Henrik Ekwall

1337likes senare är cirkeln sluten

screen-shot-2016-09-28-at-15-42-28

Tora ”1337likes” Rydelius – Sveriges mesta hipster.
Tar avstånd från folk som kallar sig feminister och hänger på East.

 

screen-shot-2016-10-25-at-00-16-14

Isabella ”Blondinbella” Löwengrip – Sveriges mesta ohipster.
Tar avstånd från folk som kallar sig feminister och hänger på East.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Känner ni till SvDs underbara helgbilaga A Perfect Guide? Om inte kan jag säga att den lever upp till sitt Vanity Fair-komplexiga namn utav bara helvete: A Perfect Guide är en perfekt guide till resmål ingen har råd med, Illums Bolighus guldigaste inedningsobjekt som var superheta för ett år sen, hur Amanda Schulman ”hinner med allt”, vinrecensioner ingen fattar och ”nya trenden: finöl”. Kort och gott en oerhört skadlig drog för svenskar med överklasskomplex. Chefredaktör Hugo Rehnberg guidar en dessutom varje vecka till hur man med 200 ord – utkrämade från ämnen av minsta tänkbara allmänintresse – kan sparka upp vilken öppen dörr som helst! Härligt va!
Superjävla härligt om ni frågar mig.

screen-shot-2016-10-16-at-21-58-08

A Perfect Guide’s (får för mig att apostrofen mellan guide och s är oerhört viktigt för Hugo Rehnberg) absoluta höjdpunkt är däremot Min Helg, segmentet i vilket landets högst presterande okändisar med New York-komplex genom vanvettigt skamlösa sponsinslag från Taverna Brillo berättar hur sjukt jävla icke-jante en helg i Stockholm kan vara om man har fett mycket pengar och en ex-partner att dumpa kidsen hos då och då. Med meningar så tomma så att jag nästan börjar tro på en negativ korrelation mellan pengar och skrivförmåga.
Mums med stort m.

Vill ni veta mer så får ni gärna götta in er i dessa 9 pangcitat som jag tycker sammanfattar Min Jävla Drömhelg rätt snyggt:

1 Anders Jensen, VD Ryds Bilglas, gift med Charlotte Perrelli:
– I nuläget omsätter Ryds Bilglas 700 miljoner och har 300 anställda, så det kräver sin tid och omsorg.

Starkt.

 

2. Anders igen:
– Jag ställer mig vid grillen igen och Charlotte gör en sommarsallad.

Känns det inte väntat att Charlotte Perrelli gillar att göra sommarsallader.

 

3. Simon Sköld, kampsportare och Camilla Läckbergs tredje man:
– Vi enas om superhjältefilmen The Avengers, en favorit.

Känns det inte också väntat att The Avengers är en av Simon Skölds favoritfilmer.

 

4. Ulrika Bjercke, VD och grundare av Hunkydory:
– Brandts djurfotografier är magiska och utställningen är verkligen imponerande.

Känns det inte också väntat att ja ni fattar.

 

5. Carl Waldekranz, grundare av Tictail:
Kort passus bara, för den här är ändå värd en eloge. Carl Waldekranz lyckas inom ramarna för en helgbeskrivning pricka in varenda tänkbar klyscha man relaterar till 30-årig feministkille som är trött på trädgården och ”har flytt till New York”:

– Har tröttnat på att klubba.
– En i sällskapet beställde filet mignon och trots att jag vid den tiden var vegetarian var jag tvungen att smaka.
– Det jag uppskattar mest är att hitta stamställen.
– Mitt paradnummer (i karaoke, reds. anm.) är Rihannas ”Bitch better have my money”.

Rekordstarkt. Han kör till och med på ”vegetarian som är för mycket foodie för att hålla sig från bra kött”. Och jävla Rihanna.
Åh Carl, ditt nutidsgeni.

 

6. Linda Sätterholm, grundare och VD för barnmärket Elodie Details:
– Har en affärslunch inbokad på Nosh & Chow, ett perfekt ställe för representation som dessutom ligger runt hörnet från kontoret.

Att fullt seriöst använda termen representation.

 

7. Lisa Bjurwald, deckardebutant:
– Italofil som jag är

Att fullt seriöst referera till sig själv som Italofil.

