En annan slags trädgård

Kategori: Köksträdgård

Maten som blev

Under sommarhalvåret är det lätt att äta vegetariskt! Särskilt om man odlar själv. Allt smakar så fantastiskt gott. Väldigt uttjatat men det är på riktigt en lyx och sann rikedom att få praktisera det. Jag är visserligen mest intresserad av odlingen och själva avnjutandet, men hoppas att tillvaratagandet och förädlingskonsten även ska drabba mig. I väntan på det lever jag tillsammans med en som finner dessa moment en smula mer tillfredställande än vad jag gör.

Okej, det yttersta syftet är ju i nuläget inte att producera så mycket mat som möjligt. Men visst är det flott med säsongsmat! Vi vet vid det här laget att det är en helhet som eftersträvas här och det allra viktigaste är kanske ändå att skåla i trädgården. Här är ett urval från maten som blev.

Svampsäsongen startar med sommarkantarellerna, någon gång i juli. Tillgång och mängder varierar. Nu plockade jag sista omgången i december. 

‘Cherie’

Skogen har ju mycket att erbjuda. Detta år ska jag försöka göra sånt där lyxigt lingonpulver!

Alltid, alltid ätbara blommor..

Pak choien överlevererade. 

Rödbetascarpaccio med bondbönor.

Fleurs de courgettes, friterade zucchiniblommor.

Jag och Ankan har kommit fram till att kryddan med stort K är dill! THE krydda, till precis allt. ALLT!

Kimchin blev mer snygg än god.

Den självsådda koriandern blev bäst. Sjukt stor!

Vi hade egna ägg, de allra godaste någonsin. Väntar med största spänning på att de ska börja värpa igen.

Vyn från kålkvarteret. 

Vi får vänta ett par år på att bärträdgården ska växa fram och börja producera. Så länge får man låna av skogen. 

 

 

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Summering av 2016. Vill man ha allt får man också betala ett högt pris. Att pussla och sy ihop livet är svårt som det är, utan att försöka förverkliga allt man drömmer om. Men är inte livet för bräckligt och skört för att bara gå och vänta? Jag menar, VEM har egentligen tid att vänta?

Midsommar i det som visade sig skulle bli mitt bästa (och enda) köp 2016 – The kristet utseende-klänningen!

Är man dessutom i grunden en ganska trött person som gärna vill ta det en smula med ro så.. Okej, för att inte dö av sorg för allt som inte blev gäller det att samla ihop sig och se till det som FAKTISKT blev. Mitt 2016 har varit prövande, milt uttryckt. Men också helt fantastiskt! Jag började jobba tillsammans med de mest inspirerande människorna! Jag fick chansen att börja blogga och det är kanske det allra roligaste! Jag har också hittat min vinkel av det gröna och sättet jag vill driva min gröna verksamhet på. Och jag tänker göra som jag vill. Det här är ju en annan slags trädgård!

Priset för detta då? Givetvis är det inte smärt- eller friktionsfritt att ”Just go for it”. Det är ett helvete. Mycket värre än man någonsin kan föreställa sig. Egentligen så trist att ens behöva nämna detta, men så att ingen missuppfattar. Drömmen har ju alltid sitt pris. Så det måste vara värt det.

Yes, detta blev av:

Kallbänken var en succé och visade sig vara den mest produktiva ytan i hela köksträdgården. Synd bara att jag ockuperade den med pumpor hela sommaren och hösten. Givetvis skulle den ha använts till samma typ av grödor på hösten som under våren.

Kallbänken såddes i mars.

Vi hade alla blad vi behövde under nästan 2,5 månader.

Målet detta år var att börja producera snittblommor (för eget behov) med skördestart kring midsommar. Det lyckades faktiskt, men ska utveckla detta ytterligare nästa år.

Opium- och pionvallmo i köksträdgården.

Perenner och annueller har skördats och bundits till buketter. Kanske är detta det roligaste av allt.

Jag började också göra små klipp och la ut på Instagram och startade en sån där kanal. Youtube tar tyvärr bort mina klipp med fräck musik, ska jobba på det där.

 

Hönsgården påbörjades och avslutades, vilket var så krävande att det nästan slutade i skilsmässa.

Tror detta var första dagen på semestern, alltså inte genomgående tema under bygget.

 

Resultatet slet så på oss, att det var svårt att se på denna fantastiska konstruktion utan att känna totalt mörker.

