Henrik Ekwall

Archive: Feb 2017

  1. Pappa Hip-Hop

    2 Comments

    Upptäckte att ifall man vinklar ner Anders ”Pappa Pop” Nunstedts nästipp ca 15 grader så ser han ut som Ali G.

    Detta är för övrigt min officiella kandidatur till stora journalistpriset.

    Trevligt veckoslut på er.

  2. DJ-duo på Gagnef eller minkjägare i den sibiriska taigan?

    Leave a Comment

    Man får iallafall säga att DJ-kollektivnamnet Nikolay & Genadij inte klingar helt fel.

    En liten spinoff:

    Genadij testar ny bräda eller Genadij utvärderar träslag inför den kommande jaktsäsongens vinterskidor?

     

    Undrar ifall Nikolay någonsin kommer få veta hur mycket han ser ut som en nattklubbschef.

  3. #5

    Leave a Comment

    Den futila kampen,

    Döden står vid min port.

    Mot tiden som passerar,

  4. Hittade en gammal kokbok

    Leave a Comment

    Här om dagen när jag var på Myrorna på jakt efter en tjusig statyett så gick jag för första gången till kokboksavdelningen. Väldigt kort senare kom jag ut med den här:

    Och det visade sig att KALAS – utöver det långt ifrån ofrestande omslaget – innehöll ett gott gäng läsvärda grejer.

    Själva recepten kan man nog inte kalla för superspännande (med ”kalas-strömminglåda à la Russe” som det enda undantaget) utan KALAS claim to fame är snarare dess sortering av recept i en serie mer och mindre rimliga teman.

    Exempelvis, den smått kryptiska ”Kaffekalas med fyra sorter”. Ett tema som man ändå måste säga förlorar rätt mycket av sitt förklaringsvärde i och med användningen av det lite väl informationsfattiga ordet ”sorter”.

    En av dem såg iallafall ut såhär:

    Hur som helst, på den visan trummar det på i KALAS. Det är bara att vända blad och så finner man fem recept under det lite mindre eggande men mer relaterbara temat:

    Eller den rätt så oändliga

    Varför inte den sprudlande, Moodysson-esqua

    Med limebål.

    Hur gott detta än må båda så drar receptkategorierna i KALAS tyvärr ganska snabbt åt ett svårrelaterbart folkhemssverige/Downton Abbey-håll.

    Det är ju svårt att veta vad man ska göra med den lite småsnäva

    Knepigt blir det också med

    Som – trots att den öppnar upp för två situationer som skulle kunna fodra ett recept på ”Renskavsrullar på Lisens vis” – ändå angränsar lite grann till det oanvändbara.

    Lättare blir det tyvärr inte med

    Och det är ju svårt att tro att någon någonsin har lagat mat i modet:

    Och dragit av en superinspirerad ”Grekisk tomatsallad”.

    Nämnvärt är även att den enda Greklandrelaterade komponenten i ”Mandeltårta à la Rhodos” är just det pigga tillägget ”à la Rhodos”.

    Fast rekord i osannolikt blir det ändå med

    Här nånstans känner man ju lite att receptkategorierna snarare känns som ett härligt litet axplock från kokboksförfattarinnan Anna Maria Lembys favoritminnen. Liksom, man sitter med ett recept på Murkelgratinerad Älgfilé och så är den där trevlig båtfesten helt enkelt top of mind.

    Hur som helst så är det med detta i ryggen svårt att inte känna sig förlösande utvald när man senare slår upp den generöst välkomnande

    Något man ändå glatt kallar sig själv, antar jag.

    Men så blir det skakigt igen när KALAS river av en serie segment som kanske inte har åldrats superväl:

    För den intresserade: ”skaldjursquiche”.

    Goast blir det dock mot slutet, då temasättningen i någon slags blandning av uppmaningar och påståenden nästan känns som en schizofren dialog:

    Och så till sist den lilla favoriten:

    Varpå man inser att man på tok för sällan bär fram saker till ett matbord ”i triumf”.

    Och så allra sist i boken – förmodligen inte helt befriad från dramaturgiskt tänk – har författarinnan kört på en jävligt straight on-kategori. Ungefär som att hon garderar sig för att läsarna kanske inte kunde utvinna särskilt mycket från ”Bjud på något ryskt”.

    Skulle nog också kunna tolkas som ett ”snälla stanna”.

    Vi ses nästa kokbok!