Emerentia

Tag: Våldtäkt

GEMENSKAP I BROTT


När jag klockan 5:20 i morse tog spårvagnen från Solrosgatan kröp skräcken på mig. På hållplatsen stod förutom jag två män. Efter alla dagar med #metoo, med vittnesmål, diskussioner och senare bekännelser under #ihave, är jag så fullmatad att jag svämmar över av ilska, men också uppenbarligen av rädsla.
Jag brukar inte vara rädd. Jag har förföljts av män, ända till porten, blivit påhoppad redan utanför Malmen, medföljd tills någon annan frågar om allt är okej. Jag har sett hur någon har ryckt i handtaget in till mitt lägenhetshus. Och jag har självklart inbillat mig fara på vägen hem från spårvagnen. Men jag har försökt att inte vara rädd, i alla fall försökt låta det enbart vara en del av natten. När rädslan slog till i morse, på morgonen, det var någonting annat. Som ett intrång i min vardag på ett mycket mer verkligt sätt.

Mitt i allt finns gemenskapen jag plötsligt känner med andra kvinnor, det är som att vi tittar på varandra på vagnen, på tåget, på gatorna och på kontoret, en tyst överenskommelse om att vi bär på det här tillsammans. Det har vi nog nästan alltid vetat. Men inte vågat se exakt hur spritt det är. Hur vitt problemet är. Hur brett det sträcker sig, över klass, ålder, politik.

Men det verkar också skapas en ny gemenskap. Gemenskapen i brott. När Musse Hasselvall först delade med sig av hur han taffsat på en tidigare flickvän applåderades det, av mig, av andra. Men eftersmaken är bitter. Varför ska jag applådera ett övergrepp. Det börjar skava. Kan inte de som sitter med erfarenheterna få ha det här utrymmet själva. Kan de i sin utsatthet inte få finna stöd och stabilitet i det? Har du, som man, förgripit, antastat eller på något annat sätt betett dig illa mot någon kvinna i din närhet, kan du inte erkänna henne för det tyst? För att hon ska få den upprättelsen, att du sett, att du förstått. Inte för att du ska få en klapp på axeln för att du öppet ”vågar” berätta det här. För just nu är finns det inget stigma att berätta. #Metoo har berett vägen för att män ska hoppa på #ihave-tåget och på så sätt komma undan med ett hemskt, och i många fall, lagvidrigt beteende.

Amie Bramme skriver det så bra: #anmäldigsjälv

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Om jag skulle säga att det är svårt att få mig att tappa fattningen skulle jag ljuga. Men så som det hände idag är inte så vanligt.
Jag bläddrade igenom min facebook och plötsligt mitt bland prat om hur härligt livet är, hur mycket någons son bajsat, hur någon väntar tvillingar, ett roligt citat från en mamma på 60+ och det vanliga dravvlet kom det.

Min vän Jennie och jag pratar mest om mens.
Idag skrev hon om en kille som kunde varit större än Zlatan.

Det gjorde mig så förbannad.
Inte mest på Skavlan som jag alltid är för hans dåliga sätt, utan på världen.
Jag är trött på män. Män som våldtar, ofredar, vanhedrar och ändå får sitta i TV och vara gulliga. Jag är trött på att mäns misstag inte räknas, så länge det bara är en kvinna som är drabbad. Jag är trött på män.
Jag är så jävla fucking kuk trött på att våld mot kvinnor blir kvinnofrågor. Att mitt och andra kvinnors liv anses vara ett särintresse.
Att folk blandar ihop minoritetsgrupp med diskrimineringsgrund och skriver in kvinna som en i gruppen minoriteter.
Att det får fortsätta hela tiden och ingen verkar ha ork eller lust eller ens tid att göra någonting åt det.
Att konstant vara marginaliserad.

Men det finns en sak som gjorde mig stolt.
Att jag har en vän som orkar skriva sånt. Som klarar av att berätta att hon inte alltid varit så stark som hon är idag. Att hon delar med sig så att andra också orkar. Jennie borde sitta i Skavlan. För att hon är hiskeligt rolig, och smart och klok och intressant. Inte för att hon legat med någon, spelat fotboll med någon annan, eller kunde ha varit lika bra som någon annan.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

TACK, MEN NEJ TACK

Eller menade jag ja?
Verkar svårt att förstå och svårt att respektera.

Nej, nu går jag och lägger mig och tänker på alla som nu istället tänker att det är lika bra att ba blunda och låta det ske och hoppas att det går över så fort som möjligt. Fy fan.
Att tjejer inte är värda att lyssnas på cementeras.

