Henrik Ekwall

En liten upptäckt

Det var något slags aggressivt baksug i duschavrinningen i morse. Så här kommer ett inlägg på temat ”två älskade samtidsfenomen som ser ut som saker från Alien-filmerna”:

Avokadoburgare

 

Peter Wolodarski

Nej men allvarligt, vad fan har hänt med Peter Wolodarski. Trodde att Nöjesguiden och Bon var de enda redaktionerna med anställda som aktivt eftersträvar 3 år in i ett gravt herionmissbruk-looken.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Är faceswap-utseendet, som gissningsvis orsakas av en skev relation mellan huvudstorlek och faktiskt ansikte. Undflyende hårlinje har nog också ett finger med i spelet.

Det där ansiktet bara måste ju ha tidigare suttit på ett annat huvud.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Rösten till Päronet

Fick Claes Malmbergs biografi ”Mysteriet Claes Malmberg” av en kompis för några veckor sen. Kände ganska direkt på mig att det rörde sig om rätt go läsupplevelse, inte minst då bl.a. meningarna ”hångel med Babben Larsson, bråk med Leif GW och självmordstripper med Tommy Körberg”, ”avslöjar episoder från sina tidigare liv” och ”buddhism” prydde baksidetexten. Blev därför lite besviken på mig själv när det slutade med att jag girigt skummade fram till det på tok för korta kapitlet ”På besök i ”Fettan”” (som var ungefär exakt lika bra som man förväntar sig att en redogörelse av upphovet till ”Fettan” ska vara). Anledningen till att detta var särskilt intressant är väl helt enkelt att ”Fettan” såg ut ungefär såhär:

Känslobeskrivningen av första ”inträdet” som ”Nästan som att komma hem” bär man väl med sig ett bra tag antar jag.

Därefter gick jag direkt på slutsammanfattningen ”Claes Malmberg Kronologiskt”, några godbitar:
1983 – Västsvenska teatern Uddevalla. Börjar knarka.
1991 – Utses till en av årets fem Casanovor i modemagasinet Elle.
2004 – ”Gustaf” (röst).
2005 – ”Robotar” (röst).
2005 – ”Gustaf 2” (röst).
2009  – ”Ice Age 3” (rösten till Buck).
2010 – ”Äpplet och masken” (rösten till Päronet).

Och så var bilderna rätt härliga:

Man blir ju lite glad av denna.

Det där är ju inget annat än Sveriges svar på Philip Seymour Hoffman.

Kram!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Har under de senaste veckorna varit med om några såna där händelser som får en, och nu får jag bara anta att jag omedvetet citerar Daniel Paris, att ”älska mänskligheten”. Tänkte berätta om två.

 

Var på tunnelbanan här om dagen och satt mitt emot en kvinna och en man som pratade livligt. Jag säger vansinnigt livligt. Jag lyssnade på musik och kunde inte höra vad de pratade om, men jag lovar er att det på ett ungefär såg ut som att de just tillsammans hade kommit underfund med livets sanna mening eller något. Det var alltså alldeles för livligt för vad som brukar vara okej i Stockholms tunnelbana. Edward Blom avhandlar bratwurstens historiska ursprung med Edward Bloms fru-livligt. Blev ledsen över att jag aldrig varit och med största sannolikhet aldrig kommer att vara så livlig.

Efter några stationer ställde sig kvinnan upp för att gå av. Hon var, och nu överdriver jag inte, rödsprängt exalterad. Kände att jag ändå var tvungen att höra vad hon skulle säga och tog ur hörlurarna. Förväntade mig ungefär ”Ja men då ringer jag Rausing och säger att dealen blir av, du skickar fakturan eller?” eller ”Herregud! Tvillingar!” eller nåt.

Hon står vänd mot honom och säger: ”Alltså vår vänskap!”, varpå hon drar högerhanden snett uppåt väldigt snabbt i en slags börsen slår i taket-gest. Alltså, för att understryka hur snabbt och högt börsvärdet på deras vänskap har stigit. Mannen ler och nickar, nästan tårögd.

Jag blev glad.

 

Var i USA över julen och gick då på bio väldigt ofta. Såg bland annat La La Land (två gånger, kan inte nog rekommendera), och under reklamen inför en av dessa visningar visades en trailer för vad som verkade vara en riktig skitfilm. Lyckades uppfatta att den handlar om en hund, en åldrad Dennis Quaid spelar en riktig hundälskare, hunden spelar en riktig Dennis Quaid-älskare, osv. Under trailern springer hunden runt som hundar gör mest, det vill säga fångar frisbees, slickar Dennis Quaid i skrevet, orsakar ”dråpliga” situationer och sånt.

Efter trailern är det tyst i kanske 6-7 sekunder. Biotyst. Och så bryts plötsligt tystnaden av att den 50ish-åriga mannen framför mig – sekunden innan nästa trailer rullar på – väldigt högt och utsökt infantilt utbrister: ”Haha! Dogs…”. Och han uttalade ordet ”Dogs” på det där lite utdragna ”ler för sig själv åt ett gammalt minne”/”vi vet alla hur lustiga hundar brukar vara”-sättet.