 

8. Jonas Björkman, före detta tennisstjärna:
– I kväll får vi en god köttbit med grönsaker. Sen planerar vi lite inför kommande veckan innan vi går och lägger oss.

Kanske den mest oinspirerade meningen man har läst i tryckt press, tänker man.

Men så kom Michaela Forni:

 

9. Michaela Forni, bloggare och författare:
– Efteråt går jag hem och tar en powernap, det är mysigt att sova på eftermiddagen.

Detta är det tommaste som någonsin har skrivits.

Michaela Forni, författare.

 

Den enda som sticker ut lite grann är författaren Måns Kallentoft, med sitt förlösande ärliga och koncisa:

”Jag gillar sprit.”

Också förmodligen den enda meningen i Min Helgs arkiv som den gemene svensken på något sätt kan relatera till. Allt annat är, som det kanske framgår, människor som inte kan skriva som skriver om helger som inte existerar. Och sommarsallader. Och Nick jävla Brandt.

Eller så är det bara Hugo Rehnberg som sitter och spökskriver om drömlivet han aldrig fick. Den lilla pruttkungen.

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

De e filmpågong

screen-shot-2016-10-15-at-11-22-02

Det ska göras en film om helikopterrånet, och jag har aldrig någonsin sett fram emot något lika mycket som detta. Filmen i sig bryr jag mig inte om över huvud taget, även om det är lite kul att Jake Gyllenhaal kommer att hänga runt i Västberga. Det som är så oerhört spännande är vem som kommer castas som ”ronpågong”-killen.

Lite bakgrundsinfo:

Helikopterrånet är ju mer eller mindre det största (och mest filmiska) rånet som genomförts i Sverige. Också den svenska händelsen med mest internationell aura sen typ Kreugerkraschen. Nördar man in sig lite (vilket det kanske bara är jag som har gjort) så är det svårt att inte bli pojkaktigt fascinerad av hur kuppen nästan känns direktkopierat från manuset till en Steven Soderbergh-film. Ja, iallafall fram till den punkt då ronpågong-killen träder in i historien. Också känd som helikopterrånets okrönte MVP:

Och ganska snabbt så fattar man att hela kuppen mer eller mindre hängde på en språkförbristning mellan en säkerhetsvakt med latinamerikansk brytning och Stockholms insatsstyrka. Och ungefär samtidigt går helikopterrånet från att vara det största svenska rånet till att bli typ det bästa som har hänt. För det är ju ganska magiskt när man tänker sig den ljuvliga kombinationen av situationens allvar, ronpågong-killens rekorddåliga informationsförmedling och Stockholmspolisens totala förvirring. Kulpågong.

Så, jag hoppas innerligt att Hollywood inser ronpågong-killens monumentalt viktiga plats i den här historien. Och ifall så är fallet så sätter jag 99% av allt jag äger på att ronpågong kommer att spelas av John Turturro:

john-turturro-in-transformers

 

Resterande 1% sätter jag på att castingen kommer landa på Fares Fares, pga nämn en på något sätt svenskrelaterad hollywoodproduktion i mellanbudgetklassen som Fares Fares inte har varit involverad i. Jag lovar, man kanske bara får se skuggan av hans näsa i bakgrunden under några korta sekunder, men han kommer att vara involverad.

screen-shot-2016-10-15-at-22-49-23

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Någon som är sugen på lite trött whiteboardsatir som helt saknar nyhetsvärde? Hurra!

1) Ja, artikeln nedan är från augusti. Men jag hade inte en blogg då.
2) Det här är utan tvekan alldeles för konstigt för att inte skriva om. Rekordkonstigt. Så konstigt så att det blir obehagligt. Då är kanske sist på boll en kula man får ta.

Mejan är nämligen inte den enda verklighetsfrånvända konsthögskolan i Sverige. Det visar sig faktiskt att de har blivit totalt utklassade. Beckmans – också känt som jag kom inte in på Mejan, Konstfack eller Nyckelviksskolan – ligger hästlängder före när det kommer till Vad I Hela Helvete. Till den grad att det blir långt mer alarmerande än roligt.

Låt oss ta en liten titt på bevismaterialet.

screen-shot-2016-10-12-at-12-18-16

 

Det finns många nivåer här. Nästan för många. Men låt oss börja med det självklara.

