En annan slags trädgård

Kategori: Snittblommor

Så stod vi åter i oktober, ännu en gång, precis som vi alltid gör. Det är nu vi försiktigt börjar se tillbaka, på året som gick. Slutet är ju ganska nära, men vår oförmåga att leva i nuet gör att vi redan nu kapitulerar och packar ihop, summerar och slutligen börjar drömma om nästa år. En ny chans med köksträdgården.

Än är det liv i (blivande) liket!

För det är ju såhär; att skapa en trädgård tar en evighet. Ett livsprojekt där man måste planera in i minsta detalj och där trädgårdens ryggrad (lignoserna) tar ett helt liv på sig att växa till och få karaktär. Detta går givetvis totalt emot livet vi lever idag och dagens samhälle. Och hur befriande och framförallt nyttigt det än må vara för oss, att tvingas inse att vi inte kan köpa oss till en mogen fullvuxen trädgård, är det samtidigt extremt irriterande.

MEN det finns ett ställe i trädgården där dessa grundlagar inte gäller; köksträdgården. De ettåriga grödorna och annullerna (de flesta av dom) dör när frosten kommer och till våren får vi en ny chans! Hur härligt är inte det? Tänk att man får en ny chans VARJE ÅR!!!

 

Detta gick jag och funderade över härom dagen. Finns så mycket sorg därute över att trädgårdssäsongen går mot sitt slut. Med hösten kommer ett vemod av annan karaktär, sällan skådat hos andra än trädgårdsfolk.

Hösten är att se tillbaka på odlingsåret som gick, att dö en smula av krossade drömmar och besvikelsen över det som inte blev. MEN med hösten kommer också en slags acceptans. Man försonas med sina tillkortakommanden och gläds istället över det som blev och det man faktiskt åstadkom. Man tröstas och fylls med hopp, av vetskapen om att man får en ny chans om ett par månader. För i köksträdgården får vi varje år en ny möjlighet att börja om.

Calendula och sockerärt

Som kontrast till allt långsiktigt tänkande och livslånga projekt som hör trädgården till är detta inte bara en uppfriskande tanke utan faktisk verklighet. Trädgården – denna never ending love story.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Summering av 2016. Vill man ha allt får man också betala ett högt pris. Att pussla och sy ihop livet är svårt som det är, utan att försöka förverkliga allt man drömmer om. Men är inte livet för bräckligt och skört för att bara gå och vänta? Jag menar, VEM har egentligen tid att vänta?

Midsommar i det som visade sig skulle bli mitt bästa (och enda) köp 2016 – The kristet utseende-klänningen!

Är man dessutom i grunden en ganska trött person som gärna vill ta det en smula med ro så.. Okej, för att inte dö av sorg för allt som inte blev gäller det att samla ihop sig och se till det som FAKTISKT blev. Mitt 2016 har varit prövande, milt uttryckt. Men också helt fantastiskt! Jag började jobba tillsammans med de mest inspirerande människorna! Jag fick chansen att börja blogga och det är kanske det allra roligaste! Jag har också hittat min vinkel av det gröna och sättet jag vill driva min gröna verksamhet på. Och jag tänker göra som jag vill. Det här är ju en annan slags trädgård!

Priset för detta då? Givetvis är det inte smärt- eller friktionsfritt att ”Just go for it”. Det är ett helvete. Mycket värre än man någonsin kan föreställa sig. Egentligen så trist att ens behöva nämna detta, men så att ingen missuppfattar. Drömmen har ju alltid sitt pris. Så det måste vara värt det.

Yes, detta blev av:

Kallbänken var en succé och visade sig vara den mest produktiva ytan i hela köksträdgården. Synd bara att jag ockuperade den med pumpor hela sommaren och hösten. Givetvis skulle den ha använts till samma typ av grödor på hösten som under våren.

Kallbänken såddes i mars.

Vi hade alla blad vi behövde under nästan 2,5 månader.

Målet detta år var att börja producera snittblommor (för eget behov) med skördestart kring midsommar. Det lyckades faktiskt, men ska utveckla detta ytterligare nästa år.

Opium- och pionvallmo i köksträdgården.

Perenner och annueller har skördats och bundits till buketter. Kanske är detta det roligaste av allt.

