Henrik Ekwall

Kategori: Okategoriserade

I regel så skyr jag mig för sammankomster med fler än 0 laminerade namnlappar. Men efter en serie omständigheter och händelser som inte på något sätt kan betraktas som aktiva val från min sida blev det så jag jag spenderade måndagen i Visby, under Almedalsveckan.

Jag tänkte berätta lite om den dagen. Garanterat för långt och alldeles för tråkigt, men häng med ändå.

Först såg jag Göran Hägglund. Sen såg jag Fredrik Virtanen (tror jag). Sen köpte jag en glass. Utanför DNs tält såg jag Marcus Oscarsson stå och dra till sig groupies.

Man vet att man är på en underlig plats om Sveriges mesta Cillit Bang försäljarutseende drar till sig groupies.

Efter ett tag fick jag tag på ett programblad för dagen, och den enda programpunkten utöver MSCs ”fiskmingel” som verkade kul var en filmvisning av en dokumentär jag inte hade sett. I och med att det stod mellan det och att titta på Marcus Oscarsson så gick jag och såg dokumentären.

Ungefär då började min Almedals-dag att bli, på riktigt, tråkig.

Dokumentären heter Human Harvest. Att ge en ingående beskrivning av innehållet i Human Harvest skulle varken vara roligt för er eller mig. Många har också kanske redan har sett den, vad vet jag.

Men jag kan kort säga att Human Harvest handlar om hur statligt drivna sjukhus i Kina använder sig av samvetsfångar för att kunna tillförse kinesiska medborgare likväl som s.k ”organturister” från utlandet med organ.

Med andra ord, hur godtyckligt fängslade ”politiska motståndare” dödas för att möjliggöra upprättandet av den enda marknaden för organtransplantationer med en genomsnittlig väntetid på 1-2 veckor (i resten av världen är väntetiden minst ett år). Detta trots att Kina som mest har haft 37 registrerade organdonatorer (i Storbritannien finns 16 miljoner).

Man behöver kanske inte ”crunch the numbers” för att fatta att det behövs en hel del friska, färska organ för att upprätthålla ovanstående siffror. Men för att konkretisera: man uppskattar att denna statligt understödda organtrafficking uppskattningsvis har tagit livet av 60.000-80.000 samvetsfångar, den stora majoriteten utövare av Falung Gong-meditation. Det vill säga, människor vars enda ”brott” är att tillhöra ett community som bl.a förespråkar sanning och medlidande, tänder ljus då och då och gör yoga i parker.

Det hela var 60 minuter av det mest upprörande jag har sett på mycket, mycket länge. Ett utav vittnesmålen från människor som arbetat på de här sjukhusen – en f.d polisofficer som under en voiceover textad till svenska återberättar hur han bevittnade två kirurger avlägsna lever och hjärta från en 30-årig, oskyldig Falung Gong-utövare som varken var död eller hade nått någon narkos – utgjorde den första gången undertext mot svart backgrund har fått mig att vända bort huvudet.

 

Hur som helst. Dokumentären tog slut, och upp på scenen gick en man som heter Peter Ebertz. Ungefär då började min Almedals-dag att bli ännu tråkigare.

Det här är Peter Ebertz. Han är ordförande för the International Society for Human Rights sverigegrupp. Peter Ebertz är Sveriges just nu bästa människa. Varför kommer att framgå.

(foto: väldigt mycket jag).

Peter Ebertz hade gått upp på scenen och skulle just inleda en avrundande frågestund. Den enda frågan som ställdes var ”vad hände med de kinesiska visselblåsarna som vittnade om händelserna i sjukhusen?”.

Peter Ebertz började gråta.

Han grät i kanske 30 sekunder. Det är väldigt lång tid om man gråter ensam på en scen i en tyst biograf. Sen förklarade han kort: ”jag förmår inte att beskriva det, men lita på att människor har givit sina liv och mer därtill för att vi ska få reda på detta”.

Jag ber er titta på bilden på Peter Ebertz en gång till. Peter Ebertz är en sån person man inte vill se gråta. Något man ännu mindre vill se: Peter Ebertz säga ”några fler frågor?”, och inte bemötas av en enda uppräckt hand (är 100% medskyldig).

Jag menar verkligen det, Peter Ebertz tårröda, vedjande blick mot en i stort sett tom biosalong – som för att själv söka gensvar för att bearbeta det fullständigt monstruösa han och vi andra nyss bevittnat – är bland det mest upprörande jag har sett i mitt liv. Och då hade jag ändå tidigare under dagen gått förbi Förbundet Visions seminarium ”Chefsduellen”.

