Emerentia

Tag: Miljö

LUCKA 12: 10 BLOGGAR JAG ÄLSKAR

Tio bloggar jag älskar. Oj, jag älskar inte 10 bloggar, men jag läser, njuter och förfasas, kanske inte ens 10 stycken inser jag nu. Sen tidigare har jag berättat om att jag ofta läser Emma Sundh (som jag ju stulit den här misskötta utmaningen av), Emma Elwin, Sandra Hjort, Chez Wood, Elsa Billgren, och Annika Leone, men jag kan kosta på mig att ge er fem ytterligare!

Just nu läser jag Blondinbellas blogg och äcklas lite över hur hon köpt ytterligare en sprillans bil, denna gång en SUV. Det känns så oansvarigt, otroligt miljöovänligt och mest bara obehagligt att vara så ung, så med men ändå så otroligt oinsatt och världsfrånvänd. Och då ska tilläggas att jag faktiskt vänt i frågan om Blondinbella och börjat gilla hennes nya image. Det här förstörde det så att säga. Trots att hon försöker äta mindre kött.

Jag läser Camilla Läckbergs blogg för att få en annan bild av föräldraskapet, de vågar lämna bort sitt barn, de har mat- och sovschema och de flaskmatar. Jag försöker utmana mig själv att inte irriteras över en del av deras val, samtidigt som jag håller med om vissa saker. Om att barn ska få konsekvenser och förstå att allt de gör inte är okej.

Sen brukar jag spara Cecilia Blankens blogg för att få läsa lite mer i en klump, jag skulle nog vilja vara Cecilia, en natt drömde jag att de skulle få barn igen, eller om det var en hund. Hon verkar sannerligen vara väldigt närvarande i mitt liv inser jag nu.

Sandra Beijers blogg läser jag också så där i ett kör, jag sparar och gottar liksom ner mig i hennes liv, vi är ju bekanta sen gammalt och det kan bli lite konstigt att läsa någon som en ändå känner lites blogg, det blir ju som om att jag känner henne sååååå mycket bättre än hon känner mig.

Hej Regina! Agnes blogg läser jag mycket för att vi är i smama situation ungefär, med hus och barn, men mest för att hon är så pysslig och inspirerar mig till att också göra småsaker hemma och verkligen ta mig tid till det.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Kanske, tänker du att min återvinningshets har gått till överdrift. Och det förstår jag, men när du har ammat nästan varannan timme i ett dygn så orkar inte du heller laga mat och pizza är bara godkänt en gång i veckan. Då tar du fram gårdagens linssoppa och häller på mer vatten, kokar lite pasta vid sidan om och sen häller du över det och så har du en variant på minestrone! Och så känns allt bättre! Och så slapp du slänga mat också!

Annars har jag det senaste mest funderat över vårt sopberg. Det har utökats drastiskt sen Styrbjörn kom och det gör mig lite ont. Blöjorna tar sin beskärda del, men än så länge funkar inte de ekologiska komposterbara vi köpt från Naty, (jag tror han är för tunn fortfarande) utan vi kör på Libero som måste slängas i vanliga soporna. Och tygblöjorna är han också för liten för än. Så vi fyller skräpbingen fortare än kvickt. 

Förutom blöjorna är det mina amningsskydd. De i bomull är sköna, men ligger som två disktrasor över pattarna så fort Styrbjörn skrikit, något annat barn skrikit eller någon sjungit en aria eller liknande. Ohållbart helt enkelt. Men jag vet inte om det finns någon annan lösning än så länge och barnmorskan säger att jag ska vara glad åt läckaget för då slipper jag mjölkstockning. 

Så för att kompensera återvinner jag soppa. Och det behövs i dagar som denna när micron gått sönder och föräldrapenningen släpar.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

JAKTEN PÅ KOPPARNA

Jag har köpt så mycket porslin i mina dar att det legat till grund för en egen kategori relationsbråk mellan Love och mig. Porslins-bråken. Då tjafsar vi om våra muggar, koppar, fat och nagg. Love tycker vår färgglada samling från Höganäs är fin, jag tycker inte att den känns så vi.
Men det är inte bara bråken som ställer till det, jag har gått från att ha en klädstil med tillhörande mer åt Elsa Billgren till något som mer liknar en överdosering av COS och basplagg, men mitt porslin har inte följt med. Det grämer mig. Det ser mer ut som någonting Disney har spytt över: (Nej, klart att mina koppar inte behöver matcha mina otaliga stickade tröjor, men det vore ändå skönt om de andades mer jag.)

img_6094-1

De gröna i flintgods tycker jag om, till dem finns det en tillhörande sockerskål och en tekanna. Det vore med andra ord fantastiskt att hitta något som kunde matcha dem.

