Henrik Ekwall

En ovanlig vas från Gävle

Har jag tråkigt går jag in på refurn – Sveriges absolut bästa möbelhemsida – och scrollar runt bland chokladkannor, pigtittare och autografer i ram.

Refurns koncept är att samla in möbler inom kategorin äldre människors andrahandssortering och sen låta en uppsättning ännu äldre fritidsantikvarier ”paketera” dessa möbler i annonser i Glada Hudikskt Best of Blocket-stuk. Resultatet är ett möbelgalleri som utgör den i särklass bästa inredningsmässiga anti-inspon som går att hitta på internet.

Refurns stora USP är däremot möbelbeskrivningarna. Det rör sig om den typ av ”sälj”mässiga guldklimpar som endast kan åstadkommas med hjälp av naivitet, internetovana och ett riktigt frikostigt användande av superlativ och särskrivningar. Bitvis är den verkligen EXAKT lika dum som genial.
Vad sägs om ”Gudomligt Skön Kamelpall”?

Ett urval:

Otroligt vacker golvmatta

Gudomligt Vacker Antik Lampa

Verkligt snygg bordslampa

Makalös byrå

Majestätiskt skrivbord

Sjukt fint soffbord

Fantastisk kristallskål

Ovanligt Fint Paraplyställ

En väldigt cool tunna

Ballt hörnställ 

Man kommer ju inte undan från att känna att livet känns lite, lite mer berikat efter att ha stött på termen ”Ballt hörnställ”.

Fräck kontorsstol

Coola postfack

Den enda meningen i hela världen som är TOTALT befriad från bildmässiga associationer. 

Magnifikt linneskåp

Ascool Fåtölj

Super häftigt Stiga hockeyspel

Det är värt att stanna upp för att betänka hur otroligt mycket överentusiasm och fantasi som krävs för att ro dessa artikeltituleringar i hamn. ”En väldigt cool tunna” är ju något man inte riktigt förväntade sig att någonsin läsa i print.

Man märker dock efter ett tag hur det börjar sina bland sedvanliga möbelsäljar-adjektiv, varpå copywritingen blir mer och mer kufartad:

Kul annorlunda piedestal 

Äldre Papperskorg

Gammalt som Gatan pelarbord 

En knasig byrå 

Potentiell titel på Roy Andersson-film:

Ovanlig vas från Gävle

Maffig lampfot

Udda snurrpall

En liten favorit är den som verkar vara påhittad av en möbelentusiastisk ex-polis som inte riktigt har lyckats släppa signalement-tugget:

Vägglampa, cool

Kul Golvlampa

Byrå på ben

Mys-pys fåtölj

Obehagligt att tänka på alla borttvättade rödvins-, mat-, och satsfläckar som måste vart inspirationen till namnet ”mys-pys fåtölj”.

Maffig skänk

Annorlunda förvaringsmöbel

Två enkla men moderna stolar 

Notera ”men”. Det är experter det rör sig om här.

Rart sybord

Fränt soffbord

Häftigt Annorlunda Bord

Estnisk pinnstol

Stilsäker pall

Massiv pigtittare

Nu är jag inte superinsatt i design eller inredning, men är dock rätt så säker på att ”Estnisk” är det absolut mest osäljiga adjektivet när det kommer till vilken produkt som helst.

Riktigt härligt blir det när möbelbeskrivningarna utgörs av svängiga alliterationer:

Tuff puff

Ball Pall

Söt stol

Karismatisk karmstol

Behaglig bambuskärm

Trendigt tidningsställ

Störtskön skrivbordsstol

Knubbig karmstol

Det blir också riktigt bra man använder sig av bestämd form, förmodligen för att skänka en air av ”klassiker” över möbler som verkligen, verkligen inte är klassiker:

Coola bordslampan

Antika väggspegeln

Underbara Klassiska Hatthyllan

Gröna Klassiska köksbordet

Allra bäst blir det dock när artikelnamnen helt enkelt utgörs av fullständigt godtyckliga kombinationer av adjektiv och möbelnamn:

Annorlunda soppterrin

Omfångsrikt hyllsystem

Lockande pelarbord

Eklektisk stol

Creddiga omklädningsskåp

Rogivande träsnideri

Sympatiska pallar

Mystiskt väggskåp

Känns nästan poänglöst att påpeka att en högre nivå av ”vad fan ÄR det ens” förmodligen aldrig existerat.

Tänkte slutligen lämna er med en ”Häftig Amerika-koffert”, så får ni sen återgå till vad det än är ni gör.

