Henrik Ekwall

Fjärde advent

Jag måste ändå säga att jag lite underskattade chock-effekten i att, efter ett halvårs utomlands, komma hem till det mest kondenserade hopkoket av svenskhet: den så kallade ”julsvängen”. Som att frontalkrocka en rödlagd Roy Andersson-film. Känner med andra ord att det mer än någonsin är ganska skönt att ställa sig utanför allt det där. Alltså, förhoppningen att man ska lyckas kanalisera sin inre Steffo Törnqvist och åstadkomma något slags matfrosseribaserat ”mys”, men i praktiken står man bara och pular med nån färgglad glödlampa och trängs på Åhléns. Att förgäves försöka övertala sig själv att självmordsframkallande midnattsmörker 16.00 är ”stämningsfullt”.

Duggar ju ändå jävligt tätt med grejer man allra helst inte vill associera sig till: män med Sinatrakomplex som är övertygade om att julen ”kräver smoking”. Förvirrade magkatarrspappor med reflexväst och cykelhjälm på sig inomhus som länsar halva BR-leksaker på kredit. Barn som är som barn är mest. Motvallsiga kollektivboende konstfackare som demonstrativt lyssnar på obskyr afrikansk radiorock och äter Billy’s. En allmän rädsla för den där flytande gränsen mellan ”julen är ju ändå mysig” och att vara rasist. Malena Ernman och åter Malena Ernman. Martin Stenmarck ”tolkar julklassiker”. Att säga god jul till folk man inte känner. Det är ju fan perverst.

Gick förresten förbi Gamla Stans julmarknad idag. Alltså, vad fan är det där. Så jävla svårmotiverad tradition att samla ihop Stockholms äldsta och vitaste glöggfantaster, klä dem i de stickigaste av lusekoftor och tränga in dem på 40 kvadratmeter kullersten utomhus i minusgrader. En rödmosig, rundlagd böghatare som tror att stjärtnyp passerar som ”charmant” kränger korv med alldeles för hög kötthalt. Nån jycklare hjular förbi. Kombinationen ost och honung. Är också ganska säker på att jag fick syn på Trollmor. Trött rant, men vafan. Platser där 1) 90% av alla kvinnor ser ut som den där vidriga tanten i En Häxa i Familjen 2) människor luktar som djur bör man bara undvika.

Och ja, vad ska jag säga. Man vet att vintermörkret har fått effekt på kreativiteten när man sitter och skriver om julen.

God jul!

Förresten, att när man googlar ”vidrig häxa” få en ung, oförstörd Rebecca Scheja på köpet. Ännu godare jul.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Tredje advent

Då var ett halvår i den dåliga delen av Asien (det vill säga alla delar av Asien som inte är Tokyo) avklarat. Känner mig lite som Tim Robbins i slutet av The Shawshank Redemption, ifall den där scenen när han krälar genom ett bajsigt avloppsrör utgjorde hela filmen.

Ser fram emot-listan består bland annat av att dricka Mariestad med tvåhandsfattning, ta en långsittning på Jensens Böfhus, supa in ”julstämningen” på Åhléns City, beundra alla kändisporträtt i Arlandas ankomstterminal. Kort och gott, allt det där man inte riktigt trodde att man kunde längta efter.

Ser framförallt fram emot att ge den här bloggen en nyantändning som bara ett icke-koleriskt/icke-suicidalt och fullständigt thailandsbefriat sinne kan göra.

Vi ses.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Andra advent

Ja hörni, pissveckan går sakta men säkert över till pissveckorna. Har börjat ge upp hoppet på att min hjärna någonsin kommer gå igång på någonting bra igen. Har i nuläget sett första, andra och tredje Indiana Jones-filmen. Såg om andra Indiana Jones-filmen. Kan nog recitera de 30 senaste inläggen på Daniel Paris twitterkonto. Igår fick ett gott gäng timmar Johan Glans på youtube mig att överväga att bara svälja skammen och ladda ner två säsonger parlamentet.

En annan grej som kanske inte kvalar inte på ”ja detta var ju en ny low”-temat, men som fortfarande känns nämnvärd, är att jag har börjat tycka om mjölk. Har druckit massvis med mjölk. Vet inte riktigt hur jag ställa mig till det än. Känns sansat och positivt, men samtidigt sjukt Jonas Gardelligt.

