Emerentia

Tag: Way Out West

PIZZA & LJUD

Hittills har den här festivalen varit ungefär precis som väntat. Eller inte när jag tänker på det. Jag har alltid en Ågren för maten på festival, dåliga rullar med röror och microvärmda falaflar utan smak. Sen kom pizzan från himlen, eller snarare: en hyrd pizzaugn och ett gäng bagare från 800-grader. I mörkret när Sandra Mosh spelade igår enades Maria och jag om att den bäst pizzan i Göteborg görs just nu som ett gästspel på en festival. 

Foto: André Nyhlén 

Men mer väntat var min nervositet igår inför WOW Talks och eftersom den var så väntad förvånas jag så här i efterhand att jag envisades med att bära en byxdress, det erkänt svåraste kisseri-plagg i världen. Idioti. 

Mitt största huvudbry igår, förutom kisseriet, var tiden, 45 minuter med två band gav mig såna mardrömmar att jag knappt sov dagen innan, men när vi gick av var det på minuten. Borde verkligen byta frisyr känner jag nu. Ett långt hår blir ju snabbt så långt och liksom hängande. Det bara är där. 

Men skit i håret, förutom att det var nästan obehärskat roligt att på scen få prata med fyra kreativa musiker om ljud och skivbolagstjafs (så otroligt tacksam för frågan från HiFi Klubben och att jag är så dålig på att säga nej utan bara kastade mig in i något jag kände osäkerhet inför först) var dagens bästa att Love och Stickan kunde vara med en sväng.  Och att Stickan än så länge är så social och mer än gärna sitter och pratar med våra vänner och beter sig hyfsat, förutom att lyckas kissa ner en redaktör och spilla ner en annan med iskallt vatten. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

MOT SLOTTSKOGEN!

Häromdagen frågade någon varför Way Out West blivit så hipstrigt. Kanske för att det går att bo på hotell. Eller att det finns mängder av restauranger runt omkring. Eller att folk bara är urglada över att slippa åka till valfri småstad som Lidköping/Hultsfred/Karlskoga eller liknande. 
Själv tänkte jag äta 800 graders pizza, lyssna lite på Kornél Kovacs och Frank Ocean och sen mest peppa mitt Wow Talks med DNKL och Vita Bergen. Jag är mäkta nervös just nu, men hoppas det lägger sig sen. 


Funderar på att färga ögonbrynen lite också. Men är rädd att behöva anlända till Slottskogen som han Marcus Oscarsson på TV4 och plötsligt enbart prata i VERSALER.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

JAG <3 PRATA // WOW TALKS

Vad passar en pratkvarn bättre än att prata på scen? Nä, precis, ingenting!
Så när jag fick frågan om att vara host för WOW Talks på HiFi-scenen var det ju självklart att säga ja. Ett härligt avbrott i föräldraledigheten, som dessutom är på upphällningen (!!!!!!).

Mitt största problem är att rensa bort ett gäng eh-öh-ah som ganska plötsligt nästlat sig in i mitt vokabulär sen Styrbjörn började ta det mesta av min tankeverksamhet och sen hitta en bild som passar sig för press-sammanhang, kanske utan unge på ryggen, i famnen eller en minihand petandes i ansiktet.


Bild som går bort pga barn, snygg bakgrund och härligt stirrig blick.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

PINSAMT!!

Inspirerad av Elsa Billgrens pinsamma inlägg tänkte jag att det är dags att bekänna färg. Lite pinsamhet gör nog världen till en bättre plats ändå. Jag har länge försökt jobba på hela var-och-en-skäms-för-sig-själv-grejen som min mamma försökt tuta i mig hela livet, och jag lär fortsätta med den attityden nu när jag själv ska bli förälder. Jag kan ju bara tänka mig at min pinsamhetslevel kommer skjuta i höjden om sisådär 11 år. Då kommer jag vara en 40-årig mamma som dansar fult, pratar ful, har fel skidkläder, lyssnar på fel musik och inte har någon som helst koll. Men tills dess är jag min egen värsta kritiker.

Så, här, ett gäng pinsamma ögonblick kommer här:

När jag skickade en video på min mage till Cissi Wallin.
Jag tänkte att jag skulle skicka en film på när bebisen sparkade till min yngsta kompis Lou (genom hennes mamma, hon är 4 och har självklart inget eget insta-konto) och skrev lite om ”tjo vad det går i magen” och fyllde i vem som skulle få meddelandet och sen tryckte jag på skicka. Vems inkorg det hamnade i? Cissi Wallins.