Vi ses.

3 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Nytorgsfestens arrangörer 1995:

Nytorgsfestens arrangörer 2017:

Nytorgsfestens arrangörer 2039:

 

Nej men på riktigt, det känns nästan taskigt ifall någon inte varnar Danny Saucedo för medarrangören Jocke Stenhammars ”sticka med pengarna”-aura.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Trodde verkligen, verkligen aldrig att Brad Pitt skulle hamna i ”livsöden som får en att må bra över en själv”-kategorin av offentliga personer. Men bilderna från hans senaste GQ Style-intervju/tripprapport är ju bra alarmerande. Av allt att döma försöker han dra av nån syrastinn juicecleanseversion av Gustav Norén när Gustav Norén blev Gustav Norén.

Det är ju förståeligt att någon som blivit anklagad för att ha slagit sin yngsta son sönder och samman under en duktig flygplansbender (och sen förlorat fru, barn, 10kg kroppsmassa, medievana, och allt däremellan) kanske börjar bete sig lite jokerartat, men detta alltså. Det måste ju ändå betraktas som en svajjig livsutvecklig ifall man post-ayahuesca-style ger fingret till modern tids mest lukrativa skådespelarkarriär till förmån för att bli nästa Garey Busey.

Några ryckcitat som inte direkt signalerar ”har sin shit together”:

”I’m making alot of stuff nowadays”

”You’re making stuff?”

”Yeah, I’m making stuff”

”Like what?”

”I’m making everything”

 

”I get up every morning and I make a fire. When I go to bed, I make a fire – it makes me feel LIFE!”

 

”I’ve got the cleanest urinary tract in all of L.A”

 

Och, kanske mest alarmerande:

”he’s really gotten into making matcha lately”

 

Återstår väl bara att tacka för en av de bättre serier bilder som någonsin tagits:

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

It could’ve been me

Sitter och funderar lite på vilken insikt som är deppigast: att jag inte ligger bakom en succéartad facebookgrupp som samlar ihop fula gotlandsbilder (en högre nivå av ”rätt tant för jobbet” går nog inte att nå), eller att jag är oerhört, oerhört ledsen över att jag inte ligger bakom en succéartad facebookgrupp som samlar ihop fula gotlandsbilder (vittnar om att mina förväntningar av vad det innebär att lyckas här i livet kanske är lite väl låga).

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Vi-drigt

Jag gick en kurs i fotografi, bildbehandling, retuschering & whatnot på Folkhögskolan för ett par år sedan, och en av de saker man lärde sig var att man absolut inte ska framhäva eller förstärka färger eller skuggor alldeles för mycket i porträttfoton – i synnerhet inte ögonfärger – då det kan se onaturligt, osmickrande och ibland rent utav obehagligt ut.

Halvvägs genom det här mardrömslika Madame Tussauds-galleriet får man ju lite på känn att inte en enda svensk som någonsin prytt ett Vi-omslag kan ha normala förväntningar på sitt eget utseende. Att presentera en så pass retuscherad bild på David Lagercrantz för David Lagercrantz kan helt enkelt inte vara bra för David Lagercrantz.

Tänkvärt är hur många panikartade anti rynk-botoxinjektioner Tidningen Vi har orsakat genom åren. Sådär högupplöst borde ingen behöva se Kristina Lugn – allra, allra minst: Kristina Lugn själv.

Inte ok:

Inte, inte ok:

ABSOLUT inte ok:

På riktigt, vem försöker de lura? Bilden ovan föreställer helt enkelt inte Mark Levengood. Snarare en progressiv, alldeles för godhjärtat vänstercyborg som jag tänker hemsöker Jimmie Åkessons värsta mardrömmar.

Nu finns det säkert en hel del David LaChapelle-fantaster som tycker att tokskarpa rynkansikten är ”ärligt och vackert”, men you do you. Jag känner mer att det borde finnas en lagstadgad övre gräns för hur skarpt man får framställa Christer Lindarw i bildformat. Att hans högupplösta nuna inte har blivit stoff för ett gott gäng skräckfilmer är nästan chockerande.

Om ni fortfarande inte håller med så får ni betrakta den här sista som min case-closer.

