Henrik Ekwall

Ett rop på hjälp

En återkommande grej i sommarprat är att låtvalen används för att förstärka sinnesstämningar, för att tydligare förmedla en poäng i historieberättandet, osv. Hör man t.ex en lång prata om en hård träningsperiod, om tuffa förberedelser inför en utmaning, om hur nån ska ”visa” de som mobbade skiten ur en under lågstadiet att den visst ”har blivit något”, är det ju inte sällan det segmentet följs upp av, typ, ledmotivet till Rocky. Eller favoritexemplet: att repliken ”nu ska jag ut och leva livet” följs upp av låten ”Leva Livet”.

Även om det är ett vansinnigt trött berättartekniskt grepp så är det bland sommarpratare som är lite mindre vana vid media, historieberättande och högläsning (idrottare, näringslivsmänniskor, Alexander ”The Mauler” Gustavsson) lika självklart som att orden dom och sa uttalas ”de” och ”sade”.

Hur som helst så tänkte jag särskilt på detta när jag lyssnade på Lennart Källs sommarprat, VDn för Svenska Spel som för ett år sen blev bortförd och rånad utanför sitt hus på Ekerö. Hela sommarpratet handlar om just den händelsen, vilken – på pappret – är ganska så skärrande. Men lyssnar man noga på varje segments efterföljande musikstycke får hela historien en kanske liiiiiite annorlunda ton.

Som berättat av Lennart:

Lennart Käll sitter i sin bil, ska precis börja köra mot Bromma Flygplats för nån jobbresa och får för första gången syn på en pistolbeväpnad rånare som långsamt går mot bilen.

I could spend my life in this sweet surrender
I could stay lost in this moment forever

Every moment spent with you is a moment I treasure

‘Cause I’d miss you baby, and I don’t wanna miss a thing

Lennart Käll ligger bakbunden i baksätet i sin bil, rånaren sätter sig i framsätet och kör iväg med bilen. Lennart Käll har ingen aning om var.

Help me if you can, I’m feeling down
And I do appreciate you being ‘round

Bilen stannar, rånaren lutar sig tillbaka från framsätet, spänner blicken i Lennart Käll och kräver upprepade gånger att Lennart ska uppger bankkoden till sitt Swedbank-kort.

Now and then when I see her face
She takes me away to that special place
Ooh, oh oh, sweet love of mine

Det är ju inte direkt otydligt. Att tonsätta det där händelseförloppet så pass sensuellt, det gör man bara inte om man inte vill hinta om ett PRETTY eldigt stockholmssyndrom. Eller som Lennart skulle kallat det: sweet surrender. 

Det hör till historien att han inledde sommarpratet med att berätta att han, efter ett långt och jääävligt inramat Gunde Svan-liv (feeling down), under de senaste åren har gått igång på ”risktagande” och ”oväntade utmaningar” (appreciate you being ‘round). Med andra ord: här går Lennart runt och är trött på långdistansträning och konferensresor till Visby, och så kommer en maskerad man, binder ihop hans händer, trycker en glock mot pannan och visar honom LIVET.

Kan därför inte riktigt sluta tänka på hur Lennart – nu tillbaka till hans trötta, ospännande VD-liv på Ekerö – försöker hålla god min mot familj och kollegor, jobbar och tränar på som vanligt, men innerst inne vill han ju bara tillbaka. Han vågar inte skriva det i klartext, han vågar inte säga det till sin familj – han kanske inte ens vågar erkänna det för sig själv – men innerst innerst inne vill han bara tillbaka till that special place. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Henrik Ekwall

Hej!

Vad kul att du är här, stanna gärna för alltid

[email protected] på mail

Mest lästa

  1. Esnabba Pesos
  2. #Weedweek
  3. Trevlig kväll!
  4. Det är kul med mode
  5. Brev från kolonien