Henrik Ekwall

Archive: Maj 2017

  1. Top 6 ledsna utseendeutvecklingar i Twin Peaks-casten

    Leave a Comment

    Twin Peaks säsong tre hade premiär i veckan. En riktigt festlig händelse för alla vi med en morbid fascination för kombinationen halvkända personers utseenden+tidens tand.

    Första fyra avsnitten vittnade ändå om ett gäng RÄTT så pissiga karriärs/livssöden mellan då (unga, lovande skådespelartalanger i 90-talets mest populära tv-serie) och nu (lädersäckar).

    Här är anti-topplistan:

    6. Lucy

    FULL blown bibliotikarie-metamorfos.

    5. Bobby

    17 lååååånga, sömnlösa år av ”har inte riktigt fått ihop det”.

    4. Hawk 

    ”tog en sip från fel bägare i heliga graalens kammare”-åldrandet.

    3. Shelly 

    Svårt att föreställa sig antalet paraplydrinkar som måste ligga bakom transformationen till den där Golden Hits-nunan.

    2. Log Lady

    Lika mycket skådespelarinsats som påminnelse om att vi alla går en långsam, hårlös död till mötes.

     

    1. James 

    Vill förvarna om världshistoriens mest skrämmande exempel på ”from stud to [något vidrigt]”:

    Jag talar nog för alla när jag säger att man verkligen inte vill veta vilka Uffe Larsson-liknande livshändelser som har inträffat mellan James Hurley anno 1992 och James Hurley anno 2017. Han är ju för fan mer mardrömsframkallande än Bob.

    Ännu deppigare blir det ju när man föreställer sig ”jaha, vad har hänt er sen sist då?”-momentet när en canceriod James Hurley – flankerad av alla andra säckansikten ovan – för första gången sen 1990 får syn på Kyle MacLachlan.

    Som ser ut att ha spenderat senaste 17 åren picklad i formalin. På riktigt, det måste ha inneburit en fullständig livskris för resten av castmedlemmarna när de insåg hur mycket pengar, fortsatt framgång och allmänt Marthas Vinyard-välmående som ligger bakom det där cheeeseburgar-åldrandet.

    Någon annan som också verkar ha gjort en deal med djävulen: 

    (ber f.ö om ursäkt för Indiana Jones-referensen)

  2. #Weedweek

    Leave a Comment

    Två saker jag har väldigt svårt för är 1) Ungdomstidningen Vice 2) folk som är intresserade av cannabis. Och för några veckor sen hade Ungdomstidningen Vice en temavecka om cannabis.

    Outcome:en var ganska exakt vad man förväntar sig när den amerikanska västkustens mest välbetalda fuck-ups samlas under parollen ”edgy” för att producera 7 dagar ganjastinn allmännytta.

    Ungdomstidningen Vice är ju en tidning som vanligtvis pysslar med journalistik inom ”bidrag till det offentliga samtalet som får Björn Wiman att begå harakiri med en trubbig reservoarpenna”-genren. Några artikelexempel från senaste tiden:

    Men with Micropenises Tell Us About Life with a Tiny Dick

    I Tested Loads of Changing Room Mirrors to See If I Looked Any Different

    I Only Ate Nutella For a Week and This is What Happened

    och (genial):

    How to Suck Your Own Dick”

    Men under #Weedweek tog Ungdomstidningen Vice alltså en kort paus från denna systematiska våldtäkt av begreppet youth culture för att, bland annat, ge tips på fiffiga DIY-varianter av bongar, deklarera legaliseringen av marijuana i Californien som världshistoriens viktigaste politiska händelse, skicka ut en spliff i rymden och ”things we learned from giving LSD to Dolphins”. 

    Och massa, massa annan skit som får skatepunkare, Alexander Bard, vita människor som lyssnar på UB-40, folk som tycker att Pineapple Express är världens bästa film och alla andra vidriga hashtomtevarianter att boffa på trollholken i eufori. Alltsammans med en budget som förmodligen skulle kunna rädda 3-4 svenska dagstidningar från konkurs.

    Men jaja, det hela är väl alldeles suveränt ifall det på riktigt finns folk där ute som går igång på rymdknark, bongar av pulitzer prize-vinnare och andra på tok för dyra ”pissar på intellektualism”-initiativ.