Daisy flyttade hit och spred så mycket glädje och ljus! En liten grupp Bohuslän-Dals Svarthöns flyttade också in. De var precis allt jag förställt mig och drömt om. De blåste liv i trädgården och gav den en helhet.

Samtidigt som WOW pågick..

 

Tuppen och hans fruar.

 

Hönsen sprättandes i köksträdgården, september. Köksträdgården producerade i vanlig ordning mer blommor än grönsaker.

Drömmen om en allé, som istället blev en entréplantering, kom en bra bit på vägen. Även detta ett djävulsprojekt.

Miscanthus som trots stor skepsis blev ett genomarbetat och självklart växtmaterial, p.g.av vassen!

 

Och slutligen påbörjades bärträdgården, ett drömprojekt som hänger ihop med utvecklingen av skogsremsan. Återkommer om detta!

Bärträdgården.

Skål för ett fantastiskt/riktigt skitår och må 2017 bli stabilt!

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Så var jakten äntligen över. Efter två års kontakt med genbanksansvarig, i diverse köer och på väntelistor, otaliga samtal med privatpersoner och djurparker, kan jag nu andas ut. Mina höns är på ingång.

Bohuslän-Dals svart

Bohuslän-Dals svarthöna, tupp och hönor. Bild lånad från Camilla.

Efter att ha ringt nya genbaksansansvarige så många gånger att det närmast kan liknas med trakasserier och likaså Nordens Ark, Slottis osv, hittade jag en annons på Kackel (Svenska Lanthönsklubben). En fantastisk person som nu skulle sluta med sin genbank. Och tänk så det kan bli, JAG får alltså äran att fortsätta med denna fantastiskt fina grupp fjäderfä! På ett dygn vände allt. Jag stångades med tanken på att få vänta ytterligare, alternativt släppa drömmen om dessa fåglar. Böja mig och släpa hem någon luggsliten sketen värphybrid eller möjligtvis en gammal leghorn. Nej, över min döda kropp att den skapelsen stiger in över tröskeln till MIN paradisgård, som JAG bygger upp!

Jag har drömt om höns i ungefär fem år, om denna ras i tre år. Planerat och suktat i två. Inom en månad hämtar vi hem en tupp och fyra hönor. Jag är så oerhört tacksam för att jag får chansen att förvalta och bevara denna vackra, oförädlade, friska, härdiga svenska gamla lantras. Nu stiger vi in i en ny era. Nu får trädgården liv. Nu är jag ett steg närmre slutmålet (den vita påfågeln). Detta händer nu. Femårsperspektiv alltså..is the shit!

hönsgården utan nät och dörr

Hönsgården utan nät och dörr.

Detta är då det mest upphetsande som hänt den sista tiden. Det har varit varmt, torrt och nu när regnet kom är sniglarna tillbaka. Kallbänken levererade mängder av sallat, bladkål och spenat. Självförsörjande få dessa grödor i ca 2 månader. Imorgon tömmer jag larvnästet och planterar pumpa och zucchini där istället.

pac

Pak choien var otrolig!

Kaprifolen håller på att explodera och jag hittade en fläder jag inte visste att jag hade. Så nu ska det ju saftas och sånt.

kpklöklö

Hönsgården har en fond bestående av kaprifol och fläder.

 

mdf

Rosa x cantabrigiensis

En ny favorit brevid ‘Aicha’ är denna skönhet; Rosa x cantabrigiensis. Blomningen var kort men ack så skön. I bakgrunden skymtar Digitalis ferruginea eller brun fingeborgsblomma. Har du en slänt, istället för marktäckande lignoser eller murgröna – tänk rosor! Med rätt sorts rosor blir det toppen och minimal skötsel.

 

isf

Aja, skål för att satsa allt och vinna stort, förverkliga dina drömmar osv..

Yolo

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Vad är godast?

Det godaste i hela köksträdgården är utan tvekan Vicia faba, eller bondbönan. Det håller många med om, är alltså inte direkt en smaksak utan snarare ett konstaterande. 2015 var första sommaren och resultatet var tillfredsställande. Det är lätt att odla bondbönor och till skillnad från andra bön- och ärtväxter kan man börja tidigt.

En go bondböna

En go bondböna.

Jag odlar bondbönorna på två ställen; tillsammans med potatis (de är kompisar) och tillsammans med sockerärterna och luktärterna (alla medlemmar ur ärtfamiljen Fabaceae). Detta året utökar jag med ‘Express’. För övrigt kör jag på samma sorter som förra året; ‘Witkiem’ och ‘A Grano Violetto’. Jag sådde i två omgångar, kanske ska försöka få till tre nu.

hjkjkjkh

‘Witkiem’ blommar.

