En annan slags trädgård

Maten som blev

Under sommarhalvåret är det lätt att äta vegetariskt! Särskilt om man odlar själv. Allt smakar så fantastiskt gott. Väldigt uttjatat men det är på riktigt en lyx och sann rikedom att få praktisera det. Jag är visserligen mest intresserad av odlingen och själva avnjutandet, men hoppas att tillvaratagandet och förädlingskonsten även ska drabba mig. I väntan på det lever jag tillsammans med en som finner dessa moment en smula mer tillfredställande än vad jag gör.

Okej, det yttersta syftet är ju i nuläget inte att producera så mycket mat som möjligt. Men visst är det flott med säsongsmat! Vi vet vid det här laget att det är en helhet som eftersträvas här och det allra viktigaste är kanske ändå att skåla i trädgården. Här är ett urval från maten som blev.

Svampsäsongen startar med sommarkantarellerna, någon gång i juli. Tillgång och mängder varierar. Nu plockade jag sista omgången i december. 

‘Cherie’

Skogen har ju mycket att erbjuda. Detta år ska jag försöka göra sånt där lyxigt lingonpulver!

Alltid, alltid ätbara blommor..

Pak choien överlevererade. 

Rödbetascarpaccio med bondbönor.

Fleurs de courgettes, friterade zucchiniblommor.

Jag och Ankan har kommit fram till att kryddan med stort K är dill! THE krydda, till precis allt. ALLT!

Kimchin blev mer snygg än god.

Den självsådda koriandern blev bäst. Sjukt stor!

Vi hade egna ägg, de allra godaste någonsin. Väntar med största spänning på att de ska börja värpa igen.

Vyn från kålkvarteret. 

Vi får vänta ett par år på att bärträdgården ska växa fram och börja producera. Så länge får man låna av skogen. 

 

 

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Summering av 2016. Vill man ha allt får man också betala ett högt pris. Att pussla och sy ihop livet är svårt som det är, utan att försöka förverkliga allt man drömmer om. Men är inte livet för bräckligt och skört för att bara gå och vänta? Jag menar, VEM har egentligen tid att vänta?

Midsommar i det som visade sig skulle bli mitt bästa (och enda) köp 2016 – The kristet utseende-klänningen!

Är man dessutom i grunden en ganska trött person som gärna vill ta det en smula med ro så.. Okej, för att inte dö av sorg för allt som inte blev gäller det att samla ihop sig och se till det som FAKTISKT blev. Mitt 2016 har varit prövande, milt uttryckt. Men också helt fantastiskt! Jag började jobba tillsammans med de mest inspirerande människorna! Jag fick chansen att börja blogga och det är kanske det allra roligaste! Jag har också hittat min vinkel av det gröna och sättet jag vill driva min gröna verksamhet på. Och jag tänker göra som jag vill. Det här är ju en annan slags trädgård!

Priset för detta då? Givetvis är det inte smärt- eller friktionsfritt att ”Just go for it”. Det är ett helvete. Mycket värre än man någonsin kan föreställa sig. Egentligen så trist att ens behöva nämna detta, men så att ingen missuppfattar. Drömmen har ju alltid sitt pris. Så det måste vara värt det.

Yes, detta blev av:

Kallbänken var en succé och visade sig vara den mest produktiva ytan i hela köksträdgården. Synd bara att jag ockuperade den med pumpor hela sommaren och hösten. Givetvis skulle den ha använts till samma typ av grödor på hösten som under våren.

Kallbänken såddes i mars.

Vi hade alla blad vi behövde under nästan 2,5 månader.

Målet detta år var att börja producera snittblommor (för eget behov) med skördestart kring midsommar. Det lyckades faktiskt, men ska utveckla detta ytterligare nästa år.

Opium- och pionvallmo i köksträdgården.

Perenner och annueller har skördats och bundits till buketter. Kanske är detta det roligaste av allt.

Jag började också göra små klipp och la ut på Instagram och startade en sån där kanal. Youtube tar tyvärr bort mina klipp med fräck musik, ska jobba på det där.

 

Hönsgården påbörjades och avslutades, vilket var så krävande att det nästan slutade i skilsmässa.

