En annan slags trädgård

Kill them, kill them all

Det finns så sjukt många störiga djur när man odlar. Mest talas det kanske om den spanska skogssnigeln men den dystra sanningen är att den är bara en i mängden av varelser som vill sabotera och rasera allt vi bygger upp. Hos oss är mördarsnigeln en smärtsamt vanlig syn, mest förekommande i blivande fruktträdgården. Dess vandringsled är genom fruktkorridoren (en smalare passage som är en del av fruktträdgården), som leder fram till ängen. Vid ängen hade jag planterat revsmultron längs med stengärdsgården. Sniglarna åt upp allt.

mystiskt hål

Mystiskt hål i en av bäddarna. Är det sork, mullvad eller kanske en råtta?

Köksträdgården är placerad på en terrass. Ytorna i mellan bäddarna är grusade. Gruset hindrar visserligen inte sniglarna på något sätt men jämför man de mjuka, fuktiga gräspartierna i fruktträdgården med det torra, stickiga gruset, så är det två helt skilda världar. Det var som värst i början av sommaren, sedan minskade antalet. Jag höll angreppen i schack genom att ta en runda på morgonen och en på kvällen. Säg att jag plockade mellan 10-20 st per dygn, i köksträdgården.  Detta relativt blyga antal minskade dessutom kraftigt högsommartid. Snigelparadiset i fruktträdgården och fruktkorridoren gjorde vi inte så mycket med. Tog en runda då och då.

Ett av de hetaste samtalsämnena förra sommaren måste väl ha varit pantersnigelns förträfflighet. Om det var någon forskning som uppmärksammades just då vet jag inte, men helt plötsligt snackades det om att ”pantersniglar äter mördarsniglar” och ”var rädd om pantersnigeln” i en mängd artiklar. Ja alla tidningar skrev ju om det här ”nya” fenomenet. Och diskussionerna lät inte vänta på sig i diverse odlingsforum där summeringen löd: att nog var den värd att skonas och visst verkade det som att den faktiskt åt en och annan mördarsnigel men man kunde också räkna med att enstaka växter kunde slinka ner.

Jag tänker att det som skulle kunna hålla nere antalet sniglar något är höns och kanske ännu mer ankor. Hönsgården kommer att placeras i fruktträdgården och tanken är ju att hönsen ska röra sig fritt i större delen av trädgården och kanske framförallt i fruktträdgården, då vi är hemma. Här kommer också det fina kretsloppstänket in: hönsen går och sprätter i fruktträdgården, gödslar ytorna, äter småkryp och fallfrukt och håller därmed rent och snyggt från sjukdomar och skadegörare. Matrester går till hönsen (eller komposten) och vi får ägg och kött tillbaka. Hönsen kan tom ta möss som kommer in i hönsgården! Sen är det ju ytterst tveksamt om de skulle ge sig på stora mördarsniglar, men småttingarna påstås slinka ner.

Det sägs att de bästa snigelätarna är myskankorna. Men i ankforumen talas det glatt om att de andra sorterna minsann också är hejare  på att spisa dessa slemkorvar. Ankor (tillsammans med vaktlar) är ju ett jättefint komplement till hönsen. Minns när jag såg en mignonanka första gången. Det mest bedårande lilla sagodjur man kan tänka sig. Några år senare såg jag en babylöpanka, den ville man bara ta med sig hem direkt. Blir det ankor i framtiden lutar det åt svensk gul eller svensk mysk.

 

bodlössen frodades på luktärterna men blev aldrig något problem. Alla växter som går att högtrycktvättas gör jag det med

Bladlössen frodades på luktärterna men blev aldrig något problem. Alla växter som tål att ”högtryckstvättas” gör jag det med. Det i kombination med att dra med fingertopparna och klämma bladlössen längst med stjälkarna är effektivt!

