Emerentia

Tag: Skänka pengar

Vi har diskuterat det här om och om igen hemma, och samtidigt pratat om det på ett större plan, när jag var liten fick vi önska oss precis vad som helst, jag önskade mig oftast en bondgård och mängder av djur, och då inte i någon miniatyrform, utan en riktig gård. Det hände ju aldrig, men det var så härligt att drömma. Mina önskelistor kunde vara milslånga, men jag visste också att jag aldrig skulle få allt jag önskade. Jag ser ingenting dåligt i att önska sig hur mycket, eller vad som helst, jag kan tycka att det är nyttigt, så länge medvetenheten om att en inte kan få allt, eller ens en bråkdel av det önskade. Och definitivt inte det högst upp på listan alla gånger. Och att önska sig fred, som jag också gjorde, verkar inte ens gå att önska sig såhär 20 år senare heller.

Men åter till årets önskelista. Jag kan inte komma på någonting. Jag kommer bara på saker jag behöver. Som en barnvagnsmuff, en mugghållare och en hårfön. Tre egentligen tråkiga, men nytta önskningar.

Efter att ha köpt en del till Stickans nya babygym häromdagen bestämde Love och jag att Stickan bara får fem saker, gymmet av min farbror, tillbehör till det från oss, en snutte och två loppade böcker. Sen får han säkert saker av resten av familjen, men det här är sakerna vi har inflytande över och som vi bestämt. Resten av pengarna skänker vi till Röda Korsets arbete i Aleppo.

Det finns ingenting annat som känns varken okej eller intressant. Jag vill ha fred. Nu. Och det enda jag kan göra är att hjälpa till. Inte allt, bara lite, men ändå någonting.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Av självbevarelsedrift ser jag sällan på SVT Debatt. I alla fall inte i direktsändning. Jag måste reagera så hårt och mycket att mitt sällskap här hemma oftast väljer att gå ut ett slag och folk avföljer mig på twitter.

Men idag händer det. Jag ser på SVT Debatt.
Och jag sitter här och skriker. Något sällskap har jag inte så min granne Malin får stå ut med mina versaler på Facebook-chatten.

Det som fastnar mest är inte SD-snubbens lugg och försök till att se ut som en syntare. (Men förstå mig rätt: mitt hat pyr över. Bara hans blick får mig att må så dåligt)
Nej det är repliken om varför romerna inte VÄLJER att ta ett jobb.

Jag kan berätta att det inte bara är att välja att ta ett jobb.
Jag väljer att arbeta, men har inte alltid jobb ändå.

Och då har jag en utbildning, kan skriva, förstår språket.

Det finns inget val i att behöva tigga för att överleva.
Det är tvång.

PS. Oftast går nog pengen i muggen till kvinnan utanför Systemet till henne. När de går till en organisation ser du sällan personen som får pengarna i ögonen. Kan vara fint att tänka på.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om hönsdrömmar och dagssländor.

Mest lästa

  1. NÄR EKOLOGISKT INTE ÄR RIKTIGT LIKA FINT (ELLER GOTT) MEN SKITDYRT
  2. ANDRA JAG LÄSER
  3. DIY & SHOPPINGSHYSTERIN
  4. GUBBS, GUBBS, GUBBS // GENUSHAVERIET SVT OPINION
  5. EN VECKA I BILDER