Tror detta var första dagen på semestern, alltså inte genomgående tema under bygget.

 

Resultatet slet så på oss, att det var svårt att se på denna fantastiska konstruktion utan att känna totalt mörker.

Daisy flyttade hit och spred så mycket glädje och ljus! En liten grupp Bohuslän-Dals Svarthöns flyttade också in. De var precis allt jag förställt mig och drömt om. De blåste liv i trädgården och gav den en helhet.

Samtidigt som WOW pågick..

 

Tuppen och hans fruar.

 

Hönsen sprättandes i köksträdgården, september. Köksträdgården producerade i vanlig ordning mer blommor än grönsaker.

Drömmen om en allé, som istället blev en entréplantering, kom en bra bit på vägen. Även detta ett djävulsprojekt.

Miscanthus som trots stor skepsis blev ett genomarbetat och självklart växtmaterial, p.g.av vassen!

 

Och slutligen påbörjades bärträdgården, ett drömprojekt som hänger ihop med utvecklingen av skogsremsan. Återkommer om detta!

Bärträdgården.

Skål för ett fantastiskt/riktigt skitår och må 2017 bli stabilt!

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Kan man verkligen lämna Göteborg för landet, går det? Det är en sak att romantisera om livet på landet, att göra den grejen ett par veckor om året. Sedan finns varianten leva livet på landet sida vid sida som livet i stan. Och det tredje alternativet är att lämna helt. Det innebär att din vardag är på landet och det är ju precis det som allt handlar om: hur du vill leva din vardag. Det är en enormt stor skillnad på vardagen i stan och vardagen på Tjörn.

Var sak har sin tid, eller? Livet blir aldrig så kul som när man var 25, eller? Nej, kanske inte men det blir något annat. Det livet var tvunget att levas – i stan. I Göteborg. Var sak har sin tid, eller var tid har sin charm kanske? Livet är ju fortfarande kul. Kanske inte fyllt av lika mycket festligheter som under de (ljuva) åren på Uppåt Framåt och Styrbord Babord? Men ändå kul!

Och vad var det som ändrades? Efter ett drygt decennium av att unna sig och rulla hatt började nästa era. Kombinationen jobb, barn, hundar osv gjorde att vi inte utnyttjade stan på samma sätt som innan. De spontana, härliga middagarna uteblev. Vännerna som bodde på andra sidan gatan blev det aldrig av att man träffade. Ett spontant glas på sin höjd på Kino – möjligtvis varannan vecka. Svartklubbarna lyste med sin frånvaro. Eller var det jag som inte såg dom?

Jag kände mig liksom mätt och lite färdig. En smula trött. En stark längtan efter att leva med sina intressen, ha sina hobbys i vardagen, började ta form. Jag tänkte också mycket på vad jag tyckte om och var jag trivdes när jag var liten. Bland djupa skogar, vilda blommor och grönsaksland, och alla djuren på en bondgård. Jag ville gärna flytta till Småland..

En del säger att detta måste vara så fantastiskt för barnen. Jag hoppas det men sanningen är att hur mycket jag än inbillar mig så är ju detta min dröm jag förverkligar. Detta är inte heller någon bullerby där ungarna springer över till varandra. Vi ser inga hus.

Årstiden, spelar den någon roll? Folk undrar ibland hur det är här på vintern, som om man bara kan vara på landet när det är sommar. Sommaren i stan är ju lika underbar som sommaren på landet. Jag skulle nog säga att det är just på sommaren jag längtar allra mest till stan.

Och det sociala? Jag har grannar tvärs över skogen. Och mellan brevlådan och bryggan. Jag träffar inte många. Är det någon på bryggan står familjen med kikare. Kommer någon på vägen blir man både glad men också lite konfunderad. Det här är ett annans slags liv, en annan slags lunk. Sedan har vi förvisso kompisar här, ofta!

hjkhjkhk

Livet på landet..

Nej, livet på landet är verkligen inte för alla. Många skulle nog dö av tristess. Och det är verkligen fullt förståligt. Så återigen handlar det om vilka intressen man har och hur mycket man vill leva med sina intressen. Jag älskar det. Och jag älskar att åka in till ett dammigt, ljummet Göteborg på en lördag. Eller som nu då, ett frostbitet, snöigt Göteborg. Och jag älskar att åka hem igen på söndagen, känna lugnet (är inte ironisk) när jag åker över tjörnbron.