Det var, som ni säkert kan tänka er, så inihelvete rent.

Vill också understryka att det alltså var en 6-7 lång fördröjning på mannens reaktion. 6-7 sekunder av att bearbeta materialet av klippbilder på en bordercollie som äter bacon och rider rygg på Dennis Quaid, för att sen nå slutsatsen att detta på något sätt är relaterbart roligt och charmigt, och sen bestämma sig för att bryta den monumentala biotystnaden för att ”sätta ord på allas tankar” med en anspråkslös, gladlynt kommentar.

Säkert ett enormt mått av du borde varit där i detta, men insåg i vart fall att

1) jag vill bosätta mig i samma land som denna underbart frispråkiga och hundnostalgiska man

2) detta kan mycket väl komma att ta den tidigare obestridliga tronplatsen från då jag swishade 20:- till tunnelbanegitarristen i Skanstull som bara kör Pink Floyd-solos och han swishade tillbaka 1:- enbart för att skriva ”tack för att du så ofta står och lyssnar långa man” (alternativt när jag för första gången såg ölburksindiern in the flesh, det vill säga indiern som brukar promenera runt på Drottningatan och Odengatan med en ölburk balanserad på huvudet) som den enskilt bästa händelsen i mitt liv.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Trevlig Resa

Har ju skrivit en del om Destination Gotland tidigare (här och här och här). Blev en smärre dissekering om en gotlandsbaserad organisations facebooksida också (här). Och mer än så borde man inte skriva om Gotland. Samma faiblesse för gotlandsrelaterade ämnen som stoff för nån slags lågbegåvad lyteskomik kan jag ju bara dela med Babben Larsson. Och där får jag bara anta att man inte vill vara.

Men visst (ska inte ens försöka dölja min skamfyllda glädje) har jag fått anledning att återvända.

Har nämligen surfat runt en del på Destination Gotlands facebooksida under mellandagarnas mest produktiva timmar, och ja, den kombinerar ju bägge ovanstående hjärtefrågor. Så med avstamp i den kan vi väl styra upp ett tjusigt litet bokslut? Och så lovar jag att aldrig någonsin skriva om Gotland igen. Inte ens under medeltidsveckan.

Ta en titt bara. Man blir inte ens lite besviken.

Om inte annat för att till slut få ett svar på den där naggande frågan ”hur skulle det se ut om den svettigaste killen från bilmässan Power Meet (gissningsvis, rad ett, tredje från höger) var ansvarig för sociala medier hos Sveriges största båttransportsaktör?”:

Det skulle bli ”skitkul”.

Har en hunch att samma person är ansvarig för det, måste man ändå säga, semitvivelaktiga vetting-systemet av material som klassas som informativt och delbart.

Sagotant Viveka.

Gladast blir man ändå av Destination Gotland-personalens ambitiösa tilltag att sammanfatta den förliga salongens filmutbud inför varje resa. Det är nämligen inte bara det mest okvalificerade jag har vart med om utan har också gett upphov till några av de bästa texterna som går att hitta på internet.

Men innan tycker jag att vi tar en titt på det där fullständigt utsökta gruppfotot igen:

Anywho, filmsammanfattande-branschen har bara en Mozart och det är någon från ovanstående bild.

Inte ens om man ansträngde sig så skulle man komma nära hur träffsäkert denna stilistiska ton prickar in blandningen av Nyhetsmorgons Ronny Svensson och en ganska livstrött pappa som förgäves läser en godnattsaga:

Aldrig förr har adjektivet ”hysterisk” fått en lika osäljig effekt.

Här får man ändå ge en liten eloge till den språkliga bredden i att använda den förmodligen utdöda, forngotländska termen ”arbigga” för att sedan lite blasé slänga sig med anglosismen ”champion”.

Det borde vara olagligt att dra till med termen ”sperman” utan någon språklig eller sammanhangsmässig förvarning att termen ”sperman” kommer användas.

Till sist favoriten, som jag verkligen uppmanar er att läsa ordentligt. Och sen läsa igen. Den är ljuvlig.

Detta kan mycket väl vara det underligaste som någonsin har skrivits. Kan inte riktigt avgöra ifall det rör sig om en oförståelig serie meningar eller ett poetiskt mästerverk. Eller så är det ungefär såhär det skulle se ut ifall man bad ett sånt där kryptiskt sagotroll som talar i gåtor sammanfatta en film:

Övervåningen har prioriterats.

Barnkammaren!!

Cissi är i nionde månaden.

…….. Eller????

 

Vi tar gruppfotot igen.

Hejdå!

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Henrik Ekwall

Hej!

Vad kul att du är här, stanna gärna för alltid

[email protected] på mail

Mest lästa

  1. Esnabba Pesos
  2. Brev från kolonien
  3. Det är kul med mode
  4. Första advent
  5. Leende guldbruna ögon