Jag testade tre olika sätt; sådd på friland, förkultivering och i krukor utomhus (för att sedan planteras ut på friland). Inomhus drog de iväg och det gick rysligt fort. Båda sådderna på friland och i kruka utomhus blev knubbiga och fina. De i kruka kom lite snabbare.

mmmm

Godast tycker jag bondbönorna blir som en side dish. Först koka i några minuter, pilla av det vita höljet. Fräs i smör, olivolja, persilja, vitlök, salt och peppar. Mycket smör!

Enda minuset är att det inte blir så mycket mat. Bladmassa och balja tar upp mycket volym och den ljuvliga smaragd som uppenbarar sig då man pillar bort det där vita höljet, är liten. På Instagram ser man en del konton där folk skördar mängder för att hamstra, men då undrar jag hur stora ytor de odlar på. Själv lyckades jag frysa in två små påsar, såpass lite att det är som ett skämt.

Jag tycker ju inte så mycket om att laga mat MEN när man odlar blir det ju lite mer intressant. Att förädla sin skörd, det är något fint. Att gå i landen och skörda det som du tre månader tidigare sått, det är sann lycka. Rofyllt? Knappast. Skulle kunna vara, men oftast ser det ut såhär: Jag blir ombedd att gå ut och skörda till maten, gärna lite för sent. Jag tar en sekatör, en bytta och sätter igång. Två minuter senare gormar den vuxne människan ”ÄR DU KLAR?!”, eller ”DU MÅSTE KOMMA IN!!”, eller ”DU MÅSTE TA BARNEN NÄR JAG LAGAR MATEN!”.. Eller så gormar någon unge. Jag får aldrig skörda ifred.

bondböna_skörda

Har skördats i frid? Inte så troligt.

De minuter jag fick filosofera och skörda i frid, tänkte jag på Slow Food. Att det blir inte mer Slow Food än såhär. Först gå ut och ta upp potatis, knipsa lite sockerärter och bondbönor, plocka sallat och slutligen dra upp några morötter. Sedan sätta sig och rensa, skölja osv. Förvälla för att rensa ytterligare en gång (höljet på bondbönan). OCH sedan förädla till någon maträtt. Är detta rimligt, går det ens att förena med 40h arbetsvecka? Att köra den här vändan, 7 dagar i veckan under sommarhalvåret. Och kidsen skriker, hunden skäller och den vuxne gormar, så stunderna man faktiskt kan njuta av hela händelseförloppet är lätt räknade. Alltså hela det här romantiserandet kring odlandet.. Well, det här är min verklighet. En 28-årig, barnlös hipster på tjack med kolonilott har definitivt en annan upplevelse. Enjoy!

 

gh

Vallmo snor bondbönor.

 

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Jag börjar skörda idag

Första året med kallbänk – vilken succé! Knappt fem veckor efter sådd är det dags att börja skörda så smått. Om två veckor slutar jag köpa gröna blad. Då har det vuxit till sig såpass att vi är självförsörjande på sallat, spenat och ruccola. Pac Choien ser också jättefin ut och likaså de asiatiska bladen. Målet var att ha bladgrönt till 1:a maj – YES!

sallat

Sallat

Bygg ett lock till din pallkrage eller odlingsram och börja så tidigt. Att kunna skörda nu borde ingen som är odlingsintresserad  gå miste om.

spenat i framkant

Spenat i framkant

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Man kan förvara sina dahliaknölar på ett korrekt sätt. Sen kan man göra det på ett högst tvivelaktigt sätt. Självklart det sistnämnda i mitt fall – den ytterst dåliga kombinationen mörkt och varmt.

hjhhjjh

‘Arabian Night’ i framkant. Hemsk gul boll i bakkant.

hkjhjkh

‘Arabian Night’

MEN, det funkade det med. Jag kastade två av fem, tyckte de såg mystiska ut och kändes lite mjuka. Var rädd att de bar på någon smitta. Egentligen ska man ju dela med sekatör eller kniv, få rena fina snittytor. Men jag bröt dom, så vi får väl se hur det går. Dessa raringar kommer nu få flytta in och ut och slutdestinationen vet jag inte riktigt än. Det råder platsbrist i landen så det lutar åt krukor.

hjklkk

Dahliaknölar i väntan på brutal delning.

jkjkj

Den stora vulgära är en kaktusdahlia jag inte minns namnet på. Den rosa minns jag inte heller namnet på.

