Henrik Ekwall

Kategori: Okategoriserade

Top 5 filmproduktionsbolagsjinglar

Påsken är här! Den klart bästa högtiden i och med att den inte utgörs av någonting annat än dragéägg och skitfilmstittning. Med anledning av detta, här är en liten lista över korta snuttar från produktionsbolag som man då och då ser innan filmer och serier! Heja! Hoppas det piggar upp mellan sötsaksfrosseribaserat självförakt och maratontittning av Fast & Furious-filmer.

5. Gamla Paramount

En av de få som vågar vara tyst! Underskattad grej. Men framförallt, så jävla fin. Är väl bara Paramount, Evian och Toblerone som har fattat att alpberg säljer.

4. Metro Goldwyn Mayer-lejonet 

Platsar på listan i stort sett bara tack vare James Bond (och Tom&Jerry!). Och för att den är så underbart gamla Hollywood-ig. Också en go påminnelse om att amerikansk filmproduktion när allt kommer omkring styrs av ett gäng svinrika judar.

3. THX-ljudet

Slår man inte rekord i gåshud av nnnnnnnnnnnmmmmmmmmmMMMMMMMMMMMM-ljudet är man antingen emotionellt handikappad eller Elisabeth Tarras Wahlberg.

2. SVT Drama från 1990

Hittade tyvärr ingen bättre bild, men ville komma åt den där blåröda versionen som lyses upp av tre spotlights i en serie av tunga Ka-tschunk! Ka-tschunk! Ka-tschunk!-ljud. Tänker mig att de långsamma, TUNGA ljuden symboliserar hur trögrörligt och pålitligt Public Service var en gång i tiden. Och att jingelns nutida upphottning till nåt glansigt jävla Forsman Bodenfors-piss symboliserar den identitetslösa Per Schlingmann-värld vi lever i idag.

1. HBO-myrkriget 

Ingen riktigt match, egentligen. Den är ju helt magisk. Säger ”ditt liv kommer med största, största sannolikhet vara helt fantastiskt under de kommande 30 till 120 minuterna” ungefär lika effektivt som en GENERÖS heroininjektion i armvecket.

ALLA (i den industrialiserade västvärlden som är tillräckligt förmögna för att ha tid över till att bry sig om ”kvalitativa” serier) har ett serieintro som pavlovskt börja ringa i ens huvud ifall man hör swoish-krrrrrsrsrsrshhshrhs-AAAAAAAAHHHH!-ljudet. I mitt fall, en underlig fusion av Band of Brothers och SATC.

Bubblare: 

Inte ett filmbolag per se, men fortfarande. Filmintrovärldens motsvarighet till den där rosa överstrykningspennan i SFs-filmutbud. Får med andra ord samma effekt på ens intellektmässiga självrespekt som att inte titta på nyhetsmorgon. Vilket ändå känns behagligt omväxlande efter en tredje omtitt av Lara Croft: Tomb Raider.

Jurassic Park!

Klart värst: 

Är närmare på att förstå avancerad kvantfysik än motiven till att man bytte från 80/90-talsversionen till den här dampiga typsnittsmardrömmen. Fy i jävla helvete alltså. Tänker mig att Simon Sköld tycker den är ”mäktig!!”.

Vi ses!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Lilla Fredrik

Kan vi prata om Fredrik Paulùn? Han fascinerar mig. Särskilt det där oförklarliga lilla ù-et. Men allra allra mest, hans utseende. Vad är det ens. Att dietister kan ha något lätt maniskt i blicken skrev ju Anna Skipper in i sten för ett bra tag sen, men alltså, det här är ju något alldeles extra.

Underligast är ju att de envisas att ha hans frikyrkliga buktalaransikte på VARENDA Paulùn-produkt i – får man bara anta – något slags goals-syfte. Alltså, betala 39:- mer för den här hampagranolan och se ut som en lobotomerad seriemördare med korvskinnshud. Hur mycket avsmak jag än känner för ”dietistyrket” så unnar jag Fredrik Paulùn varenda uns av hans bekväma, hälsoföreläsningsbaserade Tommy Hillfiger-liv. Kan ju inte vara lätt att ta sig fram i den här världen om man ser ut som en botoxversion av skräckfilmsdockan Annabelle.

Landade förresten alldeles just i sagan om ringen-fontens huvudstad, Dublin. Alltså, de skämtar ju verkligen inte i alla filmer. ALLA pratar som fulla små sagotroll. Förstår inte ett ord. Som att vandra runt i en otextad version av The Commitments. Sitter hur som haver på en nerspydd buss på väg till nån liten stad som inte är Dublin. Så det kanske dyker upp en Irländsk glesortsguide på den här inom kort, vad vet jag. Helt ärligt så vet jag inte riktigt vad den har bloggen skulle vara till för om inte för sånt.