 

Ber verkligen, verkligen om ursäkt för att jag har introducerat den här bilden till era liv.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Trollet Silvana

Har ju varit en sisådär-nivå från min sida på senaste när det kommer till texttunga inlägg. Och det har faktiskt sin förklaring: råkade nämligen bryta ett revben samt få en ”ganska allvarlig muskelbristning” i högerarmen under påsklovet. Och tro det eller ej, men då gör det ganska ont att smattra tangentbord. Åtminstone för någon som har samma relation till smärta som Johan Croneman har till allt.

Det hela skedde när jag var på Gotland (:)) under påsk och trillade ner från ett ladugårdsloft. Kan direkt säga att det på inte ett endaste sätt var Madicken ramlar ner från gillestugan-gulligt. Snarare en uppvisning i fysiska dråpligheter inom slapstick-genren som ABSOLUT inte borde ske någon som äldre än 14 år gammal. Skulle den passagen re-enactas i något sammanhang föreställer jag mig att castingen till rollen som mig skulle landa på en kombination av Gösta Ekman som Papphammar och den klumpiga, griniga tjockisen från Flugornas Herre. Får passa på att be om ursäkt till min systers pojkvän som bevittnade det hela.

I och med att jag tidigare inte har kunnat stoltsera med något annat åkomme-relaterat än den rekordosexiga sjukdomstrojkan klåda, magkatarr och sporadisk migrän så är jag helt ärligt nästan bara glad över detta. Så pass glad att jag till och med har vågat mig på två självdiagnostiserade rehabiliteringsaktiviteter. Den lite mindre hybrisartade är att sitta i en fåtölj, titta på slagsmålsscenerna från filmen Troja och vänta på att en dubbel dos citodon ska ”göra sitt”. Den lite mer hybrisartade är att gå till Eriksdalsbadet och göra lite av varje.

Den första aktiviteten visade sig vara ganska nära helt fantastisk. Den senare aktiviteten utgjordes av runtvadande i urinvatten bredvid hyperaktiva barn, sitta i ångbastu bredvid män med alldeles för avslappnad relation till sina håriga Mongolian Barbeque-kroppar, sitta i vanlig bastu bredvid en högljutt finne som skriade om att det var för kallt, och halvhjärtade försök till längdsimning i banan som kallas för ”frisim” – simbanornas OBS-klass – bredvid halvkroppsförlamade rehab-tanter och quattro stagione-män som tog sig fram genom vattnet med hjälp en rad olika kroppsrörelser, ingen av dem bröstsim. Avslutade i bubbelpoolen, gick hem ganska direkt efter att en sexåring satte sig bredvid mig, dennes förälder mittemot med en blick som utstrålade alldeles för mycket ”jag vet, du vet, alla här vet att du inte vill något hellre än att lägga en hand på min sons lår”.

Fyfan alltså. Tänker mig att man borde ha blivit luttrad av att ha spenderat en halv barndom i Huddinghallens badhus (där folk limmade fast rakblad i vattenrutschkanan och bajsade i poolen) men det har var ju något alldeles extra. Känns som att jag har genomlevt de offentliga badhusens motsvarighet till att ta en kort sejour till Aleppo. Mottar gärna tips till effektiva KBT-kliniker, har ett gott gäng mentala böja sig fram efter tvålen-relaterade minnesbilder jag verkligen, verkligen skulle klara mig utan.

Tänkte iallafall lämna er med en bild på Silvana Imam jag inte riktigt har kunnat släppa de senaste dagarna. Något som är oklart är ju när hon började se ut som trollmor med tjackpundarkäke.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Löfven <3 Försvarsmakten

Annie Lööv: Jo, en sista grej innan vi drar bara…
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: Javisst, vadå?
Annie Lööv: Jo, Stefan skulle bli jättejätteglad ifall han fick… Du kanske kan fråga själv Stefan?
Stefan Löfven: …..
Annie Lööv: Kom igen Stefan, var inte blyg!
Stefan Löfven: …..
Annie Lööv: …. Stefan vill jättegärna testa att sitta i ett av flygplanen
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: Ett av JAS-planen?
Stefan Löfven: 🙂
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: Ja, tyvärr är det inte tillåtet.
Stefan Löfven: 🙁
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: Alltså… Man måste vara auktoriserad stridspilot.
Stefan Löfven: 🙁
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: Tyvärr, det strider mot våra regelverk.
Stefan Löfven: 🙁
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: Jag får inte ens sätta mig i dem.
Stefan Lövfen: 🙁
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: …Men du skulle kunna få sitta i den där?
Stefan Lövfen: Den där? 🙂
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: Ja.. Om du lovar att inte trycka på några knappar?
Stefan Lövfen: Lovar 🙂
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: Inte trycka på någonting alls?
Stefan Lövfen: Dubbellovar 🙂
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: Och absolut inte dra i någon spak?
Stefan Lövfen: Tummis tummis 🙂
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: Fint.
Stefan Lövfen: Och den tuffa hjälmen 🙂
Materialansvarig gotländska militära garnisonen: Det är okej.