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

En svävare av högsta rang

En riktigt bra perenn (flerårigt örtartat växtmaterial) är Sanguisorba officinalis eller det mindre smickrande trivialnamnet (svenska namnet) blodtopp. Absolut, det är fullt rimligt att denna blomma heter blodtopp för den är ju väldigt lik en blodig.. topp? Sitt vetenskapliga namn Sanguisorba kommer av sanguis som betyder blod och sorbere vilket betyder dricka eller suga upp. En medicinalväxt som använts till att bl.a. stoppa eller stilla blod. Det är ändå näst intill ofrånkomligt att betrakta blommorna med vetskapen om dess namn blodtopp och inte associera till en välanvänd tampong i miniformat. Eller bara större ansamlingar koagulerat blod, på något sätt svävandes i luften. Hur som, när man kommit till ro med dessa likheter så kan man bara omfamna och njuta av blodtoppens subtila skönhet och elegans.

jkjhjk

Sanguisorba officinalis ‘Red Thunder’

Blodtoppen är en så kallad svävare (men även en vävare), vilket innebär att den är genomsläpplig och svävar ovanför planteringen. Den bygger alltså ingen vägg. Uttrycket blir luftigt och transparent. Den är trevlig att väva ihop en plantering med, men man kan ju också tänka sig en plantering där blodtoppen utgör medparten av ytan och någon annan växt får agera vävare. Ett slags ängslandskap med mindre och större öar av blodtoppar, svävandes i skyn med en riktigt bra kudde eller matta som rinner runt om och emellan. I denna ringlande och omslutande fors skulle då spridda spiror kunna resa sig ur, för att öka mångfalden.

Blodtoppen tillhör pimpinellsläktet så den ska ju föredra ett soligt och något fuktigt läge. Jag har bl.a. planterat den i en eländig slänt som som är allt annat än fuktig och med solsken hälfter av dagen. Den trivs! Ungefärlig blomningstid: juli tom september.

yhjh

Perfekt snittblomma. Här ‘Tanna’ och ‘Pink Tanna’  tillsammans med rosenskära och luktärt.

Med sitt spröda uttryck är blodtoppen ändå stadig och svävar tryggt och konstant, sina späda stjälkar till trots. Det är en fantastisk snittblomma och en perfekt partner till de flesta individer i en bukett.

jlkjkljl

Sanguisorba officinalis ‘Pink Tanna’

 

Då jag funderar på  att utöka perennrabatten längs med uppfarten (inte den bedrövliga slänten), kommer det i så fall bli ett helt hav med transparenta blodtoppar.  En lång bädd som löper längs med vägen och fruktträdgården. Man vill absolut inte bygga en grön vägg där utan hålla det luftigt och genomsläppligt. Samtidigt har jag ju funderat på en eventuell allé av blyertsenar vilka skulle kunna skapa höjd och bra stommar till perennerna. Ja, så får det nog bli. Kanske..

tanna_sanguisorba

‘Tanna’

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Perfekta möten

Ibland uppstår perfekta möten spontant, men oftast är de noggrant kalkylerade. Denna Papaver somniferum eller opiumvallmo kan jag dock inte minnas att jag sått. Synd att blomman bara existerar i några dagar, men under dess korta tid här i köksträdgården vill jag se den dansa över havet av denna Trifolium.

trifolium op

Ett perfekt möte mellan P. somniferum och Trifolium.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Så var jakten äntligen över. Efter två års kontakt med genbanksansvarig, i diverse köer och på väntelistor, otaliga samtal med privatpersoner och djurparker, kan jag nu andas ut. Mina höns är på ingång.

Bohuslän-Dals svart

Bohuslän-Dals svarthöna, tupp och hönor. Bild lånad från Camilla.

