Henrik Ekwall

En kort berättelse om mitt CV

Jag har haft så jävla många jobb. För många jobb. Tar man i beaktande att jag inte är en ensamstående flyktingmamma med 8 barn att försörja – ALLDELES för många jobb. Så många jobb så man skulle kunna tro att jag tycker att det är kul att spendera 2-3 månader på varje café och sämre restaurang i Stockholms innerstad: att, med andra ord, genomföra en slags inverterad version av Krogkommissionen. Med undantaget att all mat är äcklig. Och att jag måste ha på mig förkläde, och ibland, en alldeles för liten hatt.

Jag jobbhoppade som allra intensivast under åldern 14-17. Underligt, då man ju i det stadiet av livet inte direkt har några större fasta kostnader att täcka. Bästa åldern att bara sit back, relax och njuta av sossesverige. Men nej. Hade jag en timme till övers var jag snabb som fan att fylla ut den med någon ny, ofta svart, anställning ”för det är kul att testa”. Jag minns också att jag tyckte att det var rätt gött att ta jobb av den enkla anledningen att jag kunde få jobb. Trots att jag inte behövde dem. Jobbvaskning, med andra ord. I efterhand tolkar jag helt enkelt beteendet som en omedveten självtortyr. Eller en dödsdrift. För att vara 15 år gammal och genomleva en stängningskväll på Kåken som nisse – med andra ord spilla drinkar över folk och ramla över Daniel Lindström med en back tomglas – är inget en vettig människa gör ”bara för att testa”.

Jag har bara haft en anställning som inte skulle kunna vara stoff till en tonårsversion av Falling Down. Den var på ett bageri, och var någorlunda uthärdlig enkom då jag jobbade och stängde allra oftast helt själv och hade fått ett oerhört vagt löfte om att jag fick ”ta hem brödbitar som var osäljbara”. Något jag fritt tolkade som ät allt inom synhåll så fort chefen drar, i synnerhet de där svindyra chokladtryfflarna som bara Ebba Witt-Brattström köper. Paradiset, om man gillar socker och saknar värdighet. Och ge mig en tonåring som inte prickar in både det först- och sistnämnda.

Men i övrigt har det varit helt förfärligt, nedan följer anti-topplistan:

 

Huddinge Kommuns parkförvaltning
Redan vid namnet på arbetsplatsen fattar man att detta var så nära en Lukas Moodysson-film mitt liv någonsin har kommit. Det blir inte mer socialrealism i kranskommunstappning än att plocka upp använda kondomer i Huddinge centrum. En hel dag gick åt (och nu är jag fullt seriös) till att försöka lista ut vem som hade ätit upp Kenneths SIA-glassburk med korv stroganoff. Det var Erik. Men jag sa inget, för hur osugen jag än var på att backa killen som satt på donken samtidigt som jag ryckte ogräs mellan betongplattor, lika rädd var jag för hans ”tycker om att möka folk i ansiktet”-aura.

Wayne’s Coffee Drottninggatan
Ordkombinationen Wayne’s Coffee och Drottninggatan väcker ju en speciell form av avsky som inte en enda svartlön i världen kan råda bot på. Och då menar jag också den värsta delen av Drottninggatan. LÅNGT ifrån Stikki Nikki/Whyred outlet-store delen dit Vasastansmorsor kan gå vilse. Jag menar delen där folk på väg för att ”utforska gamla stan”, folk på väg för att kolla in Carlings-rean, ryska turister och Molly Sandén hänger. Det var ändå en tröst att detta var ett klientel som jag gladeligen serverade foccacior som ”helt klart är okej idag med”.

Vigårda Hamburgare
Det här var precis när Vigårda hade öppnat, det vill säga innan Joe and the Juice-killar och moderna fjortisar från Saltsjöbaden hittade dit och innan de började dunka ut ”Erik Saades signaturburgare”. Då Vigårda var stans hippaste lunchhak. Att då – inför en fullsatt restaurang placerad i Stockholms kanske mest trendkänsliga kvarter – behöva skrika ut ordernummer för full hals ”så de på våningen ovanför också kan höra”, är en form av mänsklig tortyr och socialt självmord som jag inte ens önskar Hugo Rehnberg. Gå in på Acne Studios och skrik ”64 – extra majjo” så högt ni kan så förstår ni hur kort tid jag spenderade på Vigårda.   