 

Kallbänken, som såddes den 20/3 går framåt. Räknar med att kunna börja skörda lite spenat, sallat, rädisa och ruccola om 2-3 veckor. Om inte de förbaskade mördarsniglarna hinner före. Sen ett par dagar tillbaka plockar jag några bebisar varje morgon och kväll. Helt otroligt. Jag trodde ju att detta skulle vara en safe zone, den har ju lock och allt!

Men det är klart. I kallbänken har jag varvat hästskit och spån, trädgårdsbös och tång. Det är högst troligt att det där trädgårdsböset innehåller snigelägg. Jag har alltså krattat löv, gamla växtdelar, pinnar och annat skräp. Eller så hittar dom en ingång i gliporna. Jag fortsätter hålla efter och hoppas att detta inte är början på 1000000 ägg som håller på att kläckas.

dasdsads

Luftning av kallbänk.

ijijkj

 

Några andra objudna gäster är rådjuren, som kommer allt närmre. Jag vet att dom är ute efter mina tulpaner. Nu är i alla fall fårullen på plats, eller typ. Vallmo snor ju den så vi har faktiskt fårull lite här och där – både inne och ute.

Mer vardagsdramatik i form utav en ca 80cm lång huggorm, typ  2m från Vallmo och Georg. Och igår var det ett jävla liv på V och när jag tittade ut stod två gigantiska älgar där. Hur ska det gå med den blivande fruktträdgården? Vad var det jag sa, 95% positivt? Nog nere på 90 nu.. Känns sådär med huggormar vid snickerboa PRECIS där barnen och hundarna leker.

jokk

Vallmo bland tulpaner, narcisser och fårull.

Nu är gjutningen för hönsgården klar. Hönshuset ska lyftas ner till fruktträdgården och ställas på plats. Sedan börjar själva bygget av detta Fort Knox! Och snart börjar jakten efter hönsen. Det där är ett kapitel för sig som jag får återkomma till.

hjjhjh

Mitt kära hönshus som stått tomt i snart ett år. Snart, snart är denna dröm uppfylld!

Vad har mer blivit gjort. Det är lika bra att snacka mer om det, än det man inte har åstadkommit. Så här ligger jag till:

  • Potatis på förgroddning.
  • Sått rosenskäror, ringblommor och tagetes inomhus.
  • Sått bondbönor och sockerärter på friland samt bondbönor i plugg utomhus.
  • Beskurit rosorna och gödslat.
  • Börjat klippa ner perenner och mulcha.
  • Sått honungsfacelia i gröngödslingskvarteret.
  • Sått spenat på friland.
  • Flyttat persilja.
  • Gjort i ordning 3/4 av köksträdgården (hästskit, biokol och rensat sten).

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Kan man ändra sig? Javisst kan man det! Cosmos bipinnatus eller rosenskära är ju inte vad den en gång var – vit. Eller en märklig rosa-gredelin kulör, extremt onaturlig som gav ett konstlat och näst intill neonfärgat intryck. Detta var i början av 2000-talet och jag gillade ändå det jag såg. Efter ett 90-tal med limegul blomstertobak, mörkblå hänglobelior och diverse margeriter som dröjt sig kvar, kändes denna siluett och uttryck fantastiskt uppfriskande. Okej jag överdriver.

En rosa morgon i oktober.

Cosmos bipinnatus ‘Double Click Cranberries’ och ‘Sunset Yellow’, en rosa morgon i oktober.

Jaha, så i våras bestämde jag mig ändå för att pröva några sorter. Körde på en klassisk ‘Sensation’-mix. Enkla blommor i vitt, ljusrosa och rosa-violett. Varför? Jag som inte ens tycker om rosa-violett ELLER vitt! Den varma mellanrosa var toppen, dock.

Sedan var det en blekgul sort; ‘Sunset Yellow’. Alltid på jakt efter blekgula blommor. Denna var dock inte en hit. Så citronig i sin karaktär, visserligen dämpad men ändå. Dagtid fick man nästan titta bort, ty dess skarpa uppenbarelse skar rätt igenom min själ. Okej jag överdriver lite.  Måste testa fler gula sorter och se om jag kan finna en bättre gul. Det finns åtminstone två sorter till; ‘Xanthos’ och nån mer jag inte minns.