Efter att ha ringt nya genbaksansansvarige så många gånger att det närmast kan liknas med trakasserier och likaså Nordens Ark, Slottis osv, hittade jag en annons på Kackel (Svenska Lanthönsklubben). En fantastisk person som nu skulle sluta med sin genbank. Och tänk så det kan bli, JAG får alltså äran att fortsätta med denna fantastiskt fina grupp fjäderfä! På ett dygn vände allt. Jag stångades med tanken på att få vänta ytterligare, alternativt släppa drömmen om dessa fåglar. Böja mig och släpa hem någon luggsliten sketen värphybrid eller möjligtvis en gammal leghorn. Nej, över min döda kropp att den skapelsen stiger in över tröskeln till MIN paradisgård, som JAG bygger upp!

Jag har drömt om höns i ungefär fem år, om denna ras i tre år. Planerat och suktat i två. Inom en månad hämtar vi hem en tupp och fyra hönor. Jag är så oerhört tacksam för att jag får chansen att förvalta och bevara denna vackra, oförädlade, friska, härdiga svenska gamla lantras. Nu stiger vi in i en ny era. Nu får trädgården liv. Nu är jag ett steg närmre slutmålet (den vita påfågeln). Detta händer nu. Femårsperspektiv alltså..is the shit!

hönsgården utan nät och dörr

Hönsgården utan nät och dörr.

Detta är då det mest upphetsande som hänt den sista tiden. Det har varit varmt, torrt och nu när regnet kom är sniglarna tillbaka. Kallbänken levererade mängder av sallat, bladkål och spenat. Självförsörjande få dessa grödor i ca 2 månader. Imorgon tömmer jag larvnästet och planterar pumpa och zucchini där istället.

pac

Pak choien var otrolig!

Kaprifolen håller på att explodera och jag hittade en fläder jag inte visste att jag hade. Så nu ska det ju saftas och sånt.

kpklöklö

Hönsgården har en fond bestående av kaprifol och fläder.

 

mdf

Rosa x cantabrigiensis

En ny favorit brevid ‘Aicha’ är denna skönhet; Rosa x cantabrigiensis. Blomningen var kort men ack så skön. I bakgrunden skymtar Digitalis ferruginea eller brun fingeborgsblomma. Har du en slänt, istället för marktäckande lignoser eller murgröna – tänk rosor! Med rätt sorts rosor blir det toppen och minimal skötsel.

 

isf

Aja, skål för att satsa allt och vinna stort, förverkliga dina drömmar osv..

Yolo

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Vad är godast?

Det godaste i hela köksträdgården är utan tvekan Vicia faba, eller bondbönan. Det håller många med om, är alltså inte direkt en smaksak utan snarare ett konstaterande. 2015 var första sommaren och resultatet var tillfredsställande. Det är lätt att odla bondbönor och till skillnad från andra bön- och ärtväxter kan man börja tidigt.

En go bondböna

En go bondböna.

Jag odlar bondbönorna på två ställen; tillsammans med potatis (de är kompisar) och tillsammans med sockerärterna och luktärterna (alla medlemmar ur ärtfamiljen Fabaceae). Detta året utökar jag med ‘Express’. För övrigt kör jag på samma sorter som förra året; ‘Witkiem’ och ‘A Grano Violetto’. Jag sådde i två omgångar, kanske ska försöka få till tre nu.

hjkjkjkh

‘Witkiem’ blommar.

Jag testade tre olika sätt; sådd på friland, förkultivering och i krukor utomhus (för att sedan planteras ut på friland). Inomhus drog de iväg och det gick rysligt fort. Båda sådderna på friland och i kruka utomhus blev knubbiga och fina. De i kruka kom lite snabbare.

mmmm

Godast tycker jag bondbönorna blir som en side dish. Först koka i några minuter, pilla av det vita höljet. Fräs i smör, olivolja, persilja, vitlök, salt och peppar. Mycket smör!

Enda minuset är att det inte blir så mycket mat. Bladmassa och balja tar upp mycket volym och den ljuvliga smaragd som uppenbarar sig då man pillar bort det där vita höljet, är liten. På Instagram ser man en del konton där folk skördar mängder för att hamstra, men då undrar jag hur stora ytor de odlar på. Själv lyckades jag frysa in två små påsar, såpass lite att det är som ett skämt.

