En man med ett skägg

Search Results for 'finurliga memoartitlar'

  1. Genren finurliga memoartitlar lever!

    3 Comments

    En av de äldsta och mest älskade evighetsserierna på den här bloggen är den om finurliga memoartitlar. Det är en gammal fin tradition: när man nedtecknar sina minnen så ger man dem en fyndig titel, gärna alluderande på nån hit man har haft på sextiotalet, sitt dopnamn och/eller på något gammalt mossbelupet uttryck. Så har memoartiteltraditionen sett ut så länge jag vill minnas och så bör de se ut tills dess jag skriver mina egna.

    Men på senare år har en oro börjat gnaga i folket. Och folkets oro ska som bekant tas på allvar. Som med alla traditioner är finurligamemoartiteltraditionen på något dunkelt vis hotad. Christer Sjögren döper sina aktuella memoarer till Får jag lov att berätta? och inte nåt om ”I Herren Christers namn” eller ”Det bor en viking i mitt blod”. Thorsten Flinck kallar sina för Kom och skratta åt Lilleputt istället för typ ”Flincka lilla stjärna”. Och då har jag bara nämnt de memoarer jag läst den senaste veckan.

    peter-o

    Därför är det skönt för oss finurligmemoartitelsfundamentalister att Peter Öjerskog finns. Jag har visserligen dunkla grepp om vem Peter Öjerskog är, men han är efter vad jag förstår världsberömd i hela Karlskronatrakten, bosatt i Thailand (främst för att han är arg på Blekinges p-automater), har på något vis legat på Svensktoppen och på något annat vis hamnat i Guinness rekordbok. Jag har inte hunnit läsa en rad i boken, jag har inte ens hållit i den, faktum är att jag inte ens tror att den är utgiven än, men är innehållet hälften så spännande som titeln är finurlig så anmäler sig härmed en läsare.

    Boken heter PÖ om PÖ.

    Jag pustar ut. Kampen går vidare. Än är inte den sista finurliga memoartiteln formulerad.

  2. Finurliga memoartitlar är tillbaka!

    2 Comments

    De lever! Det vi främst förknippar med tanter och farbröder som levt sina liv i skuggan av den lättare musan, estradörerna, skönsångarna, tevepersonligheterna, revykungarna och revyrävarna – de fiffigt namngivna memoarerna – dyker upp igen! Och där vi minst anar det!

    Jackie Ferm kan i och för sig sägas ha levt i skuggan av den lättast tänkbara musan. Hon har vikt ut sig i Slitz och gjort vad de nu gör i Paradise hotell. Men framför allt har hon levt sitt liv i skuggan av en av landets mest förhärdade brottslingar. Pappa föddes en gång som Lars-Inge Andersson och har hetat både Svartenbrandt och Lars Patrick Ferm längs vägen.

    Boken har jag just fått i handen. Min recension kommer så småningom. Så länge får vi bara imponeras av att en så pass ung memoarförfattare – 24 år gammal – redan har förstått hantverket och genrekonventionerna. För särskilt mycket finurligare än så här kan inte en memoartitel gärna bli:
    blogg rövardotter

  3. Om inte den populäraste så i alla fall den trevligaste av alla bloggens evighetsserier: finurliga memoartitlar.

    8 Comments

    Ja, det var ju längesen vi slutade vara petnoga med att det verkligen måste vara memoarer i den klassiska bemärkelsen (= gammal farbror eller tant tecknar på ålderns höst ner alla sina framgångar eller, om de heter Ingmar Bergman, sin avföringskonsistens). Det kan lika gärna vara biografier över fotbollslag eller popband – allt som har ett någorlunda dokumentärt innehåll och som fått en vitsig titel, gärna anspelande på nåt teveprogram eller visa memoarobjektet gjort sig skyldig till och/eller gammalt mossigt talesätt.

    Bengt Grive hette en man som visste olika saker om sport och som berikat svenskan med orden ”mörkvitt” och ”blåbärsrisgrönt” (använda för att beskriva konståkerskors dräkter i en tid när folk fortfarande hade blyertsteve). Han har tydligen också berikat världen med boken Resor med Mål. Förstår jag saken rätt så skildrar den olika maträtter Bengt hann äta på olika platser i världen (bland annat skriver han en lång harang om nypotatis).

