Henrik Ekwall

Clowneriet

 

screen-shot-2016-10-16-at-01-30-41

screen-shot-2016-10-16-at-01-31-22

screen-shot-2016-10-16-at-01-32-16

screen-shot-2016-10-16-at-01-32-32

screen-shot-2016-10-16-at-01-33-27

screen-shot-2016-10-16-at-01-35-04

screen-shot-2016-10-16-at-01-35-34

 

 

Det bara kan inte vara en slump att detta sammanfaller med Bill Skarsgårds rollsättning som Pennywise the clown.

screen-shot-2016-10-09-at-00-22-40

Hans method acting har gått för långt. Den sjuka jäveln.

 

Bortsett från det här fallet:

screen-shot-2016-10-15-at-23-17-07

I vilket jag lite får känslan att barnpsykologen Eva Arvidsson var den ensamma anledningen till ”gråt på skolgården”.

 

Något som också är kul är att

screen-shot-2016-10-16-at-01-34-26

Ronald McDonald, som i övrigt är känd för att vara jävligt In The Face på folk, kommer hålla låg profil. Vilket är något jag inte var medveten om att fiktiva clowner var kapabla till.

Glad tisdag på er.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Känner ni till SvDs underbara helgbilaga A Perfect Guide? Om inte kan jag säga att den lever upp till sitt Vanity Fair-komplexiga namn utav bara helvete: A Perfect Guide är en perfekt guide till resmål ingen har råd med, Illums Bolighus guldigaste inedningsobjekt som var superheta för ett år sen, hur Amanda Schulman ”hinner med allt”, vinrecensioner ingen fattar och ”nya trenden: finöl”. Kort och gott en oerhört skadlig drog för svenskar med överklasskomplex. Chefredaktör Hugo Rehnberg guidar en dessutom varje vecka till hur man med 200 ord – utkrämade från ämnen av minsta tänkbara allmänintresse – kan sparka upp vilken öppen dörr som helst! Härligt va!
Superjävla härligt om ni frågar mig.

screen-shot-2016-10-16-at-21-58-08

A Perfect Guide’s (får för mig att apostrofen mellan guide och s är oerhört viktigt för Hugo Rehnberg) absoluta höjdpunkt är däremot Min Helg, segmentet i vilket landets högst presterande okändisar med New York-komplex genom vanvettigt skamlösa sponsinslag från Taverna Brillo berättar hur sjukt jävla icke-jante en helg i Stockholm kan vara om man har fett mycket pengar och en ex-partner att dumpa kidsen hos då och då. Med meningar så tomma så att jag nästan börjar tro på en negativ korrelation mellan pengar och skrivförmåga.
Mums med stort m.

Vill ni veta mer så får ni gärna götta in er i dessa 9 pangcitat som jag tycker sammanfattar Min Jävla Drömhelg rätt snyggt:

1 Anders Jensen, VD Ryds Bilglas, gift med Charlotte Perrelli:
– I nuläget omsätter Ryds Bilglas 700 miljoner och har 300 anställda, så det kräver sin tid och omsorg.

Starkt.

 

2. Anders igen:
– Jag ställer mig vid grillen igen och Charlotte gör en sommarsallad.

Känns det inte väntat att Charlotte Perrelli gillar att göra sommarsallader.

 

3. Simon Sköld, kampsportare och Camilla Läckbergs tredje man:
– Vi enas om superhjältefilmen The Avengers, en favorit.

Känns det inte också väntat att The Avengers är en av Simon Skölds favoritfilmer.

 

4. Ulrika Bjercke, VD och grundare av Hunkydory:
– Brandts djurfotografier är magiska och utställningen är verkligen imponerande.

Känns det inte också väntat att ja ni fattar.

 

5. Carl Waldekranz, grundare av Tictail:
Kort passus bara, för den här är ändå värd en eloge. Carl Waldekranz lyckas inom ramarna för en helgbeskrivning pricka in varenda tänkbar klyscha man relaterar till 30-årig feministkille som är trött på trädgården och ”har flytt till New York”:

– Har tröttnat på att klubba.
– En i sällskapet beställde filet mignon och trots att jag vid den tiden var vegetarian var jag tvungen att smaka.
– Det jag uppskattar mest är att hitta stamställen.
– Mitt paradnummer (i karaoke, reds. anm.) är Rihannas ”Bitch better have my money”.