Jag tycker ju inte så mycket om att laga mat MEN när man odlar blir det ju lite mer intressant. Att förädla sin skörd, det är något fint. Att gå i landen och skörda det som du tre månader tidigare sått, det är sann lycka. Rofyllt? Knappast. Skulle kunna vara, men oftast ser det ut såhär: Jag blir ombedd att gå ut och skörda till maten, gärna lite för sent. Jag tar en sekatör, en bytta och sätter igång. Två minuter senare gormar den vuxne människan ”ÄR DU KLAR?!”, eller ”DU MÅSTE KOMMA IN!!”, eller ”DU MÅSTE TA BARNEN NÄR JAG LAGAR MATEN!”.. Eller så gormar någon unge. Jag får aldrig skörda ifred.

bondböna_skörda

Har skördats i frid? Inte så troligt.

De minuter jag fick filosofera och skörda i frid, tänkte jag på Slow Food. Att det blir inte mer Slow Food än såhär. Först gå ut och ta upp potatis, knipsa lite sockerärter och bondbönor, plocka sallat och slutligen dra upp några morötter. Sedan sätta sig och rensa, skölja osv. Förvälla för att rensa ytterligare en gång (höljet på bondbönan). OCH sedan förädla till någon maträtt. Är detta rimligt, går det ens att förena med 40h arbetsvecka? Att köra den här vändan, 7 dagar i veckan under sommarhalvåret. Och kidsen skriker, hunden skäller och den vuxne gormar, så stunderna man faktiskt kan njuta av hela händelseförloppet är lätt räknade. Alltså hela det här romantiserandet kring odlandet.. Well, det här är min verklighet. En 28-årig, barnlös hipster på tjack med kolonilott har definitivt en annan upplevelse. Enjoy!

 

gh

Vallmo snor bondbönor.

 

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Jag börjar skörda idag

Första året med kallbänk – vilken succé! Knappt fem veckor efter sådd är det dags att börja skörda så smått. Om två veckor slutar jag köpa gröna blad. Då har det vuxit till sig såpass att vi är självförsörjande på sallat, spenat och ruccola. Pac Choien ser också jättefin ut och likaså de asiatiska bladen. Målet var att ha bladgrönt till 1:a maj – YES!

sallat

Sallat

Bygg ett lock till din pallkrage eller odlingsram och börja så tidigt. Att kunna skörda nu borde ingen som är odlingsintresserad  gå miste om.

spenat i framkant

Spenat i framkant

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Man kan förvara sina dahliaknölar på ett korrekt sätt. Sen kan man göra det på ett högst tvivelaktigt sätt. Självklart det sistnämnda i mitt fall – den ytterst dåliga kombinationen mörkt och varmt.

hjhhjjh

‘Arabian Night’ i framkant. Hemsk gul boll i bakkant.

hkjhjkh

‘Arabian Night’

MEN, det funkade det med. Jag kastade två av fem, tyckte de såg mystiska ut och kändes lite mjuka. Var rädd att de bar på någon smitta. Egentligen ska man ju dela med sekatör eller kniv, få rena fina snittytor. Men jag bröt dom, så vi får väl se hur det går. Dessa raringar kommer nu få flytta in och ut och slutdestinationen vet jag inte riktigt än. Det råder platsbrist i landen så det lutar åt krukor.

hjklkk

Dahliaknölar i väntan på brutal delning.

jkjkj

Den stora vulgära är en kaktusdahlia jag inte minns namnet på. Den rosa minns jag inte heller namnet på.

 

Kallbänken, som såddes den 20/3 går framåt. Räknar med att kunna börja skörda lite spenat, sallat, rädisa och ruccola om 2-3 veckor. Om inte de förbaskade mördarsniglarna hinner före. Sen ett par dagar tillbaka plockar jag några bebisar varje morgon och kväll. Helt otroligt. Jag trodde ju att detta skulle vara en safe zone, den har ju lock och allt!