  1. ”Mode för hemlösa”

Mode är väl såklart jätteviktigt för 12 designstudenter på Beckmans. Jättejätteviktigt. Mycket viktigare än vad någonting någonsin kommer vara för mig. Ni vet hur viktigt det är för en Beckmansstudent att komma in på Beckmans? Viktigare än så. Gå in på Beckmans med tribaltatueringar klädd i G-Star och vänta bara tills någon skriker ”modefatwa” och halshugger dig.

Men det är fan inte viktigt för hemlösa. Det behövs inte direkt djuplodad detaljkunskap om Maslows behovstrappa för att fatta att ”keps eller bucket hat” är det absolut sista man tänker på om man måste sova i en sopsäck. Det faktum att någon på fullaste allvar tror att ”mode för hemlösa” är en välriktad charity tyder på en världsbild som är så begränsad till Aplace Götgatan så det är skrämmande.

Bara handlingen att ge hemlösa kläder vars primära funktion är något annat än att vara varma känns som ett jävla hån. ”Jag vet att det är 20 minus men ta av dig dunjackan så man se triptyk-trycket på tischan jag har sytt”.

Det hela känns nästan taget från manuset till Zoolander 3.

 

2.  ”Konkurrens i det offentliga rummet”

Visar sig vara en finare omskrivning av ”det är skillnad på uteliggare och uteliggare”.

På Beckmans väljer man nämligen att uppa försäljare av Situation Stockholm (det vill säga ändå rätt uppstyrda, klassiskt svenska recovering alcoholics-hemlösa som är charmiga nog att platsa i Karin Af Klintberg-produktioner) över ”tiggeri och annan gatutidningsförsäljning” (det vill säga Romer).

Och även om sån här retorik stinker rätt mycket Jimmy så tror jag ändå att det inte rör sig om plain old racism. Det här känns lite mer ”en avmagrad svensk tjackpundare från Mariatorget gör sig nog snyggast i den här kreationen”.

För även om det är ganska nära fullständigt absurt att ett välgörenhetsprojekt särskiljer mellan livsviktig tidningsförsäljning och livsviktig tidningsförsäljning, så får man ju inse att i den Romska tidningen Sofia står det väl typ bara om skedar i trä och systematiskt Ungerskt förtryck och sånt osexigt, men i Situation Stockholm kan man ju ramla över en cool intervju med Little Jinder.

Inte rasism. På Beckmans ser man inte nationer eller hudfärger. Man ser bara att vissa uteliggare platsar mer på Bon än andra. Se bara mannen på bilden ovan. ”Rugged Streetwear”. Han tog 3 månader att casta. Mode.

 

3. ”Fältstudier och praktisk research”

Det vill säga sätta sig i Tantolunden med ett sexpack folköl och leka ”hipster or hobo”.

 

4. ”Vinnande plagg utses” 

Att leka Extreme Makeover på hemlösa är så vidrigt så att jag inte ens finner ord.

 

Är så uppskakad så att jag tydligen måste lajva Lilla Drevet i några timmar innan jag kan sansa mig. Och återigen, jag ber om ursäkt för det bristande nyhetsvärdet. Om inte annat kan man se detta som min kommunistkärringen som levde isolerat i östberlin och fattade inte förr än typ 92 att muren hade fallit och skrek av ilska: ”VAD FAN har ingen berättat om det här för mig”.

Jaja. Nu väntar vi bara på att Konstfack ska tappa bollen, så kan olympiska spelen i provokation inledas.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Schyffert <3 Lynch

lynch

Stylist: Ja men vad känner du kring stylingen Henrik, något lite skoj och stili-
Schyffert: David Lynch.
Stylist: Ah.. Jo. Eller så kanske vi gör något ganska klassiskt, kolla här-
Schyffert: David Lynch.
Stylist: Ja, fast. Kanske något som är lite mer du? Du är ju komiker, jag tänker färglatt, ka-
Schyffert: David Lynch.
Stylist: Henrik, jag tror inte särskilt många associerar dig till David Lynch.
Schyffert: David Lynch.
Stylist: Men, det är inte många som kan bära det där svårmodet, Henrik, ofta ser det bara ganska fånigt ut.
Schyffert: David Lynch.
Stylist: Henrik. Det är 0% David Lynch i dig, det kommer se väldigt konstigt ut.
Schyffert: David Lynch.
Stylist: Ja.. Vi kan väl försöka antar jag. Men vi kanske ska skippa det svartvit-
Schyffert: David Lynch David Lynch David Lynch.
Stylist: Okej. Frisyren också? Du har ju rätt högt hårfäste, det kanske ser lite-
Schyffert: Lynch.
Stylist: Det är du som får ångra det här.
Schyffert: Med polo.