Rekordstarkt. Han kör till och med på ”vegetarian som är för mycket foodie för att hålla sig från bra kött”. Och jävla Rihanna.
Åh Carl, ditt nutidsgeni.

 

6. Linda Sätterholm, grundare och VD för barnmärket Elodie Details:
– Har en affärslunch inbokad på Nosh & Chow, ett perfekt ställe för representation som dessutom ligger runt hörnet från kontoret.

Att fullt seriöst använda termen representation.

 

7. Lisa Bjurwald, deckardebutant:
– Italofil som jag är

Att fullt seriöst referera till sig själv som Italofil.

 

8. Jonas Björkman, före detta tennisstjärna:
– I kväll får vi en god köttbit med grönsaker. Sen planerar vi lite inför kommande veckan innan vi går och lägger oss.

Kanske den mest oinspirerade meningen man har läst i tryckt press, tänker man.

Men så kom Michaela Forni:

 

9. Michaela Forni, bloggare och författare:
– Efteråt går jag hem och tar en powernap, det är mysigt att sova på eftermiddagen.

Detta är det tommaste som någonsin har skrivits.

Michaela Forni, författare.

 

Den enda som sticker ut lite grann är författaren Måns Kallentoft, med sitt förlösande ärliga och koncisa:

”Jag gillar sprit.”

Också förmodligen den enda meningen i Min Helgs arkiv som den gemene svensken på något sätt kan relatera till. Allt annat är, som det kanske framgår, människor som inte kan skriva som skriver om helger som inte existerar. Och sommarsallader. Och Nick jävla Brandt.

Eller så är det bara Hugo Rehnberg som sitter och spökskriver om drömlivet han aldrig fick. Den lilla pruttkungen.

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

De e filmpågong

screen-shot-2016-10-15-at-11-22-02

Det ska göras en film om helikopterrånet, och jag har aldrig någonsin sett fram emot något lika mycket som detta. Filmen i sig bryr jag mig inte om över huvud taget, även om det är lite kul att Jake Gyllenhaal kommer att hänga runt i Västberga. Det som är så oerhört spännande är vem som kommer castas som ”ronpågong”-killen.

Lite bakgrundsinfo:

Helikopterrånet är ju mer eller mindre det största (och mest filmiska) rånet som genomförts i Sverige. Också den svenska händelsen med mest internationell aura sen typ Kreugerkraschen. Nördar man in sig lite (vilket det kanske bara är jag som har gjort) så är det svårt att inte bli pojkaktigt fascinerad av hur kuppen nästan känns direktkopierat från manuset till en Steven Soderbergh-film. Ja, iallafall fram till den punkt då ronpågong-killen träder in i historien. Också känd som helikopterrånets okrönte MVP:

Och ganska snabbt så fattar man att hela kuppen mer eller mindre hängde på en språkförbristning mellan en säkerhetsvakt med latinamerikansk brytning och Stockholms insatsstyrka. Och ungefär samtidigt går helikopterrånet från att vara det största svenska rånet till att bli typ det bästa som har hänt. För det är ju ganska magiskt när man tänker sig den ljuvliga kombinationen av situationens allvar, ronpågong-killens rekorddåliga informationsförmedling och Stockholmspolisens totala förvirring. Kulpågong.

Så, jag hoppas innerligt att Hollywood inser ronpågong-killens monumentalt viktiga plats i den här historien. Och ifall så är fallet så sätter jag 99% av allt jag äger på att ronpågong kommer att spelas av John Turturro:

john-turturro-in-transformers

 

Resterande 1% sätter jag på att castingen kommer landa på Fares Fares, pga nämn en på något sätt svenskrelaterad hollywoodproduktion i mellanbudgetklassen som Fares Fares inte har varit involverad i. Jag lovar, man kanske bara får se skuggan av hans näsa i bakgrunden under några korta sekunder, men han kommer att vara involverad.

screen-shot-2016-10-15-at-22-49-23

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Någon som är sugen på lite trött whiteboardsatir som helt saknar nyhetsvärde? Hurra!

