Henrik Ekwall

Kategori: Okategoriserade

Hela utseendeskalan

Från Manhattan-stjärnan Mariel Hemingway…

till ”Saltön”-stjärnan Anki Larsson…

… till Farmen-Kristina.

Ganska coolt ändå att Mariel Hemingway kan få en komplett översikt över sitt utseendes kommande förfall genom att närgranska svenska c-kändisar.

Mvh,
Henrik Ekwall, nyexaminerad antropolog. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

WOW: Lördag!

Revansch! Smaklökarna (som nästan strök med under gårdagens oatly-debecle) har fått upprättelse! Den här jäveln alltså, jag lovar er, den kvalar in på top 10-listan. PERFEKT tjockhet. Otroligt len, inte för söt, ordentlig kakaosmak. Pucko? Vadå Pucko? Vet ni vilka som dricker Pucko? Just det, rasister.

 

Blev en sen start i lördags. Körde ner två weinersnurror på tvären och kutade direkt till visningen av The Square på Capitol. Var nog inte ensam med att ha riktigt medelhöga förväntningar. En kille kom och försökte trolla för oss i kön. Alla sa nej.

 

Ruben’s Östlund var där i egen hög person för att 1) ta emot applåder 2) prata om konstverket ”Rutan” (som då utgör en ”fristad” i vilken ”människor ska ta hand om varandra” och ”visa ömsesidig respekt”) han upprättat i Slottskogen, hur väl mottagen den var, hur kul det var att så många deltog, osv.

Jag vet inte, jag gick ju förbi den där rutan ett par gånger.

Än så länge verkar den vara rätt orörd.

Just det, filmen. Ja, bitvis var den riktigt bra. Helt otroligt skådespel av Claes Bang. Snyggt foto. Enskilda scener fungerade suveränt som underhållande satir av konstvärldens pretentioner. Men som helhet föll den lite platt. Saknade verkligen den rena, brännande, tidlösa konflikten som Turist hade. Och så. Var också tokpissnödig hela visningen hade ju tjongad i mig ca 6 Oatly chokladdrycker innan riktig ”tappad brandslang”-effekt inne på Capitoltoan efteråt.

Stark 3/5.

 

Frida Hyvönen! Eller Norrlands Guld som jag kallar henne. Sverigebäst på låttexter och mellansnack. Minns särskilt den lösrycka repliken ”Ni vet den där känslan när en anhörig hamnar på psyket och man typ inte vet vad man ska göra”.

4/5

 

Vänta? Vad var det där? Jovisst, en uppsvälld liten Krunegård under Madi Banjas spelning.

 

Markus alltså. Känns det inte lite som att han alltid längtar hem. Solklar tronföljare efter Philip Seymour Hoffman som ansiktet utåt för ”svullen av antidep”.

Det är väl redan yesterday’s news, men Lana Del Rey var verkligen helgens största besvikelse. Riktigt jävla tråkig dussinshow. Usla låtval. Stod också inträngd i fyra timmar bredvid en 2m lång, väldigt ensam kille som verkligen, VERKLIGEN såg ut som en skolskjutare.

2/5

Men ja, vad ska man säga. Man har verkligen inte levt innan man har sett den där människan röra sig sensuellt på en scen. Tankegången ”fan vad detta suger… ALLT ÄR FÖRLÅTET!!!” upprepades varenda gång hon drog av ett leende.
Ja men hörni, det var nog det hela. Tänkte lämna er med två bilder, som tillsammans får utgöra någon sorts sammanfattning.

Glömde årets bästa klädselfenomen: Brämhultshattarna. De var gratis och därför överallt. Ibland såg festivalområdet ut som en liten skog av människor utan självrespekt. Ifall grov fylla och nätlinne har varit signalement på personer som förmodligen begår sexuella övergrepp på andra festivaler i Sverige, så måste ändå Brämhultshatten ha varit årets motsvarighet på Way out West. Tack Brämhults!

