Emerentia

Tag: Rädsla

GEMENSKAP I BROTT


När jag klockan 5:20 i morse tog spårvagnen från Solrosgatan kröp skräcken på mig. På hållplatsen stod förutom jag två män. Efter alla dagar med #metoo, med vittnesmål, diskussioner och senare bekännelser under #ihave, är jag så fullmatad att jag svämmar över av ilska, men också uppenbarligen av rädsla.
Jag brukar inte vara rädd. Jag har förföljts av män, ända till porten, blivit påhoppad redan utanför Malmen, medföljd tills någon annan frågar om allt är okej. Jag har sett hur någon har ryckt i handtaget in till mitt lägenhetshus. Och jag har självklart inbillat mig fara på vägen hem från spårvagnen. Men jag har försökt att inte vara rädd, i alla fall försökt låta det enbart vara en del av natten. När rädslan slog till i morse, på morgonen, det var någonting annat. Som ett intrång i min vardag på ett mycket mer verkligt sätt.

Mitt i allt finns gemenskapen jag plötsligt känner med andra kvinnor, det är som att vi tittar på varandra på vagnen, på tåget, på gatorna och på kontoret, en tyst överenskommelse om att vi bär på det här tillsammans. Det har vi nog nästan alltid vetat. Men inte vågat se exakt hur spritt det är. Hur vitt problemet är. Hur brett det sträcker sig, över klass, ålder, politik.

Men det verkar också skapas en ny gemenskap. Gemenskapen i brott. När Musse Hasselvall först delade med sig av hur han taffsat på en tidigare flickvän applåderades det, av mig, av andra. Men eftersmaken är bitter. Varför ska jag applådera ett övergrepp. Det börjar skava. Kan inte de som sitter med erfarenheterna få ha det här utrymmet själva. Kan de i sin utsatthet inte få finna stöd och stabilitet i det? Har du, som man, förgripit, antastat eller på något annat sätt betett dig illa mot någon kvinna i din närhet, kan du inte erkänna henne för det tyst? För att hon ska få den upprättelsen, att du sett, att du förstått. Inte för att du ska få en klapp på axeln för att du öppet ”vågar” berätta det här. För just nu är finns det inget stigma att berätta. #Metoo har berett vägen för att män ska hoppa på #ihave-tåget och på så sätt komma undan med ett hemskt, och i många fall, lagvidrigt beteende.

Amie Bramme skriver det så bra: #anmäldigsjälv

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

ATT JOBBA I MONSUN OCH STORM

Monsun, Konsum, det låter nästan likadant, men jag kan lova er att det inte är samma sak.

Det blåser så mycket här idag att de avråder alla från att gå ut. Kontoren har stängt och skickat hem sina anställda. För tillfället regnar det inte, men under hela natten och hela gårdagen stod det som spön i backen. Dessutom är det högvatten idag såg jag närjag vaknade och det betyder att om det skulle komma mer än 50cm regn, och lite vind på det, ja, då blir det översvämning. För monsunsäsong eller ej, Mumbai är inte designat för att svälja så mycket vatten. Och just nu, är det inte monsunsäsong. Det ska inte regna här alls just nu faktiskt. Så inga ledningar eller rör är rengjorda, utan löv, och damm och lik av saker ligger i rören och bara väntar på att täppa till. Ja pappa, nu målar vi Fan på väggen!

Jag är inte rädd för så mycket, jag tycker att ormar är okej, så länge de inte är närmre än några meter. Och jag tycker att flygplan känns ganska säkra. Och jag fruktar inte ett tredje världskrig. Men jag är livrädd för vädret. Och jag är livrädd för klimatförändringarna som gör att det är helt oberäkneligt.

Sa jag att mitt kontor inte stänger?

Nej vi fortsätter med att tjäna konsumtionssamhället.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om det hon engagerar sig i för dagen, från höns till barn till politik.

Mest lästa

  1. NÄR EKOLOGISKT INTE ÄR RIKTIGT LIKA FINT (ELLER GOTT) MEN SKITDYRT
  2. AMMA LÄNGE, AMMA ÖVERALLT
  3. Jag <3 att amma
  4. EN GUIDE TILL SANDRA OCH ANDRA TILLRESTA
  5. DIY & SHOPPINGSHYSTERIN
  • Senaste inläggen

  • Senaste kommentarer

  • Arkiv