Henrik Ekwall

Kategori: Okategoriserade

Har ni varit på Hornstulls helgmarknad? Det är riktigt kul, det vill jag lova. Av alla härliga vårtecken som når den södraste malmen runt månadsskiftet mars/april (xide-fulla kranskommunsungdomar på uteserveringar, en ny skiva med Laleh, bajs på gator, lättklädd Stellan Skarsgård) så måste nog ändå mat&pryl-festivalen på Hornstulls strand vara det absolut mysigaste.

Nu råkar ju jag vara ett stort fan av massorganiserat ätande och shoppande utomhus i kalla temperaturer. Om jag ska vara ärlig så ser jag mig själv lite som en köpa saker utomhos-konnässör. Så ni kan lita på mig när jag säger att Hornstullsmarknaden har något andra marknader inte har.

Julmarknaden? Alldeles för stämningsfull. Hötorgsmarknaden? För välsorterad. Söderhallarna? På tok för inomhus. Nej, Hornstulls marknad träffar verkligen den där sweetspoten mellan trängsel i gråpissig ”vårvärme” och quorntacos.

Välkomna.

 

Här finns allt: hemmarökt lax, hemmagjorda havrebollar (i tre variationer!), hemmalagda pärlplattor, exotisk myrra som får ditt hem att lukta antirasistiskt. Allt! Välj och vraka mellan kladdiga gjutjärnstekpannor och avgångsprojekt från konstfackelever som aldrig nådde gallerierna.

Här mötas vi alla som tycker att Stockholm är på tok för lite by: snygga som fulsnygga, folk som älskar Bio Rio och folk som tycker Bio Rio är elitistiskt, vinylsamlare som icke-vinylsamlare, fritidscyklister som seriösa cyklister. Inget stavar demokratiskt tvärsnitt av den svenska populationen lika väl som den öppensinnade skaran bahn mi-entusiaster som lommar runt på hornstullsstrand och tävlar i att se bakfulla ut.

Kaffesugen? Du kan vara så jävla lugn, för här har nåt riktigt arbetslöst geni köpt en trasig iZettle och satt en kokplatta på en vit låda med hjul. Och en liten krukväxt. Och en påse feministiskt kaffe vars självkostnadspris är ungefärligt med bruttonationalprodukten i mindre afrikanska länder. Och alla som kan någonting om någonting fattar ju att det inte kan innebära någonting annat än gott, mycket, prisvärt kaffe.

Jovisst, det tar sin tid, men så är det med alla tillagningsmetoder som är specialkonfiguerade för att ge baristan tid till blaséartat instagramscrollande mellan varje beställning. Genialt!

Och under tiden kan man ju lyssna på den här superhärliga exil-aussien prata om kaffeoljor i tio minuter. Användbar livsinformation? Bipackssedel till naturläkemedel-nivå. Om det finns något man hellre skulle göra under en kulminerande bakfyllainducerad huvudvärk? Icklas sa nicklas.

Livemusik! Jo serru, här samlas nostalgiska musiker från landets allra billigaste folkhögskolor under den gemensamma parollen ”förstärkarefri jazz med en pissgrå årstavik som fond”. Bli inte förvånad om du får impulsen att rycka tag i närmaste pappaledig för att ta en liten svängom. Ackompanjeras då och då av politisk friformsdans från baletthögskolans åsiktsstarkaste elever.

Trött i benen? Marknaden är ju trots allt ett par tiotal meter lång. Ja du, gör då som alla andra lördagsmaxare och sätt dig på en blött trappa ett tag, nibbla på en kimchiburgare och tyck att alla som går förbi är fula och ”gör marknaden på fel sätt”. Bli obekväm när en rom går förbi och känn igen folk från tinder.

Har du tålamod och lite tur kan du vänta tills en konfrontativ cyklist dyker upp och njut att det klassiska spektaklet ”nylonklädd man argumenterar för sin rätt att cykla livsfarligt snabbt genom en tätbefolkad marknad, hopeklädd-kvinna argumenterar för sin rätt att stående äta falafel i offentliga miljöer”. Riktig publikfavorit.

