Henrik Ekwall

Hokus pokus

Underhållningsvåren 2017 ser riktigt lovande ut, åtminstone att döma från ett gäng elskåpsaffischer jag passerade här om dagen. I alla fall så bjuder den på en hel del underhållningsformer som man inte riktigt trodde fanns.

Till exempel explosiva duon Brynolf & Ljung:

Tillika det hittills härligast klingande killduo-namnet. Nästan fulländat slumpmässigt.

Det är kanske dumt att förvänta sig något annat från arrangörer som måste ta till a3-prints och eltejp för att få lite spridning, men i vilket fall så finns här en och en annan ”show” som nog ändå måste flugit de allra flesta en bra bit över huvudet.

Har till exempel svårt att tänka mig att Torssons jubileumsturné ”Den Stora Smällen” ledde till en servercrash på Billetto:

Detsamma gäller nog:

Som allmänheten har väntat.

Betraktar man detta som ett tvärsnitt av Sveriges faktiska nöjeskonsumption så måste man ändå ge hatten till nivån av mångfald i att de bloddrypande ”Meshuggah” och ”Fred & Toody – of Dead Moon” delar elskåp med ”Lång-Kalle”.

Hur som helst, här har vi en härlig affisch som skolboksenligt använder sig av ett (kanske lite för säljligt) så kallat ”skrattvittne”:

Samt ett ”mm.” man är mindre sugen på att utforska.

Varför inte den färgsprakande:

Ordet ”rumble” måste väl ändå var den amerikanska språkimporten med klart smalast användningsområde. Att någon förbipasserande på något sätt fattar vad ”rumble” innebär är väl ungefär lika otippat som att Messiah Hallberg befinner sig på den bilden.

Och underhållningsvärldens absoluta antitets till att se någon ”slängas över topprepet” bör väl vara att ta en svängom till:

Vars affischerare nog inte är överlycklig över att ”Club Back a Yard” delar elskåp med den rätt så ocreddiga trojkan:

Den är man väl ändå lite sugen på att gå på, om inte annat för att undersöka huruvida VIP-passet innefattar något mer än en bärs och en high five med Dregen.

Och den som är riktigt sugen på ett skoj party behöver inte vänta länge, redan i Februari bjuder ”Lights Festival” på den frestande kvartetten:

Vars namn helt enkelt inte kan vara på riktigt.

Och likt hur Brynolf & Ljung slår ihop publikfavoriterna blåslampa och magishow, så bjuder även denna på en rätt så mardrömslik fusion av ”underhållning”:

Nästan skrämmande hur träffsäkert detta kombinerar de två underhållningsformerna jag svurit för mig själv att aldrig någonsin uppleva.

Vi ses på scenerna!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Hittade en gammal kokbok

Här om dagen när jag var på Myrorna på jakt efter en tjusig statyett så gick jag för första gången till kokboksavdelningen. Väldigt kort senare kom jag ut med den här:

Och det visade sig att KALAS – utöver det långt ifrån ofrestande omslaget – innehöll ett gott gäng läsvärda grejer.

Själva recepten kan man nog inte kalla för superspännande (med ”kalas-strömminglåda à la Russe” som det enda undantaget) utan KALAS claim to fame är snarare dess sortering av recept i en serie mer och mindre rimliga teman.

Exempelvis, den smått kryptiska ”Kaffekalas med fyra sorter”. Ett tema som man ändå måste säga förlorar rätt mycket av sitt förklaringsvärde i och med användningen av det lite väl informationsfattiga ordet ”sorter”.

En av dem såg iallafall ut såhär:

Hur som helst, på den visan trummar det på i KALAS. Det är bara att vända blad och så finner man fem recept under det lite mindre eggande men mer relaterbara temat:

Eller den rätt så oändliga

Varför inte den sprudlande, Moodysson-esqua

Med limebål.

Hur gott detta än må båda så drar receptkategorierna i KALAS tyvärr ganska snabbt åt ett svårrelaterbart folkhemssverige/Downton Abbey-håll.

Det är ju svårt att veta vad man ska göra med den lite småsnäva

Knepigt blir det också med

Som – trots att den öppnar upp för två situationer som skulle kunna fodra ett recept på ”Renskavsrullar på Lisens vis” – ändå angränsar lite grann till det oanvändbara.

Lättare blir det tyvärr inte med

Och det är ju svårt att tro att någon någonsin har lagat mat i modet:

Och dragit av en superinspirerad ”Grekisk tomatsallad”.

Nämnvärt är även att den enda Greklandrelaterade komponenten i ”Mandeltårta à la Rhodos” är just det pigga tillägget ”à la Rhodos”.

