenap och olja, klart!) kommer härifrån och jag gillar det här med inte så många ingredienser och alldeles för mastiga saker. Hemma har vi just den diskussionen väldigt ofta, hur Love dels kan göra så mycket mat, men också hur den ofta blir så tung. Nu är det såklart härligt med en gryta eller tjock pasta ibland, men lika mycket tycker jag om att bara steka lite rädisor med lite lök, blanda ett ägg med lite pastavatten och sen röra ihop det hela.

Atilio – Sandra Hjort
Sandras blogg läser jag egentligen utav en slump, ja liksom ramlade över hennes blogg när jag googlade ett recept, nu minns jag inte ens vilket, men jag fastnade för att hon gör så mycket själv. Och då inte på Kitty Jutbring-jag-målar-allt-turkost-sätt, utan på riktigt. Hon snickrar elementskydd, sågar trä, löser saker. Och så odlar hon. Trots att hon bor i lägenhet. Och så tar hon tillvara på oväntade grejer, som maskrosor som hon kokar till sirap och annat. Lite sånt som jag själv gärna känt att jag hade tid och ork till, men som bara blir stående.

Underbara Clara 
Clara läser jag mycket för att hon lever ett liv jag skulle vilja leva. Jag vill leva många olika liv inser jag ibland, men just Claras jordbruksliv är någonting jag verkligen drömmer om. Vi kommer växa ur vår trädgård innan vi växer ur huset, och det blir tydligare än någonsin just när jag läser Claras blogg. Extra mycket tycker jag om de gånger Clara skriver som hon gör här om ångest, just den insikten kom jag och min vän Malin till för flera år sen, då sa Malin helt sonika ”Men Emerentia, alla har inte känt ångest” och den insikten tog mig på precis samma sett som den verkar ha tagit Clara. Något som är så reellt för en själv känns lätt som allmäntillstånd för alla.

Annika Leone
Annika läser jag för att jag tycker att hon verkar så himla smart. Ensamstående och skitstark och med bra åsikter och tankar. Jag tänker att hade jag bott i Stockholm hade jag velat vara hennes vän.

Elsa Billgren

Ibland funderar jag på varför jag läser Elsas Blogg, men kanske är det för att det verkligen känns som om att jag får lov att spionera på någon annans liv. Det är nog ofta det jag gillar med bloggar, att jag spionerar. det känns lite förbjudet, att jag spanar utan att bloggägaren vet att jag spanar. Elsas blogg är ingen jag hämtar inspiration ifrån, varesig det gäller inredning eller livsåskådning, men jag tycker om att titta på bilderna ändå.

Emma Sundh
Emma är lite i samma kategori som Elsas blogg, jag spionerar lite, fast här inspireras jag lite mer, mest just nu i hur hon klär sitt barn Majken, som är sådär sockersöt, men ändå inte opraktisk. Det tycker jag är viktigt, att barn inte är opraktiska, men ändå kan vara fina.

Kanske har du som läser något mer tips, förutom på vilken ljudboks-tjänst jag ska välja, släng in dem i kommentarerna!

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Vi diskuterar inte ekologiskt så mycket hemma. Vi köper det bara. Gurka, tomater, paprika (lite svårhittat ibland). När det kommer till bebisen har vi köpt det mesta begagnat, jag har stickat av gamla garner från myrornas, och i de flesta plaggen står det ”organic cotton” vilket ju känns extra bra, de är inte bara urtvättade de är också ekologiska i grunden. Summasumarum har vi nog maximalt 8 plagg som är nyinköpta. Jag har läst och inspirerats av Emma Elwin (som ibland ger mig lite väl mycket köp-begär för att vara en bra hållbar inspiration dock) och blev gruvligt besviken när vi inte kunde beställa den giftfria vagn då den inte längre såldes i Sverige (jag jagade återförsäljaren i veckor, mailade, ringde, smsade) men hon har ändå gjort att jag inte lockats till nyköp, utan orkat stanna på min inslagna väg: köp använt, ärv, sy själv.

Men så kommer vi till gosedjuret. Det är nästan det enda som finns kvar på vår lista över saker vi känner att vi behöver. Jag har sytt den här grisen som just nu inte har något namn, det är ju svårt att döpa gosedjuren innan ägaren har något att säga till om. Det får helt enkelt bli en namngivningsceremoni lite senare.
Emerentia_Gris
Men nu när BB-väskan skulle börja planeras (jag packar den inte pga tänker att jag då kommer (som Love konstant skämtar med all sjukhuspersonal om) föda i november) insåg jag att Grisen är otroligt stor. Grisen är i ungefär samma storlek som barnet kommer vara när hen kommer (om hen nu inte kommer i november det vill säga). Så då började jakten på ett ekologiskt, giftfritt gosedjur.
Och se så mycket fint vi hittade:
noshorning12

anka_3

fagel_2
Förlåt alla som kanske köpte de här gosedjuren redan. Men det är det tråkigaste jag sett. Jag vill ha en ullig-gullig björn eller kanin eller får eller gris eller någonting annat som liksom känns lite mysigt. Och då kommer vi till det trista med ekologiskt. För ibland blir det inte riktigt lika bra. Det är som om att alla pengar går till produktionen och designen kommer liksom på efterkälken, den glöms nästan bort. Jag kämpar ivrigt emot min mamma om att eko-kläder måste vara växtfärgade stora linnesjok, men ibland falerar det när jag ser gosedjur som den där rutiga noshörningen där uppe. Då får hon rätt. Och det gör lika ont i hjärtat då som det smakar illa i munnen när en öppnar de ekologiska torkade aprikoserna och de är alldeles bruna och fula (i jämförelse med de konventionellt odlade besprutade väldigt aprikosfärgade och fina) och sen inte smakar så gott heller. Åh, då kan jag känna hur alla mina argument bara faller.
Men tittar vi vidare hittar vi detta:
18440000_default
HUR gulligt som helst. På precis alla plan, ekologisk bomull, bra stoppning, mjukt och ulligt. Förutom prislappen. 465 kronor.
Och jo, ja vi kan visserligen ta beslutet att vi köper ett gosedjur för 465 kronor och sen inte så många mer, då får det vara bra med grisen, björnen och räv-skallran vi redan köpt. Och sen inget mer. Och det är ju självklart ett hållbarhetstänk i bara just den lite mer minimala konsumtionen, den avvägda och planerade konsumtionen. Och vi som familj har råd, om vi avstår från en öl och en middag ute, att köpa den här på studs. Men! Men! MEN! Det stör mig. Det stör mig att en ekologisk nalle kostar 465 kronor, för det för att det inte är tillgängligt för alla, och det borde det.
Så jag beställer hem den här nallen och förbannar den. Och hoppas att den ALDRIG kommer bort någonsin, för när jag hör om andras strategier om att köpa 10 likadana apor från IKEA känner jag att det ju är otroligt smart, men också ohållbart. Fast smart. Men ohållbart. Men smart. Ja, ni fattar. Jag tror aldrig att jag ställts inför ansvaret praktisk VS hållbarhetsprinciper lika mycket som nu. Det är definitivt ställt på sin spets.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om hönsdrömmar och dagssländor.

Mest lästa

  1. NÄR EKOLOGISKT INTE ÄR RIKTIGT LIKA FINT (ELLER GOTT) MEN SKITDYRT
  2. ANDRA JAG LÄSER
  3. DIY & SHOPPINGSHYSTERIN
  4. EN VECKA I BILDER
  5. EN GUIDE TILL SANDRA OCH ANDRA TILLRESTA