Sniglarna var inte på något sätt värst förra sommaren. Nej, de verkliga fienderna var utan tvekan kålfjärilarna och dess larver samt de där gröna larverna som åt upp hela första omgången av sockerärterna. Vet fortfarande inte vilka dom är. Det jag minns är att det var en himla massa steklar som härjade just där. Kanske var det deras ormgropar som resulterade i larvinvationen?

Kålväxter går inte att odla utan täckning (man täcker plantorna med tex fiberduk). Jag blundade för detta faktum och mycket riktigt – ingen kål för mig. Så detta år kommer kålkvarteret ligga väl inbäddat i skyddande slöjor av fiberduk.

Kålfjäril, inte att förväxlas med citronfjäril

Kålfjäril – inte att förväxla med citronfjäril.

Sedan var det problem med rosensteklar som kalasade på klätterrosorna, bladlöss som kalasade lite här och där. Hästmyror finns också – en stor skräck för huset.

Men hur är det då med the wildlife och de ”riktiga djuren”? Hittills 95% enbart positivt! Ormvråken har sin flygbana mitt ovanför oss. Rådjuren springer på ängarna mitt framför oss (och jakthundarna springer glatt efter). Älgarna vandrar omkring i fruktträdgården. Räven springer dagtid i slänterna på baksidan (framsidan) av huset och upp mot skogen. Men hen har vi inte sett till sedan Vallmo (vår toypudel) jagade iväg den. Sen har vi ormarna.. Snokar och huggormar håller till vid vägen och bland stengärdsgårdarna. Havsörn har det också siktats och mink finns det gott om. 95% lycka i dagsläget. Återkommer efter hönsen flyttat in och vi står med ett gäng avbitna huvuden i hönsgården (minken gör så).

Det är därför det dröjer lite. Siktar på att bygga en rovdjurssäker hönsgård för att undvika tragedier av detta slag.

älg på besök

Älg på besök i blivande fruktträdgården (plus två kalvar).

Jag har nu investerat i en bok av växtskyddsgurun Maj-Lis Pettersson. Känner mig något bättre rustad. Har i alla fall en tydlig vision och ett mål att jobba mot. Ska på sikt bygga en frisk, stark och välmående trädgård. För att uppnå detta prunkande paradis, denna Edens lustgård, upplever jag att dessa två punkter är av stor vikt:

  • Främja djurlivet i och runt trädgården – fågelholkar, fladdermusholkar, insekthotell, gynna pollinerare, hönsen som gödslar marken och håller efter diverse skadegörare, får som håller landskapet öppet vilket bidrar till en rikare flora och fauna.
  • Mångfald – undvik monokulturer.

 

 

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Jag tänker bara på Shiraz

shiraz

En av de mest lyckade sådderna förra sommaren var direktsådden av sockerärten ‘Shiraz’. Den såddes i mitten av juli och vi började skörda i början av september. Den levererade mängder av baljor och vi kunde spetsa måltiderna hela hösten. Jämfört med sina gröna kompisar var denna oslagbar i både skönhet och produktivitet. Smärtsamt måste jag dock medge att smaken inte räcker ända fram. Frisk men något blaskig och saknar den sötma andra sorter besitter.

 

Skönast av alla, både blomma och balja - 'Shiraz'

Skönast av dom alla, både blomma och balja – ‘Shiraz’!

 

Vad gäller det lyckade resultatet kan jag bara gå på omständigheter – typ vädret. Våren och större delen av sommaren var blåsig och kall. Vinden mojnade och värmen slog till lagom när semestern var slut och de sena sommarsådderna frodades. Har man ingen erfarenhet eller inte ens några år på nacken är det svårt att göra en rättvis och korrekt bedömning. Men faktum är att jag sådde även ‘Norli’ vid den här tiden och den skörden var ju näst intill obefintlig. Dessutom tycker jag man får passa ‘Norli’ lite väl mycket, för om man missar att skörda dröjer det inte länge förrän baljorna blivit trådiga. Så nu är jag irriterad på ‘Norli’ och ska istället testa’ Dwarf Sweet Green’, som en ersättare.

