En annan slags trädgård

Kategori: Växtföljd

Vad är godast?

Det godaste i hela köksträdgården är utan tvekan Vicia faba, eller bondbönan. Det håller många med om, är alltså inte direkt en smaksak utan snarare ett konstaterande. 2015 var första sommaren och resultatet var tillfredsställande. Det är lätt att odla bondbönor och till skillnad från andra bön- och ärtväxter kan man börja tidigt.

En go bondböna

En go bondböna.

Jag odlar bondbönorna på två ställen; tillsammans med potatis (de är kompisar) och tillsammans med sockerärterna och luktärterna (alla medlemmar ur ärtfamiljen Fabaceae). Detta året utökar jag med ‘Express’. För övrigt kör jag på samma sorter som förra året; ‘Witkiem’ och ‘A Grano Violetto’. Jag sådde i två omgångar, kanske ska försöka få till tre nu.

hjkjkjkh

‘Witkiem’ blommar.

Jag testade tre olika sätt; sådd på friland, förkultivering och i krukor utomhus (för att sedan planteras ut på friland). Inomhus drog de iväg och det gick rysligt fort. Båda sådderna på friland och i kruka utomhus blev knubbiga och fina. De i kruka kom lite snabbare.

mmmm

Godast tycker jag bondbönorna blir som en side dish. Först koka i några minuter, pilla av det vita höljet. Fräs i smör, olivolja, persilja, vitlök, salt och peppar. Mycket smör!

Enda minuset är att det inte blir så mycket mat. Bladmassa och balja tar upp mycket volym och den ljuvliga smaragd som uppenbarar sig då man pillar bort det där vita höljet, är liten. På Instagram ser man en del konton där folk skördar mängder för att hamstra, men då undrar jag hur stora ytor de odlar på. Själv lyckades jag frysa in två små påsar, såpass lite att det är som ett skämt.

Jag tycker ju inte så mycket om att laga mat MEN när man odlar blir det ju lite mer intressant. Att förädla sin skörd, det är något fint. Att gå i landen och skörda det som du tre månader tidigare sått, det är sann lycka. Rofyllt? Knappast. Skulle kunna vara, men oftast ser det ut såhär: Jag blir ombedd att gå ut och skörda till maten, gärna lite för sent. Jag tar en sekatör, en bytta och sätter igång. Två minuter senare gormar den vuxne människan ”ÄR DU KLAR?!”, eller ”DU MÅSTE KOMMA IN!!”, eller ”DU MÅSTE TA BARNEN NÄR JAG LAGAR MATEN!”.. Eller så gormar någon unge. Jag får aldrig skörda ifred.

bondböna_skörda

Har skördats i frid? Inte så troligt.

De minuter jag fick filosofera och skörda i frid, tänkte jag på Slow Food. Att det blir inte mer Slow Food än såhär. Först gå ut och ta upp potatis, knipsa lite sockerärter och bondbönor, plocka sallat och slutligen dra upp några morötter. Sedan sätta sig och rensa, skölja osv. Förvälla för att rensa ytterligare en gång (höljet på bondbönan). OCH sedan förädla till någon maträtt. Är detta rimligt, går det ens att förena med 40h arbetsvecka? Att köra den här vändan, 7 dagar i veckan under sommarhalvåret. Och kidsen skriker, hunden skäller och den vuxne gormar, så stunderna man faktiskt kan njuta av hela händelseförloppet är lätt räknade. Alltså hela det här romantiserandet kring odlandet.. Well, det här är min verklighet. En 28-årig, barnlös hipster på tjack med kolonilott har definitivt en annan upplevelse. Enjoy!

 

gh

Vallmo snor bondbönor.

 

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Jag tänker bara på Shiraz

shiraz

En av de mest lyckade sådderna förra sommaren var direktsådden av sockerärten ‘Shiraz’. Den såddes i mitten av juli och vi började skörda i början av september. Den levererade mängder av baljor och vi kunde spetsa måltiderna hela hösten. Jämfört med sina gröna kompisar var denna oslagbar i både skönhet och produktivitet. Smärtsamt måste jag dock medge att smaken inte räcker ända fram. Frisk men något blaskig och saknar den sötma andra sorter besitter.

 

Skönast av alla, både blomma och balja - 'Shiraz'

Skönast av dom alla, både blomma och balja – ‘Shiraz’!

