En annan slags trädgård

Kategori: Okategoriserade

Kan man verkligen lämna Göteborg för landet, går det? Det är en sak att romantisera om livet på landet, att göra den grejen ett par veckor om året. Sedan finns varianten leva livet på landet sida vid sida som livet i stan. Och det tredje alternativet är att lämna helt. Det innebär att din vardag är på landet och det är ju precis det som allt handlar om: hur du vill leva din vardag. Det är en enormt stor skillnad på vardagen i stan och vardagen på Tjörn.

Var sak har sin tid, eller? Livet blir aldrig så kul som när man var 25, eller? Nej, kanske inte men det blir något annat. Det livet var tvunget att levas – i stan. I Göteborg. Var sak har sin tid, eller var tid har sin charm kanske? Livet är ju fortfarande kul. Kanske inte fyllt av lika mycket festligheter som under de (ljuva) åren på Uppåt Framåt och Styrbord Babord? Men ändå kul!

Och vad var det som ändrades? Efter ett drygt decennium av att unna sig och rulla hatt började nästa era. Kombinationen jobb, barn, hundar osv gjorde att vi inte utnyttjade stan på samma sätt som innan. De spontana, härliga middagarna uteblev. Vännerna som bodde på andra sidan gatan blev det aldrig av att man träffade. Ett spontant glas på sin höjd på Kino – möjligtvis varannan vecka. Svartklubbarna lyste med sin frånvaro. Eller var det jag som inte såg dom?

Jag kände mig liksom mätt och lite färdig. En smula trött. En stark längtan efter att leva med sina intressen, ha sina hobbys i vardagen, började ta form. Jag tänkte också mycket på vad jag tyckte om och var jag trivdes när jag var liten. Bland djupa skogar, vilda blommor och grönsaksland, och alla djuren på en bondgård. Jag ville gärna flytta till Småland..

En del säger att detta måste vara så fantastiskt för barnen. Jag hoppas det men sanningen är att hur mycket jag än inbillar mig så är ju detta min dröm jag förverkligar. Detta är inte heller någon bullerby där ungarna springer över till varandra. Vi ser inga hus.

Årstiden, spelar den någon roll? Folk undrar ibland hur det är här på vintern, som om man bara kan vara på landet när det är sommar. Sommaren i stan är ju lika underbar som sommaren på landet. Jag skulle nog säga att det är just på sommaren jag längtar allra mest till stan.

Och det sociala? Jag har grannar tvärs över skogen. Och mellan brevlådan och bryggan. Jag träffar inte många. Är det någon på bryggan står familjen med kikare. Kommer någon på vägen blir man både glad men också lite konfunderad. Det här är ett annans slags liv, en annan slags lunk. Sedan har vi förvisso kompisar här, ofta!

hjkhjkhk

Livet på landet..

Nej, livet på landet är verkligen inte för alla. Många skulle nog dö av tristess. Och det är verkligen fullt förståligt. Så återigen handlar det om vilka intressen man har och hur mycket man vill leva med sina intressen. Jag älskar det. Och jag älskar att åka in till ett dammigt, ljummet Göteborg på en lördag. Eller som nu då, ett frostbitet, snöigt Göteborg. Och jag älskar att åka hem igen på söndagen, känna lugnet (är inte ironisk) när jag åker över tjörnbron.

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Vad är godast?

Det godaste i hela köksträdgården är utan tvekan Vicia faba, eller bondbönan. Det håller många med om, är alltså inte direkt en smaksak utan snarare ett konstaterande. 2015 var första sommaren och resultatet var tillfredsställande. Det är lätt att odla bondbönor och till skillnad från andra bön- och ärtväxter kan man börja tidigt.

En go bondböna

En go bondböna.

Jag odlar bondbönorna på två ställen; tillsammans med potatis (de är kompisar) och tillsammans med sockerärterna och luktärterna (alla medlemmar ur ärtfamiljen Fabaceae). Detta året utökar jag med ‘Express’. För övrigt kör jag på samma sorter som förra året; ‘Witkiem’ och ‘A Grano Violetto’. Jag sådde i två omgångar, kanske ska försöka få till tre nu.

hjkjkjkh

‘Witkiem’ blommar.