    Och det är väl dessutom lite att av en kasta sten i glashus-aktion att använda den här bloggen som plattform för att beskylla andra för att producera värdelöst innehåll. Är ju inte direkt en All The President’s Men-nivå på ”samhällsnyttan” jag sitter och smattrar fram här. Men någonstans mellan läsningen av ”The Time I Got Stoned and Listened to My Washing Machine” och  ”I Got My Pussy Stoned with Weed Lube” kände jag ändå att jag – relativt sett – har mitt på det torra.

    Det tråkiga är däremot att jag med mina 21 urbana livsår ändå träffar mitt i Ungdomstidningen Vices demografiska sweetspot, och därför förväntas tycka om såna här upptåg. Och av den anledningen så känner jag inför #Weedweek ungefär som jag antar att 50-åriga kvinnor med självrespekt känner inför SATC 2. I synnerhet när #Weekweeks receptvideos à la Martha Stewart till cannabis kombinerat med olika sorters ”godsaker” gång efter gång opåkallat dyker upp i mitt flöde.

    ”A sophisticated way to get high”.

    Tror inte att det finns någon annan som yrkesmässigt, intressemässigt och kroppshållningsmässigt sammanfattar alla mina anti-mål med livet lika väl som den här personen.

  3. Black Sjöberg

    Leave a Comment

    Det verkar som att det inom väldigt, väldigt kort kommer släppas en ny kändisunderstödd marabouchocklad med lakritssmak. Känner att inte riktigt finns någon annan förklaring till Patrik Sjöbergs stilmässiga metamorfos från sambuca-sol och vårare till Jocke Berg.

    Kom ihåg var ni hörde det först.

  4. En ovanlig vas från Gävle

    3 Comments

    Har jag tråkigt går jag in på refurn – Sveriges absolut bästa möbelhemsida – och scrollar runt bland chokladkannor, pigtittare och autografer i ram.

    Refurns koncept är att samla in möbler inom kategorin äldre människors andrahandssortering och sen låta en uppsättning ännu äldre fritidsantikvarier ”paketera” dessa möbler i annonser i Glada Hudikskt Best of Blocket-stuk. Resultatet är ett möbelgalleri som utgör den i särklass bästa inredningsmässiga anti-inspon som går att hitta på internet.

    Refurns stora USP är däremot möbelbeskrivningarna. Det rör sig om den typ av ”sälj”mässiga guldklimpar som endast kan åstadkommas med hjälp av naivitet, internetovana och ett riktigt frikostigt användande av superlativ och särskrivningar. Bitvis är den verkligen EXAKT lika dum som genial.
    Vad sägs om ”Gudomligt Skön Kamelpall”?

    Ett urval:

    Otroligt vacker golvmatta

    Gudomligt Vacker Antik Lampa

    Verkligt snygg bordslampa

    Makalös byrå

    Majestätiskt skrivbord

    Sjukt fint soffbord

    Fantastisk kristallskål

    Ovanligt Fint Paraplyställ

    En väldigt cool tunna

    Ballt hörnställ 

    Man kommer ju inte undan från att känna att livet känns lite, lite mer berikat efter att ha stött på termen ”Ballt hörnställ”.

    Fräck kontorsstol

    Coola postfack

    Den enda meningen i hela världen som är TOTALT befriad från bildmässiga associationer. 

    Magnifikt linneskåp

    Ascool Fåtölj

    Super häftigt Stiga hockeyspel

    Det är värt att stanna upp för att betänka hur otroligt mycket överentusiasm och fantasi som krävs för att ro dessa artikeltituleringar i hamn. ”En väldigt cool tunna” är ju något man inte riktigt förväntade sig att någonsin läsa i print.

    Man märker dock efter ett tag hur det börjar sina bland sedvanliga möbelsäljar-adjektiv, varpå copywritingen blir mer och mer kufartad:

    Kul annorlunda piedestal 

    Äldre Papperskorg

    Gammalt som Gatan pelarbord 

    En knasig byrå 

    Potentiell titel på Roy Andersson-film:

    Ovanlig vas från Gävle

    Maffig lampfot

    Udda snurrpall

    En liten favorit är den som verkar vara påhittad av en möbelentusiastisk ex-polis som inte riktigt har lyckats släppa signalement-tugget:

    Vägglampa, cool

    Kul Golvlampa

    Byrå på ben

    Mys-pys fåtölj

    Obehagligt att tänka på alla borttvättade rödvins-, mat-, och satsfläckar som måste vart inspirationen till namnet ”mys-pys fåtölj”.

    Maffig skänk

    Annorlunda förvaringsmöbel

    Två enkla men moderna stolar 

    Notera ”men”. Det är experter det rör sig om här.