Men det är klart. I kallbänken har jag varvat hästskit och spån, trädgårdsbös och tång. Det är högst troligt att det där trädgårdsböset innehåller snigelägg. Jag har alltså krattat löv, gamla växtdelar, pinnar och annat skräp. Eller så hittar dom en ingång i gliporna. Jag fortsätter hålla efter och hoppas att detta inte är början på 1000000 ägg som håller på att kläckas.

dasdsads

Luftning av kallbänk.

ijijkj

 

Några andra objudna gäster är rådjuren, som kommer allt närmre. Jag vet att dom är ute efter mina tulpaner. Nu är i alla fall fårullen på plats, eller typ. Vallmo snor ju den så vi har faktiskt fårull lite här och där – både inne och ute.

Mer vardagsdramatik i form utav en ca 80cm lång huggorm, typ  2m från Vallmo och Georg. Och igår var det ett jävla liv på V och när jag tittade ut stod två gigantiska älgar där. Hur ska det gå med den blivande fruktträdgården? Vad var det jag sa, 95% positivt? Nog nere på 90 nu.. Känns sådär med huggormar vid snickerboa PRECIS där barnen och hundarna leker.

jokk

Vallmo bland tulpaner, narcisser och fårull.

Nu är gjutningen för hönsgården klar. Hönshuset ska lyftas ner till fruktträdgården och ställas på plats. Sedan börjar själva bygget av detta Fort Knox! Och snart börjar jakten efter hönsen. Det där är ett kapitel för sig som jag får återkomma till.

hjjhjh

Mitt kära hönshus som stått tomt i snart ett år. Snart, snart är denna dröm uppfylld!

Vad har mer blivit gjort. Det är lika bra att snacka mer om det, än det man inte har åstadkommit. Så här ligger jag till:

  • Potatis på förgroddning.
  • Sått rosenskäror, ringblommor och tagetes inomhus.
  • Sått bondbönor och sockerärter på friland samt bondbönor i plugg utomhus.
  • Beskurit rosorna och gödslat.
  • Börjat klippa ner perenner och mulcha.
  • Sått honungsfacelia i gröngödslingskvarteret.
  • Sått spenat på friland.
  • Flyttat persilja.
  • Gjort i ordning 3/4 av köksträdgården (hästskit, biokol och rensat sten).

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Kan man ändra sig? Javisst kan man det! Cosmos bipinnatus eller rosenskära är ju inte vad den en gång var – vit. Eller en märklig rosa-gredelin kulör, extremt onaturlig som gav ett konstlat och näst intill neonfärgat intryck. Detta var i början av 2000-talet och jag gillade ändå det jag såg. Efter ett 90-tal med limegul blomstertobak, mörkblå hänglobelior och diverse margeriter som dröjt sig kvar, kändes denna siluett och uttryck fantastiskt uppfriskande. Okej jag överdriver.

En rosa morgon i oktober.

Cosmos bipinnatus ‘Double Click Cranberries’ och ‘Sunset Yellow’, en rosa morgon i oktober.

Jaha, så i våras bestämde jag mig ändå för att pröva några sorter. Körde på en klassisk ‘Sensation’-mix. Enkla blommor i vitt, ljusrosa och rosa-violett. Varför? Jag som inte ens tycker om rosa-violett ELLER vitt! Den varma mellanrosa var toppen, dock.

Sedan var det en blekgul sort; ‘Sunset Yellow’. Alltid på jakt efter blekgula blommor. Denna var dock inte en hit. Så citronig i sin karaktär, visserligen dämpad men ändå. Dagtid fick man nästan titta bort, ty dess skarpa uppenbarelse skar rätt igenom min själ. Okej jag överdriver lite.  Måste testa fler gula sorter och se om jag kan finna en bättre gul. Det finns åtminstone två sorter till; ‘Xanthos’ och nån mer jag inte minns.

_X9B1636_X9B1161

 

Den minst attraktiva var utan tvekan ‘Candy Stripe’. Så otroligt meningslös med sina vita blommor och skarpa kanter. Bilden gör den tyvärr inte rättvisa, då den faktiskt är mycket sämre i verkligheten. Så där mjuka övergångar mellan vitt och skarpt rosa-violett hade den inte. Men alltså någonting hände på hösten. I takt med att vädret blev kallare så ändrade både ‘Candy Stripe’ och ‘Sunset Yellow’ färg, till det bättre! Det stickiga i dess bådas kulörer mattades av och dämpades.

