Emerentia

Tag: Tjörn

ATT ÖVERGE ETT HEM

Åh jag vet att jag försummar den här bloggen. Jag ska bli bättre. Det är väl bara så att det är ”lite mycket nu”. Och för en gångs skull stämmer det. Det är ingenting jag hittat på, utan det är faktiskt så.

Efter att ha snabbstädat (okej, jag städade konstant i sex timmar, Love fejade till 03:30) hela huset gick vi med på att visa vårt hus på en förhandsvisning och sen rullade det på. Vi åkte ut till landet för att inte stöka ner, eller snarare: inte låta Stickan stöka ner. Vi andades havsluft, hade svårt att sova på grund av nervositet och sen satt vi och bet på naglarna i några dagar.  Men mest såg det ut såhär:

Men så i fredags hände det! Vårt hus fick nya ägare. Vi bor visserligen kvar i någon vecka eller två till, kanske tre, men vi vet vem som ska bo här efter oss.

Så, för första gången på riktigt har jag kunnat slappna av, scrollat bland tapeter, mer tapeter och ytterligare tapeter och surfat runt på auktionssajter och tänkte på drömmiga saker som gamla stolar och en kökssoffa och annat.

Mest har det varit underbart, en tillflykt, men ofta har separationsångesten infunnit sig, en känsla av otrohet. Huset där mitt barn tog sina första steg, sa sina första ord, vände sig från mage till rygg, sov första hela natten, skrattade, log och började äta själv, där vi haft första julen vi bjudit in till, mitt 30-årskalas, namngivning och inflyttningsfest, där vår hund gled över det hala golvet första gången hon kom hem, mattan hon kissade ner och skarven hon tuggade sönder. Vårt första hus. Det huset, och den platsen, ska vi lämna. Det är bitterljuvt. Ibland känns det som om att jag inte gett huset en chans, andra gånger en hisnande känsla över att få flytta till vårt dröm hus. Även om vissa förundras över hur vi självmant vill flytta till mindre yta, utan härlig vindsvåning eller källare med enkel åtkomst. Men sanningen är att jag drömmer om den där handpumpen på gården, om de knotiga äppelträden, behöva gå ut ur källaren, genom trädgården, in i farstun med tvätt. Men ibland med ett visst vemod då.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

I EN ANNAN SLAGS TRÄDGÅRD

Igår packade vi in oss i bilen och åkte för att hälsa på Emily och hennes handelsträdgård!

Efter en kopp svart bestämde vi oss för att Stickan skulle få ett eget körsbärsträd. 5-6 meter skulle det bli och leva i hur mänga år som helst. Så vi slog till. Körsbärsblom på baksidan vore ju någonting alltså! 

Sparrisen lät vi dock stanna, tydligen kan du inte skörda sparrisen förrän efter tre år. Och det tålamodet har jag ju inte.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

ETT LIV

Sen jag kom ut som amningsaktivist har jah inte gjort så mycket förutom att amma. Och äta lördagsmiddag med fyra barn och sju vuxna. Det var det härligaste jag gjort hittills i mitt mamma-liv. 

Men i övrigt har det sett ut såhär:

Promenader i Skatås med lös hund och sportklädd man (tvingade honom att inte springa pga harig) 

Ett besök hos min mormor, åldersskillnaden på 93 år överbryggades direkt.

Musikutforskande. Vi har spelat live-konserter på pianot stup i kvarten för lite sömn, och sen kom Love på att det fanns lite pianokonserter på vinyl i källaren och då öppnades en ny värld för oss. 

Tid på landet, bland granit och ljung. Och bärsele-premiär! 

Och en loppad korg perfekt för tupplurar och nattsömn.

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

En kunde ju t’nka att vi gjort det vid det här laget, med de flesta inbjudningar postade och allt. Men nej. Eller jo. Men plötsligt var jag vara tvungen att sms och fråga om vi var dumma i huvudet som inte bara gifte oss på Tjörn. Det kanske vi var sa Love men sa också att jag ”skulle ge mig”. Det gjorde jag inte. Jag tvingade ‘na att ringa till Tjörns kommun och se vilken kyrka som var ledig vårt datum.

INGEN.

Så nu har vi bestämt oss. Precis som innan. Rätt plats och rätt tid.

Fast vi kanske borde vara i en annan kyrka ändå? Eller…
Skoja bara. Tror jag. Behöver tänka på det här lite.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

!SIENTATE!

Sätt dig ner. Sätt dig ner här på pallen. Och se ut över det som inte du äger, det som inte äger dig, det som inte äger någon. Ingen som äger dig. Det är ingen som äger det. Ingen äger mig. Mig äger ingen.

Det finns 1000 historier som jag påbörjat, 500 noveller jag skrivit en första mening ur. 670 Word-dokument som jag börjat med en stulen mening, ett stulet ord. En lånad fras. Ett överhört uttryck.

När jag ska visa Magnus hur jag vill ha bokomslaget tar jag med mig två böcker, en av Kerstin Thorvall och en av Tove Jansson.

När jag ska gå och klippa mig visar jag en bild av någon i en simpel, rak frisyr men med ett fint leende. Egentligen är det leendet jag vill ha. Inte frisyren.

Jag tar på mig min mammas klänning och ett par billiga skor. Jag dricker pastisse och ler. Jag blir kindpussad och jag ler igen. Någon håller om mig. Och jag ler igen. Det har blåst hela dagen och mitt hår har aldrig varit så rufsigt innan. Jag tänker att jag ser ut som min mamma.

För några dagar sen skrev jag en novell. Två personer har fått läsa den. Tre. Liza, Mary och John. Det är en salig blandning människor, en politiker, en fotograf och en ljudproducent. Jag tänker att det speglar mitt liv. Den saliga blandningen.

Min syster är i Nice, min pappa i Göteborg, min mamma på Tjörn och jag snart i Stockholm, sen; Världen. Jag gör det jag vill göra för att jag kan.

Sätt dig ner. Sätt dig ner här på pallen. Och se ut över det som inte du äger, det som inte äger dig, det som inte äger någon. Ingen som äger dig. Det är ingen som äger det. Ingen äger mig. Mig äger ingen.

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om det hon engagerar sig i för dagen, från höns till barn till politik.

Mest lästa

  1. NÄR EKOLOGISKT INTE ÄR RIKTIGT LIKA FINT (ELLER GOTT) MEN SKITDYRT
  2. AMMA LÄNGE, AMMA ÖVERALLT
  3. Jag <3 att amma
  4. EN GUIDE TILL SANDRA OCH ANDRA TILLRESTA
  5. DIY & SHOPPINGSHYSTERIN
  • Senaste inläggen

  • Senaste kommentarer

  • Arkiv