Då jag satte mig i fel persons knä och valde att kritisera hans foton.
Under Way out West för några år sen hade jag lovat att vara min bästa väns wing woman. Sagt och gjort spanade jag killar hela helgen (och resten av sommaren för den delen också) när det plötsligt slog mig att min kompis, en fotograf från Stockholm hade precis det hon sökte. Lång, mörk, snygg och rolig. Sagt och gjort, han måste finnas i pressrummet och jag smugglade helt sonika in min vän under hittepået att jag skulle intervjua henne. Väl uppe i pressrummet ser jag honom, likt en uppenbarelse sitter han där, den långa stockholmaren. Så jag går fram, på något vänster lyckas jag glida ner på stolens karm och därifrån ner i hans knä. Hans bilder upplever jag som mörka och det säger jag också. Den här sturska sidan måste ha fått lite bränsle av festivalstämningen och allt vad det innebär. När jag väl har tryckt mina lite flottiga fingrar mot hans skärm, påpekat bildkvalitén och är redo att presentera min vän. Då vänder jag mig mot honom och inser att det inte alls är min vän. Den här personen, vars knä jag besudlat med mina väldigt korta shorts känner inte jag. Personen vars knä jag klämt ner mig i har gestikulerat förfärat sen jag kom dit. För den här personen känner inte jag.

Hur det gick med min matchmakning sen? Jorå, de har barn ihop idag. Och killen vars knä jag satt i? Ingen aning om vem eller var han är, kanske ses vi på VIP-området i år, jag lär inte känna igenom honom alls.

Gången då jag skrek ”Visa mig korven” på herrtoan.
En gång var jag på firmafest, jag gillar inte firmafester, det finns två olika levels, antingen supa sig precis lika full som fullaste gubben och därför kunna med att ställa till en riktigt ordentlig scen när han börjar bete sig illa. Eller så håller du dig helt nykter. Vad jag valde den här gången är inte så intressant, men jag var i alla fall extremt hungrig när det skulle serverar nattamat. Bland företagets flera hundra anställda hade jag tappat bort de jag kände bäst, och när jag då lokaliserade min ena chef var det ingenting annat än JACKPOT! Så jag satte av efter chefen, och såg ingenting annat än korv framför ögonen. För om någon måste ha koll, då är det ju chefen. När jag väl är så nära chefens rygg att jag är säker på att han kommer höra skriker jag VISA MIG KORVEN!!! Omgivningen tystnar. Det går självklart inte att höra en knappnål falla, vi är på fest, men känslan av vakuum infinner sig. Jag är bland herrar och idel herrar på herrtoan. Att befalla chefen att visa korven är ingen hit då.

Och sist: två gamla godingar
Första gången jag drack rödvin och tappade tänderna. 
Jag hade fått lov att gå på P3 Guld ett av de första åren det hölls i Göteborg. Detta trots att jag knappt börjat gymnasiet. Jag klädde mig för ändamålet i en ärtgrön klänning från Maria Westerlind kombinerat med ett par skor jag ”fyndat” på REA för 1000 kronor istället för 3000 kronor. Skorna var fuschia rosa. Till det iklädde jag mig ett lika rosa halsband och ett sidenband i håret i precis samma färg. Jag var omåttligt nöjd med min klädsel och kände inga som helst dåliga känslor över att gå på den här galan alldeles själv utan sällskap och vara runt 10 år yngre än de flesta andra. Jag var glad och nöjd och kände att det är nu jag går från ung och okänd till ung och lovande.
Jag fick ett kuvert med min badge, ett nyckelband, några matbiljetter och lite dryckesbiljetter. Det var ingen som brydde sig om att kolla mitt leg när jag hämtade ut mitt kuvert, och inte heller när jag väl kommit in på Park. Jag var som han Idol-Johan, alldeles för liten, men ändå på plats och ostoppbar. Så jag lämnade fram min biljett och fick det som serverades. Rödvin i jätteglas. Det var bara att dricka på. Det smakade skit. Men vad gör det om hundra år. Jag drack och kände väl att det gav något slags utslag på gå-rakt-o-metern, men fortsatte. Någon sa att maten serverades någon våning upp och jag tänkte att hissen: den blir bäst. Så där stor jag plötsligt med Ola Salo och resten av The Ark i hissen, som brukligt på hotell hade hissen speglar och jag tänkte att jag borde se över mitt appearence för kvällen. Det får mig att skrika till. Mitt i hissen med mitt bästa band närvarande. Jag hade inga tänder kvar! Och läpparna. De hade intagit en annan färg de med. Oh! The Perks of rödvin som ingen hade lärt mig.