1) Ja, artikeln nedan är från augusti. Men jag hade inte en blogg då.
2) Det här är utan tvekan alldeles för konstigt för att inte skriva om. Rekordkonstigt. Så konstigt så att det blir obehagligt. Då är kanske sist på boll en kula man får ta.

Mejan är nämligen inte den enda verklighetsfrånvända konsthögskolan i Sverige. Det visar sig faktiskt att de har blivit totalt utklassade. Beckmans – också känt som jag kom inte in på Mejan, Konstfack eller Nyckelviksskolan – ligger hästlängder före när det kommer till Vad I Hela Helvete. Till den grad att det blir långt mer alarmerande än roligt.

Låt oss ta en liten titt på bevismaterialet.

screen-shot-2016-10-12-at-12-18-16

 

Det finns många nivåer här. Nästan för många. Men låt oss börja med det självklara.

  1. ”Mode för hemlösa”

Mode är väl såklart jätteviktigt för 12 designstudenter på Beckmans. Jättejätteviktigt. Mycket viktigare än vad någonting någonsin kommer vara för mig. Ni vet hur viktigt det är för en Beckmansstudent att komma in på Beckmans? Viktigare än så. Gå in på Beckmans med tribaltatueringar klädd i G-Star och vänta bara tills någon skriker ”modefatwa” och halshugger dig.

Men det är fan inte viktigt för hemlösa. Det behövs inte direkt djuplodad detaljkunskap om Maslows behovstrappa för att fatta att ”keps eller bucket hat” är det absolut sista man tänker på om man måste sova i en sopsäck. Det faktum att någon på fullaste allvar tror att ”mode för hemlösa” är en välriktad charity tyder på en världsbild som är så begränsad till Aplace Götgatan så det är skrämmande.

Bara handlingen att ge hemlösa kläder vars primära funktion är något annat än att vara varma känns som ett jävla hån. ”Jag vet att det är 20 minus men ta av dig dunjackan så man se triptyk-trycket på tischan jag har sytt”.

Det hela känns nästan taget från manuset till Zoolander 3.

 

2.  ”Konkurrens i det offentliga rummet”

Visar sig vara en finare omskrivning av ”det är skillnad på uteliggare och uteliggare”.

På Beckmans väljer man nämligen att uppa försäljare av Situation Stockholm (det vill säga ändå rätt uppstyrda, klassiskt svenska recovering alcoholics-hemlösa som är charmiga nog att platsa i Karin Af Klintberg-produktioner) över ”tiggeri och annan gatutidningsförsäljning” (det vill säga Romer).

Och även om sån här retorik stinker rätt mycket Jimmy så tror jag ändå att det inte rör sig om plain old racism. Det här känns lite mer ”en avmagrad svensk tjackpundare från Mariatorget gör sig nog snyggast i den här kreationen”.

För även om det är ganska nära fullständigt absurt att ett välgörenhetsprojekt särskiljer mellan livsviktig tidningsförsäljning och livsviktig tidningsförsäljning, så får man ju inse att i den Romska tidningen Sofia står det väl typ bara om skedar i trä och systematiskt Ungerskt förtryck och sånt osexigt, men i Situation Stockholm kan man ju ramla över en cool intervju med Little Jinder.

Inte rasism. På Beckmans ser man inte nationer eller hudfärger. Man ser bara att vissa uteliggare platsar mer på Bon än andra. Se bara mannen på bilden ovan. ”Rugged Streetwear”. Han tog 3 månader att casta. Mode.

 

3. ”Fältstudier och praktisk research”

Det vill säga sätta sig i Tantolunden med ett sexpack folköl och leka ”hipster or hobo”.

 

4. ”Vinnande plagg utses” 

Att leka Extreme Makeover på hemlösa är så vidrigt så att jag inte ens finner ord.