 

Human Harvest visades i Riksdagen tidigare i våras, tillsammans med kortfilmen Medical Genocide, som är en 20 minuter lång komprimering av Human Harvests viktigaste punkter. Peter Ebertz hoppades att Riksdagsledamöterna skulle triggas till att diskutera en motion om att illegalisera ”organturism” till Kina, det vill säga förbjuda svenskar från att resa till Kina för organtransplantationer i och med organens ovannämnda ursprung. Detta är något som bl.a Spanien, Turkiet och Israel har gjort.

Fem riksdagsledamöter dök upp.

Sedan Human Harvest släpptes år 2014 har Peter Ebertz åkt ensam till Almedalsveckan varje år för att visa den här dokumentären. I måndags stod Peter Ebertz ensam utanför Folkets Biograf i Visby och delade ut flygblad. Peter Ebertz ”ljög om att det skulle bli mulet” för att locka folk till biografen.

Det var nio personer i biosalongen.

Det var jag, sex tanter, två pundare (varav en applåderade då och då under dokumentären) och en gråtmild Peter Ebertz.

Under veckan då man bara behöver halvkänna Per Schlingmann för att kunna dra halva näringslivet till ett rosémingel.

 

Senare på kvällen gick jag förbi måndagens stora efterfest på Kallbadet. Det var fler människor där än jag någonsin sett människor på en plats. Någonstans där inne bland laminerade namnlappar, fallerande äktenskap och konsultskor stod Marcus Oscarsson och log snett till ljuset av riktigt, riktigt dyr pyroteknik.

Dagen efter läste jag att Expressen hade hållit ett seminarium med namnet ”Vad är fel med Almedalen?” under måndagen, några timmar innan visningen av Human Harvest. Ett av seminariets diskussionspunkter: ”Varför är det sällan de allra mest angelägna frågorna som tillåts dominera?”.

 

Det var det hela. Se filmen. Sprid den gärna. En titt kostar 3.99$ här. Kortfilmen Medical Genocide kan man se gratis här. Vill man kan man läsa mer om Kinas organtrafficking här. Se Human Harvest när den visas nästa år under Almedalen. ”Prata med din lokala politiker”. Vad som helst för att ge Peter Ebertz lite, lite, lite mer medvind.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Ett bockaskägg i taget

Jag vill fira denna glädjens dag med att leda i bevis att Kaj Linnas skäggväxt (under perioden efter då att han drabbats av insikten att han kommer sitta resten av sitt liv i fängelse pga ett brott han inte begått) är det yttersta beviset på att Kübler-Ross-Modellen för Sorgens Fem Faser har legitimt förklaringsvärde:

5. Förnekelse

4. Ilska

3. Förhandling

2. Depression

1. Acceptans

Tänk, ändå, att berättelsen om en mans sorgbearbetning över den totala kollapsen av hans liv ryms mellan en välrakad hakcylinder och ett fullskaligt pundarskatbo.

Skulle också vilja också föreslå det nya tilläggssteget:

6. Friad efter resning

//

Doktorand Henrik Ekwall
Institutionen för Psykologi, Uppsala Universitet

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

En ovanlig vas från Gävle

Har jag tråkigt går jag in på refurn – Sveriges absolut bästa möbelhemsida – och scrollar runt bland chokladkannor, pigtittare och autografer i ram.

Refurns koncept är att samla in möbler inom kategorin äldre människors andrahandssortering och sen låta en uppsättning ännu äldre fritidsantikvarier ”paketera” dessa möbler i annonser. Resultatet är ett möbelgalleri som utgör den i särklass bästa inredningsmässiga anti-inspon som går att hitta på internet.

Refurns stora USP är däremot möbelbeskrivningarna. Det rör sig om den typ av ”sälj”mässiga guldklimpar som endast kan åstadkommas med hjälp av internetovana och ett riktigt frikostigt användande av superlativ och särskrivningar. Bitvis är den verkligen EXAKT lika dum som genial.
Vad sägs om ”Gudomligt Skön Kamelpall”?

Ett urval:

Otroligt vacker golvmatta

Gudomligt Vacker Antik Lampa

Verkligt snygg bordslampa

Makalös byrå

Majestätiskt skrivbord

Sjukt fint soffbord

Fantastisk kristallskål

Ovanligt Fint Paraplyställ

En väldigt cool tunna

Ballt hörnställ 

Man kommer ju inte undan från att känna att livet känns lite, lite mer berikat efter att ha stött på termen ”Ballt hörnställ”.

Fräck kontorsstol

Coola postfack

Den enda meningen i hela världen som är TOTALT befriad från bildmässiga associationer. 