 

Någon gång när fyllan peakade i torsdags tog jag den här bilden. Anledning? Kom nyss på att jag i stunden tyckte att han hade ”en väldigt stor rygg”.

Det var allt för i år!

Kram på er

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

WOW: Fredag!

Det är så himla gulligt när svensk kvällspress adresserar världsstjärnor personligen, som om det skulle finnas en minsta chans i helvetet att Frank Ocean någonsin öppnar en Aftonbladet. Där nånstans måste väl ändå det svenska mindervärdeskomplexet han sin absoluta peak (Och – i och med att jag tydligen inte verkar kunna klara av det själv – polisanmäl mig ifall jag någonsin lägger upp en stående bild igen).

Hur som haver. Riktigt risig start på gårdagen: kommer till konsertområdet tidigt som fan, torr, bakfull, luktar bajs i munnen, och upptäcker att VIP-kön är exakt lika lång som den vanliga kön. Såna tillfällen som får en att börja tvivla på meningen med allting. 1/5

En av gårdagens klara höjdpunkter var Anders Ygemans offentliga bikt, modererad och ledd av Rebecca & Fiona. Det är alltid lika kul när offentliga personer – allra helst politiker – genomgår livs/karriärskriser, får mediedrevsnapalm släppt över sig under flera veckor, förlorar jobb, anseende, kanske till och med familj, och efter många långa veckor i skymundan kryper fram ur ”mörkret” för att pudla offentligt och väcka empati hos det svenska folket – samtidigt som de ser TOKfräscha ut.

Någon spindoktor på Rosenbad måste väl ändå för eller senare fatta att det är svårt att tycka synd om en person som är den levande personifieringen av tre veckors betald semester. Låt oss kalla det Lex-Thomas Bodström. Har man genomlevt ”den största personliga krisen i sitt liv”, ja då får man väl iallafall se till att FÖRSÖKA se lite mer ut som, typ, Martin Luuk.

Var faktiskt ett väldigt intressant samtal. Fascinerande uppvisning i hur stor skillnad det är på svenska och svenska. Rebecca & Fiona (eller ja, bara Fiona. Rebecca var ”för bakis” för att ställa frågor) lät som en blandning mellan Aqua och en dum, ”woke” tonårings twitterkonto, och Ygeman lät som ett instruktionsband till hur man deklarerar. Var som att titta på en dåligt skriven serie om ”komiska generationsskillnader”. 4/5

 

Mac DeMarco! Riktig höjdare. Framförde en smått briljant tappning av Vanessa Carltons ”A Thousand Miles”, i vilken alla textrader var utbytta till ”Making My Way Downtown”. 4/5

Mö! Henne svängde de om, det vill jag lova. Såg inte särskilt mycket, men det jag hann se lät bra. Ja, där har ni den: världshistoriens sämsta konsertrecension. 4/5

Något som var riktigt spännande var inrättandet av Ruben’s Östlunds konstverk ”Rutan”. Jag fick faktiskt träffa Ruben’s Östlund väldigt kort för en kort kommentar om tankarna bakom verket: ”Vafan, det är en jävla ruta? Är inte mer komplicerat än så? Cirkel, rektangel, kub – fucking RUTA. En ruta här, en ruta där, och nu en ruta i Slottskogen. Hel-ve-te.

Jag är ett stort fan av semitrögflytande mjölkaktiga drycker. Ett STORT fan. Tro mig, jag har druckit de alla. Den mjukare, rundare, lite umami-aktiga sojamjölkdrycken. Den skarpa, söta, orangea thailändska apelsinmjölkdrycken. Den håll käften-goda trekantstetran med lång hållbarhet. I’ve had them all. Lita då på mig när jag säger att Oatly’s Strawberry Elderflower är den äckligaste skiten jag någonsin druckit. På riktigt. Oatly: jag kräver en personlig ursäkt för det livslånga trauma ni har utsatt mina smaklökar för. Det sägs ofta att saker smakar ”kräk”, men innan igår hade den liknelsen för mig inte varit bokstavlig. Be om ursäkt för att ni introducerade den smaken till mitt liv.