 

 

 

screen-shot-2016-10-05-at-15-47-21

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Per Schlingmann

 

Agent: Kom igen Per, du måste ju förstå hur bra rep man får efter ett sånt här gig!
Per: Jag gör det inte.
Agent: Per, du är marknadsföringsspecialist. Idag är en sånhär kampanj rent guld. 100% streetcred.
Per: Inte en chans.
Agent: Per tänk på möjligheterna. FI-kampanjer, Bonfester, alla morgonsoffor, till och med Silvana Imam kommer älska dig.
Per: Nix.
Agent: Per, du skapade Nya Moderaterna HELT SJÄLV. Du har pondus. Med ditt ansikte utåt kommer alla tro att könsnormerna är döda för evigt.
Per: Nepp.
Agent: Per, inte en enda icke-moderat i Sverige under 45 vet vem du är eller än mindre tycker om dig. Du, typ, måste göra det här.
Per: Vill inte.
Agent: Om inte annat för att folk ska fatta att du iallafall inte är rasist?
Per: Gör det inte.
Agent: Okej… Jag LOVAR att försöka få till en till dejt med Kjell Nordström.
Per: …
Per: Nordström?
Agent: Ja.
Per: Lovar du?
Agent. Lovar.
Per: Tummis?
Agent: Tummis. De sa också att du fick välja outfit själv.
Per: Sa de?
Agent: Ja.
Per: Pose också?
Agent: Du får också välja pose, ja.
Per: Okej då.
Agent: Fantastiskt.
Per: Bågarna stannar.
screen-shot-2016-09-28-at-22-32-04
screen-shot-2016-09-28-at-22-32-16
Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

 

2012 började Destination Gotland med reklamkampanjen ”Jorden runt på en ö”, och slog samtidigt historiskt rekord i glesortskomplex på kommunnivå. Och i Sverige är den konkurrensen ändå benhård (googla Bjursås+kommunslogan).

Kampanjen handlar mer eller mindre om att alla härliga platser på jorden har en gotländsk motsvarighet: med principen ”om du kisar är han typ inte jätteful” i ryggen har någon kört den klassiska, väldigt gotländska parollen ”jobbe? Naej! Semesta!” hela vägen till det där riktigt härliga gränslandet mellan dumt och genialt. Såhär har det sett ut:

2012:

Bästeträsk.

2013 (nu har man bytt ut ”naj” till andra språk pga gotlänningar kan):

”Gubbrummet på Spybar? Naj, bordet i hörnet på Gutekällaren”

Kisa hårt. Kisa jävligt hårt.

2014 (Det är nu man känner att det börjar kokas soppa på spik):

I sammanhanget känns det relevant att undra hur många av de som frekventerar Gotland över huvud taget vet att Andalusien existerar.

Och, ”vindlande vägar”.

Ett hus. Plastpalm från Rusta.

Saxofon.

2015 (Ungefär nu börjar det greppas efter halmstrån på riktigt):

Återigen, det här med referensramar. INGEN som någonsin kommer sätta sin fot på gotlandsfärjan vet varken vad Serengeti är eller vad fan zaidi betyder.

Det finns ingen idétorka i världen som kan motverkas av en guldram.

Det finns 120 personer i världen som vet vad Ayers Rock är. Gotlänningar är inte kända för att vara världsvana. Gör matten. Det kan varken kallas effektivt eller lukrativt att rikta en hel reklamkampanj till Hans Rosling.

2016 (Och nu har nog Hill Marketing slutat behandla kampanjen som ett seriöst projekt):

”Vi kommer nog vara rätt mycket i Bordeaux, kanske Rivieran, sen Toscana och Berlin. Och sen såklart Nürburgring för den häftiga rejsingen”

Betlehem. Jävla Betlehem.

Och slutligen min absoluta favorit:

Resultatet av kampanjen är, så vitt jag vet, 16 guldägg och att SAOL har lanserat ett nytt, kraftigare alternativ till ordet långsökt.

3 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}