Fast rekord i osannolikt blir det ändå med

Här nånstans känner man ju lite att receptkategorierna snarare känns som ett härligt litet axplock från kokboksförfattarinnan Anna Maria Lembys favoritminnen. Liksom, man sitter med ett recept på Murkelgratinerad Älgfilé och så är den där trevlig båtfesten helt enkelt top of mind.

Hur som helst så är det med detta i ryggen svårt att inte känna sig förlösande utvald när man senare slår upp den generöst välkomnande

Något man ändå glatt kallar sig själv, antar jag.

Men så blir det skakigt igen när KALAS river av en serie segment som kanske inte har åldrats superväl:

För den intresserade: ”skaldjursquiche”.

Goast blir det dock mot slutet, då temasättningen i någon slags blandning av uppmaningar och påståenden nästan känns som en schizofren dialog:

Och så till sist den lilla favoriten:

Varpå man inser att man på tok för sällan bär fram saker till ett matbord ”i triumf”.

Och så allra sist i boken – förmodligen inte helt befriad från dramaturgiskt tänk – har författarinnan kört på en jävligt straight on-kategori. Ungefär som att hon garderar sig för att läsarna kanske inte kunde utvinna särskilt mycket från ”Bjud på något ryskt”.

Skulle nog också kunna tolkas som ett ”snälla stanna”.

Vi ses nästa kokbok!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Modeveckan är här

Person från bemanningsföretag: Ja hallå jag tänkte bara köra igenom inköpslistan inför er officiella efterfest så allt blir rätt
Creative Director på klädmärket HOPE: Ja alltså eller alltså vadå fattar du inte?
Person från bemanningsföretag: Ja jo visst, bara att vissa grejer känns bara lite ovanliga kanske
Creative Director på klädmärket HOPE: Vadå alltså typ vad
Person från bemanningsföretag: ”Sjukt fula bord från typ IKEA”?
Creative Director på klädmärket HOPE: JA!
Person från bemanningsföretag: ”Nån typ pappkartong som bara ligger nånstans”?
Creative Director på klädmärket HOPE: JA!
Person från bemanningsföretag: ”Fett outdated DJ-grejer som typ bara står på nåt bord så typ alla sladdar och sånt syns”?
Creative Director på klädmärket HOPE: JA!
Person från bemanningsföretag: ”Nån typ dålig lampa så det blir typ ett cleant 90’s filter på alla bilder”?
Creative Director på klädmärket HOPE: JA!
Person från bemanningsföretag: ”Urinprovsglas”?
Creative Director på klädmärket HOPE: JA!
Person från bemanningsföretag: ”Lokal med sjukt rysk vibe”?
Creative Director på klädmärket HOPE: ÅÅÅH JA!
Person från bemanningsföretag: Okej.. Vi löser något. Sista bara: ”Ashög fulsnygg normcoresnubbe”?
Creative Director på klädmärket HOPE: Det fixar vi.

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

”En av årets härligaste galor”

Den gick ju av stapeln ändå, Elle-galan. Men vid det här laget är det väl redan gammal skåpmat. Och att skriva en försenad recap om en gala känns kanske lite väl långt ner på min bucket-list. En försenad recap om en modegala – ännu längre ner. Elle-galan? Under paintball. Men mitt senaste inlägg handlade om att Peter Wolodarski ser ut som ett filmmonster, så ja.

Och vem kan få nog av en kolablickad Daniel Lindström i en för tight kostym?

Inte jag iallafall.

Och det hände faktiskt ändå en och en annan nämnvärd grej.

ELLE beskrev galaledaren Kakan Hermansson som ”en aktivt troende 
lesbisk feminist och beautybloggande före detta krustpunkare med adhd”, överlyckliga över att ha lyckats leva upp till hela galans representationskrav inom ramarna för en lite för lång personbeskrivning.

Den i sammanhanget ganska svårmotiverade galabesökaren
Magnus Carlsson (årets bäst klädde man) försökte tappert ge sitt prisvinnande ett intellektuellt alibi med den snubblande meningen:

Förstår att det här priset inte bara handlar om kläder utan också personlighet och hur det hänger ihop.

Ett distanstagande som tyvärr inte förändrade det faktum att nästa prisvinnare på scen var Bianca Ingrosso.

Samma Bianca Ingrosso sa dessutom:

– Jag älskar ELLE, det gör även min mamma och vet inte hur många tidningar vi har hemma. Toaletterna är fulla… haha!