    Rart sybord

    Fränt soffbord

    Häftigt Annorlunda Bord

    Estnisk pinnstol

    Stilsäker pall

    Massiv pigtittare

    Nu är jag inte superinsatt i design eller inredning, men är dock rätt så säker på att ”Estnisk” är det absolut mest osäljiga adjektivet när det kommer till vilken produkt som helst.

    Riktigt härligt blir det när möbelbeskrivningarna utgörs av svängiga alliterationer:

    Tuff puff

    Ball Pall

    Söt stol

    Karismatisk karmstol

    Behaglig bambuskärm

    Trendigt tidningsställ

    Störtskön skrivbordsstol

    Knubbig karmstol

    Det blir också riktigt bra man använder sig av bestämd form, förmodligen för att skänka en air av ”klassiker” över möbler som verkligen, verkligen inte är klassiker:

    Coola bordslampan

    Antika väggspegeln

    Underbara Klassiska Hatthyllan

    Gröna Klassiska köksbordet

    Allra bäst blir det dock när artikelnamnen helt enkelt utgörs av fullständigt godtyckliga kombinationer av adjektiv och möbelnamn:

    Annorlunda soppterrin

    Omfångsrikt hyllsystem

    Lockande pelarbord

    Eklektisk stol

    Creddiga omklädningsskåp

    Rogivande träsnideri

    Sympatiska pallar

    Mystiskt väggskåp

    Känns nästan poänglöst att påpeka att en högre nivå av ”vad fan ÄR det ens” förmodligen aldrig existerat.

    Tänkte slutligen lämna er med en ”Häftig Amerika-koffert”, så får ni sen återgå till vad det än är ni gör.

    Vi ses.

  5. Södermalm, genom tiden

    Leave a Comment

    Nytorgsfestens arrangörer 1995:

    Nytorgsfestens arrangörer 2017:

    Nytorgsfestens arrangörer 2039:

     

    Nej men på riktigt, det känns nästan taskigt ifall någon inte varnar Danny Saucedo för medarrangören Jocke Stenhammars ”sticka med pengarna”-aura.

  6. ”he’s really gotten into making matcha lately”

    Leave a Comment

    Trodde verkligen, verkligen aldrig att Brad Pitt skulle hamna i ”livsöden som får en att må bra över en själv”-kategorin av offentliga personer. Men bilderna från hans senaste GQ Style-intervju/tripprapport är ju bra alarmerande. Av allt att döma försöker han dra av nån syrastinn juicecleanseversion av Gustav Norén när Gustav Norén blev Gustav Norén.

    Det är ju förståeligt att någon som blivit anklagad för att ha slagit sin yngsta son sönder och samman under en duktig flygplansbender (och sen förlorat fru, barn, 10kg kroppsmassa, medievana, och allt däremellan) kanske börjar bete sig lite jokerartat, men detta alltså. Det måste ju ändå betraktas som en svajjig livsutvecklig ifall man post-ayahuesca-style ger fingret till modern tids mest lukrativa skådespelarkarriär till förmån för att bli nästa Garey Busey.

    Några ryckcitat som inte direkt signalerar ”har sin shit together”:

    ”I’m making alot of stuff nowadays”

    ”You’re making stuff?”

    ”Yeah, I’m making stuff”

    ”Like what?”

    ”I’m making everything”

     

    ”I get up every morning and I make a fire. When I go to bed, I make a fire – it makes me feel LIFE!”

     

    ”I’ve got the cleanest urinary tract in all of L.A”

     

    Och, kanske mest alarmerande:

    ”he’s really gotten into making matcha lately”

     

    Återstår väl bara att tacka för en av de bättre serier bilder som någonsin tagits:

  7. It could’ve been me

    Leave a Comment

    Sitter och funderar lite på vilken insikt som är deppigast: att jag inte ligger bakom en succéartad facebookgrupp som samlar ihop fula gotlandsbilder (en högre nivå av ”rätt tant för jobbet” går nog inte att nå), eller att jag är oerhört, oerhört ledsen över att jag inte ligger bakom en succéartad facebookgrupp som samlar ihop fula gotlandsbilder (vittnar om att mina förväntningar av vad det innebär att lyckas här i livet kanske är lite väl låga).

Henrik Ekwall

Hej!

Vad kul att du är här, stanna gärna för alltid

[email protected] på mail

Mest lästa

  1. Esnabba Pesos
  2. #Weedweek
  3. Trevlig kväll!
  4. Det är kul med mode
  5. Brev från kolonien