Albert & Jack’s Gamla Stan
Arbetsbeskrivningen kan nog kokas ner till två aktiviteter:
1) att, gång på gång, behöva förklara för ursinniga tant gredelin-karaktärer varför korvgrytan ”smakar lite unket”.
2) att vara tvungen att bjuda ägarens tjocka lilla unge samt hans possy av snoriga 11-åringar på bullar när helst de ville komma. Jag var ganska skeptiskt till bjuderiet då jag dels hatade varenda partikel av ungjäveln men också då hela grejen kändes väldigt ”off the books”. Men tvekade jag blev jag hotad till jobbet av denna verklighetens tjocka bortskämda killen i Kalle och Chokladfabriken. I sin jävla angry birds-keps stirrade han på mig med en blick som inte kunde utstråla mer ”jag äger dig”, och det var ganska sorgligt att inse att det faktiskt var sant.

Statistikföretag i Stockholm
Det finns inget lika grått som en statistikers kavaj. Att titta på en statistikers kavaj är som att genomleva text-tv. Att titta på en statistikers ansikte är som att stirra rakt in i döden. Det var liksom varje gång en chock att lyssna på statistikernas lunchsamtal om barn och sportlov i och med att jag tänkte 1) det finns inte ett uns av fertilitet i de här männen 2) det är omöjligt för mig att tänka mig er göra något annat än sitta med gamnacke över en Dell-skärm.

En rolig grej var när det här företaget ändrade beskrivning från statistikföretag till marknadsföringsbolag, samtidigt som man flyttade till ett öppet kontorslandskap för att få ”lite mer Wall Street-feeling”. Man kanske måste ha jobbat där för att första hur rekordorimligt det var för det här företaget att lägga anspråk på 1) det man associerar till ett marknadsföringsföretag 2) ”Wall Street-feeling”. För jag kan inte med ord beskriva hur lite Mad Men-stämning det var på den här arbetsplatsen, eller hur lite Gordon Gecko det fanns i min chef. Det var företagsversionen av att klä en statistiker i färgglad skjorta så hen (eller fan, let’s face it, han) ska se lite skön ut.

De hade förfan skorpor i fikakorgen. Jävla skorpor. På fredagar: kardemummaskorpor. Pga AW. Så torrt kan det bara bli ifall någon verkligen har ansträngt sig för det.

Sammantaget: tänk er The Office ifall Stefan Ingves skrev manus.

Ironiskt nog är detta det enda jobbet jag har haft som skulle kunna passera som ”ett riktigt jobb”. Ironiskt då jag mer eller mindre satt och stirrade in i ett tomt excel-ark och önskade livet ur mig själv och alla runt omkring mig. Totalnyttan jag bidrog med som statistiker överskrider nog inte nyttan i att smöra ner en ciabatta på Wayne’s och sälja den till Samir och/eller Viktor.

Det enda positiva med halvåret som statistiker var kombinationen av att få betalt utifrån timrapportering, och att vara en person som inte drar sig för att ”krydda lite”. Meddelande till alla företag som betalar ut lön utefter timrapportering: om ni visste. OM ni bara visste.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

1337likes senare är cirkeln sluten

screen-shot-2016-09-28-at-15-42-28

Tora ”1337likes” Rydelius – Sveriges mesta hipster.
Tar avstånd från folk som kallar sig feminister och hänger på East.

 

screen-shot-2016-10-25-at-00-16-14

Isabella ”Blondinbella” Löwengrip – Sveriges mesta ohipster.
Tar avstånd från folk som kallar sig feminister och hänger på East.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Jorden runt på en ö. Igen.

För att jag inte ska bli anklagad för att driva någon slags fatwa mot Destination Gotland så får det här bli min tredje och sista kommentar rörande kampanjen Jorden Runt På En Ö. Av samma anledning skulle jag också vilja informera alla att jag älskar Gotland. Min absoluta favoritö. Ge mig en rauk så skuttar jag upp i den snabbare än du hinner säga Hoburgsgubben. En rökt flundra? Ja tack. Lite gotländsk lamm? Vänta bara en sekund så ska jag bara ta av mig skärpet. Jag älskar gotlänningar också. Fuck All-attityden. Hur de fullständigt skiter i alla slags trender. Hur de liksom lunkar fram. Den ljuvligt klingande dialekten.
Så det är väl mest tråkigt att kampanjen som gick från att vara underlig till rolig till jätterolig till lyteskomik till absurd idag har, snart 2017, gått till att nästan bli direkt obehaglig.
Men någonting säger mig att Hill Marketing har sagt ”nu rör vi inte den här skiten längre” och fullständigt har lämnat över guldägget till ett gäng gladlynta Destination Gotland-Gotlänningar.
Det senaste hopkotet luktar nämligen lite för mycket landsortsfördom för att vara sprunget från en seriös marknadsföringsbyrå:
screen-shot-2016-09-27-at-17-15-16
Jamaica, bara ett blackface från ringmuren.
Ridå.
1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Svensktoppen

screen-shot-2016-10-19-at-20-50-15

Ensamstående, socialt isolerade pensionärer som håller hand på tvåsitssoffan KLIPPAN och blir avvisade av personalen är det svenskaste ni har sett den här veckan.

