Livsviktigt – men inte dödsallvarligt

Ätstörningar och överdrivna hälsobeteenden finns överallt bland oss och att kalla Sverige för ”Landet ätstörd” är absolut ingen överdrift. Det är otroligt viktigt att vi lyfter denna fråga, för vi är många som dagligen våndas eller fullkomligt lider av snedvridna tankar kring vår kropp och hälsa. Förutom de fruktansvärda siffror över hur fler och fler diagnostiseras med allvarliga former av ätstörningar, och att detta går långt ner i åldrarna, så tror jag även att det är viktigt att börja prata om alla oss som ligger i riskzonen.

Jag säger ”OSS” och inkluderar mig själv. Jag har aldrig varit hårt drabbad men jag har fan inte någon enkel relation till min kropp, träning och mat. Ibland undrar jag om NÅGON kan ha det i dagsläget?

Att kompensera bullfikor med mer träning. Att stå i spegeln och vrida och vända på sig själv för att hitta en vinkel att älska eller i vart fall tycka är okej. Att tycka hunger är skönt och mättnad obehagligt. Att få ångest över att inte ha kunnat träna på en vecka. Att efter en helg av god mat äta sallad på måndag. Att aldrig i livet köpa godis på en tisdag. Detta är tankar och beteenden som finns hos mig, kanske även hos dig?

Jag jobbar inom hälsobranschen och VET att min bransch till stor del är boven i dramat. Synen på hälsa är så in åt helvete snedvriden och jag ligger många nätter sömnlös i tankarna kring hur i hela friden vi ska få en vändning på det här. Ett första steg kanske är ett erkännande och en påminnelse om att detta är vanligt men inte riktigt.
Jag är också en produkt av vårt ätstörda land.

https://special.aftonbladet.se/landetatstord/

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Blytrött på träningsprestationer

Hälsosnacket tenderar ofta att handla om prestation. Igår när jag gick till gymmet så slog det mig att det var längesedan jag hade något mål med min träning. Sedan jag var liten och tävlingsdansade så har träning handlat om prestation och målsättningar. Har det inte varit prispallen som lockat så har det varit nya rekordtider i löpning, tyngre vikter på gymmet, schysstare rumpa eller funderingar kring ”hur jävla långt man kan springa egentligen??” som upptagit min tankeverksamhet. Och på samma vis som jag är fed up på hälsohets så kan jag också känna mig blytrött på träningsprestationer. Jag fattar att det kan vara en viktig del i att uppehålla motivationen och visst är det så att för att få kroppsliga (ytliga) resultat av träningen så behöver man ofta ha en plan.

Men tyvärr har kroppsliga resultat fått äga hela träningsfrågan. Träning kan (och bör) handla om så mycket annat. Träning gör oss hjärnstarka, stresståliga, glada och pigga. Tränings ger oss självförtroende och energi och jag kan gå on and on and on…
Det coola är att de där ”resultaten” behöver du ingen plan för – dom får du genom att RÖRA PÅ DIG – på ditt sätt, helt planlöst.

Inte konstigt att folk generellt har svårt med motivationen till träning när vi lägger allt fokus på prestation och kroppsliga resultat, för så fort det där inte infinner sig så är det inte kul längre och leder snarare till besvikelse och en känsla av misslyckande.

Jag lät min tanke om målsättningar i min träning flyga vidare, klev sedan in på gymmet och sprang lite, dansade lite, lyfte lite, svettades som fan. Kände mig cool och gick hem lite gladare och fylld av energi.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Jag skrattade högt åt mig själv häromdagen när jag skulle försöka lägga upp min mat lite sådär ”bloggsnyggt” och rensade bort skiten från köksbordet för att ta en gullig bild.
Det såg förjävligt ut, fast att jag hade gjort mig till.

Jag fattar att folk gillar vackra saker, att vi blir inspirerade av färgsprakande matbilder med rätta ljussättningen… och det kanske bara är jag, men hur ofta lagar man de där perfekta rätterna som syns i instagramflödet? Okej jag är avundsjuk för att jag själv inte kan… men tror ändå att det är fler än jag som ibland önskar något man kan relatera till och som känns rimligt att laga en onsdagkväll när man kommer hem helt paj från jobbet.