Runda av besöket med killen som byggt in en öltapp i en låda och satt den på en trehjulad cykel. Säljer gör han inte, inte en endaste öl, men är perfekt ifall man vill betrakta något som får ens eget liv att kännas lite, lite mindre meningslöst.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Keeping up with the Skarsgårds

Alexander Skarsgård 2017: 

Har – efter rollerna som sexig marinkårssoldat, sexig vampyr och sexig Tarzan – en skämtsamt stor proteslem i HBO-succén Big Little Lies under en sexscen med Nicole Kidman.

Bill Skarsgård 2017: 

Avloppsclown.

Segt ändå, när man äntligen får den där slå igenom-rollen som clownen ”It” – det vill säga filmkaraktären som under 80-talet gav upphov till fenomenet clownfobi – så kommer sexgudsbrorsan monsterkuk och kastar skugga över den kvarten i rampljuset.

Och så har vi ju Gustav:

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Fortfarande ensam hemma

Tänkte bistå med en liten uppföljning kring hur det går med inflytteriet i nya lägenheten. Om inte för att betrygga den hjärtvärmande skaran vänner som har hört av sig i genuin oro för min fysiska säkerhet.

På pluskontot: Den allmänna byggrelaterade David mot Goliat-stämningen har lättat något. Lyssna bara på det här: har målat om sex (6) hela möbler. Några favorittischor fick såklart stryka med, men i och med att 6 möbler är är fler möbler än jag hade räknat med att någonsin äga – än mindre måla om – så är detta för fan en gladare livsnyhet än att jag än så länge är cancerfri. Har aldrig tidigare varit med om en tydligare mental uppspelning av ledmotivet till Rocky som när den sista kvadratcentimetern av Billy’n blev jonquil-gul. Slog hål på luften. Tarzan-skrek. För bildreferens är det fritt fram att googla runt bland Sköna Hems vidrigaste ”inspirationsbilder”.

Det senaste projektet att printa upp storformatsversioner av kända personer går nåt så in-i-helvete bra. Tog ett bra tag, men har till slut kommit fram till att mugshoten på Vince ”The Shamwow Guy” Shlomi känns som den tveklöst bästa kandidaten att dunka upp över frukostbordet i 2x1m. Tänker mig att den dagliga påminnelsen om att man iallafall inte är en infomercialkändis som blivit åtalad för att spöa upp en prostituerad kvinna (efter att ha fått tungan avbiten av en prostituerad kvinna) skulle kunna ge en lite skjuts in i nästa mardrömstisdag.

Blir fortfarande en hel del logistiklösningar av typen bredbandssladd som hålls fast på en hallhylla med tyngden från en vattenfylld ginflaska, men ja. Helt ärligt så vet jag inte riktigt var sådant befinner sig på en dumt eller genialt-skala.

Jag köpte en badrumsmatta! Lämna era gratulationsemojis nedan.

På minuskontot: handfatet luktar illa. Hemsökt-illa. Dött Djur. Får väl anlita nån skrumpen tant som smetar hamsterblod över hela badrummet för driva ut satan, eller nåt. Fast ska jag vara ärlig med mig själv lär det hamna på ”får helt enkelt förlika mig vid detta”-listan.

En annan grej är att det är vansinnigt lyhört mellan mig och min granne. Vet inte särskilt mycket mer om henne än att hon i princip aldrig lämnar lägenheten och att ljudnivåer är hennes största passion i livet. Så hon lever ut nån sorts Rear Window-tillvaro under vilken hon sitter på sin balkong och väser argt på Claire Wikholm-svenska så fort jag tappar något i golvet.