Använder man då det litteraturvetenskapliga lackmustestet ”reduceras detta till något vi bara bläddrar igenom när vi sitter på toaletten?” så får man ändå konstatera att toalettläsningen i normalintellektuella hushåll utgörs av Damernas Värld och Dassboken. I familjen Wahlgren utgörs den av ELLE. Antar att det ger en fingervisning till hur tidningsvärldens kvalitetsmässiga hierarki ser ut.

Och så togs en del vanvettigt verkningslösa politiska ställningstaganden:

Tråkigt nog lyckades inte några fräcka prints under den oerhört världsfrånvända parollen att ”mode motverkar hat” förändra att samtliga galadeltagare så när på deklarerade en fatwa mot Grand Hôtel-personalen några månader tidigare.

Vilket kanske inte ens i de bredaste av åsiktskorridorer skulle passera som något bättre än ”bra jävla magstarkt”, men ja. Jag har aldrig ägt en modetidning som fyller 20 år. Gör man det är kanske dubbelmoral och ett totalt urvattnande av begreppet ”politiskt engagerad” smällar man får ta om man vill få till festlokalen med guldigast stukaturer och krypavstånd till skilsmässobaren.

Hur som helst,

En väldigt nyskild Anita Schulman var där.

Tjejen från Apoliva-reklamen och hipstern från mupparna var där.

Rebecca & Fiona var där.

Jessica Gedin och Sara Danius var där. Varvid man ändå måste konstatera att det finns ett linjärt förhållande mellan litterärt kunnade och att inte se ut som en människa.

Oskar Linnros var där.

Sigge Eklund var inte där.

Den där var där.

Veronica Maggios pose var där.

Fredrik Strage var tyvärr där.

Några Stockholmare var där.

En göteborgare var där.

Som dessutom upphov till den tveklöst bästa mingelbilden som någonsin tagits:

Vi ses nästa modegala!

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

En liten upptäckt

Det var något slags aggressivt baksug i duschavrinningen i morse. Så här kommer ett inlägg på temat ”två älskade samtidsfenomen som ser ut som saker från Alien-filmerna”:

Avokadoburgare

 

Peter Wolodarski

Nej men allvarligt, vad fan har hänt med Peter Wolodarski. Trodde att Nöjesguiden och Bon var de enda redaktionerna med anställda som aktivt eftersträvar 3 år in i ett gravt herionmissbruk-looken.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Är faceswap-utseendet, som gissningsvis orsakas av en skev relation mellan huvudstorlek och faktiskt ansikte. Undflyende hårlinje har nog också ett finger med i spelet.

Det där ansiktet bara måste ju ha tidigare suttit på ett annat huvud.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Rösten till Päronet

Fick Claes Malmbergs biografi ”Mysteriet Claes Malmberg” av en kompis för några veckor sen. Kände ganska direkt på mig att det rörde sig om rätt go läsupplevelse, inte minst då bl.a. meningarna ”hångel med Babben Larsson, bråk med Leif GW och självmordstripper med Tommy Körberg”, ”avslöjar episoder från sina tidigare liv” och ”buddhism” prydde baksidetexten. Blev därför lite besviken på mig själv när det slutade med att jag girigt skummade fram till det på tok för korta kapitlet ”På besök i ”Fettan”” (som var ungefär exakt lika bra som man förväntar sig att en redogörelse av upphovet till ”Fettan” ska vara). Anledningen till att detta var särskilt intressant är väl helt enkelt att ”Fettan” såg ut ungefär såhär:

Känslobeskrivningen av första ”inträdet” som ”Nästan som att komma hem” bär man väl med sig ett bra tag antar jag.

Därefter gick jag direkt på slutsammanfattningen ”Claes Malmberg Kronologiskt”, några godbitar:
1983 – Västsvenska teatern Uddevalla. Börjar knarka.
1991 – Utses till en av årets fem Casanovor i modemagasinet Elle.
2004 – ”Gustaf” (röst).
2005 – ”Robotar” (röst).
2005 – ”Gustaf 2” (röst).
2009  – ”Ice Age 3” (rösten till Buck).
2010 – ”Äpplet och masken” (rösten till Päronet).

Och så var bilderna rätt härliga:

Man blir ju lite glad av denna.

Det där är ju inget annat än Sveriges svar på Philip Seymour Hoffman.

Kram!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Henrik Ekwall

Hej!

Vad kul att du är här, stanna gärna för alltid

[email protected] på mail

Mest lästa

  1. Esnabba Pesos
  2. Det är kul med mode
  3. Brev från kolonien
  4. Första advent
  5. Andra advent