    Det versala m:et kan man fundera över; ordet ”mål” har ju många betydelser (maträtt, destination, juridiskt ärende, själva konstruktionen som man ska placera puck och boll i) men ingen av dem stavas ju traditionellt med stort M. Vad syftar alltså titeln på? Kanske gör Grive resorna i en bil som heter Mål? Fast varför sitter han då i en tågkupé? Är det månne hans resekamrat? Är Mål alltså ett egennamn? Mål Olofsson? Mål Spektrum?

  4. Kors i krösamoset! FLER finurliga memoartitlar!

    7 Comments


    Det här är förstås en klassiker. Så perfekt att den kunde användas som typexempel på högskolekurser i finurligt memoartitulerande. Och givetvis är killen från Göteborg ovanpå allt. Plus i kanten för att spökskrivaren frontas så öppet. Och givetvis för den dåligt kantklippta bilden av mästerhopparen himself.

    Betyg för titeln: femma plus. Betyg för boken: fråga nån som har läst den.

    P.S. Jag är f.ö. hemma från min Gotlandssemester. Det här inlägget är en s.k. ”rivstart”.

  5. Nu blommar löken! Ännu fler finurliga memoartitlar!

    9 Comments

    Det är tur att man har vänner. Torsdagskvällen tillbringades i glada vänners lag: klubb Oslipat gjorde en specialare och lät mej, Marcus Johansson, Fritte Fritzson, Nisse Lind, Freja Hallberg, Jesper Rönndahl, Tomas Högblom, Erik Börén och Kringlan Svensson göra varsin akt i någon annans anda.

    Det skrattades, faktiskt inte bara i hörnet där humorgänget a.k.a. kuksugarklubben stod. Det var gemytligt och festligt. Alla var roliga som fanken och allt material var nytt – vilket bara det gjorde kvällen till något utöver det vanliga.

    Kringlan gjorde mej. Det innebar att han öppnade med att säja ”goafton ungdomar” och sen pratade utifrån en biografi han läst. Det var väldigt roligt och dessutom folkbildande; inte ens jag gick runt och visste att Mikael Rickfors döpt sin dotter till Leakim.

    Efteråt fick jag boken. Kringlan ville inte ha den själv. Han är uppenbarligen inte klok.

  6. Tillägg gällande finurliga memoartitlar del 8.

    19 Comments

    Jag är aktivt ointresserad av idrott. De enda idrottsmän jag bryr mej om är Ricky Bruch och Snoddas, och det har tammefanken inget med diskus och bandy att göra. Därför skulle jag hellre sitta vid kyrkans skampåle iförd dumstrut och puffbyxor än läsa Börje Salmings strövisa hågkomster från 17 år i NHL.

    Men icke desto mindre tar jag så klart den här titeln till mitt hjärta. Den är så fantastiskt kass. Det är den allra första idén som kommer upp vid en osedvanligt bakfull brainstorm. Salming – och han som skrev själva boken – vägrade fundera ett varv till. De kastade sej upp i stående ställning vid det där brainstormmötet – ”där satt den! nu drar vi till sportbaren!” – och dansade hem, nöjda med dagens värv.

    De tog alltså ett av världens mest kända citat och bytte ordet ”tårar” mot ”hockey”. Det finns ingen fonetisk eller semantisk likhet, inga bottnar, ingen dubbeltydighet. De hade i princip kunnat grabba tag i vilket känt citat som helst och fått en lika finesslös titel:

    Det är rätt att spela hockey!
    Att spela hockey är nödvändigt
    Hockeyklubban är kastad!
    Guld och grön hockey
    Saliga äro de som spela hockey
    Små hockeyspelare har också öron
    På hockeyplanen kan ingen höra dig skrika …
    Hockeyspelare i alla länder – förenen eder!
    Tjo vad det var livat i hockeyn i lördags!

    De ska ha credd för att de trots allt inte funderade så länge. Men samtidigt är det nog just vad de borde ha gjort.

  7. Hoppla! De finurliga memoartitlarna bara hopar sej! Del 7.

    Leave a Comment


    För att förekomma ordmärkaren: det här är väl inte memoarer i egentlig mening, men väl nära. Werner – eller om det möjligen är Werner – sammanfattar sitt liv genom sina bidrag till Lill Lindfors, Eva Rydberg och Häpnadsväktarna.