I och med att jag är duktigt jävla kristen med BRF-stadgans tysthetsprinciper så borde det ju inte vara något större problem. Men nu råkar det vara så att ett gäng polacker vänder ut och in på lägenheten precis under mig och min granne, och grannen är övertygad om att det är jag som bränner av en monsterborr i tjock betong varje kväll runt niobläcket. Har påpekat ett GOTT gäng gånger att jag verkligen, verkligen inte kan klandras för detta, men i och med att hon har supit sönder varenda millimeter av närminnet så blir det hela lite av ett Groundhog Day-scenario. Men försöker vara lite glaset är halvfullt och tänker att utskällningar från en fyllekärring med tvådagarsintervall iallafall är någon sorts fast punkt i livet.

Vi ses nästa föreningsstämma!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Odjuret Vaknar

Jag hade helt och hållet missat att Ola Lindholm skriver barnböcker nu för tiden. Utöver att vara världshistoriens garanterat minst omtalade ”comeback” så är det ju också en chock att någon som fortfarande dras med prefixet ”Kola” har social tillåtelse att syssla med barnrelaterade grejer.

Anywho, hans senaste bok heter ”Odjuret Vaknar”, och det kanske verkligen bara är jag, men jag kan inte hålla mig från att läsa in stora mått av ”nu jävlar, nu när ni har släppt in mig i kultursfären igen, nu fan ska ni få se vad ni gjort med mig, ni ska få se vad som händer om man väcker odjuret” i den titeln. Alltså, att boken kanske genomsyras av liiite lite bitterhet. Tänker mig något sånthär:

Olle är en härlig liten kille på 11 år. Han gillar att kicka boll, äta glass, dricka läskeblask, springa runt med sina kompisar och sitta i sin mammas knä när hon stickar grytlappar – Olle är en kille som alla andra killar. En annan sak som Olle tycker om, det är snö.

Problemet är att Olle går i en skola som heter ”Vilda Ungar”, och där får man inte leka med snö. Lärarna har sagt att det är farligt, och att ifall alla yngre elever får reda på att Olle leker med snö så kommer de kanske också börja leka med snö.

Olle tycker att lärarna är superfåniga, han vet ju att snö inte är så farligt egentligen. Alla Olles kompisar utanför skolan leker med snö hela tiden. Lärarna förstår inte att det är SUPERvanligt att efter en lång jobbig dag på ”Vilda Ungar” glida ner till parken med kompisarna, släppa all skit och bara leka i snön.

Men Olle förstår, såklart ska han inte leka med snö i skolan. Det skulle ju se förfärligt ut. Han är ju till och med chefredaktör för skoltidningen! Nej, Olle håller sig. Olle är ju en hederlig kille. Och snygg! Alla gillar Olle. Toppenkille. Nej, han leker runt med de andra barnen och blir omtyckt av lärarna. Ja, Olle går verkligen hem i stugorna. Alla älskar Olle!

Men en höst blir allting tungt och jobbigt för Olle. Han sliter som fan på ”Vilda Ungar” och med den där jävla skoltidningen och massa annan skit. Olle är helt slut. Vintern kommer och Olle känner att det vore riktigt fett med lite snö. Olle tänker att bara lite, pyttelite snö skulle väl inte skada. Ingen skulle märka. Men en helg i november blir Olle till och med uppringd av en lärare: ”du Ola, ingen jävla snö nu under helgen, vi har snackat om det. Då ryker du”.

Förstår ni barn, hur jävla sjukt det är. Visst, jag går i en skola där det är förbjudet att leka med snö, men vad i helvete ska lärarna bry sig om vad jag gör på min fritid? När skolan stänger får väl Ola vara Ola?!!??!! 

Men på lördagen är det knattematch nere på idrottsplatsen, och Olle tänker: ”nej fan, nu förtjänar jag ändå att leka lite med snö”. Sagt och gjort har Olle och hans kompisar utanför skolan ett stort jävla snöbollskrig innan matchen. Inga konstigheter alls! 