Jag testade tre olika sätt; sådd på friland, förkultivering och i krukor utomhus (för att sedan planteras ut på friland). Inomhus drog de iväg och det gick rysligt fort. Båda sådderna på friland och i kruka utomhus blev knubbiga och fina. De i kruka kom lite snabbare.

mmmm

Godast tycker jag bondbönorna blir som en side dish. Först koka i några minuter, pilla av det vita höljet. Fräs i smör, olivolja, persilja, vitlök, salt och peppar. Mycket smör!

Enda minuset är att det inte blir så mycket mat. Bladmassa och balja tar upp mycket volym och den ljuvliga smaragd som uppenbarar sig då man pillar bort det där vita höljet, är liten. På Instagram ser man en del konton där folk skördar mängder för att hamstra, men då undrar jag hur stora ytor de odlar på. Själv lyckades jag frysa in två små påsar, såpass lite att det är som ett skämt.

Jag tycker ju inte så mycket om att laga mat MEN när man odlar blir det ju lite mer intressant. Att förädla sin skörd, det är något fint. Att gå i landen och skörda det som du tre månader tidigare sått, det är sann lycka. Rofyllt? Knappast. Skulle kunna vara, men oftast ser det ut såhär: Jag blir ombedd att gå ut och skörda till maten, gärna lite för sent. Jag tar en sekatör, en bytta och sätter igång. Två minuter senare gormar den vuxne människan ”ÄR DU KLAR?!”, eller ”DU MÅSTE KOMMA IN!!”, eller ”DU MÅSTE TA BARNEN NÄR JAG LAGAR MATEN!”.. Eller så gormar någon unge. Jag får aldrig skörda ifred.

bondböna_skörda

Har skördats i frid? Inte så troligt.

De minuter jag fick filosofera och skörda i frid, tänkte jag på Slow Food. Att det blir inte mer Slow Food än såhär. Först gå ut och ta upp potatis, knipsa lite sockerärter och bondbönor, plocka sallat och slutligen dra upp några morötter. Sedan sätta sig och rensa, skölja osv. Förvälla för att rensa ytterligare en gång (höljet på bondbönan). OCH sedan förädla till någon maträtt. Är detta rimligt, går det ens att förena med 40h arbetsvecka? Att köra den här vändan, 7 dagar i veckan under sommarhalvåret. Och kidsen skriker, hunden skäller och den vuxne gormar, så stunderna man faktiskt kan njuta av hela händelseförloppet är lätt räknade. Alltså hela det här romantiserandet kring odlandet.. Well, det här är min verklighet. En 28-årig, barnlös hipster på tjack med kolonilott har definitivt en annan upplevelse. Enjoy!

 

gh

Vallmo snor bondbönor.

 

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Man kan förvara sina dahliaknölar på ett korrekt sätt. Sen kan man göra det på ett högst tvivelaktigt sätt. Självklart det sistnämnda i mitt fall – den ytterst dåliga kombinationen mörkt och varmt.

hjhhjjh

‘Arabian Night’ i framkant. Hemsk gul boll i bakkant.

hkjhjkh

‘Arabian Night’

MEN, det funkade det med. Jag kastade två av fem, tyckte de såg mystiska ut och kändes lite mjuka. Var rädd att de bar på någon smitta. Egentligen ska man ju dela med sekatör eller kniv, få rena fina snittytor. Men jag bröt dom, så vi får väl se hur det går. Dessa raringar kommer nu få flytta in och ut och slutdestinationen vet jag inte riktigt än. Det råder platsbrist i landen så det lutar åt krukor.

hjklkk

Dahliaknölar i väntan på brutal delning.

jkjkj

Den stora vulgära är en kaktusdahlia jag inte minns namnet på. Den rosa minns jag inte heller namnet på.