Magnifikt linneskåp

Ascool Fåtölj

Super häftigt Stiga hockeyspel

Det är värt att stanna upp för att betänka hur otroligt mycket överentusiasm och fantasi som krävs för att ro dessa artikeltituleringar i hamn. ”En väldigt cool tunna” är ju något man inte riktigt förväntade sig att någonsin läsa i print.

Man märker dock efter ett tag hur det börjar sina bland sedvanliga möbelsäljar-adjektiv, varpå copywritingen blir mer och mer kufartad:

Kul annorlunda piedestal 

Äldre Papperskorg

Gammalt som Gatan pelarbord 

En knasig byrå 

Potentiell titel på Roy Andersson-film:

Ovanlig vas från Gävle

Maffig lampfot

Udda snurrpall

En liten favorit är den som verkar vara påhittad av en möbelentusiastisk ex-polis som inte riktigt har lyckats släppa signalement-tugget:

Vägglampa, cool

Kul Golvlampa

Byrå på ben

Mys-pys fåtölj

Obehagligt att tänka på alla borttvättade rödvins-, mat-, och satsfläckar som måste vart inspirationen till namnet ”mys-pys fåtölj”.

Maffig skänk

Annorlunda förvaringsmöbel

Två enkla men moderna stolar 

Notera ”men”. Det är experter det rör sig om här.

Rart sybord

Fränt soffbord

Häftigt Annorlunda Bord

Estnisk pinnstol

Stilsäker pall

Massiv pigtittare

Nu är jag inte superinsatt i design eller inredning, men är dock rätt så säker på att ”Estnisk” är det absolut mest osäljiga adjektivet när det kommer till vilken produkt som helst.

Riktigt härligt blir det när möbelbeskrivningarna utgörs av svängiga alliterationer:

Tuff puff

Ball Pall

Söt stol

Karismatisk karmstol

Behaglig bambuskärm

Trendigt tidningsställ

Störtskön skrivbordsstol

Knubbig karmstol

 

Det blir också riktigt bra man använder sig av bestämd form, förmodligen för att skänka en air av ”klassiker” över möbler som verkligen, verkligen inte är klassiker:

Coola bordslampan

Antika väggspegeln

Underbara Klassiska Hatthyllan

Gröna Klassiska köksbordet

 

Allra bäst blir det dock när artikelnamnen helt enkelt utgörs av fullständigt godtyckliga kombinationer av adjektiv och möbelnamn:

Annorlunda soppterrin

Omfångsrikt hyllsystem

Lockande pelarbord

Eklektisk stol

Creddiga omklädningsskåp

Rogivande träsnideri

Sympatiska pallar

Mystiskt väggskåp

Känns nästan poänglöst att påpeka att en högre nivå av ”vad fan ÄR det ens” förmodligen aldrig existerat.

Tänkte slutligen lämna er med en ”Häftig Amerika-koffert”, så får ni sen återgå till vad det än är ni gör.

Vi ses.

3 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Trodde verkligen, verkligen aldrig att Brad Pitt skulle hamna i ”livsöden som får en att må bra över en själv”-kategorin av offentliga personer. Men bilderna från hans senaste GQ Style-intervju/tripprapport är ju bra alarmerande. Av allt att döma försöker han dra av nån syrastinn juicecleanseversion av Gustav Norén när Gustav Norén blev Gustav Norén.

Det är ju förståeligt att någon som blivit anklagad för att ha slagit sin yngsta son sönder och samman under en duktig flygplansbender (och sen förlorat fru, barn, 10kg kroppsmassa, medievana, och allt däremellan) kanske börjar bete sig lite jokerartat, men detta alltså. Det måste ju ändå betraktas som en svajjig livsutvecklig ifall man post-ayahuesca-style ger fingret till modern tids mest lukrativa skådespelarkarriär till förmån för att bli nästa Garey Busey.

Några ryckcitat som inte direkt signalerar ”har sin shit together”:

”I’m making alot of stuff nowadays”

”You’re making stuff?”

”Yeah, I’m making stuff”

”Like what?”

”I’m making everything”

 

”I get up every morning and I make a fire. When I go to bed, I make a fire – it makes me feel LIFE!”

