En man med ett skägg

Jag är på semester och har fullt upp med att övertala mina barn att olika slott och kyrkor är intressanta egentligen. Jag har dessutom slutat blogga sedan mitt avtal med Djungeltrumman blev något diffust.

Men min starka höga moral tvingar mig att ta bladet från munnen. Annorlunda uttryckt: folk beter sig som en hatisk antiintellektuell mobb därute och jag måste faktiskt säga ifrån. Det är ju inget nytt för oss sado-masochister som regelbundet Twitterpiskar oss, men nu sker det i min närhet. Och de som skriar, råmar, vrålar, hotar, polisanmäler, hotar med soc och polis, arrangerar massanmälningar till Spotify och sunkhak med flera typiska pöbelsysselsättningar är människor som sover gott på nätterna i tron att de är goda människor.

Ni vet troligen vad jag pratar om. En rapfigur, vars skapare och uttolkare också råkar vara en begåvad ståuppkomiker, släppte för tre år sen en låt med den puerila titeln Knulla barn. En låt som i ett annat tidevarv hade varit en angelägenhet för en pyttekrets med förstånd och intresse nog att se den för vad den är – ett groteskeri, en orgie i det mest förbjudna, en smaklöshetens all time high – har nu nått små söta öron som låtit sig uppröras.

Och små söta öron är inte mottagliga för resonemang. Det går inte att, även om man pratar långsamt och tydligt, förklara för små söta öron att detta är ett skämt, oavsett om det passar de små söta öronens bärares uppfattning om god smak eller humor. De små söta öronen hör vad de vill höra.

Tyvärr finns det också, i direkt anslutning till de små söta öronen, stora gapande munnar. Gapande munnar som vrålar Förbjud! och Anmäl! och Ring arbetsgivare! Strax ovanför de små söta öronen finns små pannådror som reser sig indignerat och helt täpper igen alla möjligheter för eftertanke eller ansvar att sippra in i hjärnvindlingarna.

Och hela tiden inbillar sig de här figurerna med små söta öron, stora gapande munnar och indignerat resta pannådror, att de gör rätt. De är nämligen på Barnens sida. På samma vis som de som på åttiotalet ville förbjuda våldsvideo, hårdrock, rap och Garbage Pail kids. Vill man stoppa pedofili är naturligtvis det bästa sättet att angripa den som rappar om pedofili. Ett resonemang lika simpelt som enfaldigt. Ett resonemang som bara med liberal tolkning av ordet är att betrakta som ett resonemang.

Och det är detta som gör mig i min tur indignerad. Av en SD-svans begär jag inget. Av usla människor förväntar jag mig inget annat än uselhet. Men den som bär sin godhet som en trofé på bröstet, som gapar om systerskap och medkänsla, bör tänka igenom sitt eget ansvar innan de utlöser nättsunamin. För varje uthängning av rapfigurens föräldrar, varje socanmälan av stöttande komikers brorsbarn, varje beställd produkt som hamnar i rapfigurens föräldrars brevlåda, varje mordhot, varje inställd möjlighet att försörja sig, är på ert ansvar. Ja, jag tittar på dig, retorikexperten, och på dig, den förment feministiska komikern. Just ni som uttryckligen uppmanat era följare till handling och dragit fram det faktum att komikern bakom rapfiguren tidigare dejtat den journalist som så bestialiskt togs av daga.

Och ni som skriker – för det är faktiskt vad ni gör, det är beklämmande att skrolla igenom den råa, upphetsade, blodtörstiga tonen i kommentarsfälten – ska kanske fråga er hur många barn ert skrikande har räddat. Självrannsakan är en vacker mänsklig handling. Att mordhota, skrämma, tysta och hänga ut oskyldiga närstående är det inte.

Så. Nu fortsätter min semester. Nu kan pöbeln krypa tillbaka till de stenar ni bor under och begrunda begrepp som ”ansvar”. Och i samma veva kan ni fundera över begreppet ”kontext”.

Jag är medveten om min snorkiga von oben-ton, men jag har fått lära mig att man måste tala tydligt med hundar och visa dem vem det är som har rätt.

 

 

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

En man med ett skägg

KALLE LIND, DIVERSEARBETARE I KULTURBRANSCHEN.

  • Radio (Hej domstol!, P4 Malmöhus morgonshow, podden Snedtänkt).
  • Teve (dramaserien Häktet, julkalendern Skägget i brevlådan, dokumentären Jul för nybörjare).
  • Böcker (se nedan).
  • Krönikor (City/Sydsvenskan, Faktum, ETC).
  • Ståupp.
  • Trams.
  • Övrigt.

FAKTA: Perverst intresserad av gubbar i Nöjessverige.
Nås enklast på [email protected]