Emerentia

Tag: Presenter

LUCKA 15: SLÅ IN ÅRETS JULKLAPPAR

Nu inser jag att jag visserligen visat hur jag slår in årets julklappar, jag började ju slå in dem för att få lite julstämning. Men, eftersom jag både är en ordbajsare av rang och lite av en paketnörd kan vi ju prata lite om inslagningen.

Sen flera år tillbaka har vi böra köpt en sorts paketpapper, ett brunt klassiskt sådan, alla presenter slås in i det, såväl sommar-, födelsedags-, namnsdags-, som vilken annan sorts present som nu kan önskas slås in. Det minskar svinnet och hela jakten på papper. Dessutom är det lättare att hitta ett hållbart papper när det bara är brunt.

Till det har vi olika sorters snören och band. Till jul gillar jag jutesnören och i år hade vi tur att det fanns en gammal rulle rött jutesnöre liggande.  När jag i våras gick i keramik hade jag lite överbliven lera som jag passade på att trycka ut små grisar av, glasyren är lite hipp som happ, men det gröna blir ändå fint mot det bruna och det röda. Så några lyckligt lottade får dessutom något att hänga  granen den här julen.

Nördigast och onödigast är att jag inte gillar att tejpen syns, så helst använder jag inte tejp och sen är det nästan hemskt hur noga jag är med att vika papperskanten så att inga råa kanter syns. Onödigt, men livsnödvändigt.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

TJUGOTRE MED HATTEN PÅ SNÉ!

Det är ju tydligen så att jag fyller år på onsdag och inte tisdag, det är lite svårt att släppa känner jag, men jag får göra det ändå. Hur kunde jag har så fel?

I alla fall så har jag gjort en låtlista. En liten lista vi ska lyssna på här vid Rhododendronbusken på onsdag. Jag ska ha sjömansklänning och le har jag tänkt.

Och för er enkelhet har jag skrivit en önskelista:
Ett jobb
En pojkvän
Fantastiska MiuMiu skor
En dator
Bra musik
Fint väder
Anteckningsböcker från Moleskine

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Och hur kommer det sig att liksom pyssla och grejja och ha sig och slå in själva paketet är så mycket roligare än att få saker själv? Idag har jag knåpat ihop en present till Emelie, och så har jag gjort en likadan till mig själv. En dubbel-present kan man kalla det!

Nu ska jag städa lite, snyta mig lite mer och fundera på vad jag ska ha på mig ikväll. Jag hade velat ha min hellånga vita klänning men jag vet inte om det kommer att anses vara lite för mycket. Det är ju fortfarande snö i luften!

Åh jag är så glad idag, vetni, kroppen liksom spritter av glädje, jag vet inte alls varför egentligen, kanske för att jag ska tillbringa kvällen med fina människor som jag nyss börjar lära känna? Eller för att allt bara är bra helt plötsligt trots att jag egentligen är ensam (nej, not alone, on my own) och trots att det snöar lite på Folkungagatan och jag har kräkts i några dagar. Jag vet inte, men jag är glad. Det är jag. Och vetni, det känns bra!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

ATT KÖPA SINA VÄNNER

I mellan- och högstadiet pratades det mycket om hur man köpte sina vänner. Ibland handlade det om ren betalning eller om bjudsaker. Lite som när bloggare bjuds på saker, fast ändå inte.

Jag har tänkt på det där med att köpa sina vänner. Jag har gjort det. Jag gör det.

Och finns du på listan behöver du nog inte vara så ledsen, utan ja, jag vet inte. Jag kan gilla dig ändå.

Vänner och pojkvänner som jag på ett eller annat sätt köpt:
Andrea A
Andrea Ax
Markus Krunegård
Fanny
Katrin, Rebecka, Lovisa, Johanna, (det var någon mer här som också lekte Spice Girls, kan ha varit Gabriella)
Staffan Linzatti

När jag gick i lågstadiet lyssnade vi på Spice Girls, eller det var nog i mellanstadiet. Jag minns det i alla fall. Jag minns att jag ville vara Ginger Spice, ja, Geri Halliwell alltså. Jag tryckte uppmina myggbett till bröst unde rhakan och försökte få dem att se ut som hennes i dendär röda paljettklänningen hon hade, ni kanske minns det. I alla fall. Alla skulle göra egna Spice Girls foton i vår klass. Jag minns hur de ringde mig en dag och sa att jag skulle få vara med. Om jag tog med mig alla mina utklädningskläder och kom till Rebecka  illa kvickt. Det gjorde jag. Jag skulle vara påklädare. Och jag fick aldrig vara med på några foton.