När jag släppte en brakare i läkarfamiljens kök.
Vi gick i gympa jag och min kompis när vi var 10. Varje fredag aktiverades vi i den inte så resultatinriktade LING-gymnastiken som höll till i skolans lokaler. Det var lite spännande att gå till skolan när den var stängd, och skönt att slippa tuffingarna. Varje fredag hjulades och hoppades och kullerbyttades det utan något som helst fokus på att vare sig vara rak i ryggen, klara av en flic-flac eller nicka mot några domare. Vi sprang runt i ärvda gympakläder och trivdes mest. Ofta sov vi över hos varandra efteråt och var som barn är mest. Och varje gång skulle vi självklart äta efteråt. Just den här gången sover vi över hos Andrea. Hennes syster är några år äldre och otroligt cool. Hon går i sexan och jag har i något svag ögonblick skojat med att sätta en av hennes klasskompisars BH på huvudet. Var lika delar imponerad som rädd för BH-storleken, men det är en annan historia. Vi sitter där, i stilla gemak och äter, när någon frågar om vi lärt oss något nytt på gympan idag. Ingen av oss är sena med att berätta om hur vi kullterbyttat och stretchat och övat. Men så känner cirkusartisten Lund att det finns lite utrymme att imponera. Så hon lämnar bordet (utan att ursäkta sig) slår sig ner på golvet bredvid Flat Coated Retrivern och säger ”jo, jag har lärt mig att lägga båda benen bakom huvudet” det går ett sus genom middagssällskapet. De ska få se någonting de själva inte är i närheten av att klara av. Allra minst den mustaschprydda fadersestalten. Jag tar sats, tar tag om tån med handen och slänger upp högerbenet när jag avbryts av ett brak och en stank inte ens värdig hunden bredvid. Nu är det definitivt knäpptyst i köket.

Något år senare var vi inte ens vänner längre. Hur mycket som berodde på brakaren vet jag inte. Det kan också haft med att göra att jag inte var speciellt fräck.

Och som en bonus: något som jag tyckte var jobbigt då, men inte kunde bry mig mindre om idag:


Ett felstavat namn när allt jag ville var att kunna vara sökbar på stureplan.se

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

  1. Zara Larsson
  2. Zara Larsson
  3. Zara Larsson
  4. Grace Jones
  5. Seinabo Sey
  6. Hänga på VIP-området i solen (visst har det _aldrig_ varit dåligt väder under Way Out West, eller drömmer jag nu?)
  7. Dela spårvagn med miljoner människor i korta shorts, virkade toppar, Ray Bans och välidgt brun hy (eller är det bara under Summerburst?)
  8. Att vänner & bekanta från Stockholm kommer hit utan att jag behöver tjata (behövs bara en jävla festival för att det ska hända)
  9. Lyssna på Alex & Sigge och se vad för smart de har att säga (skoja ba orkar inte höra mer om Rute Stenugnsbageri på Gotland eller någon slags jävla bostadsbubbla som Alex Schulman neurotiskt tror sig se (och har gjort i typ 5 år))
  10. Ta taxi ut till Hisingen mitt i natten och inse: vad fan gör jag här nykter och med en gravidmage ala vecka 35?

Precis, du har redan fattat att det bara är punkt 1-6 som på riktigt är någonting att se fram emot. Och punkt 8. Bra, då ses vi!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

AUGUSTI

När augusti är slut är sommaren slut, fast det känns som om att den är ganska slut redan nu. Som att Way Out West knep de sista sommardagarna. När augusti är slut bor Love i Stockholm och jag i Göteborg tills jag hittat något att göra där uppe eller tills vi bestämt oss för var vi vill bo. Att det ska vara så svårt.
Men innan allt tar slut och Love flyttar tänker jag att jag ska bada i marelden på landet och ha hunnit koppla in avloppet, eller i alla fall sett på när Love gör det.
Under tiden: en sammanfattning. Pride, Way Out West, Hundar, Skelett, Fåglar och för korta kläder.
IMG_2243 IMG_2238 IMG_2221 IMG_2200 IMG_2195 IMG_2186 IMG_2165 IMG_2161 IMG_2159 IMG_2142 IMG_2134 IMG_2130 IMG_2129 IMG_2111 IMG_2101 IMG_2100 IMG_2085 IMG_2079 IMG_2076 IMG_2072 IMG_2070 IMG_2064 IMG_2049 IMG_2047 IMG_2011 IMG_2008 IMG_2001 IMG_1989 IMG_1986 IMG_1983 IMG_1982 IMG_1981 IMG_1970 IMG_1968 IMG_1965 IMG_1962 IMG_1960 IMG_1956 IMG_1954

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Då var den här, dagen och texten.

