Emerentia

Tag: Styrbjörn

MED HELA VÄRLDEN FRAMFÖR SIG

Lilla loppan, ja du Stickan mitt hjärtas låga.

Varje gång du skriker river det i mig. Varje gång du skrattar vill jag brista ut i en förlösande gråt. Allt du känner känner jag. 

Det har gått sju månader sen du föddes, det borde inte ha varit mer än fem, men du hade så brått, ville så bestämt hit, hem till oss. Nu är du lika självklar som att det är mareld i vattnet i augusti. 

I år ska vi bada i det vattnet, du och jag, plaska, skvätta, frysa lite. Året efter ska vi göra det igen. Och fler år framöver. Om flera år kommer du utan hjälm, på en rostig cykel, cykla ner för backen till dina vänner. Kanske är det ditt enda riktiga kompisgäng, men förhoppningsvis inte. Men skulle det bli så, skulle du få kämpa, skulle du få stänga dig blodig, då hoppas jag att du vet, att jag alltid gör det samma. 

Jag kommer göra allt för dig. Och de gånger jag inte kommer kunna göra allt, då kommer jag att göra mitt bästa. Det lovar jag.

Och jag lovar att alltid finnas där, alltid ta om hand, alltid stötta, trösta och stå emot. Stå emot andra och stå emot dig. Lär dig stå emot och lära dig stå upp, för dig själv, och för andra. Att alltid behandla andra med respekt och att ta ett nej. Ingjuta dig mod och kraft att vara dig själv, alltid.

Jag lovar att ge dig utrymme att utvecklas och att lyckas. Att slå dig fri och att stå stadigt. 

Lilla loppan, Stickan, du är mitt hjärtas låga, du är solen när det våras.

Och du, du har hela världen framför dig. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

MATERIELLA DRÖMMAR OCH ÖNSKELISTOR

Ju mer jag fastnar i soffan framför Gilmore Girls (äntligen är alla sju (!!!) säsonger avklarade) desto mer sugen blir jag på att gå bananas och köpa allt jag ser. Det är som stillasittandet kräver en shoppinggalen motprestation. Så jag fastnar vid fönstershoppande på nätet och lägger saker på minnet tills dess att min mamma, syster och Love frågar vad jag önskar mig. I min familj har man alltid fått lova att önska sig vad en vill, men alla önskningar brukar inte direkt slå in. Jag fick aldrig någon kanin, vi flyttade aldrig till en bondgård och den där Barbiebilen låg heller aldrig under granen.

Trots det är ju själva önskandet ganska skönt i sig självt, så länge det inte blir en allt för gruvlig besvikelse sen. Oftast hör ju önskningar ihop med mer saker än själva tinget. Det är ju en bild som byggs upp av förväntningar och förändring. Som med gårdagens önskeskor. De skulle göra mig till en himla kool mamma, plötsligt skulle Göteborg självklart också få torrt väder som gör att jag kan ha dem varje dag, kanske så pass varmt så jag slipper jacka och det räcker med en tjock stickad tröja och jag skulle dessutom ha perfekt, icke amningspåverkat, hår. Ja, du fattar. Självklart faller allt på plats med de här önskningarna. Därför håller jag på med en evig fönstershopping.

Jag lägger vara efter vara i den virtuella kundkorgen och jublar när jag självmant väljer bort, känner mig duktig som tänker ”de där fantasiplagget behöver jag inte” och sen sitter jag visserligen och suktar efter några saker i efterhand, men det mesta glömmer jag, tack och lov, av.
Vad som just nu ligger i den där fantasi-varukorgen är ett gäng sjalar.

En sjal att bära Styrbjörn i. För då lär jag bli en fantastisk mamma som verkligen knyter an till honom, jag kommer bära honom på ryggen, alltid ha stickat och stövlar och bli så där vän och naturlig som alla som bär sina barn i sjal verkar bli.
Fast kanske i den här färgställningen istället. Den kanske gör mig mer harmonisk.