Men de muggarna känns otroligt svårt att hitta på loppis. Vilket jag helst gör eftersom ekologiskt och hållbart producerat porslin verkar vara omöjligt att hitta.
Jag väljer också bort nyare Rörstrand pga detta. Jag förstår ju självklart att muggar från Lagerhaus eller andra varumärken säkert inte är bättre, men de tar heller inte ut det skyhöga priset och vinsten per kopp och marknadsför det som svenskt hantverk.

Kraven är egentligen inte så stora:
1) De ska ha öra
2) Kännas både höstliga och somriga
3) Inte vara för färgglada men inte heller kritvita
4) Inte kännas som en mugg från landstinget
5) Inte kännas som en mugg från en större lunchmatsal
6) Gärna finnas i flera delar så att vi kan få en sammanhängande servis allt som allt
7) Inte vara matt mot läppen: jag vill ha glans ala Juicy Tubes 2003

Den här diskvalificeras pga punkt 5:
01
Vilket ju är tråkigt för jag gillar den i tanken. Lite skev och vind, men lite för mycket av en kommunal form.
Istället har jag fastnat för den här från Broste Copenhagen:
Passar bra in på punkt 6, men det verkar vara otroligt olika färgsättningar.
01-103

Denna fina från House Doctor verkar diskvalificeras pga punkt 7:
01-2
Ser ju otroligt matt ut.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

KÖTTÄTANDE PUCKON

Ekot meddelar på morgonen att svenskarnas köttkonsumtion har ökat.
Och ska jag vara ärlig trodde jag inte att det skulle uppröra mig så mycket. Men, JAG KAN INTE FÖRSTÅ DET.
Hur i hela helvete kan det bli så att köttkonsumtionen ökar, och hur kan politikerna inte göra någonting åt det?

Det enda som verkar få köttätarna att äta mindre kött är när hästar malts ner i Findus lasagne, då höjs rösterna. Men enbart på grund av att köttkonsumenterna känner sig lurade.

Jag ser hur vänner och bekanta lägger upp kött och bea på lördagarna, hur de postar det hela på facebook och skryter. Jag vet hur svårt är att motivera en helt vegetarisk middag när det ska vankas kalas. Hur det alltid kommenteras ”men var är köttet”. Jag vet också att jag själv serverat kött hamburgare i ett fall av hjärndödhet. Hur jag kom ut från Hemköp med kött. Jag har aldrig köpt kött. Vi har inte kött hemma. Vi konsumerar inte kött hos oss. Det har gått till nivån att vi nu när vi flyttat bestämt att det inte kommer in något kött över tröskeln. Att nolltolerans är enda vägen att gå.

Samtidigt som vi gör det, för oss helt självklara, valet, ser jag andra frossa i kött. Hur det är bacon och bruna bönor till frukost, skinka till lunch, knapersteks grissida och allt vad det nu heter till middag. Och jag undrar var ansvaret är. Hur samma som så ofta inte kan avstå köttet tjatar till det oändliga om höjda skatter, om att biltullarna är dyra, om att bensinen skattas för högt när konsekvenstänket är totalt frånvarande. (Nu vill jag visserligen inte att bensinskatten sänk eller att tullarna tas bort, men jag efterlyser någon slags smarthet i det här, att se att det inte går att leva på det här totalt ohållbara sättet.)

Jag har inte ätit kött sen jag var 11. Då ett val av två orsaker, det var rebelliskt (jag var nog ganska tidig med det där uppstudsiga) och det var med tanke på djuren. Idag har en anledning tillkommit: en vanan, jag vet inte hur kött tillagas ej heller hur det äts, till var, hur eller när. Jag finner inget intresse i att stoppa i mig en produkt som gör så mycket skada. Jag kan inte låta bli att tycka att alla köttberoende är lite sämre, lite osmartare och helt enkelt lite sämre än de som ”klarar av” att byta bort köttet ibland, eller alltid.

Och nej, jag begär inte att du slutar äta kött på direkten, men det kan få vara någon stor uppoffring att låta köttet vila några dagar i veckan. Kanske tre. Då kan du köpa Linas vegetariska matkasse, få tre middagar för fyra personer och till och med slippa komma på någon rätt själv. Så skyll inte på att det är svårt. För det är det inte.

För dig som tycker att jag bara är en rebellisk person som vurmar för grönt och miljö och skit går det att lyssna på Matens Pris i P1 här.
Och vill du säga vad du tycker i frågan kan du självklart lämna kommentar nedan!

5 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om hönsdrömmar och dagssländor.

Mest lästa

  1. NÄR EKOLOGISKT INTE ÄR RIKTIGT LIKA FINT (ELLER GOTT) MEN SKITDYRT
  2. Jag <3 att amma
  3. AMMA LÄNGE, AMMA ÖVERALLT
  4. EN GUIDE TILL SANDRA OCH ANDRA TILLRESTA
  5. ANDRA JAG LÄSER