Kissade också i en pet-flaska igår. Inte direkt den önskvärda handlingen att följa självuppmaningen ”vafan, it’s been a week of firsts”. Till historien hör kanske att det är stopp i hotellrummets toalett och receptionisten bredvid lobby-toaletten är vansinnigt pratglad. Har blivit motvilligt matad med så mycket information om ”Tuk-tuk safari” osv så att jag nästan känner mig redo att ensam spela in ett När och Fjärran – Bangkok. Man förstår liksom hur djupt inpräntad turism-orienteringen är i det thailändska psyket när receptionistkillen verkar tycka att när jag – som de få gånger jag har lämnat rum A201 har försökt utstråla största möjliga ointresse för hotellets ”gruppaktiviteter” – spring/skakar förbi receptionen på ett sätt som gör det omöjligt att inte uppfatta en kulminerande kissnödighet och samtidigt (proaktivt) säger ”no thank you mr. have no time have to study”,  ja då är det ju guldläge att börja dra en kvarts utläggning om ”zip-lining with gibbon monkeys”.

Men ja, kissade hur som helst i en pet-flaska. Till alla läsare som har sett The Aviator så kan jag säga ja det är ungefär exakt så det ligger till just nu. Kondoleansbrev kan skickas till [email protected]

En annan härlig händelse var när en vän på svensk mark sa ”nu ringer jag fan Thailändska ambassaden” då han genom den där Spotify-funktionen fick se att jag lyssnade på Stad i Ljus. En händelse som bekräftar att det nu finns tre tillfällen under vilka folk lyssnar på Stad i Ljus: när en i grabbmiddagssällskapet ska spela lite allan, sätter på nämnd låt och tar ton (varpå samtliga runt bordet gemensamt lovordar Tommy Körbergs stämma som ”ändå Sveriges mäktigaste”), när en i samma grabbmiddagssällskap senare under kvällen kräver att få stänga Laroy till samma låt för vi är ju fan on a roll tonight, och så när man ligger ensam i ett fuktigt hotellrum och På spåret, Här är ditt liv och till och med Svensson Svensson misslyckas med att övertyga en att man faktiskt har ett Sverige att komma hem till och man inser att det är dags att ta till Tommy Körberg.

Ska bli spännande att se hur december utvecklas. Har vansinnigt mycket att plugga men kan samtidigt inte på något sätt garantera att jag inte kommer klämma Hey Baberiba säsong två och tre. Lär med andra ord bli en go blandning av bägge.

 

Angående den väldigt taskiga inläggsfrekvensen så måste jag ändå skylla på samlagsdunken i min och rum A202s gemensamma pappersvägg som skjuter ut varenda kreativa tanke jag har.

Och angående senaste tidens bangkokfrenetiska innehåll så kan jag väl bara säga ja, det är lite som det är. Vad var det Cajsa Warg sa. Jag hatar Asien och måste liksom skriva om det.

Lovar verkligen att det blir ändring på båda så fort jag kommer hem.

Ta det lugnt i julstöket.

screen-shot-2016-12-04-at-00-48-59

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Första advent

På minussidan:

Har en sån där årets värsta vecka. Veckan då man får betala för ett helt års relativa välmående. När alla ens värsta sidor som man lyckats trycka undan under ett helt år skuttar fram och goar runt så klockorna sjunger. En riktig dinosauriefilmer, skratta till Måns Möllers skämt och ”fastna” framför vänförslag på facebook-vecka. Få så dålig andedräkt så man märker det själv.

