En annan slags trädgård

Tag: snittblommor

Summering av 2016. Vill man ha allt får man också betala ett högt pris. Att pussla och sy ihop livet är svårt som det är, utan att försöka förverkliga allt man drömmer om. Men är inte livet för bräckligt och skört för att bara gå och vänta? Jag menar, VEM har egentligen tid att vänta?

Midsommar i det som visade sig skulle bli mitt bästa (och enda) köp 2016 – The kristet utseende-klänningen!

Är man dessutom i grunden en ganska trött person som gärna vill ta det en smula med ro så.. Okej, för att inte dö av sorg för allt som inte blev gäller det att samla ihop sig och se till det som FAKTISKT blev. Mitt 2016 har varit prövande, milt uttryckt. Men också helt fantastiskt! Jag började jobba tillsammans med de mest inspirerande människorna! Jag fick chansen att börja blogga och det är kanske det allra roligaste! Jag har också hittat min vinkel av det gröna och sättet jag vill driva min gröna verksamhet på. Och jag tänker göra som jag vill. Det här är ju en annan slags trädgård!

Priset för detta då? Givetvis är det inte smärt- eller friktionsfritt att ”Just go for it”. Det är ett helvete. Mycket värre än man någonsin kan föreställa sig. Egentligen så trist att ens behöva nämna detta, men så att ingen missuppfattar. Drömmen har ju alltid sitt pris. Så det måste vara värt det.

Yes, detta blev av:

Kallbänken var en succé och visade sig vara den mest produktiva ytan i hela köksträdgården. Synd bara att jag ockuperade den med pumpor hela sommaren och hösten. Givetvis skulle den ha använts till samma typ av grödor på hösten som under våren.

Kallbänken såddes i mars.

Vi hade alla blad vi behövde under nästan 2,5 månader.

Målet detta år var att börja producera snittblommor (för eget behov) med skördestart kring midsommar. Det lyckades faktiskt, men ska utveckla detta ytterligare nästa år.

Opium- och pionvallmo i köksträdgården.

Perenner och annueller har skördats och bundits till buketter. Kanske är detta det roligaste av allt.

Jag började också göra små klipp och la ut på Instagram och startade en sån där kanal. Youtube tar tyvärr bort mina klipp med fräck musik, ska jobba på det där.

 

Hönsgården påbörjades och avslutades, vilket var så krävande att det nästan slutade i skilsmässa.

Tror detta var första dagen på semestern, alltså inte genomgående tema under bygget.

 

Resultatet slet så på oss, att det var svårt att se på denna fantastiska konstruktion utan att känna totalt mörker.

Daisy flyttade hit och spred så mycket glädje och ljus! En liten grupp Bohuslän-Dals Svarthöns flyttade också in. De var precis allt jag förställt mig och drömt om. De blåste liv i trädgården och gav den en helhet.

Samtidigt som WOW pågick..

 

Tuppen och hans fruar.

 

Hönsen sprättandes i köksträdgården, september. Köksträdgården producerade i vanlig ordning mer blommor än grönsaker.

Drömmen om en allé, som istället blev en entréplantering, kom en bra bit på vägen. Även detta ett djävulsprojekt.

Miscanthus som trots stor skepsis blev ett genomarbetat och självklart växtmaterial, p.g.av vassen!

 

Och slutligen påbörjades bärträdgården, ett drömprojekt som hänger ihop med utvecklingen av skogsremsan. Återkommer om detta!

Bärträdgården.

Skål för ett fantastiskt/riktigt skitår och må 2017 bli stabilt!

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

En svävare av högsta rang

En riktigt bra perenn (flerårigt örtartat växtmaterial) är Sanguisorba officinalis eller det mindre smickrande trivialnamnet (svenska namnet) blodtopp. Absolut, det är fullt rimligt att denna blomma heter blodtopp för den är ju väldigt lik en blodig.. topp? Sitt vetenskapliga namn Sanguisorba kommer av sanguis som betyder blod och sorbere vilket betyder dricka eller suga upp. En medicinalväxt som använts till att bl.a. stoppa eller stilla blod. Det är ändå näst intill ofrånkomligt att betrakta blommorna med vetskapen om dess namn blodtopp och inte associera till en välanvänd tampong i miniformat. Eller bara större ansamlingar koagulerat blod, på något sätt svävandes i luften. Hur som, när man kommit till ro med dessa likheter så kan man bara omfamna och njuta av blodtoppens subtila skönhet och elegans.