Vad mer? The XXs var faktiskt riktigt vassa. Jag var i Dungen lite kort, det var väl skoj. Åt en hamburgare. Osv.

Nu: The Square, Frida Hyvönen, Madi Banja, Lana Del Rey (i den ordningen). Låt det sjunka in ett tag, hur sjukt jävla fett jag kommer ha det under de kommande 11 timmarna.

Hörs imorgon!

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

WOW: Torsdag!

Kolla:

En tjej med blomkrans som blir fotad av två personer när hon plockar blommor. Ser man inte varje dag! Riktigt kul start på gårdagen.

Hann med en hel del igår! Ta en titt:

 

Såg Radio Dept. Stående bild i och med att jag är dum i huvudet. Hörde från många att Radio Dept ”suger som bara fa-an” live, men det kan jag inte hålla med om. Riktigt svängigt var det. Till vänster i bild är en söt liten keps. 3/5

Pressack.

Detta var ”Slowgold”. Dagens (kanske världens) mest avskalade spelning. Gammal sanning att avskalade spelningar är en artists medel för att signalera att den inte vill spendera pengar på onödigt krimskrams. Så, sprid ordet: ”Slowgold” är snåla som fan. 1/5

Pressack.

Detta var the Shins. Det långsamma, tråkiga, tokvita bandet som är kända från den långsamma, tråkiga, tokvita Zach Braff-filmen the Garden State. 1/5

The Shins ”fangirls”. Människotypen med absolut minst prickar i registret.

Pressack.

Såg ”Flume”. ”Flume” är en skjortklädd DJ som står och spelar ljud man tappar IQ av. Fick spänningshuvudvärk. 1/5

Pressack.

The Pixies! Riktigt trött gammalt köttstycke som stod och gapade i mikrofonen, men helvete vad det svängde. När Where is My Mind drog igång blev jag exakt lika glad som alla andra idioter som stod och väntade på ”Fight Club-låten”. 4/5

Pressack.

 

Frank’s Ocean! Hade inte lyssnat ett skvatt på honom, men det var ju riktigt bra detta. Alltid kul med stora artister som kommer till små, europeiska länder och behandlar spelningen som ett genrep inför uppträdanden som de kommer ta på allvar. Len, fin stämma och coola visuals. Frank’s Ocean får 4/5

Pressack.

Lorentz! Gårdagens absoluta höjdpunkt. Körde i princip hela Lycka till-plattan back to back. Helt vansinnigt bra, faktiskt. Han och Madi Banja är ju av någon riktigt, riktigt oklar anledningen Sveriges mest självklara scenpersoner. 5/5

 

Pressack. i pressrummet.

Pressbanan.

Presskaffe.

”Pressbull”.

F.ö väldigt kul att kika på vad alla andra i pressrummet sitter och skriver om. Kan meddela att Migos tydligen är ”festivalens the Beatles”. Och att Jan Gradvall sitter och inte gör ett skvatt. Fattar ni: rapportering om rapportering. Meta! Nu ska jag se Anders Ygeman.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Helt otroligt, redan fem timmar in i festivalen har jag stött på ett semikändisbarn. Här är Hugo De Geer Wikner: ekonom, marknadsföringsess, blodgivare, och generös nog att ställa upp på en kort intervju.

Hej Hugo De Geer Wikner!

Hej

Du (Hugo De Geer Wikner) är på Way Out West, hur känns det: 1) kul 2) jättekul 3) N/A

3

I år krockar tyvärr filmvisningen av Kati Kati med Angel Olsens spelning. Hur känns det?

Helt ok

WOW bjuder på en hel del bra scennamn i år. Vilket är ditt favoritscennamn? Mitt är Azalea.

”Klubb-scenen” haha

Rondo? 

Nej

”Bananpiren”?

Nej

Nära vänner till dig har sagt att ”Way out West är den ’ungdomsrelaterade realpolitikens Almedalsvecka’, och det känns väldigt kul att Hugo De Geer Wikner är där för att styra skutan i rätt riktning”. Håller du med?