På plussidan:

screen-shot-2016-11-29-at-22-29-17

Träskulptur av Per Oscarsson. Gratis inträde.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Esnabba Pesos

screen-shot-2016-11-25-at-21-58-01

Det är svårt att beskriva besvikelsen när jag insåg att det här inte var Netflix storsatsning om en nyinflyttad chilensk syskonskara i Skärmarbrink som harvar sig fram i söderförorternas halvkriminella värld, och alla pratar som Alejandro Fuentes Bergström. Var är Daniel Espinosa när man behöver honom.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Det är kul med mode

Lite bilder från när King Magazine hade ett event på Best of Brands:

screen-shot-2016-11-22-at-20-14-25

 

screen-shot-2016-11-22-at-20-16-01

 

screen-shot-2016-11-22-at-20-14-05

screen-shot-2016-11-22-at-20-16-22

 

screen-shot-2016-11-22-at-20-24-10

 

screen-shot-2016-11-22-at-20-17-02

screen-shot-2016-11-22-at-20-16-07

screen-shot-2016-11-22-at-20-24-41

Taskig sits ändå, när man blir tvingad att ensam kompensera för självmordsstämningen i en hel lokal.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Brev från kolonien

Hade ett sånt där härligt Charlie Chaplin-moment idag, när jag skulle hem från mataffären. Bar på tre aggressivt fyllda matkassar och lommade hem i värmen. Inte alls en kort promenad, det här med att matbutiker var ”within walking distance” från mitt boende visade sig vara en lika stor lögn som ”absolutely, you can drink the tapwater”. Lommade verkligen, alltså som man gör när man försöker promenera men är för psykiskt och fysiskt utmattad för att inte se ut som Ior. På väg hem från centralstationen efter en musikfestival i mellansverige som för det mesta bestod utav att nån har bajsat i ens tält, den promenaden.

Jaja, där gick jag och släpade benen och önskade livet ur saker, stannade för att ta en taxi istället, kunde inte få tag på en taxi. Måste ha vart en mäkta deprimerande uppsyn att se mig stå och kämpa. Till och med min taxivinkning var trött, typ en desperat men samtidigt oengagerad, blöt fladdring med handen från två meter in på trottoaren. Som ett sorgset adjö till förbipasserande. Taxivinkningarnas motsvarighet till Kikki Danielssons sommarprat.

Hade iallafall stått och fladdrat nån kvart när jag kände något på mitt ben. Tittade ner, och såg en ca 15 centimeter lång tusenfoting jobba sig upp för min högra fotknöl. Kan inte ha vart ohärligt att få uppleva min reaktion. Att se en gravt uttorkad Benjamin Syrsa genomföra nån slags blandning mellan stepp och afrikansk folkdans ovanpå 10 kilo matvaror av varierande konsistens. Rödsprängda ögon och torrt skum i mungiporna. Man hade kunnat spänna upp ett sammetsrep och tagit 40:- inträde för att få en närmre titt på ”den galna vita mannen – men gå inte för nära!”. Små barn som blir livrädda för min vokala blandning av growl, sopranopera och wilhelmskriket.

Blev efter ett tag klar med min realtidsaudition för rollen som galna skelettet på Spökhuset, lommade hem. Kände ett rekordstort mått av har fått nog nu. Mentala tillståndet var på ett ungefär en blandning mellan Bill Murray i Lost in Translation och Martin Schibbye.

screen-shot-2016-11-20-at-12-05-19

Nej men helt ärligt, vad är detta för skithål. Bangkok är ju en storstad som tar bort absolut alla fördelar med storstäder (djurfritt, fungerande kollektivtrafik, civiliserade människor, fritt från ”exotiska” lukter, inga tjocka män från Bollnäs med elefantbyxor) och maxar skiten ur alla nackdelar (bilar, högljutt, fler bilar, turister, fler turister, horeri).

Jag vägrar att acceptera att en stad som låter tusenfotingar stora som lokaflaskor löpa fritt är en omtyckt plats. Det får inte plats i min världsbild. Förstår inte hur folk kan bli så uppspelta över ett presidentval när Bangkok är världens mest besökta stad år 2016. Att den stora majoriteten hellre vill åka för att se unga tjejer skjuta pingisbollar från vaginan än att åka till New York måste ändå säga mer om världens tillstånd än att en tokstolle är president. Vi lever i en värld av Håkan Hallins för i jävla helvete.

Det är en speciell känsla av frustration, detta med att avsky en plats som så många känner enorm entusiasm inför. En bakfull dagisfröken under ”lektimmens” kulminerande minuter. Som Martin Schibbye hade känt sig ifall Johan Persson hade tyckt att Etiopiengrejen var ”FUCKING AWESOME BRO”. Ingen go plats mentalt.