ÅH JAG ORKAR INTE.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

YOGIYOGI

Så dundrade det första sura mailet in för dagen om min text om ordet våldtäkt och Lundsberg. Författaren till mailet undrade hur jag visste att alla kvinnor som våldtas känner så som jag skrev och hen tyckte det var elakt att ge sig på en ung elevrådsordförande. Jag förstår honom på det sista. Lite. Jag har ju också varit elevrådsordförande, men det finns en skillnad, jag skrev aldrig brev till media från hela skola och sa att någon kändes som en våldtäkt. Nej jag hade mer empati än så. Tur för mig, och tur för världen tänker jag.
När det gäller våldtäktsfrågan har jag ju ingen rätt att uttala mig för alla kvinnor. Men de som jag talat med som varit med om en våldtäkt känner sig så som jag skrev. Det vet jag i alla fall. Och några av dem har faktiskt tackat mig idag. Det är för oss jag gör det här.
För mig själv lite ytterligare yogade jag efter det där mailet. Kände mig stark inne, men svag i musklerna. Så efter 45 minuter på den fula rosa mattan tog jag en bild där jag spänner mig. Kanske tar jag en till om några veckor. Då hoppas vi att jag är starkare än idag.
Bild 2013-08-30 kl. 15.46 #2
PS. Tack alla ni som delat, hejjat och berömt. Det gör mig stolt och lite mer rakryggad. Nu ska jag bli serverad fisksoppa av han särbon som kommit till Göteborg.
PS. 2 Nu är jag på Expressens förstasida. Scrolla ner lite ba. MVH Leifsdotter Lund

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

IMG_2943
Efter att igår först ha pratat om min text med SVT Debatt, jag skickade dem min första version kl 7, och sen på eftermiddagen hörde GP av sig och ville ha texten de med. Men de ville inte betala.
Jag har tidigare varit dålig på att kräva betalt, men de senaste dagarna har jag liksom blivit lite peppad, fått lite sån jävlaranamma sommin mamma alltid pratat om och jag svarade dem helt enkelt att jag är en frilansande skribent, att jag inte kan skriva gratis för en tidning i deras storlek och att det där ”utrymmet” det tyckte va så ”bra” för mig har jag redan.

Så kom GT och köpte den istället. Så idag kan ni läsa texten där.

Jag tror inte att Gustaf Littorin och hans skolkamrater känner sig smutsiga in i benmärgen, att varje minne av något behöver gnuggas, tvagas bort. Jag tror inte att han känner sig maktlös, på gränsen till obefintlig. Jag tror inte att Gustaf Littorin känner att det antagligen inte finns någon i hela världen han kan prata med om det som hänt. Jag tror inte att han känner sig så ensam att alla ögonpar han möter känns som främlingar som talar annat språk, och inte kan vara i närheten av att förstå. Jag tror inte att det svartnar för hans ögon när han påminns, att han blir yr och vill kräkas, kanske kräks. Jag tror inte att han helst av allt vill uppnå sömn.

Det går inte att kommentera texten där, så vill ni diskutera får ni helt enkelt göra det här.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Gustaf Littorin, jag tror inte att du vet hur det känns att känna sig våldtagen.

Lundsbergs elevrådsordförande säger att han och hans skolkamrater känner sig våldtagna  efter att deras skola stängt.
Men jag tror inte att det stämmer.

Jag tror inte att Gustaf Littorin och hans skolkamrater känner sig smutsiga in i benmärgen, att varje minne av något behöver gnuggas, tvagas bort. Jag tror inte att han känner sig maktlös, på gränsen till obefintlig. Jag tror inte att Gustaf Littorin känner att det antagligen inte finns någon i hela världen han kan prata med om det som hänt. Jag tror inte att han känner sig så ensam att alla ögonpar han möter känns som främlingar som talar annat språk, och inte kan vara i närheten av att förstå. Jag tror inte att det svartnar för hans ögon när han påminns, att han blir yr och vill kräkas, kanske kräks. Jag tror inte att han helst av allt vill uppnå sömn.
Jag tror inte att Gustaf Littorin känner att han lika gärna kan dö.
Det är klart att det måste vara tråkigt att bli av med sin skola. Jag tycker att varje elev, varje barn, har rätt till sin skolgång. Till sin utbildning. Att Lundsberg stänger blir självklart komplicerat. Vart ska dessa unga människor nu ta vägen? Deras föräldrar jobbar ofta utomlands. Deras terminer har varit planerade i månader, kanske år i förväg. Nu ruckas de planerna.

Ungefär som efter en våldtäkt, kan tyckas. Men det finns en skillnad. De här eleverna, de får nu någonstans att gå. De kommer få en skola. Vissa föräldrar hämtar dem, andra har Gränna erbjudit en plats. De kommer att ha en plats i samhället, vad som än händer.