Vi sès!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

7. 

Hur visste de att försäljning och personlig utveckling är mina favoritsysslor. Och att Arndt är mitt favoritnamn.

6. 

Hur visste de att ”edgy” är mitt favoritadjektiv.

5. 

Hur visste de att Silja Line är min favoritbåt och att Calle Schulman är min favoritkock.

4. 

Hur visste de att Rotebro är min favoritstad och att restaurangchef är min favoritchef och att Pizza är min favorithut.

3. 

Hur visste de att äh det var inget.

2. 


Hur visste de att en haschtomtemösseprydd Sven Melander som pratar om Sven Melander iklädd en t-shirt med motivet Sven Melander är min favoritlivefeed.

1. 

Hur visste de att det där är mina favoritutseenden.

Bubblare: 

På riktigt nu, HUR visste de att det där är min favoritbok?!

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Har ni varit på Hornstulls helgmarknad? Det är riktigt kul, det vill jag lova. Av alla härliga vårtecken som når den södraste malmen runt månadsskiftet mars/april (xide-fulla kranskommunsungdomar på uteserveringar, en ny skiva med Laleh, bajs på gator, lättklädd Stellan Skarsgård) så måste nog ändå mat&pryl-festivalen på Hornstulls strand vara det absolut mysigaste.

Nu råkar ju jag vara ett stort fan av massorganiserat ätande och shoppande utomhus i kalla temperaturer. Om jag ska vara ärlig så ser jag mig själv lite som en köpa saker utomhos-konnässör. Så ni kan lita på mig när jag säger att Hornstullsmarknaden har något andra marknader inte har.

Julmarknaden? Alldeles för stämningsfull. Hötorgsmarknaden? För välsorterad. Söderhallarna? På tok för inomhus. Nej, Hornstulls marknad träffar verkligen den där sweetspoten mellan trängsel i gråpissig ”vårvärme” och quorntacos.

Välkomna.

 

Här finns allt: hemmarökt lax, hemmagjorda havrebollar (i tre variationer!), hemmalagda pärlplattor, exotisk myrra som får ditt hem att lukta antirasistiskt. Allt! Välj och vraka mellan kladdiga gjutjärnstekpannor och avgångsprojekt från konstfackelever som aldrig nådde gallerierna.

Här mötas vi alla som tycker att Stockholm är på tok för lite by: snygga som fulsnygga, folk som älskar Bio Rio och folk som tycker Bio Rio är elitistiskt, vinylsamlare som icke-vinylsamlare, fritidscyklister som seriösa cyklister. Inget stavar demokratiskt tvärsnitt av den svenska populationen lika väl som den öppensinnade skaran bahn mi-entusiaster som lommar runt på hornstullsstrand och tävlar i att se bakfulla ut.

Kaffesugen? Du kan vara så jävla lugn, för här har nåt riktigt arbetslöst geni köpt en trasig iZettle och satt en kokplatta på en vit låda med hjul. Och en liten krukväxt. Och en påse feministiskt kaffe vars självkostnadspris är ungefärligt med bruttonationalprodukten i mindre afrikanska länder. Och alla som kan någonting om någonting fattar ju att det inte kan innebära någonting annat än gott, mycket, prisvärt kaffe.

Jovisst, det tar sin tid, men så är det med alla tillagningsmetoder som är specialkonfiguerade för att ge baristan tid till blaséartat instagramscrollande mellan varje beställning. Genialt!

Och under tiden kan man ju lyssna på den här superhärliga exil-aussien prata om kaffeoljor i tio minuter. Användbar livsinformation? Bipackssedel till naturläkemedel-nivå. Om det finns något man hellre skulle göra under en kulminerande bakfyllainducerad huvudvärk? Icklas sa nicklas.

Livemusik! Jo serru, här samlas nostalgiska musiker från landets allra billigaste folkhögskolor under den gemensamma parollen ”förstärkarefri jazz med en pissgrå årstavik som fond”. Bli inte förvånad om du får impulsen att rycka tag i närmaste pappaledig för att ta en liten svängom. Ackompanjeras då och då av politisk friformsdans från baletthögskolans åsiktsstarkaste elever.

Trött i benen? Marknaden är ju trots allt ett par tiotal meter lång. Ja du, gör då som alla andra lördagsmaxare och sätt dig på en blött trappa ett tag, nibbla på en kimchiburgare och tyck att alla som går förbi är fula och ”gör marknaden på fel sätt”. Bli obekväm när en rom går förbi och känn igen folk från tinder.

Har du tålamod och lite tur kan du vänta tills en konfrontativ cyklist dyker upp och njut att det klassiska spektaklet ”nylonklädd man argumenterar för sin rätt att cykla livsfarligt snabbt genom en tätbefolkad marknad, hopeklädd-kvinna argumenterar för sin rätt att stående äta falafel i offentliga miljöer”. Riktig publikfavorit.