Här kommer ett recept på jäkligt goda men inte så fina Sötpotatis- och bönbiffar

Du behöver:
2 sötpotatisar
1 paket stora vita bönor (kokta i tetrapack)
2 ägg
2 salladslökar
1 liten röd chili
1 dl solrosfrön

1. Skala sötpotatisarna och skär i små bitar. Koka i saltat vatten tills de är riktigt mjuka.
2. Under tiden, skölj av bönorna och mosa dom i en skål.
3. Hacka salladslöken + chilin fint och blanda ner tillsammans med bönmoset. Kläck i äggen och rör allt till en röra, salta och peppra ordentligt. Gå gärna loss på mer kryddor, kanske lite ingefära, paprikapulver, annat smask.
4. När potatisen är mjuk, häll av i ett durkslag och vänd ner i bön/ägg/lök-gojset. Mosa ihop allting tillsammans, jag använde en sån där man gör potatismos med, brukar kalla det ”tjoffatjoffa”.
5. Vänd slutligen ner solrosfrönen och smaka av med lite mer kryddor om det behövs.
6. Hetta upp en panna och lägg i rikligt med olja. Stek sedan små biffar på medelhög värme.
7. Servera gärna med en kall yoghurt+fetaostsås, lite grönsaker och kanske kokt couscous/matvete.

PUSS

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Julstress-pizzan

Julveckan är en bisarr vecka på många vis. Man har tusen grejer att klappa igen på jobbet innan julledigheten, man har tio meningslösa juklappsspel-klappar att införskaffa (”alla köper något sketsköj för typ 100 spänn, lycka till!!!”), de sociala aktiviteterna hopar sig och man vill så gärna (?) trycka in julfikor, minijulaftnar och glöggmingel. Mitt i allt detta ska man försöka hinna äta något mer än bjudgodisar och pepparkakor från kontoret.

Låt mig presentera: Julstress-pizzan. Überenkel och übergod!

Baka gärna en ”bianco” (utan tomatsås) och en vanlig.
Till det behöver du:
– Libabröd/tortillabröd (men blir helt klart godare med libabröd
– creme fraiche
– massa ost (ingen ”pizzaost” eller andra sorter som smakar noll och nada utan en med lite krut i).
– potatis (skalad, tunt skivad – vi snackar riktigt tunt).
– rödlök (tunt skivad)
– tryffelolja

– tomatsås (lägg några extra kronor för att få en god)
– rödlök
– champinjoner
– cocktailtomater
– ruccola

1. Sätt ugnen på 225 grader.
2. Lägg libabröden på en plåt med bakplåtspapper.
3. Ett av bröden kletar du in i creme fraiche, strör massa ost på, toppar med den skivade potatisen och rödlök + lite mer ost på topp.
4. Den andra brer du tomatsås på och toppar med ost, rödlök, skivade champinjoner och skurna cocktailtomater.
5. Skjuts in i ugnen, bränn av tills osten smält och pizzorna fått färg (ca 10 min).
6. När pizzorna är klara så är det gott att toppa med ruccula samt ringla lite tryffelolja på potatis-pizzan och göra några drag med svartpepparkvarnen.
7. Ät och andas ut.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Vi måste prata…

Kan vi inte snacka lite om dom här?

Och dom här:

Är det inte lite knäppt att den här typen av produkter lyfts fram som hälsomat samtidigt som jag dagligen får frågan om frukt är okej att äta (jag är kåstrådjivarä för er som ej vet). Det är så sorgligt när mat enbart ses som kalorier och man missar den där lille detaljen om att maten ska göra oss friska, starka, glada och goa. Vi käkar bars, puddingar och shakes för glatta livet och skiter i att vi inte kan hajja en enda ingrediens i innehållsförteckningen. Men frukt, nej för i helvete, ”Asså jag har hört att vindruvor typ sätter sig på låren”.

Min pappa har alltid sagt ”Låt maten vara din medicin”, när jag var 12 år svarade jag nog ”mmmh pappa” och fortsatte kika in i datorn uppslukad av att bygga ett nytt fräckt krypin på Lunarstorm. Men idag håller jag med honom till 100%. Om fler människor skulle börja se maten som näring istället för bukfylla så skulle vi få bukt med många av våra hälsoproblem (Tessan for president!). Och just därför gör du en general-insats för dig själv genom att välja fullkornsalternativen istället för pasta, vitt bröd, vitt ris. Eller kål, bladspenat och baljväxter istället för isbergssallad, tomat och gurka. Och ta en vanlig jävla frukt istället för proteinpudding med lussebullesmak – please?