 

”I’ve got the cleanest urinary tract in all of L.A”

 

Och, kanske mest alarmerande:

”he’s really gotten into making matcha lately”

 

Återstår väl bara att tacka för en av de bättre serier bilder som någonsin tagits:

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Löfven <3 Försvarsmakten

Annie Lööv: Jo, en sista grej innan vi drar bara…
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: Javisst, vadå?
Annie Lööv: Jo, Stefan skulle bli jättejätteglad ifall han fick… Du kanske kan fråga själv Stefan?
Stefan Löfven: …..
Annie Lööv: Kom igen Stefan, var inte blyg!
Stefan Löfven: …..
Annie Lööv: …. Stefan vill jättegärna testa att sitta i ett av flygplanen
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: Ett av JAS-planen?
Stefan Löfven: 🙂
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: Ja, tyvärr är det inte tillåtet.
Stefan Löfven: 🙁
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: Alltså… Man måste vara auktoriserad stridspilot.
Stefan Löfven: 🙁
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: Tyvärr, det strider mot våra regelverk.
Stefan Löfven: 🙁
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: Jag får inte ens sätta mig i dem.
Stefan Lövfen: 🙁
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: …Men du skulle kunna få sitta i den där?
Stefan Lövfen: Den där? 🙂
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: Ja.. Om du lovar att inte trycka på några knappar?
Stefan Lövfen: Lovar 🙂
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: Inte trycka på någonting alls?
Stefan Lövfen: Dubbellovar 🙂
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: Och absolut inte dra i någon spak?
Stefan Lövfen: Tummis tummis 🙂
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: Fint.
Stefan Lövfen: Och den tuffa hjälmen 🙂
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: Det är okej.

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Mitt absoluta favorithörn av facebook:

Notera 192.783 följare. Dagens Nyheter har 154.670.

De flesta av dessa gruppbeskrivningar är ju riktigt, riktigt bra. Men den här är ändå bäst:

En så jävla briljant uppvisning av slutledningsförmåga.

Ackumulerat: 241.542 likes. Hör du det, Schyffert: en video på typ en gorilla som kastar avföring på en annan gorilla med undertexten ”lajka om du skulle vilja göra detta mot din chef!! XD XD XD” kommer ALLTID vara roligare än samtidskritiska spaningar om ”hur det är att vara svensk vit man 2017”.

Också nämnvärd:

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Top 5 filmdistributörssjinglar

Påsken är här! Den klart bästa högtiden i och med att den inte utgörs av någonting annat än dragéägg och skitfilmstittning. Med anledning av detta, här är en liten lista över korta snuttar från distributionsbolag som man då och då ser innan filmer och serier! Heja! Hoppas det piggar upp mellan sötsaksfrosseribaserat självförakt och maratontittning av Fast & Furious-filmer.

5. Gamla Paramount

En av de få som vågar vara tyst! Underskattad grej. Men framförallt, så jävla fin. Är väl bara Paramount, Evian och Toblerone som har fattat att alpberg säljer.

4. Metro Goldwyn Mayer-lejonet 

Platsar på listan i stort sett bara tack vare James Bond (och Tom&Jerry!). Och för att den är så underbart gamla Hollywood-ig.

3. THX-ljudet

Slår man inte rekord i gåshud av nnnnnnnnnnnmmmmmmmmmMMMMMMMMMMMM-ljudet är man emotionellt handikappad.

2. SVT Drama från 1990

Hittade tyvärr ingen bättre bild, men ville komma åt den där blåröda versionen som lyses upp av tre spotlights i en serie av tunga Ka-tschunk! Ka-tschunk! Ka-tschunk!-ljud. Tänker mig att de långsamma, TUNGA ljuden symboliserar hur trögrörligt och pålitligt Public Service var en gång i tiden. Och att jingelns nutida färgglada upphottning symboliserar den identitetslösa Per Schlingmann-värld vi lever i idag.

1. HBO-myrkriget 

Ingen riktigt match, egentligen. Den är ju helt magisk. Säger ”ditt liv kommer med största, största sannolikhet vara helt fantastiskt under de kommande 30 till 120 minuterna” ungefär lika effektivt som en GENERÖS heroininjektion i armvecket.

ALLA har ett serieintro som pavlovskt börja ringa i ens huvud ifall man hör swoish-krrrrrsrsrsrshhshrhs-AAAAAAAAHHHH!-ljudet. I mitt fall, en underlig fusion av Band of Brothers och SATC.

Bubblare: 

Inte ett filmbolag per se, men fortfarande. Filmintrovärldens motsvarighet till den där rosa överstrykningspennan i SFs-filmutbud. Får med andra ord samma effekt på ens intellektmässiga självrespekt som att inte titta på nyhetsmorgon. Vilket ändå känns behagligt omväxlande efter en tredje omtitt av Lara Croft: Tomb Raider.

Jurassic Park!

Klart värst: 

Är närmare på att förstå avancerad kvantfysik än motiven till att man bytte från 80/90-talsversionen till den här typsnittsmardrömmen.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}