De tittar på matchen, och Olle är på riktigt gott humör efter snöbollskriget. När han går hem känner han sig äntligen glad och avslappnad. Och inte ett barn från skolan i sikte! Superlugnt! Men plötsligt får Olle syn på en person han känner igen. En lärare från skolan kommer fram: ”Du är körd, Ola”. 

Olle fick foten från allt. Från ”Vilda Ungar”, från skoltidningen, rubbet. Bara på grund av ett snöbollskrig. På Olles fritid. Utanför skolan. Förstår ni, barn. Förstår ni hur jävla sjukt det är. HELT JÄVLA SJUKT!!! Jävla fascister på public service!! HÖR NI DET!!!!! 

Typ något sånt.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

5. Destruktiv och gränslös-looken:

Tydlig styling är ofta den bästa stylingen. Den rätt så maxade trojkan Hunter S.Thompson-skjorta, plastpistol och gökboet-leende visar snyggt hur Henrik Schyffert är lika överarbetat som flippad. Wow!

Och, en så oerhört ståtlig käke.

4. Ni får med spermaharen va? Det är JÄVLIGT viktig för mig att ni får med spermaharen-looken:

Smått genial, denna. Att juxtapositionera en väldigt välmående Henrik Schyffert bredvid en spermahare signalerar ju ändå de två grejer som Henrik Schyffert allra helst vill ska genomsyra sin offentliga person: jag är oerhört, oerhört förmögen, men glöm ALDRIG att jag också brände hundratusentals kronor på värdelös kukhumor kring millenieskiftet. Wow!

Och, även i från håll träder den Schyffertska steriodkäken fram.

3. Tillbe mina rådjursögon-looken:

Magnifik. Ryktet säger att hela humorsverige samlas en gång per år för att blota en get framför en 300×100-uppskalad version av denna, med hopp om att en gång också lyckas balansera oerhörd framgång med ett bibehållet barnalynne lika väl som Schyffert. Wow!

Och, perfekt ljussatt, den där oerhörda käken.

2. Min bakgrundsbild för evigt-looken:

Den här är så in-i-helvete bra. Inget stavar screensaver tills jag dör lika väl som en snortight Whyred-skinnpaj, vit polo, tangomusche, David Lynchigt elektriska stolen-hår och Henrik Schyffert i en kulminerande ålderskris. Wow!

Och, den massiva men samtidigt urmejslade käken får ju ett tidigare obeskådat liv.

1. Nog nu-looken: 

Schyffert förstår, stylisten förstår, vi förstår. Den där helt jävla otroliga påssjukesilikonsprutademonsterkäken, den bör konsumeras med måtta. Wow.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Top 6 resekuddar

6. Kudde i hoodien-kudden

Lite av en Snakes on a plane-situation här. Det är en hoodie med en kudde i luvan på hoodien. Som man blåser upp. Och sussar i. Suverän för hemlösa och män med sensualitetskomplex som vill vara gulliga i offentliga miljöer.

5. SÖS-kudden

Snygg. Diskret. Multifunktionell. Går hem allra bäst bland narkoleptiker med supersköra nackben.

4. En hel karta prozac-kudden

Ger samma inre frid som en frontallobslobotomering.

3. Kuk-kudden

Fabrikörens smått briljanta ”slightly resembles a whale tail” lurar ingen. Det där är en halvståndskudde, och så är det med det.

Vill du få till några perveterade sovtimmar med den här godingen bör du enligt den kryptiska uppmaningen: ”cradle your head, chin included, from the side”. Vilket är lika mycket produktinstruktion som gammelkantonesiskt poem.

2. Hela ditt handbagage-kudden

Den där är ju alldeles för stor. ALLDELES för stor. Monstruöst otymplig. Mätt i hur mycket den underlättar en flygresa: ganska exakt som att gå runt med en säng.

Men, favorit bland spontangråtarna. Ingen annan resekudde signalerar ”lämna mig IFRED!” lika effektivt. Har hört att Filip Hammar köper en helt ny inför varje LAX-ARN-flygning.