Glad torsdag!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Clowneriet

 

screen-shot-2016-10-16-at-01-30-41

screen-shot-2016-10-16-at-01-31-22

screen-shot-2016-10-16-at-01-32-16

screen-shot-2016-10-16-at-01-32-32

screen-shot-2016-10-16-at-01-33-27

screen-shot-2016-10-16-at-01-35-04

screen-shot-2016-10-16-at-01-35-34

 

 

Det bara kan inte vara en slump att detta sammanfaller med Bill Skarsgårds rollsättning som Pennywise the clown.

screen-shot-2016-10-09-at-00-22-40

Hans method acting har gått för långt. Den sjuka jäveln.

 

Bortsett från det här fallet:

screen-shot-2016-10-15-at-23-17-07

I vilket jag lite får känslan att barnpsykologen Eva Arvidsson var den ensamma anledningen till ”gråt på skolgården”.

 

Något som också är kul är att

screen-shot-2016-10-16-at-01-34-26

Ronald McDonald, som i övrigt är känd för att vara jävligt In The Face på folk, kommer hålla låg profil. Vilket är något jag inte var medveten om att fiktiva clowner var kapabla till.

Glad tisdag på er.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Känner ni till SvDs underbara helgbilaga A Perfect Guide? Om inte kan jag säga att den lever upp till sitt Vanity Fair-komplexiga namn utav bara helvete: A Perfect Guide är en perfekt guide till resmål ingen har råd med, Illums Bolighus guldigaste inedningsobjekt som var superheta för ett år sen, hur Amanda Schulman ”hinner med allt”, vinrecensioner ingen fattar och ”nya trenden: finöl”. Kort och gott en oerhört skadlig drog för svenskar med överklasskomplex. Chefredaktör Hugo Rehnberg guidar en dessutom varje vecka till hur man med 200 ord – utkrämade från ämnen av minsta tänkbara allmänintresse – kan sparka upp vilken öppen dörr som helst! Härligt va!
Superjävla härligt om ni frågar mig.

screen-shot-2016-10-16-at-21-58-08

A Perfect Guide’s (får för mig att apostrofen mellan guide och s är oerhört viktigt för Hugo Rehnberg) absoluta höjdpunkt är däremot Min Helg, segmentet i vilket landets högst presterande okändisar med New York-komplex genom vanvettigt skamlösa sponsinslag från Taverna Brillo berättar hur sjukt jävla icke-jante en helg i Stockholm kan vara om man har fett mycket pengar och en ex-partner att dumpa kidsen hos då och då. Med meningar så tomma så att jag nästan börjar tro på en negativ korrelation mellan pengar och skrivförmåga.
Mums med stort m.

Vill ni veta mer så får ni gärna götta in er i dessa 9 pangcitat som jag tycker sammanfattar Min Jävla Drömhelg rätt snyggt:

1 Anders Jensen, VD Ryds Bilglas, gift med Charlotte Perrelli:
– I nuläget omsätter Ryds Bilglas 700 miljoner och har 300 anställda, så det kräver sin tid och omsorg.

Starkt.

 

2. Anders igen:
– Jag ställer mig vid grillen igen och Charlotte gör en sommarsallad.

Känns det inte väntat att Charlotte Perrelli gillar att göra sommarsallader.

 

3. Simon Sköld, kampsportare och Camilla Läckbergs tredje man:
– Vi enas om superhjältefilmen The Avengers, en favorit.

Känns det inte också väntat att The Avengers är en av Simon Skölds favoritfilmer.

 

4. Ulrika Bjercke, VD och grundare av Hunkydory:
– Brandts djurfotografier är magiska och utställningen är verkligen imponerande.

Känns det inte också väntat att ja ni fattar.

 

5. Carl Waldekranz, grundare av Tictail:
Kort passus bara, för den här är ändå värd en eloge. Carl Waldekranz lyckas inom ramarna för en helgbeskrivning pricka in varenda tänkbar klyscha man relaterar till 30-årig feministkille som är trött på trädgården och ”har flytt till New York”:

– Har tröttnat på att klubba.
– En i sällskapet beställde filet mignon och trots att jag vid den tiden var vegetarian var jag tvungen att smaka.
– Det jag uppskattar mest är att hitta stamställen.
– Mitt paradnummer (i karaoke, reds. anm.) är Rihannas ”Bitch better have my money”.