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Valda sanningar

Vi har alla våra egna valda sanningar, det vill säga idéer och tankar om oss själva eller vår omgivning som vi valt att tro på. Dom behöver absolut inte vara sanna eller skrivna i sten, men i vårt huvud så låter vi dom påverka oss varje dag. Det kan vara ”jag är ingen morgonmänniska”, ”jag är inte bra på att komma i tid” eller ”jag är så känslig”. Det sista är en vald sanning som jag ofta tänker om mig själv. Holymoly vad lätt det är att gömma sig bakom en sådan sanning och låta den bekräfta ens beteende och känslor gång på gång. ”Det är bara jag som är känslig..” blir lätt en undervärdering av vad man faktiskt känner. Eller tvärtom att man tror att man är en känslig krabat i lägen som man egentligen är vråltuff.

Valda sanningar kan vara riktigt dumma när det handlar om att göra en livsstilsförändring. Om man exempelvis vill komma igång att träna (du ba: men kan du sluta tjata om träning…) så kan en idé om sig själv som en osportig person vara hindret till att komma igång. Alla gånger som man inte genomför träningen bekräftar den valda sanningen och blir den där rösten på axeln som säger ”Vad var det jag sa?”.

Men vet ni vad det bästa är? Valda dåliga sanningar om sig själv kan dra åt helvete. Men på samma vis som du kan få en nedvärderande tanke om dig att styra ditt beteende så kan en vald positiv sanning få dig att göra underverk. Från och med nu är jag en vråltuffing!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Du hoppfulla väntans tid

Jag hade en vrålbloggig söndag igår. Adventspyntande, lussebulle-bak, mysfika, träning med bojfränden och förstås bara vegetarisk mat. Vad som ingen hade behövt veta är att jag vaknade med hjärtklappning och skällde ut mig (ja man kan skälla ut sig själv) och min kille för att ”vi har fan inte julpyntat, och vi har ingen frukost hemma och det är ju för i helvete FÖRSTA ADVENT!!!!” Jag stormade till Hemköp och Oskar rusade upp i panik för att plocka fram julpyntet. Sedan höll vi på att ha ihjäl varann pga irritation över sladdar till adventsstjärnan, bulljävlarna ramlade av plåten och stektes på ugnsbotten, vi fick hetsträna på gymmet eftersom vi kom dit en halvtimme innan de stängde och de vegetariska måltiderna bestod av tortellini och färdiga falaflar, wow vad ont i magen jag har haft sedan jag åt dom 🙂 Kompisfikan var i och för sig bara mysig och vi tryckte totalt 15 lussebullar på 4 personer – svinbra!

Jag hoppas att er helg var fridfull, helrätt och megasköj. Men med stor sannolikhet så innefattade den även tjäbbel, halvfabrikat och toalettrengöring.
LIVET

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

MERA SOPPA TACK!

Soppa är perfekta ”hittepå-maten”. De flesta grönsaker + god buljong + en skvätt grädde ger en smarrig soppa som man kan toppa med diverse skojigheter man hittar i kyl/skafferi. Men för er som inte älskar det där med att improvisera fram mat och som känner ”vadå diverse skojigheter man hittar i kylen? Typ jordgubbssylt då eller??”:
Här kommer ett recept på en god morotssoppa:

Till 4-6 portioner behöver du:
8 stora morötter
1 gul lök
1 stor vitlöksklyfta
1,5 dl vitt vin
3 msk tomatpuré
2 lagerblad
8 dl vatten
2 kycklingbuljongtärningar
salt och peppar
olja/smör

ev. matlagningsgrädde

1 pkt kokta kikärtor
1 halloumi med chilismak (det ligger liksom chilifrön i osten)
färsk persilja
paprikapulver

