En annan slags trädgård

Tag: calendula

Så stod vi åter i oktober, ännu en gång, precis som vi alltid gör. Det är nu vi försiktigt börjar se tillbaka, på året som gick. Slutet är ju ganska nära, men vår oförmåga att leva i nuet gör att vi redan nu kapitulerar och packar ihop, summerar och slutligen börjar drömma om nästa år. En ny chans med köksträdgården.

Än är det liv i (blivande) liket!

För det är ju såhär; att skapa en trädgård tar en evighet. Ett livsprojekt där man måste planera in i minsta detalj och där trädgårdens ryggrad (lignoserna) tar ett helt liv på sig att växa till och få karaktär. Detta går givetvis totalt emot livet vi lever idag och dagens samhälle. Och hur befriande och framförallt nyttigt det än må vara för oss, att tvingas inse att vi inte kan köpa oss till en mogen fullvuxen trädgård, är det samtidigt extremt irriterande.

MEN det finns ett ställe i trädgården där dessa grundlagar inte gäller; köksträdgården. De ettåriga grödorna och annullerna (de flesta av dom) dör när frosten kommer och till våren får vi en ny chans! Hur härligt är inte det? Tänk att man får en ny chans VARJE ÅR!!!

 

Detta gick jag och funderade över härom dagen. Finns så mycket sorg därute över att trädgårdssäsongen går mot sitt slut. Med hösten kommer ett vemod av annan karaktär, sällan skådat hos andra än trädgårdsfolk.

Hösten är att se tillbaka på odlingsåret som gick, att dö en smula av krossade drömmar och besvikelsen över det som inte blev. MEN med hösten kommer också en slags acceptans. Man försonas med sina tillkortakommanden och gläds istället över det som blev och det man faktiskt åstadkom. Man tröstas och fylls med hopp, av vetskapen om att man får en ny chans om ett par månader. För i köksträdgården får vi varje år en ny möjlighet att börja om.

Calendula och sockerärt

Som kontrast till allt långsiktigt tänkande och livslånga projekt som hör trädgården till är detta inte bara en uppfriskande tanke utan faktisk verklighet. Trädgården – denna never ending love story.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Mer Calendula

‘Triangle Flashback’

Vet inte hur poppis Calendula officinalis ringblomma är nu för tiden, för mig är den het. Jag hade gärna haft ringblommor i alla kvarter i köksträdgården.

Ringblomman tillhör Asteraceae, eller den korgblommiga familjen. Jag odlar den i korgblommiga kvarteret (tillsammans med andra växter från denna familj) men jag ska försöka få in den på några fler ställen. Den dagen fruktträdgården står färdig kan man så öar och svep av ringblommor i trädspeglarna. Den dagen lär dröja. Men varför är den så bra och så beroendeframkallande, hur kan man förälska sig i en sådan trivial varelse? Svaret är givet – det är ofta i det enkla som magi uppstår.

Som liten älskade jag att gå i mosters trädgård och plocka kronblad för att strössla filen med, det finns många barndomsminnen knutna till denna växt. För 10-12 år sedan läste jag nån kurs i ekologisk grönsaksodling. Minns att jag satt med nån frökatalog och för första gången såg den svarta blåklinten, som jag tror var en nyhet då. Hittade en bild på en fantastisk ringblomma i en perfekt varm, crèmeskiftande guldton. Dessa två skulle samplanteras i någon av grönsaksbäddarna, i min övningsuppgift. Det blev ju aldrig av i verkligheten.

Salladen får sig ett lyft.

I somras testade jag för första gången. Sådde tre olika sorter; någon ‘Pacific Beauty’ mix, ‘Indian Prince’ och ‘Triangel Flashback’. Jag både förkultiverade (sår fröna inomhus) och direktsådde (sår direkt på friland). Alla sätt var lyckade. Mest glädje gav nog ‘Triangel Flashback’. Jag var så otroligt nöjd med färgen i början. Såg att jag skrev på Instagram att ”en skiftande persikokorall från himlen håller på att slå ut”, vilket är en bra beskrivning. Saken var bara den att den var så rysligt varierande i sina skiftningar. Under dagen då blommorna var öppna fick den en icke tillfredsställande urvattnad, blek, köttig ton.

‘Indian Prince’ var toppen och betydligt kraftigare än ‘Triangel Flashback’. Varma, orangea blommor med mörkare undersida och mörk mitt. Den största besvikelsen var ‘Pacific Beauty’ mixen. Det är ju egentligen härligt att ha det där skiftande havet med både dubbla och enkla sorter i olika färger och nyanser. Problemet är väl att det behövs lite mer yta för att komma upp i den volym som krävs för att kunna skapa ett hav.

En köksträdgård jag besökte i Småland.

I år testar jag några nya sorter, ser särskilt mycket fram emot ‘Apricot Beauty’. Måste även tillägga att det är precis så där lätt som alla påstår, att odla ringblommor.

Calendula ringblomma

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}