Henrik Ekwall

”En av årets härligaste galor”

Den gick ju av stapeln ändå, Elle-galan. Men vid det här laget är det väl redan gammal skåpmat. Och att skriva en försenad recap om en gala känns kanske lite väl långt ner på min bucket-list. En försenad recap om en modegala – ännu längre ner. Elle-galan? Under paintball. Men mitt senaste inlägg handlade om att Peter Wolodarski ser ut som ett filmmonster, så ja.

Och vem kan få nog av en kolablickad Daniel Lindström i en för tight kostym?

Inte jag iallafall.

Och det hände faktiskt ändå en och en annan nämnvärd grej.

ELLE beskrev galaledaren Kakan Hermansson som ”en aktivt troende 
lesbisk feminist och beautybloggande före detta krustpunkare med adhd”, överlyckliga över att ha lyckats leva upp till hela galans representationskrav inom ramarna för en lite för lång personbeskrivning.

Den i sammanhanget ganska svårmotiverade galabesökaren
Magnus Carlsson (årets bäst klädde man) försökte tappert ge sitt prisvinnande ett intellektuellt alibi med den snubblande meningen:

Förstår att det här priset inte bara handlar om kläder utan också personlighet och hur det hänger ihop.

Ett distanstagande som tyvärr inte förändrade det faktum att nästa prisvinnare på scen var Bianca Ingrosso.

Samma Bianca Ingrosso sa dessutom:

– Jag älskar ELLE, det gör även min mamma och vet inte hur många tidningar vi har hemma. Toaletterna är fulla… haha!

Använder man då det litteraturvetenskapliga lackmustestet ”reduceras detta till något vi bara bläddrar igenom när vi sitter på toaletten?” så får man ändå konstatera att toalettläsningen i normalintellektuella hushåll utgörs av Damernas Värld och Dassboken. I familjen Wahlgren utgörs den av ELLE. Antar att det ger en fingervisning till hur tidningsvärldens kvalitetsmässiga hierarki ser ut.

Och så togs en del vanvettigt verkningslösa politiska ställningstaganden:

Tråkigt nog lyckades inte några fräcka prints under den oerhört världsfrånvända parollen att ”mode motverkar hat” förändra att samtliga galadeltagare så när på deklarerade en fatwa mot Grand Hôtel-personalen några månader tidigare.

Vilket kanske inte ens i de bredaste av åsiktskorridorer skulle passera som något bättre än ”bra jävla magstarkt”, men ja. Jag har aldrig ägt en modetidning som fyller 20 år. Gör man det är kanske dubbelmoral och ett totalt urvattnande av begreppet ”politiskt engagerad” smällar man får ta om man vill få till festlokalen med guldigast stukaturer och krypavstånd till skilsmässobaren.

Hur som helst,

En väldigt nyskild Anita Schulman var där.

Tjejen från Apoliva-reklamen och hipstern från mupparna var där.

Rebecca & Fiona var där.

Jessica Gedin och Sara Danius var där. Varvid man ändå måste konstatera att det finns ett linjärt förhållande mellan litterärt kunnade och att inte se ut som en människa.

Oskar Linnros var där.

Sigge Eklund var inte där.

Den där var där.

Veronica Maggios pose var där.

Fredrik Strage var tyvärr där.

Några Stockholmare var där.

En göteborgare var där.

Som dessutom upphov till den tveklöst bästa mingelbilden som någonsin tagits:

Vi ses nästa modegala!

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Henrik Ekwall

Hej!

Vad kul att du är här, stanna gärna för alltid

[email protected] på mail

Mest lästa

  1. Esnabba Pesos
  2. Det är kul med mode
  3. Brev från kolonien
  4. Första advent
  5. Andra advent