En annan slags trädgård

Tag: höns

Summering av 2016. Vill man ha allt får man också betala ett högt pris. Att pussla och sy ihop livet är svårt som det är, utan att försöka förverkliga allt man drömmer om. Men är inte livet för bräckligt och skört för att bara gå och vänta? Jag menar, VEM har egentligen tid att vänta?

Midsommar i det som visade sig skulle bli mitt bästa (och enda) köp 2016 – The kristet utseende-klänningen!

Är man dessutom i grunden en ganska trött person som gärna vill ta det en smula med ro så.. Okej, för att inte dö av sorg för allt som inte blev gäller det att samla ihop sig och se till det som FAKTISKT blev. Mitt 2016 har varit prövande, milt uttryckt. Men också helt fantastiskt! Jag började jobba tillsammans med de mest inspirerande människorna! Jag fick chansen att börja blogga och det är kanske det allra roligaste! Jag har också hittat min vinkel av det gröna och sättet jag vill driva min gröna verksamhet på. Och jag tänker göra som jag vill. Det här är ju en annan slags trädgård!

Priset för detta då? Givetvis är det inte smärt- eller friktionsfritt att ”Just go for it”. Det är ett helvete. Mycket värre än man någonsin kan föreställa sig. Egentligen så trist att ens behöva nämna detta, men så att ingen missuppfattar. Drömmen har ju alltid sitt pris. Så det måste vara värt det.

Yes, detta blev av:

Kallbänken var en succé och visade sig vara den mest produktiva ytan i hela köksträdgården. Synd bara att jag ockuperade den med pumpor hela sommaren och hösten. Givetvis skulle den ha använts till samma typ av grödor på hösten som under våren.

Kallbänken såddes i mars.

Vi hade alla blad vi behövde under nästan 2,5 månader.

Målet detta år var att börja producera snittblommor (för eget behov) med skördestart kring midsommar. Det lyckades faktiskt, men ska utveckla detta ytterligare nästa år.

Opium- och pionvallmo i köksträdgården.

Perenner och annueller har skördats och bundits till buketter. Kanske är detta det roligaste av allt.

Jag började också göra små klipp och la ut på Instagram och startade en sån där kanal. Youtube tar tyvärr bort mina klipp med fräck musik, ska jobba på det där.

 

Hönsgården påbörjades och avslutades, vilket var så krävande att det nästan slutade i skilsmässa.

Tror detta var första dagen på semestern, alltså inte genomgående tema under bygget.

 

Resultatet slet så på oss, att det var svårt att se på denna fantastiska konstruktion utan att känna totalt mörker.

Daisy flyttade hit och spred så mycket glädje och ljus! En liten grupp Bohuslän-Dals Svarthöns flyttade också in. De var precis allt jag förställt mig och drömt om. De blåste liv i trädgården och gav den en helhet.

Samtidigt som WOW pågick..

 

Tuppen och hans fruar.

 

Hönsen sprättandes i köksträdgården, september. Köksträdgården producerade i vanlig ordning mer blommor än grönsaker.

Drömmen om en allé, som istället blev en entréplantering, kom en bra bit på vägen. Även detta ett djävulsprojekt.

Miscanthus som trots stor skepsis blev ett genomarbetat och självklart växtmaterial, p.g.av vassen!

 

Och slutligen påbörjades bärträdgården, ett drömprojekt som hänger ihop med utvecklingen av skogsremsan. Återkommer om detta!

Bärträdgården.

Skål för ett fantastiskt/riktigt skitår och må 2017 bli stabilt!

5 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Så var jakten äntligen över. Efter två års kontakt med genbanksansvarig, i diverse köer och på väntelistor, otaliga samtal med privatpersoner och djurparker, kan jag nu andas ut. Mina höns är på ingång.

Bohuslän-Dals svart

Bohuslän-Dals svarthöna, tupp och hönor. Bild lånad från Camilla.