Eller så kanske jag blir mer skogsråig med denna:

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

NÄSTA EKO-UTMANING: badrummet

Om det inte vore för att den här lille ungen hade haft turbofart hade vi aldrig behövt konsumera ett gäng nya kläder till honom utan jag tror att vi hade lyckats med vårt mål att inte köpa så fasligt mycket nytt utan ärva och loppa det mesta. Okej, så här i efterhand vet jag ju också att det kan vara lite för kul att köpa småsmåsmå plagg, men jag väljer alltid ekologiskt. Det är svårare än jag trodde att få till den där hållbara konsumtionen när det kommer till Styrbjörn (mat och att välja bort plast är så mycket simplare och mer lättillgängligt). 

Just de här stövlarna loppade jag i söndags, för 80kr och som jag väntat ut dem, vänt och vridit på otalet likadana men i alldeles för dåligt skick, lite för torra, för små, för stora eller för slitna på klacken.  För till mig själv och till hemmet är det så mycket enklare (vi har en gemensam loppis-lista i telefonen där vi skriver in sånt vi letar efter och behöver ha och om det är möbler även vilka mått) än barnets ibland skriande behov av rena och hela bodys och overaller (i bra material) att hitta ett par gröna gummistövlar har jag ju kunnat vänta på och helt enkelt slagit lovar runt vattenpussarna, men att barnet ska vara varmt är lite svårare att komma runt. Och så ska jag erkänna att jag dukar under när det kommer till små söta plagg och det är enklare eftersom det går snabbare och smidigare att ta sig till HM och direkt få till rätt storlek än att åka ut till Emmaus och hoppas på en omlottbody i rätt size.  

Men så är det förbrukningsattiraljerna och det reella sopberget vi bygger i vår egen soptunna ger mig ångest på riktigt: blöjor, servetter, pysventiler. Badrummet helt enkelt. Och just där har jag haft ekologiska problem sen innan.

Jag är helt enkelt för såld på min BB-cream från Khiels (spf 50 och lagom täckande) min olja från samma märke, färgglada läppstift, perfekta rouge från Bobbi Brown und so weiter. Gammal vana och äntligen en jag-vet-vad-jag-får-känsla som jag har ytterst svårt att bryta och förändra. Styrbjörns konsumtion av blöjor och torklappar har dock gjort mig lite mer uppmärksam på just det här och nu har jag bestämt mig: det är dags. 

Så det är dags att hitta en ekologisk BB-cream (med högt solskydd), ekologisk mascara, natt- och dagcreme mm, men ett mer hållbart tänk när det kommer till att ha färre produkter hemma. Det enda jag inte vågar byta ut är mitt schampoo eftersom jag äntligen efter år av hårbottensproblem funnit lösningen. 

Och nästa utmaning är att först ta slut varenda tub jag redan har hemma. För när beslut väl är tagna här hemma har jag alltid svårt att inte skrida till verket direkt. Jag vill liksom inte vänta med att skrapa trappan och ta bort all färg. Jag vill på direkten smälla upp en vägg i källaren nu när vi väl kommit på att vi ska sätta upp en och jag hade gärna tapetserat hallen IDAG om det inte vore för att det är så himla dyrt. Så ja, att klämma ut det sista ur kanske fem öppnade body lotion-förpackningar känns tråkigt men nödvändigt. 

Under tiden tar jag mer än gärna emot tips på bra och prisvärd ekologisk hudvård och smink i kommentarerna. 

Och kanske vill du som läser också hänga på och byta ut, byta upp och byta logik! Gör det (och berätta hur det går)! 

6 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

BRA SAKER ATT KÖPA PÅ LOPPIS

Eftersom jag utsett mig själv till ett kombinerat loppis- och bebisorakel tänkte jag att jag skulle dela med mig av mina bästa tips.

Dels får du som blivande förälder ofta en massa skit av andra, fula tryck, urtvättat till fördärvelse (inte ens mjuk och skönt) och saker som du inte alls känner passar er, er stil eller ert tänk.
För det första: skänk.
Skänk sådan som inte passar er alls, och som du inte känner att du kan göra någonting av. Du kan ge bort det i present till andra, men se då till att ni inte har gemensamma bekanta som den du fick saken av i första hand. det kan bidra till väldigt konstig stämning. Till exempel kan du fråga på ditt BB eller neonatalavdelning om de vill ta emot saker. Ofta kommer det inte föräldrar som inte har så mycket själva, är papperslösa, nyanlända eller som får ett barn så tidigt att de inte riktigt hunnit förbereda sig på det, då kan det vara fint att få någon liten nallebjörn eller body. Annars: skänk till bra loppis.