Godast av de tre sorter jag testade var utan tvekan jätten ‘Engelsk Sabel’. Fantastiskt fina, stora baljor med otroligt fin smak. Tyvärr drabbades de tidiga sådderna av ett massivt larvangrepp under juli, just när dom levererade som bäst. Ja det var ju givetvis mitt fel som inte tog tag i eländet i tid, utan tittade bort och låtsades som det regnade (vilket det gjorde varje dag i somras). Så vad lär vi oss av detta? VÄXTSKYDD!

Det är lite det jag kommer tillbaka till. Man är så glad över att någonting över huvet taget växer att resten liksom inte spelar någon roll. Eller man orkar inte fullfölja, orkar inte göra resten av jobbet. Känslan i att ha lyckats driva upp något och sedan skörda är så överväldigande att man känner sig som ett geni. Samma sak om du har en gestaltningsidé, sätter den i praktiken och verkligheten stämmer överens med dina drömmar – geni. Och hur uppnår man ett sådant tillfredsställande resultat? Man känner sitt växtmaterial. Jag känner inte mitt växtmaterial i köksträdgården, har ingen erfarenhet och inga rutiner. Som tur är finns det fantastiskt mycket hjälp där ute och många som är så bra på det här.

 

shiraz

 

Jag odlar sockerärterna tillsammans med luktärter och bondbönor. Eventuellt om det finns någon plats över sår jag in lite blodklöver. Odlade tre olika sorters luktärter i somras, i år blir det några fler.

Jag prövade några gånger när jag var liten, lyckades aldrig. Förra sommaren var det då dags igen. Planterade ut misskötta (allt var ju misskött), rangliga stackare som var alldeles gula av näringsbrist. Dom var så klena att jag fick klippa ner kanske hälften av alla stänglar och då hade jag ändå toppat dom enligt konstens alla regler (för att plantan ska förgrena sig). Det såg så miserabelt ut och det gjorde det ganska länge. Men plötsligt så hände det. En vacker dag stod jag där och insåg till min förtjusning att jag hade luktärter som var lika långa som mig och i princip obegränsat med snitt ända fram till slutet av november. Jag gav dom två omgångar gräsklipp. Möjligtvis lite hönsgödsel också. Jag återkommer ang de nya sortnamnen. Men jag har hittat en som beskrivs som ‘persika med vanilj’. Den ser rysligt stor ut och är möjligtvis lätt vågig. Kan bli en riktigt vulgär historia. Underbart!

 

Lathyrus odoratus

Lathyrus odoratus

 

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Vecka 11

Efter två veckor med skolavslutningar, inskolningar, kräksjuka, födelsedagar med dubbla barnkalas, fest i staden osv, är det hög tid att börja SÅ!

Jag sår på friland, i kallbänk och i tråg utomhus. Väntar ytterligare några veckor med att börja förkultiveringen inomhus. Grödor jag sår nu är olika sorters spenat, sallat, rädisor och eventuellt lite sommarblommor. Och kanske lite annat. Ska verkligen försöka göra något slags schema för att få lite mer ordning och reda. Förra året gjorde jag inga tidiga sådder vilket resulterade i att man stod utan skörd ända till mitten av juli.

Måste också ta reda på när grannen klipper sina får. Nu när lökväxterna har börjat titta fram är det dags för årets första fajt- den mot rådjuren. Så det sägs ju att det inte går att odla tulpaner om man har dom i krokarna. Förra våren, eller sommaren (allt var ju så jävla sent) var den första med tulpaner. Jag planterade längs med stengärdsgården och det blev en prunkande historia som jag hoppas kommer att få fortsätta. Jag körde på tre ingredienser: Råväck, blodmjöl och fårull. Det sistnämnda verkar vara den viktigaste komponenten. Jag satte ut lite råväckpinnar, strödde ut blodmjöl och bäddade in tulpanernas fötter med fårull. Det blev ju lite som en installation men såg helt ok ut. Var även helt beredd på att få hänga upp CD-skivor men det behövdes alltså inte, skönt. Det här med färullen var ett tips och jag har hört flera som lovordar denna metod.

