Henrik Ekwall

Andra advent

Ja hörni, pissveckan går sakta men säkert över till pissveckorna. Har börjat ge upp hoppet på att min hjärna någonsin kommer gå igång på någonting bra igen. Har i nuläget sett första, andra och tredje Indiana Jones-filmen. Såg om andra Indiana Jones-filmen. Kan nog recitera de 30 senaste inläggen på Daniel Paris twitterkonto. Igår fick ett gott gäng timmar Johan Glans på youtube mig att överväga att bara svälja skammen och ladda ner två säsonger parlamentet.

En annan grej som kanske inte kvalar inte på ”ja detta var ju en ny low”-temat, men som fortfarande känns nämnvärd, är att jag har börjat tycka om mjölk. Har druckit massvis med mjölk. Vet inte riktigt hur jag ställa mig till det än. Känns sansat och positivt, men samtidigt sjukt Jonas Gardelligt.

Kissade också i en pet-flaska igår. Inte direkt den önskvärda handlingen att följa självuppmaningen ”vafan, it’s been a week of firsts”. Till historien hör kanske att det är stopp i hotellrummets toalett och receptionisten bredvid lobby-toaletten är vansinnigt pratglad. Har blivit motvilligt matad med så mycket information om ”Tuk-tuk safari” osv så att jag nästan känner mig redo att ensam spela in ett När och Fjärran – Bangkok. Man förstår liksom hur djupt inpräntad turism-orienteringen är i det thailändska psyket när receptionistkillen verkar tycka att när jag – som de få gånger jag har lämnat rum A201 har försökt utstråla största möjliga ointresse för hotellets ”gruppaktiviteter” – spring/skakar förbi receptionen på ett sätt som gör det omöjligt att inte uppfatta en kulminerande kissnödighet och samtidigt (proaktivt) säger ”no thank you mr. have no time have to study”,  ja då är det ju guldläge att börja dra en kvarts utläggning om ”zip-lining with gibbon monkeys”.

Men ja, kissade hur som helst i en pet-flaska. Till alla läsare som har sett The Aviator så kan jag säga ja det är ungefär exakt så det ligger till just nu. Kondoleansbrev kan skickas till [email protected]

En annan härlig händelse var när en vän på svensk mark sa ”nu ringer jag fan Thailändska ambassaden” då han genom den där Spotify-funktionen fick se att jag lyssnade på Stad i Ljus. En händelse som bekräftar att det nu finns tre tillfällen under vilka folk lyssnar på Stad i Ljus: när en i grabbmiddagssällskapet ska spela lite allan, sätter på nämnd låt och tar ton (varpå samtliga runt bordet gemensamt lovordar Tommy Körbergs stämma som ”ändå Sveriges mäktigaste”), när en i samma grabbmiddagssällskap senare under kvällen kräver att få stänga Laroy till samma låt för vi är ju fan on a roll tonight, och så när man ligger ensam i ett fuktigt hotellrum och På spåret, Här är ditt liv och till och med Svensson Svensson misslyckas med att övertyga en att man faktiskt har ett Sverige att komma hem till och man inser att det är dags att ta till Tommy Körberg.

Ska bli spännande att se hur december utvecklas. Har vansinnigt mycket att plugga men kan samtidigt inte på något sätt garantera att jag inte kommer klämma Hey Baberiba säsong två och tre. Lär med andra ord bli en go blandning av bägge.

 

Angående den väldigt taskiga inläggsfrekvensen så måste jag ändå skylla på samlagsdunken i min och rum A202s gemensamma pappersvägg som skjuter ut varenda kreativa tanke jag har.

Och angående senaste tidens bangkokfrenetiska innehåll så kan jag väl bara säga ja, det är lite som det är. Vad var det Cajsa Warg sa. Jag hatar Asien och måste liksom skriva om det.

Lovar verkligen att det blir ändring på båda så fort jag kommer hem.

Ta det lugnt i julstöket.

screen-shot-2016-12-04-at-00-48-59

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Henrik Ekwall

Hej!

Vad kul att du är här, stanna gärna för alltid

[email protected] på mail

Mest lästa

  1. Esnabba Pesos
  2. Det är kul med mode
  3. Brev från kolonien
  4. Första advent
  5. Andra advent