Nej

Säg en grej du (Hugo De Geer Wikner) kommer göra som ingen annan WoW-besökare kommer göra (inget jävla snusk nu).

Lyssna på Anders Ygeman

Stay out West eller Stay Hard (klädhemsidan)?

Stay hard

Lorentz eller Lauritz (auktionshemsidan)?

Lorentz

Madi Banja eller Marit Paulsen?

Madi

Carl Johan De Geer eller Marianne De Geer?

Marie Louise Ekman (f.d. De Geer)

The Square eller DSquared eller uttrycket it’s hip to be square?

DSquared

Tack Hugo De Geer Wikner!

Vi ses

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Hej alla vänner och mina två systrar! Lyssna noga nu: om några timmar kommer jag och min fina vän Alice Dadgostar att inleda vår LIVERAPPORTERING från Way out West! Heja! Jätteroligt tycker vi! Det kommer bli vad Fear and Loathing in Las Vegas var om allt knark byttes ut mot GLÄDJE och VÄNSKAP! Vi kommer uppdatera, intervjua, sammanfatta, och i största allmänhet göra för Gonzo-journalistiken vad Sofi Fahrman gjorde för sommarpratet. Skvaller från presstältet? Jojo, jag tackar. Pixelerade bilder på Markus Larssons bakhuvud? Jajjebus. Informativt? Inte den minsta chans.

Jag ska vara ärlig: jag är ingen expert. Utöver att vara absolut sämst på festival i Sverige så är min tidigare erfarenhet av Way out West 24h lång. Några godbitar från minnesbalken: missade mitt favoritband Darkside, blev armbågad (hårt och 100% avsiktligt) i ansiktet av Gustav Norén, behandlade runt 02-snåret ett par mosbrickor på samma sätt som Anders Borg behandlade sig själv förra helgen, somnade på en bänk på Göteborgs centralstation bredvid min bff Vincent innan första tåget hem nästa morgon. All in all så var det en ganska otrevlig resa, men resulterade iallafall i en ganska fin bild.

Men! I år blir det en helt annan visa. Är överlycklig över att jag ska få se City of Ghosts, Matthew Heinemans dokumentär om syriska journalister i Rakka. Också överlycklig över att få se The Square, Ruben Östlunds nya reklamfilm för Ruben Östlund. Men är mest överlycklig över att jag ska få se Lana Del Rey. Dock riktigt trist att Anders Borg inte är där. Det verkar ju vara tradition att politiker som nyligen fått sparken drar dit för att hålla något tal ”vikten av nätverkande”.

Häng med! För, som det gäller med allt annat kul, det nästa bästa efter att faktiskt uppleva något är ju ändå att läsa om det på en blogg.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Hörni

Jag var på fest i helgen och drabbades av en blackout. Jag dricker inte mer än de flesta men har varit under hård press de senaste månaderna och det måste ha tagit ut sin rätt.

Jag har fått höra i efterhand att jag betedde mig mycket olämpligt. Jag vill uppriktigt be om ursäkt till de närvarande som tog illa vid sig. Känner stor besvikelse och ånger över mitt beteende.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Modeller för en dag

Jens Lekman:

Sämst i Sverige på att säga nej till fotografer.

 

”Fixar stylingen själv”:

 

30årpresent:

32årspresent:

35årspresent:

37årspresent:

40årspresent:

Det var helt ärligt svårt att inte hitta en bild på Fredrik Lindström som ser ut att komma från ett ”upplevelsepaket” på ”Modelhouse Stockholm”.

Men bäst är ändå Annie Lööf.

Det kroniska modell för en dag-utseendet.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Henrik Ekwall

Hej!

Vad kul att du är här, stanna gärna för alltid

[email protected] på mail

Mest lästa

  1. #Weedweek
  2. Trevlig kväll!
  3. Esnabba Pesos
  4. Black Sjöberg
  5. Vi-drigt