Efter att ha ringt nya genbaksansansvarige så många gånger att det närmast kan liknas med trakasserier och likaså Nordens Ark, Slottis osv, hittade jag en annons på Kackel (Svenska Lanthönsklubben). En fantastisk person som nu skulle sluta med sin genbank. Och tänk så det kan bli, JAG får alltså äran att fortsätta med denna fantastiskt fina grupp fjäderfä! På ett dygn vände allt. Jag stångades med tanken på att få vänta ytterligare, alternativt släppa drömmen om dessa fåglar. Böja mig och släpa hem någon luggsliten sketen värphybrid eller möjligtvis en gammal leghorn. Nej, över min döda kropp att den skapelsen stiger in över tröskeln till MIN paradisgård, som JAG bygger upp!

Jag har drömt om höns i ungefär fem år, om denna ras i tre år. Planerat och suktat i två. Inom en månad hämtar vi hem en tupp och fyra hönor. Jag är så oerhört tacksam för att jag får chansen att förvalta och bevara denna vackra, oförädlade, friska, härdiga svenska gamla lantras. Nu stiger vi in i en ny era. Nu får trädgården liv. Nu är jag ett steg närmre slutmålet (den vita påfågeln). Detta händer nu. Femårsperspektiv alltså..is the shit!

hönsgården utan nät och dörr

Hönsgården utan nät och dörr.

Detta är då det mest upphetsande som hänt den sista tiden. Det har varit varmt, torrt och nu när regnet kom är sniglarna tillbaka. Kallbänken levererade mängder av sallat, bladkål och spenat. Självförsörjande få dessa grödor i ca 2 månader. Imorgon tömmer jag larvnästet och planterar pumpa och zucchini där istället.

pac

Pak choien var otrolig!

Kaprifolen håller på att explodera och jag hittade en fläder jag inte visste att jag hade. Så nu ska det ju saftas och sånt.

kpklöklö

Hönsgården har en fond bestående av kaprifol och fläder.

 

mdf

Rosa x cantabrigiensis

En ny favorit brevid ‘Aicha’ är denna skönhet; Rosa x cantabrigiensis. Blomningen var kort men ack så skön. I bakgrunden skymtar Digitalis ferruginea eller brun fingeborgsblomma. Har du en slänt, istället för marktäckande lignoser eller murgröna – tänk rosor! Med rätt sorts rosor blir det toppen och minimal skötsel.

 

isf

Aja, skål för att satsa allt och vinna stort, förverkliga dina drömmar osv..

Yolo

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Man kan förvara sina dahliaknölar på ett korrekt sätt. Sen kan man göra det på ett högst tvivelaktigt sätt. Självklart det sistnämnda i mitt fall – den ytterst dåliga kombinationen mörkt och varmt.

hjhhjjh

‘Arabian Night’ i framkant. Hemsk gul boll i bakkant.

hkjhjkh

‘Arabian Night’

MEN, det funkade det med. Jag kastade två av fem, tyckte de såg mystiska ut och kändes lite mjuka. Var rädd att de bar på någon smitta. Egentligen ska man ju dela med sekatör eller kniv, få rena fina snittytor. Men jag bröt dom, så vi får väl se hur det går. Dessa raringar kommer nu få flytta in och ut och slutdestinationen vet jag inte riktigt än. Det råder platsbrist i landen så det lutar åt krukor.

hjklkk

Dahliaknölar i väntan på brutal delning.

jkjkj

Den stora vulgära är en kaktusdahlia jag inte minns namnet på. Den rosa minns jag inte heller namnet på.

 

Kallbänken, som såddes den 20/3 går framåt. Räknar med att kunna börja skörda lite spenat, sallat, rädisa och ruccola om 2-3 veckor. Om inte de förbaskade mördarsniglarna hinner före. Sen ett par dagar tillbaka plockar jag några bebisar varje morgon och kväll. Helt otroligt. Jag trodde ju att detta skulle vara en safe zone, den har ju lock och allt!

Men det är klart. I kallbänken har jag varvat hästskit och spån, trädgårdsbös och tång. Det är högst troligt att det där trädgårdsböset innehåller snigelägg. Jag har alltså krattat löv, gamla växtdelar, pinnar och annat skräp. Eller så hittar dom en ingång i gliporna. Jag fortsätter hålla efter och hoppas att detta inte är början på 1000000 ägg som håller på att kläckas.

dasdsads

Luftning av kallbänk.

ijijkj

 

Några andra objudna gäster är rådjuren, som kommer allt närmre. Jag vet att dom är ute efter mina tulpaner. Nu är i alla fall fårullen på plats, eller typ. Vallmo snor ju den så vi har faktiskt fårull lite här och där – både inne och ute.