De kommer nog inte känna sig ohörda, osynliga, eller döende. De kommer nog inte att känna att känna att alkohol, det är ett bra sätt att glömma det här. Eller att det kanske går att tvätta sig länge, länge, för att bli av med det hela. De kommer nog inte att tappa fotfästet när påminnelsen kommer så starkt tillbaka att det enda som går att göra, det är att lägga sig raklång och bara försöka andas.
Nej. De kommer nog inte känna att de lika gärna kan dö.

För att bli av med sin skolplats på sitt internat. Det är inte samma som att bli våldtagen.
Det är något helt annat.
Den som är våldtagen på Lundsberg är den som blev bränd med strykjärnet.

Ingen annan.

Varför jag väljer att publicera hans namn?
Jo, han har i egenskap av Elevrådsordförande skrivit ett uttalande till media.

PS. Lundsberg! jag sitter gärna i er styrelse. Jag har erfarenheter av mobbning och trakasserier, men också av styrelsearbete.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Lite snabbt nu på morgonen skrev jag en debattartikel om att det är fel att använda ordet våldtäkt. Jag skrev den och skickade den till SVT Debatt, för jag tänkte: de är smarta.

Det hela startade med hur Lundsbergs elevrådordförande säger att de känner sig våldtagna.
Jag går lite hårt åt, det gör jag, men jag är sur.

För hej! det är inte ett okej uttryck det där ”våldtagen” ”känna sig våldtagen” osv.
Jag kanske är otroligt töntigt känslig som inte ens kan nynna med i ”Alla som inte dansar är våldtäktsmän” men det är så det är.

OCH nu berättar Sanna att SVT Debatt själva använder uttrycket i kvällens tablå.
En våldtäkt på Jokkmokk? Heter en av diskussionspunkterna.

Så om någon annan känner att de vill ha min syrliga debattartikel: SÄG TILL DIREKT.
Tills dess, en liten påminnelse från Svenska Akademien och mig:
Skärmavbild 2013-08-29 kl. 08.03.58

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

VÄGRA SEX-TÄMJ MÄNNEN!

Idag publicerade jag min andra debattartikel på Newsmill, jag tycker om Newsmill och jag tycker att det är viktigt att uttrycka vad man tycker, om man kan det. Ibland har man ju en massa känslor som man aldrig liksom kan beskriva. Så kan det ju vara med åsikter också.

I kommentatorsfältet skriver en man som kallar sig för JohnHenry, han berättar om att hans mamma utförde våldshandlingar mot hans pappa när han var liten, och han berättar i kommentar nummer två att han inte tänker försvara någon feminist när en man slår henne för att hon valt det själv. Feministerna ska vägra sex för att tämja männen.

Jag kan skriva fördömande om våld mot alla människor, jag tycker inte om våld. Jag tycker att det är avskyvärt. Hemskt och äckligt. Men nu ligger landet så, att jag aldrig har träffat en kille som blivit brutalt misshandlad, eller slagen av en tjej. Därimot fick jag själv en oprovocerad snyting på juldagen av en kille. Jag har levt i ett ganska desturktivt förhållande och jag nära vänner som utsatts för våld och våldtäkter. Därför pratar jag om det här. Det är därför jag vill att det ska införas en NOLLVISION om våldtäkter. Det är därför jag skriker till när det kommer till den här frågan, för jag tycker inte att det är ett problem som kvinnojourer och kvinnoförbund ska känna sig ensamma med om att jobba med. Det är ett världsligt problem som rör oss alla.

Jag beklagar att JohnHenrys mamma slog hans pappa, det är ingenting jag vill att någon ska utsättas för, men, tack vare statistiken, vet vi att våld mot kvinnor är betydligt mer vanligt än kvinnors våld emot män.

Det bästa vore ju om alla kunde sluta slåss.

Och oavsett vad JohnHenry skriver i sina kommentarer kommer jag att försvara honom den dagen någon slår honom. Icke-feminist eller inte.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om det hon engagerar sig i för dagen, från höns till barn till politik.

Mest lästa

  1. NÄR EKOLOGISKT INTE ÄR RIKTIGT LIKA FINT (ELLER GOTT) MEN SKITDYRT
  2. AMMA LÄNGE, AMMA ÖVERALLT
  3. Jag <3 att amma
  4. EN GUIDE TILL SANDRA OCH ANDRA TILLRESTA
  5. DIY & SHOPPINGSHYSTERIN
  • Senaste inläggen

  • Senaste kommentarer

  • Arkiv