_X9B1636_X9B1161

 

Den minst attraktiva var utan tvekan ‘Candy Stripe’. Så otroligt meningslös med sina vita blommor och skarpa kanter. Bilden gör den tyvärr inte rättvisa, då den faktiskt är mycket sämre i verkligheten. Så där mjuka övergångar mellan vitt och skarpt rosa-violett hade den inte. Men alltså någonting hände på hösten. I takt med att vädret blev kallare så ändrade både ‘Candy Stripe’ och ‘Sunset Yellow’ färg, till det bättre! Det stickiga i dess bådas kulörer mattades av och dämpades.

 

cosmos_candy_stripe

‘Candy Stripe’ ser riktigt trevlig ut i november!

Rosenskärorna skolades faktiskt om men blev inte näringsvattnade. Jag tror att dom planterades ut i mitten av juni, vilket är sent. Fick lite gräsklipp runt fötterna. Dom började blomma i mitten av juli och gjorde så ända fram till slutet av november, då frosten tog dom.

Så mer än fyra månader, med peak i augusti, september och tom oktober!! Inte illa. Och det är väl precis detta man vill ha ut av en sommarblomma. Den är kortlivad men i gengäld levererar den överdåd. Det enda man behöver tänka på är egentligen att förse den med näring och att inte glömma bort putsningen. Sommarblomman vill bara föröka sig. Så man får hålla efter och klippa bort fröställningarna, annars stannar blomningen av.

Candy strupe och en dahlia

‘Candy Stripe’ och en dahlia.

Och vad vill jag då ha ut av mina annueller? Jag vill ha snitt, färger, stora volymer, överflöd, ätbara sorter för maten. I första hand vistas dessa i köksträdgården vilket man då, med lite ordning och mönster, skulle kunna kalla en potager. Alltså fransk köksträdgård där blommor (bl.a. ätbara) samplanteras med grönsaker. Det ska tilltala alla sinnen. Till min förvåning står jag nu här och längtar mest efter annuellerna istället för att tänka på perennplanteringar. Sommarblommor alltså; som en stor jävla gottepåse.

 

olika sorters cosmos

Olika sorters Cosmos. Här ser ju ‘Sunset Yellow’ helt perfekt ut! Ja alla kommer faktiskt till sin rätt.

 

Double click

‘Double Click Cranberries’

Ljuvligast av dom alla var denna romantiska pappersdröm! En sanslös lager-på-lagerkänsla av sidenkjolar! Detta måste vara min annuell 2015. Den fullkomligt exploderade och levererade omöjliga mängder skönhet! Tyvärr lite skrikig i färgen men papperskaraktären tonar ner den. Andra sorter känns som bleka, intetsägande, avlägsna släktingar. ‘Double Click Cranberries’ har allt man kan önska sig! Fick i somras också se den i vitt, visserligen på bild. Men faktum är att jag aldrig känt sådant begär efter en vit blomma. Som en tylldröm, ännu mer ballerinalik! 

 

Bukett av cosmos, calendula

Bukett av Cosmos bipinnatus, Cosmos sulphureus och Calendula officinalis’

Rosenskäran har en kompis – gullskäran. Cosmos sulphureus, alltså samma släkte men en annan art, tillhörandes Asteraceae (korgblommiga familjen). De båda odlas alltså i korgblommiga kvarteret i köksträdgården. Så här skrev jag i ett trädgårdsforum i höstas:

”Minns första gången jag såg gullskära, kanske för 12 år sen. Så sirlig och elegant den stod där, svävandes över sina grannar i planteringen. Detta var en tid då vita och rosa rosenskäror stod högt i kurs och vilken befrielse det var att få se denna djupa, mättade orangea, värdiga varelse! Denna skönhet fick sina släktingar att framstå som okultiverade, skrikiga, smaklösa och helt utan någon som helst finess! Gullskäran var allt rosenskäran inte var; elegant ända ut i bladspetsen!”

Någon tog illa vid sig och tyckte jag ställde sorter mot varandra, liknade det vid en skönhetstävling. Men det är ju det som är så himla kul och i mina ögon ytterst harmlöst. Nog för att blomster kan få en att känna mycket. Men när allt kommer omkring så är det bara blomster. Och för att ge ge dessa liv, för att det inte ska bli endimensionellt, så behövs det DJUR.

cosmos_sunset _yellow

‘Sunset Yellow’ i fördelaktigt kvällsljus och sent på säsongen.