Rekordstarkt. Han kör till och med på ”vegetarian som är för mycket foodie för att hålla sig från bra kött”. Och jävla Rihanna.
Åh Carl, ditt nutidsgeni.

 

6. Linda Sätterholm, grundare och VD för barnmärket Elodie Details:
– Har en affärslunch inbokad på Nosh & Chow, ett perfekt ställe för representation som dessutom ligger runt hörnet från kontoret.

Att fullt seriöst använda termen representation.

 

7. Lisa Bjurwald, deckardebutant:
– Italofil som jag är

Att fullt seriöst referera till sig själv som Italofil.

 

8. Jonas Björkman, före detta tennisstjärna:
– I kväll får vi en god köttbit med grönsaker. Sen planerar vi lite inför kommande veckan innan vi går och lägger oss.

Kanske den mest oinspirerade meningen man har läst i tryckt press, tänker man.

Men så kom Michaela Forni:

 

9. Michaela Forni, bloggare och författare:
– Efteråt går jag hem och tar en powernap, det är mysigt att sova på eftermiddagen.

Detta är det tommaste som någonsin har skrivits.

Michaela Forni, författare.

 

Den enda som sticker ut lite grann är författaren Måns Kallentoft, med sitt förlösande ärliga och koncisa:

”Jag gillar sprit.”

Också förmodligen den enda meningen i Min Helgs arkiv som den gemene svensken på något sätt kan relatera till. Allt annat är, som det kanske framgår, människor som inte kan skriva som skriver om helger som inte existerar. Och sommarsallader. Och Nick jävla Brandt.

Eller så är det bara Hugo Rehnberg som sitter och spökskriver om drömlivet han aldrig fick. Den lilla pruttkungen.

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

De e filmpågong

screen-shot-2016-10-15-at-11-22-02

Det ska göras en film om helikopterrånet, och jag har aldrig någonsin sett fram emot något lika mycket som detta. Filmen i sig bryr jag mig inte om över huvud taget, även om det är lite kul att Jake Gyllenhaal kommer att hänga runt i Västberga. Det som är så oerhört spännande är vem som kommer castas som ”ronpågong”-killen.

Lite bakgrundsinfo:

Helikopterrånet är ju mer eller mindre det största (och mest filmiska) rånet som genomförts i Sverige. Också den svenska händelsen med mest internationell aura sen typ Kreugerkraschen. Nördar man in sig lite (vilket det kanske bara är jag som har gjort) så är det svårt att inte bli pojkaktigt fascinerad av hur kuppen nästan känns direktkopierat från manuset till en Steven Soderbergh-film. Ja, iallafall fram till den punkt då ronpågong-killen träder in i historien. Också känd som helikopterrånets okrönte MVP:

Och ganska snabbt så fattar man att hela kuppen mer eller mindre hängde på en språkförbristning mellan en säkerhetsvakt med latinamerikansk brytning och Stockholms insatsstyrka. Och ungefär samtidigt går helikopterrånet från att vara det största svenska rånet till att bli typ det bästa som har hänt. För det är ju ganska magiskt när man tänker sig den ljuvliga kombinationen av situationens allvar, ronpågong-killens rekorddåliga informationsförmedling och Stockholmspolisens totala förvirring. Kulpågong.

Så, jag hoppas innerligt att Hollywood inser ronpågong-killens monumentalt viktiga plats i den här historien. Och ifall så är fallet så sätter jag 99% av allt jag äger på att ronpågong kommer att spelas av John Turturro:

john-turturro-in-transformers

 

Resterande 1% sätter jag på att castingen kommer landa på Fares Fares, pga nämn en på något sätt svenskrelaterad hollywoodproduktion i mellanbudgetklassen som Fares Fares inte har varit involverad i. Jag lovar, man kanske bara får se skuggan av hans näsa i bakgrunden under några korta sekunder, men han kommer att vara involverad.

screen-shot-2016-10-15-at-22-49-23

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Henrik Ekwall

Hej!

Vad kul att du är här, stanna gärna för alltid

bjornhenrikekwall@gmail.com på mail

Mest lästa

  1. Esnabba Pesos
  2. Det är kul med mode
  3. Brev från kolonien
  4. Första advent
  5. Andra advent