Mer vardagsdramatik i form utav en ca 80cm lång huggorm, typ  2m från Vallmo och Georg. Och igår var det ett jävla liv på V och när jag tittade ut stod två gigantiska älgar där. Hur ska det gå med den blivande fruktträdgården? Vad var det jag sa, 95% positivt? Nog nere på 90 nu.. Känns sådär med huggormar vid snickerboa PRECIS där barnen och hundarna leker.

jokk

Vallmo bland tulpaner, narcisser och fårull.

Nu är gjutningen för hönsgården klar. Hönshuset ska lyftas ner till fruktträdgården och ställas på plats. Sedan börjar själva bygget av detta Fort Knox! Och snart börjar jakten efter hönsen. Det där är ett kapitel för sig som jag får återkomma till.

hjjhjh

Mitt kära hönshus som stått tomt i snart ett år. Snart, snart är denna dröm uppfylld!

Vad har mer blivit gjort. Det är lika bra att snacka mer om det, än det man inte har åstadkommit. Så här ligger jag till:

  • Potatis på förgroddning.
  • Sått rosenskäror, ringblommor och tagetes inomhus.
  • Sått bondbönor och sockerärter på friland samt bondbönor i plugg utomhus.
  • Beskurit rosorna och gödslat.
  • Börjat klippa ner perenner och mulcha.
  • Sått honungsfacelia i gröngödslingskvarteret.
  • Sått spenat på friland.
  • Flyttat persilja.
  • Gjort i ordning 3/4 av köksträdgården (hästskit, biokol och rensat sten).

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Kill them, kill them all

Det finns så sjukt många störiga djur när man odlar. Mest talas det kanske om den spanska skogssnigeln men den dystra sanningen är att den är bara en i mängden av varelser som vill sabotera och rasera allt vi bygger upp. Hos oss är mördarsnigeln en smärtsamt vanlig syn, mest förekommande i blivande fruktträdgården. Dess vandringsled är genom fruktkorridoren (en smalare passage som är en del av fruktträdgården), som leder fram till ängen. Vid ängen hade jag planterat revsmultron längs med stengärdsgården. Sniglarna åt upp allt.

mystiskt hål

Mystiskt hål i en av bäddarna. Är det sork, mullvad eller kanske en råtta?

Köksträdgården är placerad på en terrass. Ytorna i mellan bäddarna är grusade. Gruset hindrar visserligen inte sniglarna på något sätt men jämför man de mjuka, fuktiga gräspartierna i fruktträdgården med det torra, stickiga gruset, så är det två helt skilda världar. Det var som värst i början av sommaren, sedan minskade antalet. Jag höll angreppen i schack genom att ta en runda på morgonen och en på kvällen. Säg att jag plockade mellan 10-20 st per dygn, i köksträdgården.  Detta relativt blyga antal minskade dessutom kraftigt högsommartid. Snigelparadiset i fruktträdgården och fruktkorridoren gjorde vi inte så mycket med. Tog en runda då och då.

Ett av de hetaste samtalsämnena förra sommaren måste väl ha varit pantersnigelns förträfflighet. Om det var någon forskning som uppmärksammades just då vet jag inte, men helt plötsligt snackades det om att ”pantersniglar äter mördarsniglar” och ”var rädd om pantersnigeln” i en mängd artiklar. Ja alla tidningar skrev ju om det här ”nya” fenomenet. Och diskussionerna lät inte vänta på sig i diverse odlingsforum där summeringen löd: att nog var den värd att skonas och visst verkade det som att den faktiskt åt en och annan mördarsnigel men man kunde också räkna med att enstaka växter kunde slinka ner.