Vill du inte köpa GT för du kanske tycker att de är dumma i huvudet som delar ut kött på Way Out West eller vill ha folkomröstning kring trängselskatten (ja, jag tycker det i alla fall) så kan ni läsa texten här, då missar ni dock min byline, men jag kan skicka ett signerat kort om du saknar mitt anlete för mycket.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

2012

Men då gör vi väl som alla andra och sammanfattar det här.
IMG_3112
JANUARI: Började avslutet av förra året med en romantisk bild i en hiss i ett hus vi inte längre bor i.IMG_3626FEBRUARI: Promenerade en ny väg till jobbet IMG_3627MARS: invigde, något dumdristigt våren.IMG_3706APRIL: Skapade egna traditioner. Som tårta till frukost på födelsedagar.IMG_3743Och i present fick han ett piano.IMG_3628Och några hundra flygmil för att spela med Swingfly. Såg Norrland.
IMG_3836
I slutet av april sa jag upp mig. Dock ej detta horoskop som gav mig insikten.
IMG_4389MAJ: Började på P3 och jobbade på ett fantastiskt program!IMG_4281Fann världen absolut bästa byxdressIMG_4270JUNI: Fick hem dessa två IMG_4518Spelade med Maria på Yaki-Da som TBA+SUPPORTIMG_5236Levde spartanskt på landet.IMG_5244IMG_4698

Fyllde 25IMG_5563JULI: Love tog körkort och tog mig på en tur någonstans.IMG_5561Han fick också tanka för första gången i sitt liv.IMG_5087IMG_5086Årets mest bejublade spelning som Plötsligt händer det det alternatvia namnet till TBA+SUPPORT.IMG_5085Gjorde något som kändes rätt i magen och fick ett tack.IMG_5617AUGUSTI: Gick på festival, blev fotad och jämförd med någon i en American Apparel-katalog.IMG_5383Njöt av att vara torr.IMG_7229Började på NyhetsguidenIMG_5608
Tog en biltur till Stockholm och tillbaka.IMG_6022SEPTEMBER: Åkte med Maria till Svalbard och såg två isbjörnar.IMG_6421OKTOBER: Döpte denna lilla varelseIMG_6579Lärde känna författaren till denna lapps mamma.IMG_6494Ritade ett kök och bytte köksluckorIMG_6668NOVEMBER: Såg en fotbollsmatch och blev retweetad som aldrig förr.IMG_6267Köpte världens mest perfekta jackaIMG_6365Provade att ha byxor för första gången på fem år.IMG_6807DECEMBER: Spelade in Vem Vet mestIMG_7018Köpte en gran för allra första gången och firade jul hemma där jag borIMG_7140Firade av året med några av de bästa jag vet

TACK OCH HEJ 2012.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

TACK SÅ STJÄRTLIGT

För uppmärksamheten.

Idag hände något roligt, jag var ensam hemma, det är en lyx nu när jag har delat tomt med mina föräldrar i snart tre månader. Det var bara jag och hundarna här idag, så jag passade på, jag solade, gick till stranden, läste ur böckerna jag lånat, pratade med Josephines pojkvän i 45 minuter om skolan och ingenting alls.

Sen bestämde jag mig för att duscha, för det gör man inte så ofta på landet eftersom man badar titt som tätt, så då gjorde jag det. Och sen gick jag ut på verandan och såg att grinden där var öppen och att en av hundarna var på gården. Jag funderade i tre sekunder över hur jag kunnat glömma grinden. Då såg jag träskorna. Det var min gudfars, jag kallar honom så efter att han utnämnt sig själv till det på midsommarafton, han sa jaha, är det du som duschat, jag trodde det var Leif och funderade på att skrämma honom i duschen. Jag kände en stor lättnad över att inte ha blivit skrämd.

Imorgon packar jag väskan och ska åka och spela lite tennis. Jag har inte spelat tennis på flera år, men jag värmde upp med lite badminton idag och det ska säkert gå bra tänker jag, och Mary säger att det är väldans flott med tennis och att det kommer bli finfint. Jag ska även till systemet och handla mat. Sånt man inte gör så ofta.

Nytt för i år är att jag inte ska på Way out West, det känns skönt, men lite konstigt, och det hugger lite i bröstet, för jag har inte varit utan festival på flera år. Men så tänker jag på äventyret och på hur spännande min höst säkert kommer bli. Och då spaler några konserter inte så stor roll.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

ÖRONINFLAMMATION OCH PASSBILDER

Öroninflammation alltså, viket helvete. Idag gör liksom allt ont. Toalettpappret är för hårt, lakanen inte tillräckligt mjuka och pyjamasen sitter läskigt tajt.

Igår skulle ajg välja bild till Way Out West-acket, det var det värsta jag gjort, för det finns inte en enda bild som inte är en hej-jag-är-aptrött eller hej-nu-festar-vi-igen. Så det fick bli en från Photobooth.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om det hon engagerar sig i för dagen, från höns till barn till politik.

  • Senaste inläggen

  • Senaste kommentarer

  • Arkiv