 

cosmos

‘Double Click Cranberries’

Jag sår rosenskärorna nu i helgen (inomhus). Det blir några nya sorter. Trots hårda ord kommer jag även driva upp resterande frön av bespottade sorter. Sanningen är att man kan vara otroligt förlåtande och tom tacksam, när några står kvar medan dom andra faller.

Glöm inte din Cosmos!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Kill them, kill them all

Det finns så sjukt många störiga djur när man odlar. Mest talas det kanske om den spanska skogssnigeln men den dystra sanningen är att den är bara en i mängden av varelser som vill sabotera och rasera allt vi bygger upp. Hos oss är mördarsnigeln en smärtsamt vanlig syn, mest förekommande i blivande fruktträdgården. Dess vandringsled är genom fruktkorridoren (en smalare passage som är en del av fruktträdgården), som leder fram till ängen. Vid ängen hade jag planterat revsmultron längs med stengärdsgården. Sniglarna åt upp allt.

mystiskt hål

Mystiskt hål i en av bäddarna. Är det sork, mullvad eller kanske en råtta?

Köksträdgården är placerad på en terrass. Ytorna i mellan bäddarna är grusade. Gruset hindrar visserligen inte sniglarna på något sätt men jämför man de mjuka, fuktiga gräspartierna i fruktträdgården med det torra, stickiga gruset, så är det två helt skilda världar. Det var som värst i början av sommaren, sedan minskade antalet. Jag höll angreppen i schack genom att ta en runda på morgonen och en på kvällen. Säg att jag plockade mellan 10-20 st per dygn, i köksträdgården.  Detta relativt blyga antal minskade dessutom kraftigt högsommartid. Snigelparadiset i fruktträdgården och fruktkorridoren gjorde vi inte så mycket med. Tog en runda då och då.

Ett av de hetaste samtalsämnena förra sommaren måste väl ha varit pantersnigelns förträfflighet. Om det var någon forskning som uppmärksammades just då vet jag inte, men helt plötsligt snackades det om att ”pantersniglar äter mördarsniglar” och ”var rädd om pantersnigeln” i en mängd artiklar. Ja alla tidningar skrev ju om det här ”nya” fenomenet. Och diskussionerna lät inte vänta på sig i diverse odlingsforum där summeringen löd: att nog var den värd att skonas och visst verkade det som att den faktiskt åt en och annan mördarsnigel men man kunde också räkna med att enstaka växter kunde slinka ner.

Jag tänker att det som skulle kunna hålla nere antalet sniglar något är höns och kanske ännu mer ankor. Hönsgården kommer att placeras i fruktträdgården och tanken är ju att hönsen ska röra sig fritt i större delen av trädgården och kanske framförallt i fruktträdgården, då vi är hemma. Här kommer också det fina kretsloppstänket in: hönsen går och sprätter i fruktträdgården, gödslar ytorna, äter småkryp och fallfrukt och håller därmed rent och snyggt från sjukdomar och skadegörare. Matrester går till hönsen (eller komposten) och vi får ägg och kött tillbaka. Hönsen kan tom ta möss som kommer in i hönsgården! Sen är det ju ytterst tveksamt om de skulle ge sig på stora mördarsniglar, men småttingarna påstås slinka ner.

Det sägs att de bästa snigelätarna är myskankorna. Men i ankforumen talas det glatt om att de andra sorterna minsann också är hejare  på att spisa dessa slemkorvar. Ankor (tillsammans med vaktlar) är ju ett jättefint komplement till hönsen. Minns när jag såg en mignonanka första gången. Det mest bedårande lilla sagodjur man kan tänka sig. Några år senare såg jag en babylöpanka, den ville man bara ta med sig hem direkt. Blir det ankor i framtiden lutar det åt svensk gul eller svensk mysk.

 

bodlössen frodades på luktärterna men blev aldrig något problem. Alla växter som går att högtrycktvättas gör jag det med

Bladlössen frodades på luktärterna men blev aldrig något problem. Alla växter som tål att ”högtryckstvättas” gör jag det med. Det i kombination med att dra med fingertopparna och klämma bladlössen längst med stjälkarna är effektivt!

Sniglarna var inte på något sätt värst förra sommaren. Nej, de verkliga fienderna var utan tvekan kålfjärilarna och dess larver samt de där gröna larverna som åt upp hela första omgången av sockerärterna. Vet fortfarande inte vilka dom är. Det jag minns är att det var en himla massa steklar som härjade just där. Kanske var det deras ormgropar som resulterade i larvinvationen?