Men ett gäng saker kan du använda själv, tvätta och piffa till lite som någon annan Ernst.
emerentia_numero74_diyTäcken med fula tryck/gamla stoppade filtar
Jag fick ett urtvättat ett med något typ av Disneytryck av en välvillig släkting, och jag ska erkänna att när jag tackade och tog emot hade jag ingen aning om vart jag skulle göra av ett, men efter att ha klippt sönder en duk vi aldrig skulle använda, letat upp en bit stuv sen jag sydde linnegardiner och tillverkat fyra lejongula Montazami-tofsar insåg jag att det är helt okej att inte ha råd med allt från Numeró74.  OBS! Tvätta i tvättpåse och torktumla alltid linne länge men inte för varmt = då blir det himmelsmjukt!

Bodys som inte riktigt stämmer överens med er stil
Skit i det, på natten har ingen bebis någon stil, men kräkset, bajset och kisset, det finns där precis som på dagen. Behåll dem och använd dem för kiss- och bajskavalkaderna. Jag har rotat fram ett gäng vi fick långt innan S föddes och som vi tänkt ge bort av just den anledningen. De är mjuka, fula och inte ett dugg ömtåliga.
Tvätt igen: jag har hört att mjölkproteinet i bröstmjölken kan förstöra kläder och tyg, skölj fina kläder kallt först, eller tvätta inte i mer än 40 grader. Men det kanske är en vandringssägen. Icke ömtåliga kläder kan du ju tvätta i 60.

Handdukar som inte är ett dugg fina, kanske missfärgade eller inte är från Norrgavel, som ni ju gillar bäst
Klipp kvadrater i varierande storlekar. Sick-sacka eller overlocka runt kanterna. Vips! Du har perfekta kräk-bajs-kisslappar att ha på skötbord, i vagnen, i skötväskan. Med lite vatten eller babyolja på slipper du våtservetterna. Vi har klipp sönder ett gäng gamla handdukar som vi fick av min mamma. En del med fula mönster, andra lite missfärgade och några bara uttjänta och utbytta mot mjukare vita, men de funkar lika bra för det. Skölj med vatten, vrid ut, släng i tvätten (torka dem innan om du inte tvättar direkt) sen när de inte ens duger att torka bajs med kan du putsa dina ljusstakar med dem.

snapseed-4.jpg
Gammal babylift med fult tyg

Du kanske får en från dina kusiner eller från grannen på gatan som fick barn samtidigt som du själv föddes. Tyget är blekt fult och trist. För att inte tala om själva bältet som har ingrodda rester och annat trevligt på sig. Du tänker: släng skiten. Men gör inte det.

Sprätta upp själva tyget, så att du ser hur delarna ser ut. Sen hittar du annat valfritt tyg, bäst är alltid stadiga tyger på loppis. Tvätta det innan och stryk det ordentligt. Kolla trådriktningen och så att det inte är någon stretch i tyget som ställer till det för dig. Jag tog ett gammalt jeanstyg jag köpt på vikt i en stuvbod och redan sytt en jumpsuit till Way Out West 2015 (Mycket för att inspirera Nudie att börja sy kvinnokläder) utav. Och några slattar läder från en väska jag fått i present men bytt handtagen på. (Nu när jag tänker på det ska jag nog göra om väskan till en förvaringspåse…) Välj tygband istället för läder också, det är enklare i tvätten!