 

Vad gäller det lyckade resultatet kan jag bara gå på omständigheter – typ vädret. Våren och större delen av sommaren var blåsig och kall. Vinden mojnade och värmen slog till lagom när semestern var slut och de sena sommarsådderna frodades. Har man ingen erfarenhet eller inte ens några år på nacken är det svårt att göra en rättvis och korrekt bedömning. Men faktum är att jag sådde även ‘Norli’ vid den här tiden och den skörden var ju näst intill obefintlig. Dessutom tycker jag man får passa ‘Norli’ lite väl mycket, för om man missar att skörda dröjer det inte länge förrän baljorna blivit trådiga. Så nu är jag irriterad på ‘Norli’ och ska istället testa’ Dwarf Sweet Green’, som en ersättare.

Godast av de tre sorter jag testade var utan tvekan jätten ‘Engelsk Sabel’. Fantastiskt fina, stora baljor med otroligt fin smak. Tyvärr drabbades de tidiga sådderna av ett massivt larvangrepp under juli, just när dom levererade som bäst. Ja det var ju givetvis mitt fel som inte tog tag i eländet i tid, utan tittade bort och låtsades som det regnade (vilket det gjorde varje dag i somras). Så vad lär vi oss av detta? VÄXTSKYDD!

Det är lite det jag kommer tillbaka till. Man är så glad över att någonting över huvet taget växer att resten liksom inte spelar någon roll. Eller man orkar inte fullfölja, orkar inte göra resten av jobbet. Känslan i att ha lyckats driva upp något och sedan skörda är så överväldigande att man känner sig som ett geni. Samma sak om du har en gestaltningsidé, sätter den i praktiken och verkligheten stämmer överens med dina drömmar – geni. Och hur uppnår man ett sådant tillfredsställande resultat? Man känner sitt växtmaterial. Jag känner inte mitt växtmaterial i köksträdgården, har ingen erfarenhet och inga rutiner. Som tur är finns det fantastiskt mycket hjälp där ute och många som är så bra på det här.

 

shiraz

 

Jag odlar sockerärterna tillsammans med luktärter och bondbönor. Eventuellt om det finns någon plats över sår jag in lite blodklöver. Odlade tre olika sorters luktärter i somras, i år blir det några fler.

Jag prövade några gånger när jag var liten, lyckades aldrig. Förra sommaren var det då dags igen. Planterade ut misskötta (allt var ju misskött), rangliga stackare som var alldeles gula av näringsbrist. Dom var så klena att jag fick klippa ner kanske hälften av alla stänglar och då hade jag ändå toppat dom enligt konstens alla regler (för att plantan ska förgrena sig). Det såg så miserabelt ut och det gjorde det ganska länge. Men plötsligt så hände det. En vacker dag stod jag där och insåg till min förtjusning att jag hade luktärter som var lika långa som mig och i princip obegränsat med snitt ända fram till slutet av november. Jag gav dom två omgångar gräsklipp. Möjligtvis lite hönsgödsel också. Jag återkommer ang de nya sortnamnen. Men jag har hittat en som beskrivs som ‘persika med vanilj’. Den ser rysligt stor ut och är möjligtvis lätt vågig. Kan bli en riktigt vulgär historia. Underbart!

 

Lathyrus odoratus

Lathyrus odoratus

 

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Ingen borde stå utan gurkört i sommar. Den är både lättodlad och delikat. Kanske att ta i lite, men den har i alla fall en tydlig gurkkaraktär! Och lättodlad är den.

borago officinalis gurkört

Borago officinalis gurkört

Jag använde bara blommorna i somras – till desserter, sallader och isbitar. Detta år ska jag testa bladen också. Unga, späda blad är tydligen toppen att blanda i salladen. De lite kraftigare kan man köra tillsammans med mangold eller spenat i panna.

Jag förkultiverade (sår fröna inomhus) men det går lika bra att så direkt på friland. Planterade ut dessa misshandlade varelser alldeles för sent. Tror inte dom skolades om (planteras om i större kruka med näringsrik jord) och bädden där dom skulle bo i var väl klar i början av juli. Men det var inga problem, kom igång till slut. När dom började se för schletna ut klippte jag ner dom och ett par veckor senare var det full aktivitet igen..

