Henrik Ekwall

I regel så skyr jag mig för sammankomster med fler än 0 laminerade namnlappar. Men efter en serie omständigheter och händelser som inte på något sätt kan betraktas som aktiva val från min sida blev det så jag jag spenderade måndagen i Visby, under Almedalsveckan.

Jag tänkte berätta lite om den dagen. Garanterat för långt och alldeles för tråkigt, men häng med ändå.

Först såg jag Göran Hägglund. Sen såg jag Fredrik Virtanen (tror jag). Sen köpte jag en glass. Utanför DNs tält såg jag Marcus Oscarsson stå och dra till sig groupies.

Man vet att man är på en underlig plats om Sveriges mesta Cillit Bang försäljarutseende drar till sig groupies.

Efter ett tag fick jag tag på ett programblad för dagen, och den enda programpunkten utöver MSCs ”fiskmingel” som verkade kul var en filmvisning av en dokumentär jag inte hade sett. I och med att det stod mellan det och att titta på Marcus Oscarsson så gick jag och såg dokumentären.

Ungefär då började min Almedals-dag att bli, på riktigt, tråkig.

Dokumentären heter Human Harvest. Att ge en ingående beskrivning av innehållet i Human Harvest skulle varken vara roligt för er eller mig. Många har också kanske redan har sett den, vad vet jag.

Men jag kan kort säga att Human Harvest handlar om hur statligt drivna sjukhus i Kina använder sig av samvetsfångar för att kunna tillförse kinesiska medborgare likväl som s.k ”organturister” från utlandet med organ.

Med andra ord, hur godtyckligt fängslade ”politiska motståndare” dödas för att möjliggöra upprättandet av den enda marknaden för organtransplantationer med en genomsnittlig väntetid på 1-2 veckor (i resten av världen är väntetiden minst ett år). Detta trots att Kina som mest har haft 37 registrerade organdonatorer (i Storbritannien finns 16 miljoner).

Man behöver kanske inte ”crunch the numbers” för att fatta att det behövs en hel del friska, färska organ för att upprätthålla ovanstående siffror. Men för att konkretisera: man uppskattar att denna statligt understödda organtrafficking uppskattningsvis har tagit livet av 60.000-80.000 samvetsfångar, den stora majoriteten utövare av Falung Gong-meditation. Det vill säga, människor vars enda ”brott” är att tillhöra ett community som bl.a förespråkar sanning och medlidande, tänder ljus då och då och gör yoga i parker.

Det hela var 60 minuter av det mest upprörande jag har sett på mycket, mycket länge. Ett utav vittnesmålen från människor som arbetat på de här sjukhusen – en f.d polisofficer som under en voiceover textad till svenska återberättar hur han bevittnade två kirurger avlägsna lever och hjärta från en 30-årig, oskyldig Falung Gong-utövare som varken var död eller hade nått någon narkos – utgjorde den första gången undertext mot svart backgrund har fått mig att vända bort huvudet.

 

Hur som helst. Dokumentären tog slut, och upp på scenen gick en man som heter Peter Ebertz. Ungefär då började min Almedals-dag att bli ännu tråkigare.

Det här är Peter Ebertz. Han är ordförande för the International Society for Human Rights sverigegrupp. Peter Ebertz är Sveriges just nu bästa människa. Varför kommer att framgå.

(foto: väldigt mycket jag).

Peter Ebertz hade gått upp på scenen och skulle just inleda en avrundande frågestund. Den enda frågan som ställdes var ”vad hände med de kinesiska visselblåsarna som vittnade om händelserna i sjukhusen?”.

Peter Ebertz började gråta.

Han grät i kanske 30 sekunder. Det är väldigt lång tid om man gråter ensam på en scen i en tyst biograf. Sen förklarade han kort: ”jag förmår inte att beskriva det, men lita på att människor har givit sina liv och mer därtill för att vi ska få reda på detta”.

Jag ber er titta på bilden på Peter Ebertz en gång till. Peter Ebertz är en sån person man inte vill se gråta. Något man ännu mindre vill se: Peter Ebertz säga ”några fler frågor?”, och inte bemötas av en enda uppräckt hand (är 100% medskyldig).

Jag menar verkligen det, Peter Ebertz tårröda, vedjande blick mot en i stort sett tom biosalong – som för att själv söka gensvar för att bearbeta det fullständigt monstruösa han och vi andra nyss bevittnat – är bland det mest upprörande jag har sett i mitt liv. Och då hade jag ändå tidigare under dagen gått förbi Förbundet Visions seminarium ”Chefsduellen”.

 

Human Harvest visades i Riksdagen tidigare i våras, tillsammans med kortfilmen Medical Genocide, som är en 20 minuter lång komprimering av Human Harvests viktigaste punkter. Peter Ebertz hoppades att Riksdagsledamöterna skulle triggas till att diskutera en motion om att illegalisera ”organturism” till Kina, det vill säga förbjuda svenskar från att resa till Kina för organtransplantationer i och med organens ovannämnda ursprung. Detta är något som bl.a Spanien, Turkiet och Israel har gjort.

Fem riksdagsledamöter dök upp.

Sedan Human Harvest släpptes år 2014 har Peter Ebertz åkt ensam till Almedalsveckan varje år för att visa den här dokumentären. I måndags stod Peter Ebertz ensam utanför Folkets Biograf i Visby och delade ut flygblad. Peter Ebertz ”ljög om att det skulle bli mulet” för att locka folk till biografen.

Det var nio personer i biosalongen.

Det var jag, sex tanter, två pundare (varav en applåderade då och då under dokumentären) och en gråtmild Peter Ebertz.

Under veckan då man bara behöver halvkänna Per Schlingmann för att kunna dra halva näringslivet till ett rosémingel.

 

Senare på kvällen gick jag förbi måndagens stora efterfest på Kallbadet. Det var fler människor där än jag någonsin sett människor på en plats. Någonstans där inne bland laminerade namnlappar, fallerande äktenskap och konsultskor stod Marcus Oscarsson och log snett till ljuset av riktigt, riktigt dyr pyroteknik.

Dagen efter läste jag att Expressen hade hållit ett seminarium med namnet ”Vad är fel med Almedalen?” under måndagen, några timmar innan visningen av Human Harvest. Ett av seminariets diskussionspunkter: ”Varför är det sällan de allra mest angelägna frågorna som tillåts dominera?”.

 

Det var det hela. Se filmen. Sprid den gärna. En titt kostar 3.99$ här. Kortfilmen Medical Genocide kan man se gratis här. Vill man kan man läsa mer om Kinas organtrafficking här. Se Human Harvest när den visas nästa år under Almedalen. ”Prata med din lokala politiker”. Vad som helst för att ge Peter Ebertz lite, lite, lite mer medvind.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Henrik Ekwall

Hej!

Vad kul att du är här, stanna gärna för alltid

[email protected] på mail

Mest lästa

  1. Esnabba Pesos
  2. #Weedweek
  3. Trevlig kväll!
  4. Det är kul med mode
  5. Brev från kolonien