Kålväxter går inte att odla utan täckning (man täcker plantorna med tex fiberduk). Jag blundade för detta faktum och mycket riktigt – ingen kål för mig. Så detta år kommer kålkvarteret ligga väl inbäddat i skyddande slöjor av fiberduk.

Kålfjäril, inte att förväxlas med citronfjäril

Kålfjäril – inte att förväxla med citronfjäril.

Sedan var det problem med rosensteklar som kalasade på klätterrosorna, bladlöss som kalasade lite här och där. Hästmyror finns också – en stor skräck för huset.

Men hur är det då med the wildlife och de ”riktiga djuren”? Hittills 95% enbart positivt! Ormvråken har sin flygbana mitt ovanför oss. Rådjuren springer på ängarna mitt framför oss (och jakthundarna springer glatt efter). Älgarna vandrar omkring i fruktträdgården. Räven springer dagtid i slänterna på baksidan (framsidan) av huset och upp mot skogen. Men hen har vi inte sett till sedan Vallmo (vår toypudel) jagade iväg den. Sen har vi ormarna.. Snokar och huggormar håller till vid vägen och bland stengärdsgårdarna. Havsörn har det också siktats och mink finns det gott om. 95% lycka i dagsläget. Återkommer efter hönsen flyttat in och vi står med ett gäng avbitna huvuden i hönsgården (minken gör så).

Det är därför det dröjer lite. Siktar på att bygga en rovdjurssäker hönsgård för att undvika tragedier av detta slag.

älg på besök

Älg på besök i blivande fruktträdgården (plus två kalvar).

Jag har nu investerat i en bok av växtskyddsgurun Maj-Lis Pettersson. Känner mig något bättre rustad. Har i alla fall en tydlig vision och ett mål att jobba mot. Ska på sikt bygga en frisk, stark och välmående trädgård. För att uppnå detta prunkande paradis, denna Edens lustgård, upplever jag att dessa två punkter är av stor vikt:

  • Främja djurlivet i och runt trädgården – fågelholkar, fladdermusholkar, insekthotell, gynna pollinerare, hönsen som gödslar marken och håller efter diverse skadegörare, får som håller landskapet öppet vilket bidrar till en rikare flora och fauna.
  • Mångfald – undvik monokulturer.

 

 

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Jag tänker bara på Shiraz

shiraz

En av de mest lyckade sådderna förra sommaren var direktsådden av sockerärten ‘Shiraz’. Den såddes i mitten av juli och vi började skörda i början av september. Den levererade mängder av baljor och vi kunde spetsa måltiderna hela hösten. Jämfört med sina gröna kompisar var denna oslagbar i både skönhet och produktivitet. Smärtsamt måste jag dock medge att smaken inte räcker ända fram. Frisk men något blaskig och saknar den sötma andra sorter besitter.

 

Skönast av alla, både blomma och balja - 'Shiraz'

Skönast av dom alla, både blomma och balja – ‘Shiraz’!

 

Vad gäller det lyckade resultatet kan jag bara gå på omständigheter – typ vädret. Våren och större delen av sommaren var blåsig och kall. Vinden mojnade och värmen slog till lagom när semestern var slut och de sena sommarsådderna frodades. Har man ingen erfarenhet eller inte ens några år på nacken är det svårt att göra en rättvis och korrekt bedömning. Men faktum är att jag sådde även ‘Norli’ vid den här tiden och den skörden var ju näst intill obefintlig. Dessutom tycker jag man får passa ‘Norli’ lite väl mycket, för om man missar att skörda dröjer det inte länge förrän baljorna blivit trådiga. Så nu är jag irriterad på ‘Norli’ och ska istället testa’ Dwarf Sweet Green’, som en ersättare.

Godast av de tre sorter jag testade var utan tvekan jätten ‘Engelsk Sabel’. Fantastiskt fina, stora baljor med otroligt fin smak. Tyvärr drabbades de tidiga sådderna av ett massivt larvangrepp under juli, just när dom levererade som bäst. Ja det var ju givetvis mitt fel som inte tog tag i eländet i tid, utan tittade bort och låtsades som det regnade (vilket det gjorde varje dag i somras). Så vad lär vi oss av detta? VÄXTSKYDD!