jkjhjk

Sanguisorba officinalis ‘Red Thunder’

Blodtoppen är en så kallad svävare (men även en vävare), vilket innebär att den är genomsläpplig och svävar ovanför planteringen. Den bygger alltså ingen vägg. Uttrycket blir luftigt och transparent. Den är trevlig att väva ihop en plantering med, men man kan ju också tänka sig en plantering där blodtoppen utgör medparten av ytan och någon annan växt får agera vävare. Ett slags ängslandskap med mindre och större öar av blodtoppar, svävandes i skyn med en riktigt bra kudde eller matta som rinner runt om och emellan. I denna ringlande och omslutande fors skulle då spridda spiror kunna resa sig ur, för att öka mångfalden.

Blodtoppen tillhör pimpinellsläktet så den ska ju föredra ett soligt och något fuktigt läge. Jag har bl.a. planterat den i en eländig slänt som som är allt annat än fuktig och med solsken hälfter av dagen. Den trivs! Ungefärlig blomningstid: juli tom september.

yhjh

Perfekt snittblomma. Här ‘Tanna’ och ‘Pink Tanna’  tillsammans med rosenskära och luktärt.

Med sitt spröda uttryck är blodtoppen ändå stadig och svävar tryggt och konstant, sina späda stjälkar till trots. Det är en fantastisk snittblomma och en perfekt partner till de flesta individer i en bukett.

jlkjkljl

Sanguisorba officinalis ‘Pink Tanna’

 

Då jag funderar på  att utöka perennrabatten längs med uppfarten (inte den bedrövliga slänten), kommer det i så fall bli ett helt hav med transparenta blodtoppar.  En lång bädd som löper längs med vägen och fruktträdgården. Man vill absolut inte bygga en grön vägg där utan hålla det luftigt och genomsläppligt. Samtidigt har jag ju funderat på en eventuell allé av blyertsenar vilka skulle kunna skapa höjd och bra stommar till perennerna. Ja, så får det nog bli. Kanske..

tanna_sanguisorba

‘Tanna’

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Kan man ändra sig? Javisst kan man det! Cosmos bipinnatus eller rosenskära är ju inte vad den en gång var – vit. Eller en märklig rosa-gredelin kulör, extremt onaturlig som gav ett konstlat och näst intill neonfärgat intryck. Detta var i början av 2000-talet och jag gillade ändå det jag såg. Efter ett 90-tal med limegul blomstertobak, mörkblå hänglobelior och diverse margeriter som dröjt sig kvar, kändes denna siluett och uttryck fantastiskt uppfriskande. Okej jag överdriver.

En rosa morgon i oktober.

Cosmos bipinnatus ‘Double Click Cranberries’ och ‘Sunset Yellow’, en rosa morgon i oktober.

Jaha, så i våras bestämde jag mig ändå för att pröva några sorter. Körde på en klassisk ‘Sensation’-mix. Enkla blommor i vitt, ljusrosa och rosa-violett. Varför? Jag som inte ens tycker om rosa-violett ELLER vitt! Den varma mellanrosa var toppen, dock.

Sedan var det en blekgul sort; ‘Sunset Yellow’. Alltid på jakt efter blekgula blommor. Denna var dock inte en hit. Så citronig i sin karaktär, visserligen dämpad men ändå. Dagtid fick man nästan titta bort, ty dess skarpa uppenbarelse skar rätt igenom min själ. Okej jag överdriver lite.  Måste testa fler gula sorter och se om jag kan finna en bättre gul. Det finns åtminstone två sorter till; ‘Xanthos’ och nån mer jag inte minns.

_X9B1636_X9B1161

 

Den minst attraktiva var utan tvekan ‘Candy Stripe’. Så otroligt meningslös med sina vita blommor och skarpa kanter. Bilden gör den tyvärr inte rättvisa, då den faktiskt är mycket sämre i verkligheten. Så där mjuka övergångar mellan vitt och skarpt rosa-violett hade den inte. Men alltså någonting hände på hösten. I takt med att vädret blev kallare så ändrade både ‘Candy Stripe’ och ‘Sunset Yellow’ färg, till det bättre! Det stickiga i dess bådas kulörer mattades av och dämpades.

 

cosmos_candy_stripe

‘Candy Stripe’ ser riktigt trevlig ut i november!

Rosenskärorna skolades faktiskt om men blev inte näringsvattnade. Jag tror att dom planterades ut i mitten av juni, vilket är sent. Fick lite gräsklipp runt fötterna. Dom började blomma i mitten av juli och gjorde så ända fram till slutet av november, då frosten tog dom.