 

Våren 2015 då allt blommade samtidigt.

2015- våren då allt blommade samtidigt.

 

Nu sitter jag med planen över köksträdgården och det kommer bli problem, platsbrist. Det är ju lätt att förlora sig i det hav av sortnamn som finns. Får väl bli lite av varje då. Finns ju en enorm tillfredsställelse i att hitta en ny favorit. Att upptäcka en skillnad mellan två till synes identiska sorter,  där smaken eller färgnyansen hos den ena individen gör den mer komplett.

 

 

5 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Ingen borde stå utan gurkört i sommar. Den är både lättodlad och delikat. Kanske att ta i lite, men den har i alla fall en tydlig gurkkaraktär! Och lättodlad är den.

borago officinalis gurkört

Borago officinalis gurkört

Jag använde bara blommorna i somras – till desserter, sallader och isbitar. Detta år ska jag testa bladen också. Unga, späda blad är tydligen toppen att blanda i salladen. De lite kraftigare kan man köra tillsammans med mangold eller spenat i panna.

Jag förkultiverade (sår fröna inomhus) men det går lika bra att så direkt på friland. Planterade ut dessa misshandlade varelser alldeles för sent. Tror inte dom skolades om (planteras om i större kruka med näringsrik jord) och bädden där dom skulle bo i var väl klar i början av juli. Men det var inga problem, kom igång till slut. När dom började se för schletna ut klippte jag ner dom och ett par veckor senare var det full aktivitet igen..

 

borago officinalis

 

Denna ludna vän tillhör den strävbladiga familjen Boraginaceae. Den platsar alltså i princip var som helst, om man som jag, odlar relativt strikt inom familjerna. I samband med att köksträdgården anlades förra året bestämde jag mig  för en åttaårig växtföljd. Jag kör Fabaceae (familjen ärtväxter) återkommande vart fjärde år, vilket alltså blir två av dessa åtta kvarter. I det ena samodlas bondbönor och potatis, i det andra trängs sockerärter, luktärter och mera bondbönor. Kvarteret med gröngödsling är inte inräknat här. Känns bra att ha tre stationer som berikar jorden. Ärtväxternas förmåga att binda kväve i jorden bidrar till jordförbättring. Som gröngödsling (gröda som odlas för att gödsla och förbättra jorden) fick jag då skippa blodklöver, sötväppling och gul lupin då dessa tillhör Fabaceae och jag vill inte ha den upprepningen oftare än vart fjärde år (p.g.a växtföljdssjukdomar). Jag ville inte heller blanda in Poaceae (gräsfamiljen) då jag eventuellt lyfter in majs i Cucurbitaceae (gurkfamiljen) och detta kvarter kommer efter gröngödslingen. Det blev alltså honungsfacelia från strävbladiga familjen. Vilket då resulterade i att gurkörten hamnade fyra kvarter bort, tillsammans med delar av familjen mållväxter (Chenopodiaceae). FLÄMT.

borago officinalis

Så, jag har alltså trasslat in mig rejält i min strävan efter ordning. Men jag återkommer om detta. För att återgå till gurkörten. Stå inte utan!

 

 

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Mer Calendula

‘Triangle Flashback’

Vet inte hur poppis Calendula officinalis ringblomma är nu för tiden, för mig är den het. Jag hade gärna haft ringblommor i alla kvarter i köksträdgården.