Det är lite det jag kommer tillbaka till. Man är så glad över att någonting över huvet taget växer att resten liksom inte spelar någon roll. Eller man orkar inte fullfölja, orkar inte göra resten av jobbet. Känslan i att ha lyckats driva upp något och sedan skörda är så överväldigande att man känner sig som ett geni. Samma sak om du har en gestaltningsidé, sätter den i praktiken och verkligheten stämmer överens med dina drömmar – geni. Och hur uppnår man ett sådant tillfredsställande resultat? Man känner sitt växtmaterial. Jag känner inte mitt växtmaterial i köksträdgården, har ingen erfarenhet och inga rutiner. Som tur är finns det fantastiskt mycket hjälp där ute och många som är så bra på det här.

 

shiraz

 

Jag odlar sockerärterna tillsammans med luktärter och bondbönor. Eventuellt om det finns någon plats över sår jag in lite blodklöver. Odlade tre olika sorters luktärter i somras, i år blir det några fler.

Jag prövade några gånger när jag var liten, lyckades aldrig. Förra sommaren var det då dags igen. Planterade ut misskötta (allt var ju misskött), rangliga stackare som var alldeles gula av näringsbrist. Dom var så klena att jag fick klippa ner kanske hälften av alla stänglar och då hade jag ändå toppat dom enligt konstens alla regler (för att plantan ska förgrena sig). Det såg så miserabelt ut och det gjorde det ganska länge. Men plötsligt så hände det. En vacker dag stod jag där och insåg till min förtjusning att jag hade luktärter som var lika långa som mig och i princip obegränsat med snitt ända fram till slutet av november. Jag gav dom två omgångar gräsklipp. Möjligtvis lite hönsgödsel också. Jag återkommer ang de nya sortnamnen. Men jag har hittat en som beskrivs som ‘persika med vanilj’. Den ser rysligt stor ut och är möjligtvis lätt vågig. Kan bli en riktigt vulgär historia. Underbart!

 

Lathyrus odoratus

Lathyrus odoratus

 

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Vecka 11

Efter två veckor med skolavslutningar, inskolningar, kräksjuka, födelsedagar med dubbla barnkalas, fest i staden osv, är det hög tid att börja SÅ!

Jag sår på friland, i kallbänk och i tråg utomhus. Väntar ytterligare några veckor med att börja förkultiveringen inomhus. Grödor jag sår nu är olika sorters spenat, sallat, rädisor och eventuellt lite sommarblommor. Och kanske lite annat. Ska verkligen försöka göra något slags schema för att få lite mer ordning och reda. Förra året gjorde jag inga tidiga sådder vilket resulterade i att man stod utan skörd ända till mitten av juli.

Måste också ta reda på när grannen klipper sina får. Nu när lökväxterna har börjat titta fram är det dags för årets första fajt- den mot rådjuren. Så det sägs ju att det inte går att odla tulpaner om man har dom i krokarna. Förra våren, eller sommaren (allt var ju så jävla sent) var den första med tulpaner. Jag planterade längs med stengärdsgården och det blev en prunkande historia som jag hoppas kommer att få fortsätta. Jag körde på tre ingredienser: Råväck, blodmjöl och fårull. Det sistnämnda verkar vara den viktigaste komponenten. Jag satte ut lite råväckpinnar, strödde ut blodmjöl och bäddade in tulpanernas fötter med fårull. Det blev ju lite som en installation men såg helt ok ut. Var även helt beredd på att få hänga upp CD-skivor men det behövdes alltså inte, skönt. Det här med färullen var ett tips och jag har hört flera som lovordar denna metod.

 

Våren 2015 då allt blommade samtidigt.

2015- våren då allt blommade samtidigt.

 

Nu sitter jag med planen över köksträdgården och det kommer bli problem, platsbrist. Det är ju lätt att förlora sig i det hav av sortnamn som finns. Får väl bli lite av varje då. Finns ju en enorm tillfredsställelse i att hitta en ny favorit. Att upptäcka en skillnad mellan två till synes identiska sorter,  där smaken eller färgnyansen hos den ena individen gör den mer komplett.

 

 

5 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

En annan slags trädgård

Låt oss ta ett glas och prata trädgård!
Jag bloggar om skapandet av en trädgård, om odling, trädgårdsdesign, perfekta färgkombinationer och möten. Om svenska lantraser, landskapsvård och pudlar.
Slutmål: en vit påfågel.

Mest lästa

  1. Dahlia, kallbänk och annat smått och gott
  2. Om du bara ska välja en - låt det bli Cosmos
  3. Vad är godast?
  4. Sökandet är över - hönsen är på ingång!
  5. Jag börjar skörda idag