Så mer än fyra månader, med peak i augusti, september och tom oktober!! Inte illa. Och det är väl precis detta man vill ha ut av en sommarblomma. Den är kortlivad men i gengäld levererar den överdåd. Det enda man behöver tänka på är egentligen att förse den med näring och att inte glömma bort putsningen. Sommarblomman vill bara föröka sig. Så man får hålla efter och klippa bort fröställningarna, annars stannar blomningen av.

Candy strupe och en dahlia

‘Candy Stripe’ och en dahlia.

Och vad vill jag då ha ut av mina annueller? Jag vill ha snitt, färger, stora volymer, överflöd, ätbara sorter för maten. I första hand vistas dessa i köksträdgården vilket man då, med lite ordning och mönster, skulle kunna kalla en potager. Alltså fransk köksträdgård där blommor (bl.a. ätbara) samplanteras med grönsaker. Det ska tilltala alla sinnen. Till min förvåning står jag nu här och längtar mest efter annuellerna istället för att tänka på perennplanteringar. Sommarblommor alltså; som en stor jävla gottepåse.

 

olika sorters cosmos

Olika sorters Cosmos. Här ser ju ‘Sunset Yellow’ helt perfekt ut! Ja alla kommer faktiskt till sin rätt.

 

Double click

‘Double Click Cranberries’

Ljuvligast av dom alla var denna romantiska pappersdröm! En sanslös lager-på-lagerkänsla av sidenkjolar! Detta måste vara min annuell 2015. Den fullkomligt exploderade och levererade omöjliga mängder skönhet! Tyvärr lite skrikig i färgen men papperskaraktären tonar ner den. Andra sorter känns som bleka, intetsägande, avlägsna släktingar. ‘Double Click Cranberries’ har allt man kan önska sig! Fick i somras också se den i vitt, visserligen på bild. Men faktum är att jag aldrig känt sådant begär efter en vit blomma. Som en tylldröm, ännu mer ballerinalik! 

 

Bukett av cosmos, calendula

Bukett av Cosmos bipinnatus, Cosmos sulphureus och Calendula officinalis’

Rosenskäran har en kompis – gullskäran. Cosmos sulphureus, alltså samma släkte men en annan art, tillhörandes Asteraceae (korgblommiga familjen). De båda odlas alltså i korgblommiga kvarteret i köksträdgården. Så här skrev jag i ett trädgårdsforum i höstas:

”Minns första gången jag såg gullskära, kanske för 12 år sen. Så sirlig och elegant den stod där, svävandes över sina grannar i planteringen. Detta var en tid då vita och rosa rosenskäror stod högt i kurs och vilken befrielse det var att få se denna djupa, mättade orangea, värdiga varelse! Denna skönhet fick sina släktingar att framstå som okultiverade, skrikiga, smaklösa och helt utan någon som helst finess! Gullskäran var allt rosenskäran inte var; elegant ända ut i bladspetsen!”

Någon tog illa vid sig och tyckte jag ställde sorter mot varandra, liknade det vid en skönhetstävling. Men det är ju det som är så himla kul och i mina ögon ytterst harmlöst. Nog för att blomster kan få en att känna mycket. Men när allt kommer omkring så är det bara blomster. Och för att ge ge dessa liv, för att det inte ska bli endimensionellt, så behövs det DJUR.

cosmos_sunset _yellow

‘Sunset Yellow’ i fördelaktigt kvällsljus och sent på säsongen.

 

cosmos

‘Double Click Cranberries’

Jag sår rosenskärorna nu i helgen (inomhus). Det blir några nya sorter. Trots hårda ord kommer jag även driva upp resterande frön av bespottade sorter. Sanningen är att man kan vara otroligt förlåtande och tom tacksam, när några står kvar medan dom andra faller.

Glöm inte din Cosmos!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

En annan slags trädgård

Låt oss ta ett glas och prata trädgård!
Jag bloggar om skapandet av en trädgård, om odling, trädgårdsdesign, perfekta färgkombinationer och möten. Om svenska lantraser, landskapsvård och pudlar.
Slutmål: en vit påfågel.

Mest lästa

  1. Dahlia, kallbänk och annat smått och gott
  2. Om du bara ska välja en - låt det bli Cosmos
  3. Vad är godast?
  4. Sökandet är över - hönsen är på ingång!
  5. Jag börjar skörda idag