Jag tänker att det som skulle kunna hålla nere antalet sniglar något är höns och kanske ännu mer ankor. Hönsgården kommer att placeras i fruktträdgården och tanken är ju att hönsen ska röra sig fritt i större delen av trädgården och kanske framförallt i fruktträdgården, då vi är hemma. Här kommer också det fina kretsloppstänket in: hönsen går och sprätter i fruktträdgården, gödslar ytorna, äter småkryp och fallfrukt och håller därmed rent och snyggt från sjukdomar och skadegörare. Matrester går till hönsen (eller komposten) och vi får ägg och kött tillbaka. Hönsen kan tom ta möss som kommer in i hönsgården! Sen är det ju ytterst tveksamt om de skulle ge sig på stora mördarsniglar, men småttingarna påstås slinka ner.

Det sägs att de bästa snigelätarna är myskankorna. Men i ankforumen talas det glatt om att de andra sorterna minsann också är hejare  på att spisa dessa slemkorvar. Ankor (tillsammans med vaktlar) är ju ett jättefint komplement till hönsen. Minns när jag såg en mignonanka första gången. Det mest bedårande lilla sagodjur man kan tänka sig. Några år senare såg jag en babylöpanka, den ville man bara ta med sig hem direkt. Blir det ankor i framtiden lutar det åt svensk gul eller svensk mysk.

 

bodlössen frodades på luktärterna men blev aldrig något problem. Alla växter som går att högtrycktvättas gör jag det med

Bladlössen frodades på luktärterna men blev aldrig något problem. Alla växter som tål att ”högtryckstvättas” gör jag det med. Det i kombination med att dra med fingertopparna och klämma bladlössen längst med stjälkarna är effektivt!

Sniglarna var inte på något sätt värst förra sommaren. Nej, de verkliga fienderna var utan tvekan kålfjärilarna och dess larver samt de där gröna larverna som åt upp hela första omgången av sockerärterna. Vet fortfarande inte vilka dom är. Det jag minns är att det var en himla massa steklar som härjade just där. Kanske var det deras ormgropar som resulterade i larvinvationen?

Kålväxter går inte att odla utan täckning (man täcker plantorna med tex fiberduk). Jag blundade för detta faktum och mycket riktigt – ingen kål för mig. Så detta år kommer kålkvarteret ligga väl inbäddat i skyddande slöjor av fiberduk.

Kålfjäril, inte att förväxlas med citronfjäril

Kålfjäril – inte att förväxla med citronfjäril.

Sedan var det problem med rosensteklar som kalasade på klätterrosorna, bladlöss som kalasade lite här och där. Hästmyror finns också – en stor skräck för huset.

Men hur är det då med the wildlife och de ”riktiga djuren”? Hittills 95% enbart positivt! Ormvråken har sin flygbana mitt ovanför oss. Rådjuren springer på ängarna mitt framför oss (och jakthundarna springer glatt efter). Älgarna vandrar omkring i fruktträdgården. Räven springer dagtid i slänterna på baksidan (framsidan) av huset och upp mot skogen. Men hen har vi inte sett till sedan Vallmo (vår toypudel) jagade iväg den. Sen har vi ormarna.. Snokar och huggormar håller till vid vägen och bland stengärdsgårdarna. Havsörn har det också siktats och mink finns det gott om. 95% lycka i dagsläget. Återkommer efter hönsen flyttat in och vi står med ett gäng avbitna huvuden i hönsgården (minken gör så).

Det är därför det dröjer lite. Siktar på att bygga en rovdjurssäker hönsgård för att undvika tragedier av detta slag.

älg på besök

Älg på besök i blivande fruktträdgården (plus två kalvar).

Jag har nu investerat i en bok av växtskyddsgurun Maj-Lis Pettersson. Känner mig något bättre rustad. Har i alla fall en tydlig vision och ett mål att jobba mot. Ska på sikt bygga en frisk, stark och välmående trädgård. För att uppnå detta prunkande paradis, denna Edens lustgård, upplever jag att dessa två punkter är av stor vikt:

  • Främja djurlivet i och runt trädgården – fågelholkar, fladdermusholkar, insekthotell, gynna pollinerare, hönsen som gödslar marken och håller efter diverse skadegörare, får som håller landskapet öppet vilket bidrar till en rikare flora och fauna.
  • Mångfald – undvik monokulturer.

 

 

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}