    Och givetvis marknadsför den gode Cato det hela som ”årets best selleri”. Jag ligger golvad. Gud finns. När jag hämtat mej upptäcker jag följande slogans:

    OBS! Av författaren nominerad till 2009 års Augustpris!
    OBS! Intäkterna av boken går oavkortade till förf:s vällevnad
    OBS! Flera org. planerar att vara elaka mot författaren!

    Plötsligt känns världens ondska mindre ond och livets förtretligheter mindre förtretliga. Med rak rygg och blicken mot solen går jag att möta morgondagen.

    FOTNOT: tack till den finurliga signaturen ”anonym” för tipset.

  8. Tillägg gällande finurliga memoartitlar del 5.

    3 Comments

    Som kulturarbetare finns det saker du förväntas göra. Som hårdrockstrummis förväntas du doppa snoppen i äggburritos för att din flickvän inte ska lukta att du har varit otrogen.

    Som Sune Mangs förväntas du sjunga ”Någonting att äta”, annars kommer inte publiken att släppa dej av scenen.

    Som finsk skådespelare förväntas du skrika könsord och jonglera med din egen avföring.

    Som svensk skådespelare förväntas du prata överdrivet artikulerat, vilket är totalt meningslöst eftersom du som svensk ljudtekniker förväntas koncentrera dej på atmosfärljudet.

    Och som memoarförfattare förväntas du döpa dina minnesord till nåt som fiffigt anspelar på ditt namn, din karriär och helst nån gammal sur soldatanekdot. Det gäller hög- som lågkulturarbetare, företagsfifflare som stjärnjurist, spritprimadonna som legitimerad lekare.

    Även en av våra hovsångerskor sällar sej till raden. Hennes första minnesskrift tassar lite försiktigt på dubbeltydighetsgränsen – ”I min tonart” – medan den andra löper hela finurlighetslinan ut:

    Ni fattar grejen va? ”Sjung ut” betyder ju att man ska säja vad man har på hjärtat och så är hon dessutom sångerska!!! Exakt så på pricken-fyndigt som det anstår en koloratursopran.

  9. Tillägg gällande finurliga memoartitlar del 4.

    8 Comments

    I En man med ett skäggs många evighetsserier har vi kommit fram till den gamle ärkekapitalisten Jacob Palmstierna, mest känd som rovgirig och sparkad chef för SE-Banken. Han har nu nedkommit med en hett efterlängtad memoarvolym, där vi bl.a. kan läsa om hur han ”på egna meriter bevisar för omvärlden vilken driven bankman han är” (ur baksidestexten).

    Boken har fått titeln Jacobs stege, syftande på den passage i Första Mosebok där patriarken Jakob drömmer om en stege som förbinder människorna med Gud. Titeln är extra välfunnen eftersom

    a) Palmstiernas mor var troende,
    b) Palmstiernas liv har gått upp och ner som på en stege (från löjligt rik och framgångsrik till löjligt rik och illa omtyckt till löjligt rik och bortglömd),
    c) Palmstierna var aktuell ungefär samtidigt som teveprogrammet Jacobs stege.

    Det enda som grumlar bilden av en synnerligen fiffig titel är att Bibel 2000 – den nya, ännu fräckare Bibeln – har ändrat det väletablerade ”Jakobs stege” till ”Jakobs trappa”. Å andra sidan fick ju Palmstierna på köpet en titel sin uppföljare, som vi alla hoppas kommer inom en snar framtid.

  10. Tillägg gällande finurliga memoartitlar del 3.

    4 Comments

    Fakta I: dandyadvokaten Henning Sjöström döpte förstås en bok om sina fräckaste fall till Brottstycken.

    Fakta II: företagsledaren med ett elastiskt förhållande till sanningen, Refaat El-Sayed, döpte förstås sin egen vitbok till Makten och ärligheten.

    (OBS! Detta är en del i en evighetsserie. För tidigare delar, klicka på etiketten nedan.)

En man med ett skägg

KALLE LIND, DIVERSEARBETARE I KULTURBRANSCHEN.

  • Radio (Hej domstol!, P4 Malmöhus morgonshow, podden Snedtänkt).
  • Teve (dramaserien Häktet, julkalendern Skägget i brevlådan, dokumentären Jul för nybörjare).
  • Böcker (se nedan).
  • Krönikor (City/Sydsvenskan, Faktum, ETC).
  • Ståupp.
  • Trams.
  • Övrigt.

FAKTA: Perverst intresserad av gubbar i Nöjessverige.
Nås enklast på [email protected]