En annan slags trädgård

Tag: slow food

Vad är godast?

Det godaste i hela köksträdgården är utan tvekan Vicia faba, eller bondbönan. Det håller många med om, är alltså inte direkt en smaksak utan snarare ett konstaterande. 2015 var första sommaren och resultatet var tillfredsställande. Det är lätt att odla bondbönor och till skillnad från andra bön- och ärtväxter kan man börja tidigt.

En go bondböna

En go bondböna.

Jag odlar bondbönorna på två ställen; tillsammans med potatis (de är kompisar) och tillsammans med sockerärterna och luktärterna (alla medlemmar ur ärtfamiljen Fabaceae). Detta året utökar jag med ‘Express’. För övrigt kör jag på samma sorter som förra året; ‘Witkiem’ och ‘A Grano Violetto’. Jag sådde i två omgångar, kanske ska försöka få till tre nu.

hjkjkjkh

‘Witkiem’ blommar.

Jag testade tre olika sätt; sådd på friland, förkultivering och i krukor utomhus (för att sedan planteras ut på friland). Inomhus drog de iväg och det gick rysligt fort. Båda sådderna på friland och i kruka utomhus blev knubbiga och fina. De i kruka kom lite snabbare.

mmmm

Godast tycker jag bondbönorna blir som en side dish. Först koka i några minuter, pilla av det vita höljet. Fräs i smör, olivolja, persilja, vitlök, salt och peppar. Mycket smör!

Enda minuset är att det inte blir så mycket mat. Bladmassa och balja tar upp mycket volym och den ljuvliga smaragd som uppenbarar sig då man pillar bort det där vita höljet, är liten. På Instagram ser man en del konton där folk skördar mängder för att hamstra, men då undrar jag hur stora ytor de odlar på. Själv lyckades jag frysa in två små påsar, såpass lite att det är som ett skämt.

Jag tycker ju inte så mycket om att laga mat MEN när man odlar blir det ju lite mer intressant. Att förädla sin skörd, det är något fint. Att gå i landen och skörda det som du tre månader tidigare sått, det är sann lycka. Rofyllt? Knappast. Skulle kunna vara, men oftast ser det ut såhär: Jag blir ombedd att gå ut och skörda till maten, gärna lite för sent. Jag tar en sekatör, en bytta och sätter igång. Två minuter senare gormar den vuxne människan ”ÄR DU KLAR?!”, eller ”DU MÅSTE KOMMA IN!!”, eller ”DU MÅSTE TA BARNEN NÄR JAG LAGAR MATEN!”.. Eller så gormar någon unge. Jag får aldrig skörda ifred.

bondböna_skörda

Har skördats i frid? Inte så troligt.

De minuter jag fick filosofera och skörda i frid, tänkte jag på Slow Food. Att det blir inte mer Slow Food än såhär. Först gå ut och ta upp potatis, knipsa lite sockerärter och bondbönor, plocka sallat och slutligen dra upp några morötter. Sedan sätta sig och rensa, skölja osv. Förvälla för att rensa ytterligare en gång (höljet på bondbönan). OCH sedan förädla till någon maträtt. Är detta rimligt, går det ens att förena med 40h arbetsvecka? Att köra den här vändan, 7 dagar i veckan under sommarhalvåret. Och kidsen skriker, hunden skäller och den vuxne gormar, så stunderna man faktiskt kan njuta av hela händelseförloppet är lätt räknade. Alltså hela det här romantiserandet kring odlandet.. Well, det här är min verklighet. En 28-årig, barnlös hipster på tjack med kolonilott har definitivt en annan upplevelse. Enjoy!

 

gh

Vallmo snor bondbönor.

 

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

En annan slags trädgård

Låt oss ta ett glas och prata trädgård!
Jag bloggar om skapandet av en trädgård, om odling, trädgårdsdesign, perfekta färgkombinationer och möten. Om svenska lantraser, landskapsvård och pudlar.
Slutmål: en vit påfågel.

Mest lästa

  1. Dahlia, kallbänk och annat smått och gott
  2. Om du bara ska välja en - låt det bli Cosmos
  3. Vad är godast?
  4. Sökandet är över - hönsen är på ingång!
  5. Jag börjar skörda idag