Jag började också göra små klipp och la ut på Instagram och startade en sån där kanal. Youtube tar tyvärr bort mina klipp med fräck musik, ska jobba på det där.

 

Hönsgården påbörjades och avslutades, vilket var så krävande att det nästan slutade i skilsmässa.

Tror detta var första dagen på semestern, alltså inte genomgående tema under bygget.

 

Resultatet slet så på oss, att det var svårt att se på denna fantastiska konstruktion utan att känna totalt mörker.

Daisy flyttade hit och spred så mycket glädje och ljus! En liten grupp Bohuslän-Dals Svarthöns flyttade också in. De var precis allt jag förställt mig och drömt om. De blåste liv i trädgården och gav den en helhet.

Samtidigt som WOW pågick..

 

Tuppen och hans fruar.

 

Hönsen sprättandes i köksträdgården, september. Köksträdgården producerade i vanlig ordning mer blommor än grönsaker.

Drömmen om en allé, som istället blev en entréplantering, kom en bra bit på vägen. Även detta ett djävulsprojekt.

Miscanthus som trots stor skepsis blev ett genomarbetat och självklart växtmaterial, p.g.av vassen!

 

Och slutligen påbörjades bärträdgården, ett drömprojekt som hänger ihop med utvecklingen av skogsremsan. Återkommer om detta!

Bärträdgården.

Skål för ett fantastiskt/riktigt skitår och må 2017 bli stabilt!

5 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

En svävare av högsta rang

En riktigt bra perenn (flerårigt örtartat växtmaterial) är Sanguisorba officinalis eller det mindre smickrande trivialnamnet (svenska namnet) blodtopp. Absolut, det är fullt rimligt att denna blomma heter blodtopp för den är ju väldigt lik en blodig.. topp? Sitt vetenskapliga namn Sanguisorba kommer av sanguis som betyder blod och sorbere vilket betyder dricka eller suga upp. En medicinalväxt som använts till att bl.a. stoppa eller stilla blod. Det är ändå näst intill ofrånkomligt att betrakta blommorna med vetskapen om dess namn blodtopp och inte associera till en välanvänd tampong i miniformat. Eller bara större ansamlingar koagulerat blod, på något sätt svävandes i luften. Hur som, när man kommit till ro med dessa likheter så kan man bara omfamna och njuta av blodtoppens subtila skönhet och elegans.

jkjhjk

Sanguisorba officinalis ‘Red Thunder’

Blodtoppen är en så kallad svävare (men även en vävare), vilket innebär att den är genomsläpplig och svävar ovanför planteringen. Den bygger alltså ingen vägg. Uttrycket blir luftigt och transparent. Den är trevlig att väva ihop en plantering med, men man kan ju också tänka sig en plantering där blodtoppen utgör medparten av ytan och någon annan växt får agera vävare. Ett slags ängslandskap med mindre och större öar av blodtoppar, svävandes i skyn med en riktigt bra kudde eller matta som rinner runt om och emellan. I denna ringlande och omslutande fors skulle då spridda spiror kunna resa sig ur, för att öka mångfalden.

Blodtoppen tillhör pimpinellsläktet så den ska ju föredra ett soligt och något fuktigt läge. Jag har bl.a. planterat den i en eländig slänt som som är allt annat än fuktig och med solsken hälfter av dagen. Den trivs! Ungefärlig blomningstid: juli tom september.

yhjh

Perfekt snittblomma. Här ‘Tanna’ och ‘Pink Tanna’  tillsammans med rosenskära och luktärt.

Med sitt spröda uttryck är blodtoppen ändå stadig och svävar tryggt och konstant, sina späda stjälkar till trots. Det är en fantastisk snittblomma och en perfekt partner till de flesta individer i en bukett.

jlkjkljl

Sanguisorba officinalis ‘Pink Tanna’

 

Då jag funderar på  att utöka perennrabatten längs med uppfarten (inte den bedrövliga slänten), kommer det i så fall bli ett helt hav med transparenta blodtoppar.  En lång bädd som löper längs med vägen och fruktträdgården. Man vill absolut inte bygga en grön vägg där utan hålla det luftigt och genomsläppligt. Samtidigt har jag ju funderat på en eventuell allé av blyertsenar vilka skulle kunna skapa höjd och bra stommar till perennerna. Ja, så får det nog bli. Kanske..

tanna_sanguisorba

‘Tanna’

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}