 

borago officinalis

 

Denna ludna vän tillhör den strävbladiga familjen Boraginaceae. Den platsar alltså i princip var som helst, om man som jag, odlar relativt strikt inom familjerna. I samband med att köksträdgården anlades förra året bestämde jag mig  för en åttaårig växtföljd. Jag kör Fabaceae (familjen ärtväxter) återkommande vart fjärde år, vilket alltså blir två av dessa åtta kvarter. I det ena samodlas bondbönor och potatis, i det andra trängs sockerärter, luktärter och mera bondbönor. Kvarteret med gröngödsling är inte inräknat här. Känns bra att ha tre stationer som berikar jorden. Ärtväxternas förmåga att binda kväve i jorden bidrar till jordförbättring. Som gröngödsling (gröda som odlas för att gödsla och förbättra jorden) fick jag då skippa blodklöver, sötväppling och gul lupin då dessa tillhör Fabaceae och jag vill inte ha den upprepningen oftare än vart fjärde år (p.g.a växtföljdssjukdomar). Jag ville inte heller blanda in Poaceae (gräsfamiljen) då jag eventuellt lyfter in majs i Cucurbitaceae (gurkfamiljen) och detta kvarter kommer efter gröngödslingen. Det blev alltså honungsfacelia från strävbladiga familjen. Vilket då resulterade i att gurkörten hamnade fyra kvarter bort, tillsammans med delar av familjen mållväxter (Chenopodiaceae). FLÄMT.

borago officinalis

Så, jag har alltså trasslat in mig rejält i min strävan efter ordning. Men jag återkommer om detta. För att återgå till gurkörten. Stå inte utan!

 

 

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Mer Calendula

‘Triangle Flashback’

Vet inte hur poppis Calendula officinalis ringblomma är nu för tiden, för mig är den het. Jag hade gärna haft ringblommor i alla kvarter i köksträdgården.

Ringblomman tillhör Asteraceae, eller den korgblommiga familjen. Jag odlar den i korgblommiga kvarteret (tillsammans med andra växter från denna familj) men jag ska försöka få in den på några fler ställen. Den dagen fruktträdgården står färdig kan man så öar och svep av ringblommor i trädspeglarna. Den dagen lär dröja. Men varför är den så bra och så beroendeframkallande, hur kan man förälska sig i en sådan trivial varelse? Svaret är givet – det är ofta i det enkla som magi uppstår.

Som liten älskade jag att gå i mosters trädgård och plocka kronblad för att strössla filen med, det finns många barndomsminnen knutna till denna växt. För 10-12 år sedan läste jag nån kurs i ekologisk grönsaksodling. Minns att jag satt med nån frökatalog och för första gången såg den svarta blåklinten, som jag tror var en nyhet då. Hittade en bild på en fantastisk ringblomma i en perfekt varm, crèmeskiftande guldton. Dessa två skulle samplanteras i någon av grönsaksbäddarna, i min övningsuppgift. Det blev ju aldrig av i verkligheten.

Salladen får sig ett lyft.

I somras testade jag för första gången. Sådde tre olika sorter; någon ‘Pacific Beauty’ mix, ‘Indian Prince’ och ‘Triangel Flashback’. Jag både förkultiverade (sår fröna inomhus) och direktsådde (sår direkt på friland). Alla sätt var lyckade. Mest glädje gav nog ‘Triangel Flashback’. Jag var så otroligt nöjd med färgen i början. Såg att jag skrev på Instagram att ”en skiftande persikokorall från himlen håller på att slå ut”, vilket är en bra beskrivning. Saken var bara den att den var så rysligt varierande i sina skiftningar. Under dagen då blommorna var öppna fick den en icke tillfredsställande urvattnad, blek, köttig ton.

‘Indian Prince’ var toppen och betydligt kraftigare än ‘Triangel Flashback’. Varma, orangea blommor med mörkare undersida och mörk mitt. Den största besvikelsen var ‘Pacific Beauty’ mixen. Det är ju egentligen härligt att ha det där skiftande havet med både dubbla och enkla sorter i olika färger och nyanser. Problemet är väl att det behövs lite mer yta för att komma upp i den volym som krävs för att kunna skapa ett hav.

En köksträdgård jag besökte i Småland.

I år testar jag några nya sorter, ser särskilt mycket fram emot ‘Apricot Beauty’. Måste även tillägga att det är precis så där lätt som alla påstår, att odla ringblommor.

Calendula ringblomma

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

En annan slags trädgård

Låt oss ta ett glas och prata trädgård!
Jag bloggar om skapandet av en trädgård, om odling, trädgårdsdesign, perfekta färgkombinationer och möten. Om svenska lantraser, landskapsvård och pudlar.
Slutmål: en vit påfågel.

Mest lästa

  1. Dahlia, kallbänk och annat smått och gott
  2. Om du bara ska välja en - låt det bli Cosmos
  3. Vad är godast?
  4. Sökandet är över - hönsen är på ingång!
  5. Jag börjar skörda idag