 

cosmos_candy_stripe

‘Candy Stripe’ ser riktigt trevlig ut i november!

Rosenskärorna skolades faktiskt om men blev inte näringsvattnade. Jag tror att dom planterades ut i mitten av juni, vilket är sent. Fick lite gräsklipp runt fötterna. Dom började blomma i mitten av juli och gjorde så ända fram till slutet av november, då frosten tog dom.

Så mer än fyra månader, med peak i augusti, september och tom oktober!! Inte illa. Och det är väl precis detta man vill ha ut av en sommarblomma. Den är kortlivad men i gengäld levererar den överdåd. Det enda man behöver tänka på är egentligen att förse den med näring och att inte glömma bort putsningen. Sommarblomman vill bara föröka sig. Så man får hålla efter och klippa bort fröställningarna, annars stannar blomningen av.

Candy strupe och en dahlia

‘Candy Stripe’ och en dahlia.

Och vad vill jag då ha ut av mina annueller? Jag vill ha snitt, färger, stora volymer, överflöd, ätbara sorter för maten. I första hand vistas dessa i köksträdgården vilket man då, med lite ordning och mönster, skulle kunna kalla en potager. Alltså fransk köksträdgård där blommor (bl.a. ätbara) samplanteras med grönsaker. Det ska tilltala alla sinnen. Till min förvåning står jag nu här och längtar mest efter annuellerna istället för att tänka på perennplanteringar. Sommarblommor alltså; som en stor jävla gottepåse.

 

olika sorters cosmos

Olika sorters Cosmos. Här ser ju ‘Sunset Yellow’ helt perfekt ut! Ja alla kommer faktiskt till sin rätt.

 

Double click

‘Double Click Cranberries’

Ljuvligast av dom alla var denna romantiska pappersdröm! En sanslös lager-på-lagerkänsla av sidenkjolar! Detta måste vara min annuell 2015. Den fullkomligt exploderade och levererade omöjliga mängder skönhet! Tyvärr lite skrikig i färgen men papperskaraktären tonar ner den. Andra sorter känns som bleka, intetsägande, avlägsna släktingar. ‘Double Click Cranberries’ har allt man kan önska sig! Fick i somras också se den i vitt, visserligen på bild. Men faktum är att jag aldrig känt sådant begär efter en vit blomma. Som en tylldröm, ännu mer ballerinalik! 

 

Bukett av cosmos, calendula

Bukett av Cosmos bipinnatus, Cosmos sulphureus och Calendula officinalis’

Rosenskäran har en kompis – gullskäran. Cosmos sulphureus, alltså samma släkte men en annan art, tillhörandes Asteraceae (korgblommiga familjen). De båda odlas alltså i korgblommiga kvarteret i köksträdgården. Så här skrev jag i ett trädgårdsforum i höstas:

”Minns första gången jag såg gullskära, kanske för 12 år sen. Så sirlig och elegant den stod där, svävandes över sina grannar i planteringen. Detta var en tid då vita och rosa rosenskäror stod högt i kurs och vilken befrielse det var att få se denna djupa, mättade orangea, värdiga varelse! Denna skönhet fick sina släktingar att framstå som okultiverade, skrikiga, smaklösa och helt utan någon som helst finess! Gullskäran var allt rosenskäran inte var; elegant ända ut i bladspetsen!”

Någon tog illa vid sig och tyckte jag ställde sorter mot varandra, liknade det vid en skönhetstävling. Men det är ju det som är så himla kul och i mina ögon ytterst harmlöst. Nog för att blomster kan få en att känna mycket. Men när allt kommer omkring så är det bara blomster. Och för att ge ge dessa liv, för att det inte ska bli endimensionellt, så behövs det DJUR.

cosmos_sunset _yellow

‘Sunset Yellow’ i fördelaktigt kvällsljus och sent på säsongen.

 

cosmos

‘Double Click Cranberries’

Jag sår rosenskärorna nu i helgen (inomhus). Det blir några nya sorter. Trots hårda ord kommer jag även driva upp resterande frön av bespottade sorter. Sanningen är att man kan vara otroligt förlåtande och tom tacksam, när några står kvar medan dom andra faller.

Glöm inte din Cosmos!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}