För att köpa en vän handlar inte om att betala i pengar. Det handlar om att bjuda och aldrig bli bjuden tillbaka. Det handlar om att köpa presenter men aldrig få någon julklapp själv. Det handlar om att göra tjänster, men aldrig få en gentjänst. Det handlar om att tipsa om jobb, men aldrig själv få ett tips.

Det handlar om att låna ut kläder men aldrig klaga på att man aldrig får tillbaka dem. Eller låna ut sin favorit freestyle, och få tillbaka den trasig och aldrig kommentera det.

Det handlar om att låna ut pengar och sen inte se röken av dem.

Det handlar om att gå den långa vägen till skolan och bära någon annan skolböcker. Eller att köpa ciggaretter när man är 14 och bjuda bort alla.

Det handlar om att ge bort hela sitt hjärta och bli lämnad med bara halva kvar.

Det handlar om att köpa sina kompisar. Och det har jag gjort, en massa gånger. Men jag tänker att jag gör det för att vara snäll. Och för att ha någon att umgås med.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Ja, för nu är jag hemma. Här är det både varmt och tyst. Tillskillnad från på jobbet så. För där är de så kallt att jag fryser ihjäl.

Jag har tillbringat kvällen på Colaba, prutandes och bråkandes med några gubbar, jag blev fly förbannad för de lurade mig så mycket, men jag stod på mig och jag fick lite extra krimskrams och 100 rupees tillbaka. Rätt ska vara rätt.

Idag på jobbet skrek de mer än vanligt, det kanske är deras fredagsfasoner tänkte jag. I Sverige dricker vi öl. De skriker lite extra.

Imorgon ska jag ut på sightseeing, vilket är roligt, jag har ju varit här så mycket, men det är alltid skönt att åka runt lite och peka och fråga om saker. Och sen på kvällen ska jag möta upp Monica, ja, hon är svensk och hon ska spela med sitt band The Explosions imorgon kväll på Gordon House som ligger på Marine Drive, jag säger oftast Rodeo Drive, men det ska tydligen vara i en helt annan stad.

Efter dagens shopping: två sjalar, ett par flipflops, fem presenter och en tshirt tänkte jag att det snart är nog med shopping, men jag vill nog ha en väska kom jag på. En bra och fin och smart väska. En söt väska.

Och nästa vecka ska Anil, som är han som gav mig praktikplatsen och bossar över den digitala delen på byrån, ta med mig på bio. Det är ingen dejt, men det är något att göra, jag känner inte så många yngre här så det känns toppen, dessutom ska Ashima ta ut mig på middag på fredag och Mahazarinhe ska jag också försöka träffa. Dessutom gav mamma mig numret till någon av hennes tennisvänninors söner som tydligen också är här. Så vem vet. Jag kanske stannar. Hejdå Berghs! Hej lyxliv i Mumbai!

Just det, lite roliga saker, igår på stand-upen pratade de om namnet Mumbai, det hette ju Bombay förut, men så döptes en del städer om, bland annat Mumbai och Kol-Kata, som förut hette Calcutta. De städerna fick byta namn för att Calcutta och Bombay var namn som engelsmännen givit städerna när de inte kunde uttala de indiska namnen. Så då blev det med England-vänliga namn. Det ville man byta på sisådär 50 år efter att de slått sig fria. Och så gjorde staten det. Döpte om städerna. Men det jag vill komma till är i alla fall det att igår på stand-upen visade det sig att många unga faktiskt gillade namnet Bombay bättre. Men de flesta gillade namnet Kol-Kata. Så frågan är hur bra namnbytet egentligen var.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

NU SLUTAR JAG SNART

Och jag har tappat bort hon jag skulle jobba med idag, hon är putsväck och ingen vet vart hon är, så jag har tillbringat dagen med Framtida Uppslag, Rolighetsteorin, D&AD och lite annat. Ätit chips och frusit. Imorgon tar jag med mig en jacka tror jag. Iskallt här ju.

Pappa säger att jag ska vara open-minded, så det är jag.

Nu ska jag köpa pennor och vykort och presenter och sen ska jag hemåt.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

BREVVÄXLA

Jag älskar att få brev.

Så jag brevväxlar lite, mest med SE-Banken och Fortum, men även med min mamma och min pappa. Vi älskar Posten i min familj. Om Posten skulle behöva ambassadörer borde de be oss.

Man kan ju få så himlans mycket fina saker med posten, brev och lappar och strumpbyxor och armband och lösögonfransar och gud vet vad.

När posten kommer här på dagarna (och jag är hemma) brukar jag ropa tack till brevbäraren genom brevinkastet, för det kan inte vara så roligt att vara brevbärare alltid, motion i alla ära, men hur ofta får han ett tack måntro?

 

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om det hon engagerar sig i för dagen, från höns till barn till politik.

  • Senaste inläggen

  • Senaste kommentarer

  • Arkiv