1. Självmordskudden

Det finns inte en endaste chans att det där har hänt. Att en människa skulle sova på det där sättet med den där ”kudden” är exakt lika sannolikt som att någon skulle köpa den där ”kudden”.

Jag talar nog för hela mänskligheten när jag säger att man hellre dreglar flygplansmatrester i en nån gubbes nacke än att strypa sig själv med ett lurvigt toalock.

 

Bubblare: 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Pest eller Chandler

Inte helt lätt att avgöra för vem av dessa två denna insikt är deppigast: att Geert Wilders ser ut som Matthew Perry post-Vänner, eller att Matthew Perry post-Vänner ser ut som Geert Wilders.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Här görs observationer av slaget: ”oj, där var en till pool”.

Ifall det inte framgår kan jag meddela att platsen, personerna, utseendena, ”kläderna” och meningsutbytet i den här passagen sammantaget utgör den absoluta antitesen till ”Full Patte”.

Här försöker man få till en något oklar spring break-vibe. Det vill säga plaskande, tjo och tjim, ”bråk” om olika flytmadrasser, och mellanstadieskämt av typen ”nu ska jag dränka dig – nej jag skojade bara!!”. Alltihopa tonsatt till Beach Boys – I Get Around samt känslan av att Martin Lidberg hela tiden kissar i vattnet.

Uppmaning till samtliga svenska inslagsproducenter: uppmuntra aldrig, aldrig, ALDRIG igen Martin Lidberg till att ”busa” vid poolen. Jag skrek högljutt och var ca en mm ifrån att göra min första DO-anmälan.

Man vet att det börjar sina i den svenska idrottstjärnepoolen när en sån där kvalar in till Mästarnas Mästare. På riktigt, det ser ju ut som en 12-åring med Lars Hammars kropp. Att låta honom bo i samma hus som Martin Lidberg måste ju innebära en konstant risk för ofrivilligt vållande till annan mans död.

Lika mycket ”tävlingsprogram” som Guantanamo Bay.

Ja, det där är Martin Lidberg som använder två kvinnor som språngbräda för att springa över en ribba.

Nej men på riktigt, denne Martin Lidberg. Kan inte riktigt få nog av honom. Att det ens är möjligt att utstråla så mycket dumhet enbart genom sin fysiska uppenbarelse. Har aldrig någonsin blivit så lite besviken av en kändismedverkan i ett svensk tv-program. Jag skulle på fullaste allvar betala goda pengar för en spinoff-serie i vilken Martin Lidberg går runt, varsomhelst, och låter hans patenterade ”mäktig utsikt!”-observationsförmåga leka fritt.

Hälften man, hälften Belgian Blue.

Sveriges mest ointelligenta kroppshållning.

På riktigt, hur i hela helvete kan jag ha missat detta. Att inte titta på Mästarnas Mästare under de senaste 8 åren är det sämsta valet jag någonsin gjort. Jag har ändå samma relation till dålig tv som Fredrik Strage har till bra musik. Känner mig som en blandning av kvinnan i Goodbye Lenin och Johan Croneman.

Att betrakta de haltande sociala interaktionerna mellan 6 stycken idrottare på stjärnstatusnivån ”ganska bra i hockey” – men som samtidigt lagt tillräckligt mycket tid på sport för att begränsa sin sociala förmåga till att nätt och jämnt kunna säga ”full ös nu!” – det är ett underhållningsvärde jag inte riktigt visste existerade.

På riktigt chockerande att det inte finns en version av Big Brother med enbart Martin Lidberg-karaktärer. Tänk er.

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Henrik Ekwall

Hej!

Vad kul att du är här, stanna gärna för alltid

[email protected] på mail

Mest lästa

  1. Esnabba Pesos
  2. Det är kul med mode
  3. Brev från kolonien
  4. Första advent
  5. Andra advent