Den enda, på riktigt enda, fördelen jag kan komma på med att vara i Bangkok är att folk som bor i Bangkok är vansinnigt fattiga. Och man vet att man är på fel plats om den enda glädjen man kan utvinna är att den relativa (kan inte lägga nog med emfas på relativa) rikedom sitt studielån innebär mer eller mindre tvingar folk till att le mot en på gatan.

Men ja, mitt immunförsvar och toleransen i min tarmflora har aldrig varit starkare. Den fysiska motsvarigheten till att komma tillbaka från en krigshärjad visit i Syrien med ett starkare, mer perspektivfyllt psyke.

Och,

screen-shot-2016-11-20-at-14-03-17

Är ju trots allt så långt bort ifrån detta som man fysiskt kan komma.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Leende guldbruna ögon

Jag minns att jag någon gång läste att ett av de mest klassiska dragen hos onda filmkaraktärer är att de har väldigt små ögon, då det signalerar trångsynthet, skepticism, ilska, osv. Och det verkar ju stämma:

Mongolfascisten i Mulan

screen-shot-2016-11-15-at-09-42-29

 

Predator-monstret i Predator

screen-shot-2016-11-15-at-09-43-13

 

Typ alla monster i Buffy

screen-shot-2016-11-15-at-10-45-14

 

Den här grejen från Star Wars

screen-shot-2016-11-15-at-10-38-09

 

Richard Branson

screen-shot-2016-11-12-at-17-08-16

Går det ens att ha sådär små ögon.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Åke Cato är död

Självklart så är det väldigt tråkigt. Men, håll med om att det ändå låter som en positiv nyhet. På ett Astrid Lindgren-sätt. En blond pojke med en bjällra i ena handen som springer runt i en medeltidsby och jublar ”CATO ÄR DÖD!”

screen-shot-2016-11-13-at-10-55-34

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Rebecca & Fiona

Rebecca: Vore det inte fett om vi typ tog tillbaka Madonna
Fiona: Asså typ göra det till en grej?
Rebecca: JA. Hur fett?
Fiona: Asså let’s do it
Rebecca: Förresten dör på Trump
Fiona: Jag vet helt sjukt
Rebecca: Alla i USA är fan hjärntvättade
Fiona: Jag vet alltså.. Hade jag bott där hade jag ju typ blivit deporterad
Rebecca: Vadå du är ju vit ju
Fiona: Ja men du vet ju att jag känner mig mer latino än svensk
Rebecca: Jaaa sant asså… HATAR rassar
Fiona: WORD
Rebecca: OCH främlingsfientlighet
Fiona: Ja den också
Rebecca: Förresten vore det inte fett om vi typ tog tillbaka Hot Shots
Fiona: Asså typ göra det till en grej?
Rebecca: JA. Hur fett?
Fiona: Asså let’s do it
Rebecca: Men asså.. vi borde lätt bli typ.. mer politiska
Fiona: Asså hur menar du
Rebecca: Asså nämen liksom påverka och så.. Som alla journalister fast man är liksom en av folket
Fiona: Ja asså vi har ju liksom ett typ.. ansvar.. eller asså
Rebecca: Nämen asså.. ja.. asså min röst spelar ju liksom.. roll
Fiona: Ja asså vi har ju liksom en plattform typ
Rebecca: För liksom Moderaterna och SD är ju liksom stora och liksom… Influerar… Och asså
Fiona: Ja asså det blir ju liksom fett skevt när alla är så jävla höger liksom… Sverige är liksom.. alldeles för nyanserat
Rebecca: Och jag HATAR ju rassar
Fiona: Asså JAG MED
Rebecca: Girl power fast mot liksom SD
Fiona: Aaah jag fattar som typ queen B
Rebecca: JA. Hur fett?
Fiona: Asså let’s do it
Rebecca: Åh förresten kan vi inte typ bara käka svennetacos ikväll. Pallar liksom inte.. seriös mat
Fiona: Asså JA

screen-shot-2016-11-11-at-15-07-06

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Henrik Ekwall

Hej!

Vad kul att du är här, stanna gärna för alltid

[email protected] på mail

Mest lästa

  1. Esnabba Pesos
  2. #Weedweek
  3. Trevlig kväll!
  4. Det är kul med mode
  5. Brev från kolonien