Runda av besöket med killen som byggt in en öltapp i en låda och satt den på en trehjulad cykel. Säljer gör han inte, inte en endaste öl, men är perfekt ifall man vill betrakta något som får ens eget liv att kännas lite, lite mindre meningslöst.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Keeping up with the Skarsgårds

Alexander Skarsgård 2017: 

Har – efter rollerna som sexig marinkårssoldat, sexig vampyr och sexig Tarzan – en skämtsamt stor proteslem i HBO-succén Big Little Lies under en sexscen med Nicole Kidman.

Bill Skarsgård 2017: 

Avloppsclown.

Segt ändå, när man äntligen får den där slå igenom-rollen som clownen ”It” – det vill säga filmkaraktären som under 80-talet gav upphov till fenomenet clownfobi – så kommer sexgudsbrorsan monsterkuk och kastar skugga över den kvarten i rampljuset.

Och så har vi ju Gustav:

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Fortfarande ensam hemma

Tänkte bistå med en liten uppföljning kring hur det går med inflytteriet i nya lägenheten. Om inte för att betrygga den hjärtvärmande skaran vänner som har hört av sig i genuin oro för min fysiska säkerhet.

På pluskontot: Den allmänna byggrelaterade David mot Goliat-stämningen har lättat något. Lyssna bara på det här: har målat om sex (6) hela möbler. Några favorittischor fick såklart stryka med, men i och med att 6 möbler är är fler möbler än jag hade räknat med att någonsin äga – än mindre måla om – så är detta för fan en gladare livsnyhet än att jag än så länge är cancerfri. Har aldrig tidigare varit med om en tydligare mental uppspelning av ledmotivet till Rocky som när den sista kvadratcentimetern av Billy’n blev jonquil-gul. Slog hål på luften. Tarzan-skrek. För bildreferens är det fritt fram att googla runt bland Sköna Hems vidrigaste ”inspirationsbilder”.

Det senaste projektet att printa upp storformatsversioner av kända personer går nåt så in-i-helvete bra. Tog ett bra tag, men har till slut kommit fram till att mugshoten på Vince ”The Shamwow Guy” Shlomi känns som den tveklöst bästa kandidaten att dunka upp över frukostbordet i 2x1m. Tänker mig att den dagliga påminnelsen om att man iallafall inte är en infomercialkändis som blivit åtalad för att spöa upp en prostituerad kvinna (efter att ha fått tungan avbiten av en prostituerad kvinna) skulle kunna ge en lite skjuts in i nästa mardrömstisdag.

Blir fortfarande en hel del logistiklösningar av typen bredbandssladd som hålls fast på en hallhylla med tyngden från en vattenfylld ginflaska, men ja. Helt ärligt så vet jag inte riktigt var sådant befinner sig på en dumt eller genialt-skala.

Jag köpte en badrumsmatta! Lämna era gratulationsemojis nedan.

På minuskontot: handfatet luktar illa. Hemsökt-illa. Dött Djur. Får väl anlita nån skrumpen tant som smetar hamsterblod över hela badrummet för driva ut satan, eller nåt. Fast ska jag vara ärlig med mig själv lär det hamna på ”får helt enkelt förlika mig vid detta”-listan.

En annan grej är att det är vansinnigt lyhört mellan mig och min granne. Vet inte särskilt mycket mer om henne än att hon i princip aldrig lämnar lägenheten och att ljudnivåer är hennes största passion i livet. Så hon lever ut nån sorts Rear Window-tillvaro under vilken hon sitter på sin balkong och väser argt på Claire Wikholm-svenska så fort jag tappar något i golvet.

I och med att jag är duktigt jävla kristen med BRF-stadgans tysthetsprinciper så borde det ju inte vara något större problem. Men nu råkar det vara så att ett gäng polacker vänder ut och in på lägenheten precis under mig och min granne, och grannen är övertygad om att det är jag som bränner av en monsterborr i tjock betong varje kväll runt niobläcket. Har påpekat ett GOTT gäng gånger att jag verkligen, verkligen inte kan klandras för detta, men i och med att hon har supit sönder varenda millimeter av närminnet så blir det hela lite av ett Groundhog Day-scenario. Men försöker vara lite glaset är halvfullt och tänker att utskällningar från en fyllekärring med tvådagarsintervall iallafall är någon sorts fast punkt i livet.

Vi ses nästa föreningsstämma!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Henrik Ekwall

Hej!

Vad kul att du är här, stanna gärna för alltid

bjornhenrikekwall@gmail.com på mail

Mest lästa

  1. Esnabba Pesos
  2. Det är kul med mode
  3. Brev från kolonien
  4. Första advent
  5. Andra advent