 

Andra bra saker som du kan komma över på loppis, hos mormor eller få av släktingar och som du inte riktigt förstår vad de ska vara bra för (men som jag alltid håller utkik efter och köper när det är extra billigt):
Gamla hänglsen – använd spännena till att göra napphållare, reflexhållare och senare vanthållare! Resåret (om det fortfarande håller) kan du klippa av och behålla till att sy in i bebisbyxor eller rund sy och använda som snoddar till hoprullade eller vikta handdukar, skötbädd eller sånt du behöver samla ihop i skötväskan.
Kökshanddukar av gammal typ – du kommer spilla, barnet kommer kräkas, du kommer läcka, barnet kommer kissa.
Gamla lakan – bästa tipset vi fått är att bädda dubbelt. Då river du bara ut det nerkissade/kräkade/bajsade lagret och slipper bädda om mitt i natten. Vi struntar i plastad frotté för vi hittade ingen som vi kände funkade giftmässigt och har istället vikt vuxenlakan på mitten två gånger och har i spjälsängen (nej, den används inte än, han sover i en hängande vagga bredvid oss)
En stor och bra tjockbottnad kastrull – du kommer koka nappar, nappflaskor, pumpdelar. Köp en stor och hög kastrull för att inte riskera varesig överkokning eller att bränna napparna och sen ner hela lägenheten pga du är trött och glömmer. (kanske dags att sätta timer på din spis?)

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

DAGEN D

Jag hittade min almanacka i källaren. Allt som har med tid och rum och planering har fått stryka på foten sen Styrbjörn kom. Och almanackan hade hamnat i källaren. Jag har ingen aning om dagarna utan räknar bara utifrån när han föddes och när Love ska gå tillbaka till jobbet, vilket visade sig vara nästa vecka, jag blir som min mamma som fascineras över hur fort tiden gått. Det känns evighetslångt sen nionde augusti, men det är det inte.

När jag väl lokaliserat mig i tidsrymden inser jag att idag skulle han kommit, om han varit framme på planerat datum.

emerentia_bf

Istället är han över sex veckor. Och mår nog som bebisar mår mest. Somnar ibland bara till pianokonsert och vill helst äta hela tiden.
Men jag undrar när oron ska lägga sig. När jag ska sluta rycka undan filten för att få se andetagen. Det verkar inte som att baby bluesen tog mig, kanske blev det en alldeles för chockartad start, där överlevnadsinstinkten var det som fick ta över och inte funderingarna. Eller så är det tack vare det fantastiska stödet vi fick på sjukhuset. En enda sjuksköterska kan jag klaga lite på, alla andra var fantastiska, från överläkaren till förlossningsläkaren, barnsjuksköterskorna och undersköterskorna på Neonatal. Skrattade, skojade och brydde sig, trots överbeläggning, dåliga resurser och superstress. Där låg jag och kände mig som en prinsessa, bortsett från min uppskurna mage, kateter och oförmåga att röra mig. Men oron finns där ändå, kanske försvinner den aldrig, kanske är det just det här som är föräldraskap. Att alltid oroa sig.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

ETT LIV

Sen jag kom ut som amningsaktivist har jah inte gjort så mycket förutom att amma. Och äta lördagsmiddag med fyra barn och sju vuxna. Det var det härligaste jag gjort hittills i mitt mamma-liv. 

Men i övrigt har det sett ut såhär:

Promenader i Skatås med lös hund och sportklädd man (tvingade honom att inte springa pga harig) 

Ett besök hos min mormor, åldersskillnaden på 93 år överbryggades direkt.

Musikutforskande. Vi har spelat live-konserter på pianot stup i kvarten för lite sömn, och sen kom Love på att det fanns lite pianokonserter på vinyl i källaren och då öppnades en ny värld för oss. 

Tid på landet, bland granit och ljung. Och bärsele-premiär! 

Och en loppad korg perfekt för tupplurar och nattsömn.

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

PÅ PAUS

Efter några veckors paus här och i livet börjar jag efter att idag ha varit ute på en halvrask promenad i Skatås känna att jag är tillbaka.

Att få barn sju veckor tidigt har varit en pärs. Omtumlande och stressigt, oroligt och ångestdrypande. 

Vi fick stanna på neonatalavdelningen ett tag, har varit inskrivna i hemsjukvården sen dess och försökt komma underfund med både Styrbjörns liv och vårt nya.

Mitt i allt förlorar våra vänner sitt barn och vi fastnar i en oro vi aldrig känt på innan. Vi tittar så att han andas varje minut. Skrämmer honom ibland bara för att se honom rycka till och drar ibland bort hans filt av samma anledning. Det känns som om att vi kämpar mot klockan. Rädslan över att han skulle dö i magen har ersatts med en skräck att han ska dö utanför. Kanske är det bara så här det är att vara förälder tänker vi. Eller så är det någonting annat, övermänskligt.