 

Kallbänken, som såddes den 20/3 går framåt. Räknar med att kunna börja skörda lite spenat, sallat, rädisa och ruccola om 2-3 veckor. Om inte de förbaskade mördarsniglarna hinner före. Sen ett par dagar tillbaka plockar jag några bebisar varje morgon och kväll. Helt otroligt. Jag trodde ju att detta skulle vara en safe zone, den har ju lock och allt!

Men det är klart. I kallbänken har jag varvat hästskit och spån, trädgårdsbös och tång. Det är högst troligt att det där trädgårdsböset innehåller snigelägg. Jag har alltså krattat löv, gamla växtdelar, pinnar och annat skräp. Eller så hittar dom en ingång i gliporna. Jag fortsätter hålla efter och hoppas att detta inte är början på 1000000 ägg som håller på att kläckas.

dasdsads

Luftning av kallbänk.

ijijkj

 

Några andra objudna gäster är rådjuren, som kommer allt närmre. Jag vet att dom är ute efter mina tulpaner. Nu är i alla fall fårullen på plats, eller typ. Vallmo snor ju den så vi har faktiskt fårull lite här och där – både inne och ute.

Mer vardagsdramatik i form utav en ca 80cm lång huggorm, typ  2m från Vallmo och Georg. Och igår var det ett jävla liv på V och när jag tittade ut stod två gigantiska älgar där. Hur ska det gå med den blivande fruktträdgården? Vad var det jag sa, 95% positivt? Nog nere på 90 nu.. Känns sådär med huggormar vid snickerboa PRECIS där barnen och hundarna leker.

jokk

Vallmo bland tulpaner, narcisser och fårull.

Nu är gjutningen för hönsgården klar. Hönshuset ska lyftas ner till fruktträdgården och ställas på plats. Sedan börjar själva bygget av detta Fort Knox! Och snart börjar jakten efter hönsen. Det där är ett kapitel för sig som jag får återkomma till.

hjjhjh

Mitt kära hönshus som stått tomt i snart ett år. Snart, snart är denna dröm uppfylld!

Vad har mer blivit gjort. Det är lika bra att snacka mer om det, än det man inte har åstadkommit. Så här ligger jag till:

  • Potatis på förgroddning.
  • Sått rosenskäror, ringblommor och tagetes inomhus.
  • Sått bondbönor och sockerärter på friland samt bondbönor i plugg utomhus.
  • Beskurit rosorna och gödslat.
  • Börjat klippa ner perenner och mulcha.
  • Sått honungsfacelia i gröngödslingskvarteret.
  • Sått spenat på friland.
  • Flyttat persilja.
  • Gjort i ordning 3/4 av köksträdgården (hästskit, biokol och rensat sten).

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Det händer nu.

Hej och välkommen till evighetsprojektet. Det mesta här kommer att handla om trädgård- och allt som hör till. Det började som en tanke om något slags hållbart liv. Men i en otroligt snygg förpackning. Så är man plötsligt där, ståendes med ena foten i ett hönsgårdsbygge och andra i en köksträdgård. Otaliga komponenter ska till för att fullborda denna vision, denna dröm om livet på landet.

Från att ha jobbat mest med perenner och lignoser, ständigt på jakt efter balans och de ultimata färg- och växtkombinationerna, har jag nu ändrat fokus. Efter att ha fnyst åt annueller och inte varit det minsta intresserad av odling, är det nu detta som upptar största tiden i trädgården. Längtan efter djur har också vuxit fram och då är det bara svenska lantraser som gäller. Ja, förutom den där vita påfågeln då.

köksträdgård

Hejdå /Emily

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

En annan slags trädgård

Låt oss ta ett glas och prata trädgård!
Jag bloggar om skapandet av en trädgård, om odling, trädgårdsdesign, perfekta färgkombinationer och möten. Om svenska lantraser, landskapsvård och pudlar.
Slutmål: en vit påfågel.

Mest lästa

  1. Dahlia, kallbänk och annat smått och gott
  2. Om du bara ska välja en - låt det bli Cosmos
  3. Vad är godast?
  4. Sökandet är över - hönsen är på ingång!
  5. Jag börjar skörda idag