 

Är så uppskakad så att jag tydligen måste lajva Lilla Drevet i några timmar innan jag kan sansa mig. Och återigen, jag ber om ursäkt för det bristande nyhetsvärdet. Om inte annat kan man se detta som min kommunistkärringen som levde isolerat i östberlin och fattade inte förr än typ 92 att muren hade fallit och skrek av ilska: ”VAD FAN har ingen berättat om det här för mig”.

Jaja. Nu väntar vi bara på att Konstfack ska tappa bollen, så kan olympiska spelen i provokation inledas.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

21 år av hårlöshet

Jag skulle nog gissa att jag har runt 400 hårstrån på min kropp. 300 av dem sitter på mitt huvud. 20 i vardera armhåla. 15 på varje ögonbryn. Vilket lämnar 30 till pillevinken. Ungefär så, om jag får höfta.

Men om vi bortser från dessa fem, väldigt begränsade regioner så är jag ofattbart hårlös.

Brösthår? 2 st genomskinliga strax ovanför solar plexus brukar jag få syn på, i rätt ljus. Ifall jag är full och väldigt generös.

Skägg? Tänk Tom Hanks i Castaway fast helt tvärtom.

Det där lilla härliga området där den nordligaste pungbusken övergår till regelrätt nedre magen-hår? Kalare än Sibirien. För att jag ska få någonting som det minsta liknar en raggarsträng måste jag dra ner kalsonglinningen ca 5 cm under den socialt accepterade gränsen.

Så ligger det till. En talande passage var väl den gången bekant skrattade högt när hen såg att jag ägde raklödder.

Jag vet inte riktigt hur det hände. Som 13-åring tänkte jag (försiktigt positivt) att puberteten ändå kändes ganska generös. Jag sköt i längden. Rösten blev mörkare. Långt ifrån Morgan Freeman-mörk, men också långt ifrån Per Sinding Larsen-ljus. Normalmörk. Tenor. Jävla medvind ändå, tänkte jag när jag tittade ner på mina hobliknande klasskamrater som rörde sig i små klungor runt mina fötter och pratade fågelspråk med varandra. Ett par år senare var det jag som stod och glodde avundsjukt när samma, nu skäggprydda, dvärggäng gled in på Godismonstret i Stuvsta och köpte mer cigg än mitt 15-åriga jag någonsin kunde drömma om. För det där sista memot om kroppsbehåring nådde aldrig mig.

Man vill ju kunna skylla på arvet, men i princip alla män från äldre generationer i min släkt har mer hår på sina stortår än jag har under hakan. Och hade någon bränt majoriteten av mina hårsäckar när jag var spädbarn så hoppas jag att jag hade fått reda på det. Cancer? Jag är nästan villig att ta den smällen för att åtminstonde kunna ge hårbristen en okej förklaringsmodell. I min bok är det ett rimligare alibi än att behöva framhålla min kropp som ”ett medicinskt mysterium”.

Det kan ha hänt att gud tänkte ”ah men fan dunka på: längd, röst, släng in lite finnar kanske, brösthå-… Fast vänta, vi har ju ingen som kan glida igenom riktigt trånga ventilationsrummor?”.

Och på tal om positiva effekter av hårlöshet:

  • Med hjälp av några klickar bregott kan jag ta mig igenom vilken hålighet som helst. Kalla det en perfekt Houdini-kropp.
  • Det inte finns ett enda klistermärke som inte kommer sitta som sten på min kropp.
  • Under vintertid kan man använda min byst som whiteboardtavla.

Negativ bieffekt:

  • Köper jag rakblad tror folk att jag ska ta livet av mig.

 

Som tur var hade jag jag länge en livboj: huvudhåret – enligt de flesta (men garanterat mest mig) det viktigaste håret – det satt där det skulle. Vissa dagar var det nästan Joe Labero-bra. Jag minns att jag någon gång till och med hörde någon referera till det som svall. Pallet svek mig inte. Trodde jag iallafall.

Så satt jag hos frisören en dag och njöt när fingrar lekte i mitt hår som jag visste var normalbegåvat, eller iallafall en närmast perfekt definition av relativt bra. Kände mig stolt som fan. Som en hårgud. Ungefär som när en rullstolsbunden visar hur snabbt hjulen kan snurra, tänker jag mig.