Men Styrbjörn är stark och mår bra, det är bara mamman det är fel på. Redan på sjukhuset fick jag skrivas in igen och få dropp med vätska, jag var så uttorkad att jag rörde mig långsamt. Och när jag kom hem lyckades jag med att få inflammation både i snittet och i kroppen min. 

Ibland går jag runt på paus och bara väntar på att någonting mer dåligt ska hända. Kuratorn på Östras ord ”försök att njuta” ekar i huvudet, min mamma påminner oss om att lukta på honom. Och det gör vi nu när alla slangar och sladdar är borta och han inte längre luktar plast och sjukhus.

Imorgon skrivs vi ut från sjukvården. Då börjar livet på riktigt och Styrbjörn blir 37 veckor (4 ute i världen) och ansvaret ligger helt på oss. Det är svindlande. Han är vår. Och han lever. Nu ska vi lukta och njuta.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

LAPPSJUKAN//INSTAGRAM FOR BABIES

Dag 6 på Östra. Det innebär att Styrbjörn Loveson Lund nu är fem dagar gammal. Det är otroligt att han varit här så länge, fast samtidigt har jag svårt att avgöra hur många dagar det gått sen vi kom hit. Det känns som hundra sen jag plötsligt låg på en brits och inspekterades av fem olika läkare. 

Nu bryr vi oss mer om ömmande bröst, bilirubin-värden och att gå upp i vikt. 

På våra 20 kvadrat inne på Neonatalavdelningen 309 får vi plats med en härlig dubbelsäng, en amningsfåtölj, ett litet skrivbord, två skåp, några hyllor, en TV och en högteknologisk bebissäng med tillbehör. 

Varje dag försöker vi i omgångar gå på något ärende, köpa lunch, glass, inhandla något på Apoteket eller bara sitta och läsa lite i solen. 

Och så funderar jag på bebis-instagram. Nu tenderar min instagram att fyllas i samma takt som telefonen av bebisbilder. Men frågan är om varesig mina följare, jag eller Styrbjörn egentligen vill det… Gulligt i början, javisst, men sen: vem blir och är jag och hur kul är det med urgullig bebis hela tiden och är det ens så att vi ska visa upp honom, oavsett gullighetsgrad? 

Är lösningen en instagram för släkt och de närmsta, nu har vi 100 trådar igång med bilder och meddelanden vi skickar mellan våra familjer och sammanlagt 7 syskon. Det tenderar att bli ett sammelsurium av smsande mest. 

Det återstår att se, än så länge njuter vi mest, och nu börjar han äntligen lukta lite mer bebis och inte så mycket sjukhus som han gjorde i början. Vi ser framtiden med andra ord. Och jag längtar efter att få ligga i vår soffa och slökolla på någon av SVT:s väldigt konstiga dagsprogram (varför typ bara motorsport och skit?!) 

Tills nästa gång: en bebisbild där vi matchar i Polarn & Pyret

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

48 TIMMAR TUMULT

Plötsligt låg han bara där, inte på mig, inte ens bredvid mig, utan i egen säng, med mängder av sladdar, monitorer och elektroder på och runt sig. 

Men han är vår och även om han är så ytterst liten och fågelungeaktig är han tuff. 

Nu bor vi på Neonatalavdelningen och lär oss allt om sondmatning, vägning, blöjor och närhet. 

Vi jobbar på att ligga hud-mot-hud och allt har redan blivit lättare sen vi kunde koppla bort solmadrassen för ett slag. 


Nu ska vara bara bli lite tryggare, sen tar vi oss an världen med storm. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om hönsdrömmar och dagssländor.

Mest lästa

  1. NÄR EKOLOGISKT INTE ÄR RIKTIGT LIKA FINT (ELLER GOTT) MEN SKITDYRT
  2. ANDRA JAG LÄSER
  3. DIY & SHOPPINGSHYSTERIN
  4. EN VECKA I BILDER
  5. EN GUIDE TILL SANDRA OCH ANDRA TILLRESTA