Henrik Ekwall

Vi-drigt

Jag gick en kurs i fotografi, bildbehandling, retuschering & whatnot på Folkhögskolan för ett par år sedan, och en av de saker man lärde sig var att man absolut inte ska framhäva eller förstärka färger eller skuggor alldeles för mycket i porträttfoton – i synnerhet inte ögonfärger – då det kan se onaturligt, osmickrande och ibland rent utav obehagligt ut.

Halvvägs genom det här mardrömslika Madame Tussauds-galleriet får man ju lite på känn att inte en enda svensk som någonsin prytt ett Vi-omslag kan ha normala förväntningar på sitt eget utseende. Att presentera en så pass retuscherad bild på David Lagercrantz för David Lagercrantz kan helt enkelt inte vara bra för David Lagercrantz.

Tänkvärt är hur många panikartade anti rynk-botoxinjektioner Tidningen Vi har orsakat genom åren. Sådär högupplöst borde ingen behöva se Kristina Lugn – allra, allra minst: Kristina Lugn själv.

Inte ok:

Inte, inte ok:

ABSOLUT inte ok:

På riktigt, vem försöker de lura? Bilden ovan föreställer helt enkelt inte Mark Levengood. Snarare en progressiv, alldeles för godhjärtat vänstercyborg som jag tänker hemsöker Jimmie Åkessons värsta mardrömmar.

Nu finns det säkert en hel del David LaChapelle-fantaster som tycker att tokskarpa rynkansikten är ”ärligt och vackert”, men you do you. Jag känner mer att det borde finnas en lagstadgad övre gräns för hur skarpt man får framställa Christer Lindarw i bildformat. Att hans högupplösta nuna inte har blivit stoff för ett gott gäng skräckfilmer är nästan chockerande.

Om ni fortfarande inte håller med så får ni betrakta den här sista som min case-closer.

 

Ber verkligen, verkligen om ursäkt för att jag har introducerat den här bilden till era liv.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Henrik Ekwall

Hej!

Vad kul att du är här, stanna gärna för alltid

[email protected] på mail

Mest lästa

  1. #Weedweek
  2. Trevlig kväll!
  3. Esnabba Pesos
  4. Vi-drigt
  5. Black Sjöberg