Jag kunde inte hålla mig från att fråga hur hårexperten trodde att ”svallet” skulle utvecklas med tiden, och i någon oerhört obefogad hybris så tänkte jag mig att svar i stil med:

”Nej men ditt hårfäste kommer röra sig NER mot pannan! Helt sjukt, men det är sant”

”Du vet Anders Timell?”

”Fan, sälj håret som peruk när du är 50 och lev på pengarna för resten av livet”

Tänkte jag.

 

Frisören svarade:

”Som för Per Bjurman”

Detta är Per Bjurman:

screen-shot-2016-10-09-at-01-57-09

Per Bjurman har Sveriges sämsta hår.

Jag förstår hur det känns när vita whitewashar minoriteters historieskrivning: ”Ska ni ta detta från oss också?”

 

Idag har jag ungefär 3mm kort snagg i preventivt syfte. Med andra ord är jag obehagligt nära cancerpatient-looken som är så åtråvärd. Looken som utstrålar så pass mycket ofertilitet så man knappt ens får tillåtelse att köpa preventivmedel. Snagget innebär också att ifall man lägger alla mina hårstrån på en rad så kommer totallängden vara runt 3 decimeter. Och för en fullt utvecklad och frisk 21-årig kropp så borde det innebära något slags pris. Något mer än att då och då bli ihopväxlad med Gustav Norén post-Breaking News.

Och anledningen till att jag skriver om allt detta nu är att jag alldeles nyss råkade bränna bort samtliga ögonfransar från mitt vänstra öga. Så ni kan dra bort en åttondel från hårlängden ovan. Hur man lyckas bränna bort ögonfransar? Ge mig en trasig gasspis och en cigg så kan jag visa.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

För ibland går det ju en väldigt röd tråd mellan utseende och sysselsättning. Vissa människor ser verkligen ut att hålla på med det det håller på med.

 

screen-shot-2016-09-24-at-12-27-09

Stephen King, skriver väldigt läskiga böcker.

hqdefault

Stefan Ingves, chef över Riksbanken.

magnuscarlsen

Magnus Carlsen, autistisk schackmästare.

cvka9ihwoaaqxzi

Douglas Roos, ”serieentreprenör”.

240px-anders_johansson_2008

Anders ”Ankan” Johansson, komiker.

700-hq_

Malcolm Gladwell, ger folk intellektuell svindel.

bergwall

Sture Bergwall, seriemördare.

pic-6-3

Charles Manson, också seriemördare.

download-3

Anna Odell, håller på med konfrontativ, obehaglig performancekonst.

download-2

Kikki Danielsson, one hit wonder.

download-1

Markus Birro, vilsen.

screen-shot-2016-09-24-at-13-22-54

download

screen-shot-2016-09-24-at-13-25-27

Erik Almqvist, Gustav Kasselstrand och Kent Ekeroth, kända rasister.

lena_andersson_01

Lena Andersson, bra med ord.

linda_rosing

Linda Rosing, inte bra med ord.

screen-shot-2016-09-24-at-14-06-08

Martin Schibbye, PTSD.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Vintern är snart här, och första tanken är ju såklart hur landets märkligaste reklamkampanj då ska lyckas sälja in Gotland som Sveriges härligaste resmål. Knappast tacksamt för en region som från och med slutet av oktober i princip bara har det här att komma med:

Smaka bara på orden: ”under december är Gotland som härligast”. Visst pirrar det till.

Jaja, innan Visbybaserade (vet inte varför, men det känns som relevant information) Hill Marketing hinner dra någon meningslös jämförelse mellan Gotland och typ Svalbard så tänkte jag komma med lite egna förslag:

 

 

 

 

screen-shot-2016-10-07-at-22-43-21

 

screen-shot-2016-10-07-at-23-29-24

screen-shot-2016-10-07-at-22-49-28

Eller varför inte bara

screen-shot-2016-10-07-at-23-41-20

 

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Henrik Ekwall

Hej!

Vad kul att du är här, stanna gärna för alltid

[email protected] på mail

Mest lästa

  1. Esnabba Pesos
  2. Det är kul med mode
  3. Brev från kolonien
  4. Första advent
  5. Andra advent