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Mitt absoluta favorithörn av facebook:

Notera 192.783 följare. Dagens Nyheter har 154.670.

De flesta av dessa gruppbeskrivningar är ju riktigt, riktigt bra. Men den här är ändå bäst:

En så jävla briljant uppvisning av slutledningsförmåga.

Ackumulerat: 241.542 likes. Hör du det, Schyffert: en video på typ en gorilla som kastar avföring på en annan gorilla med undertexten ”lajka om du skulle vilja göra detta mot din chef!! XD XD XD” kommer ALLTID vara roligare än samtidskritiska spaningar om ”hur det är att vara svensk vit man 2017”.

Också nämnvärd:

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Top 5 filmproduktionsbolagsjinglar

Påsken är här! Den klart bästa högtiden i och med att den inte utgörs av någonting annat än dragéägg och skitfilmstittning. Med anledning av detta, här är en liten lista över korta snuttar från produktionsbolag som man då och då ser innan filmer och serier! Heja! Hoppas det piggar upp mellan sötsaksfrosseribaserat självförakt och maratontittning av Fast & Furious-filmer.

5. Gamla Paramount

En av de få som vågar vara tyst! Underskattad grej. Men framförallt, så jävla fin. Är väl bara Paramount, Evian och Toblerone som har fattat att alpberg säljer.

4. Metro Goldwyn Mayer-lejonet 

Platsar på listan i stort sett bara tack vare James Bond (och Tom&Jerry!). Och för att den är så underbart gamla Hollywood-ig. Också en go påminnelse om att amerikansk filmproduktion när allt kommer omkring styrs av ett gäng svinrika judar.

3. THX-ljudet

Slår man inte rekord i gåshud av nnnnnnnnnnnmmmmmmmmmMMMMMMMMMMMM-ljudet är man antingen emotionellt handikappad eller Elisabeth Tarras Wahlberg.

2. SVT Drama från 1990

Hittade tyvärr ingen bättre bild, men ville komma åt den där blåröda versionen som lyses upp av tre spotlights i en serie av tunga Ka-tschunk! Ka-tschunk! Ka-tschunk!-ljud. Tänker mig att de långsamma, TUNGA ljuden symboliserar hur trögrörligt och pålitligt Public Service var en gång i tiden. Och att jingelns nutida upphottning till nåt glansigt jävla Forsman Bodenfors-piss symboliserar den identitetslösa Per Schlingmann-värld vi lever i idag.

1. HBO-myrkriget 

Ingen riktigt match, egentligen. Den är ju helt magisk. Säger ”ditt liv kommer med största, största sannolikhet vara helt fantastiskt under de kommande 30 till 120 minuterna” ungefär lika effektivt som en GENERÖS heroininjektion i armvecket.

ALLA (i den industrialiserade västvärlden som är tillräckligt förmögna för att ha tid över till att bry sig om ”kvalitativa” serier) har ett serieintro som pavlovskt börja ringa i ens huvud ifall man hör swoish-krrrrrsrsrsrshhshrhs-AAAAAAAAHHHH!-ljudet. I mitt fall, en underlig fusion av Band of Brothers och SATC.

Bubblare: 

Inte ett filmbolag per se, men fortfarande. Filmintrovärldens motsvarighet till den där rosa överstrykningspennan i SFs-filmutbud. Får med andra ord samma effekt på ens intellektmässiga självrespekt som att inte titta på nyhetsmorgon. Vilket ändå känns behagligt omväxlande efter en tredje omtitt av Lara Croft: Tomb Raider.

Jurassic Park!

Klart värst: 

Är närmare på att förstå avancerad kvantfysik än motiven till att man bytte från 80/90-talsversionen till den här dampiga typsnittsmardrömmen. Fy i jävla helvete alltså. Tänker mig att Simon Sköld tycker den är ”mäktig!!”.

Vi ses!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Henrik Ekwall

Hej!

Vad kul att du är här, stanna gärna för alltid

[email protected] på mail

Mest lästa

  1. Esnabba Pesos
  2. Det är kul med mode
  3. Brev från kolonien
  4. Första advent
  5. Andra advent