Ringblomman tillhör Asteraceae, eller den korgblommiga familjen. Jag odlar den i korgblommiga kvarteret (tillsammans med andra växter från denna familj) men jag ska försöka få in den på några fler ställen. Den dagen fruktträdgården står färdig kan man så öar och svep av ringblommor i trädspeglarna. Den dagen lär dröja. Men varför är den så bra och så beroendeframkallande, hur kan man förälska sig i en sådan trivial varelse? Svaret är givet – det är ofta i det enkla som magi uppstår.

Som liten älskade jag att gå i mosters trädgård och plocka kronblad för att strössla filen med, det finns många barndomsminnen knutna till denna växt. För 10-12 år sedan läste jag nån kurs i ekologisk grönsaksodling. Minns att jag satt med nån frökatalog och för första gången såg den svarta blåklinten, som jag tror var en nyhet då. Hittade en bild på en fantastisk ringblomma i en perfekt varm, crèmeskiftande guldton. Dessa två skulle samplanteras i någon av grönsaksbäddarna, i min övningsuppgift. Det blev ju aldrig av i verkligheten.

Salladen får sig ett lyft.

I somras testade jag för första gången. Sådde tre olika sorter; någon ‘Pacific Beauty’ mix, ‘Indian Prince’ och ‘Triangel Flashback’. Jag både förkultiverade (sår fröna inomhus) och direktsådde (sår direkt på friland). Alla sätt var lyckade. Mest glädje gav nog ‘Triangel Flashback’. Jag var så otroligt nöjd med färgen i början. Såg att jag skrev på Instagram att ”en skiftande persikokorall från himlen håller på att slå ut”, vilket är en bra beskrivning. Saken var bara den att den var så rysligt varierande i sina skiftningar. Under dagen då blommorna var öppna fick den en icke tillfredsställande urvattnad, blek, köttig ton.

‘Indian Prince’ var toppen och betydligt kraftigare än ‘Triangel Flashback’. Varma, orangea blommor med mörkare undersida och mörk mitt. Den största besvikelsen var ‘Pacific Beauty’ mixen. Det är ju egentligen härligt att ha det där skiftande havet med både dubbla och enkla sorter i olika färger och nyanser. Problemet är väl att det behövs lite mer yta för att komma upp i den volym som krävs för att kunna skapa ett hav.

En köksträdgård jag besökte i Småland.

I år testar jag några nya sorter, ser särskilt mycket fram emot ‘Apricot Beauty’. Måste även tillägga att det är precis så där lätt som alla påstår, att odla ringblommor.

Calendula ringblomma

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Det händer nu.

Hej och välkommen till evighetsprojektet. Det mesta här kommer att handla om trädgård- och allt som hör till. Det började som en tanke om något slags hållbart liv. Men i en otroligt snygg förpackning. Så är man plötsligt där, ståendes med ena foten i ett hönsgårdsbygge och andra i en köksträdgård. Otaliga komponenter ska till för att fullborda denna vision, denna dröm om livet på landet.

Från att ha jobbat mest med perenner och lignoser, ständigt på jakt efter balans och de ultimata färg- och växtkombinationerna, har jag nu ändrat fokus. Efter att ha fnyst åt annueller och inte varit det minsta intresserad av odling, är det nu detta som upptar största tiden i trädgården. Längtan efter djur har också vuxit fram och då är det bara svenska lantraser som gäller. Ja, förutom den där vita påfågeln då.

köksträdgård

Hejdå /Emily

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

En annan slags trädgård

Låt oss ta ett glas och prata trädgård!
Jag bloggar om skapandet av en trädgård, om odling, trädgårdsdesign, perfekta färgkombinationer och möten. Om svenska lantraser, landskapsvård och pudlar.
Slutmål: en vit påfågel.

Mest lästa

  1. Dahlia, kallbänk och annat smått och gott
  2. Om du bara ska välja en - låt det bli Cosmos
  3. Vad är godast?
  4. Sökandet är över - hönsen är på ingång!
  5. Jag börjar skörda idag