1. Skala och hacka lök, morot och vitlök. Hetta upp en kastrull och bryn i olja eller smör ett par minuter (får inte brännas, smakar skit!)
2. Klutta i tomatpuré och rör runt. Häll på vitt vin och låt koka in någon minut.
3. I med vatten + buljongtärningar + lagerblad. Låt allt koka tills dess att morot, lök blivit mjuk (ca 20 min)
4. Under tiden kan du skära halloumiosten i små tärningar och skölja av kikärtorna.
5. Hetta upp en stekpanna, i med halloumin och stek gyllene. Tjoffla i kikärtorna och lite olja som det får gotta runt i. Krydda med paprikapulver och ev lite salt (halloumin är redan väldigt salt),hacka persilja och vänd ner i steket. OM du vill freestyla kan du ju krydda på med spiskummin, mer chili eller vad du nu tycker är gott.
6. När grönsakerna till soppan mjuknat är det dags att mixa. Mixa slätt med hjälp av en stavmixer/matberedare. Om soppan blir tjock kan det vara gott att späda med lite grädde (okej, ALLTID gott att ha i grädde).
7. Smaka av soppan med salt, peppar och ev andra kryddor.
8. Häll upp i en skål och toppa med halloumi-kikärtsgottan.


SMAKAR SMARR!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Pest, ångest eller kolera?

Ångest. Svårt att förstå för den som aldrig känt det. ”Vadå att det surrar i armarna?” ”Obehagskänslor, aha… gör det typ ont?.. nehe..”, ”Du kanske behöver dricka vatten om du är torr i munnen…”. Medan den som har eller har haft ångest vet precis.
Det kanske inte yttrar sig exakt så, men man vet. På samma vis som det finns tokmånga varianter av ångest så finns det också tokmånga sätt att hantera den. Det finns även en del generella råd, typ: Stressa ner, koppla av, meditera, acceptera, sov ordentligt…. Man ba: ”Mmmh lätt att sova ordentligt när man har sömnproblem, som ger ångest, som ger sömnproblem, som ger ångest osv”.

Men det finns ett annat råd som verkar vara effektivare än allt det där andra, nämligen träning. Just nu läser jag boken ”Hjärnstark” – en sån jäkla drömbok, läs den om ni inte gjort det! Där i beskrivs det vilken grym effekt träning har på vår hjärna.
När vi känner oro eller ångest så är det som att vi kör plattan i mattan på gaspedalen över kroppens stressystem. Många som ofta har ångest har lärt sig att hantera dessa känslor och man hinner bromsa innan man gasar rätt in i ångest-helvetet. Hemligheten med träning är att det stärker hjärnans bromspedaler (med finare ord stärks frontalloben i hjärnan, som är den del som lugnar oss när det dragit igång en stressreaktion i kroppen). Träning gör oss jäkligt mycket bättre på att bromsa in de där ångest- och stresskänslorna, så effektiva att vi många gånger slipper känna av några symtom.

Jag har haft flera perioder med mycket ångest och har då ofta prioriterat bort träning. Jag har varit rädd för pulshöjningen den ger, och att det i sig varit ångestframkallande. Och visst är det så att man bör vara lite försiktig med allt för intensiv träning i början, men det bästa är att även promenader, lättare träning och styrketräning har visat sig hjälpa vid ångest. Sedan får man tänka att själva träningen kanske inte alltid hjälper DIREKT, se det som något du även gör i förebyggande syfte. På samma vis som man tar någon medicin som håller en på banan, så bör träningen vara ett lika självklart inslag i din vardag.

Du som kämpar med oro, stress och ångest – ge regelbunden träning en chans OCH: Läs ”Hjärnstark!”

Tjena!

Ser ju väldigt fridfullt ut, men hade apmycket ångest när bilden togs.

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

GRÖT-TJÖT

Det är konstigt med gröt, vissa dagar kan jag vakna med ett helvetiskt gröt-sug medan jag andra dagar inte kan tänka mig något värre att äta till frukost. Nu är jag inne i en ”älska gröt-period”.

Om du är en person som inte går igång på frukost och som tycker gröt är läbbigt så vill jag säga ”hey det e okey”, man måste verkligen inte äta frukost och man måste absolut inte tvinga i sig något man inte tycker om bara för att det är hälsosamt. Skippa frukosten och ta ett förmiddags-mellanmål istället eller nöj dig med din yoghurtskål. Men om du är en gröt-lover eller kanske är lite nyfiken på det där med gröt ändå, så kan du läsa vidare och få mina bästa gröt-tips.

1. Låt en halv banan (mosad) och nymortlad kardemumma koka med gröten.
2. Kör gröten naturell och toppa med skivad banan och ringlat jordnötssmör
3. Toppa med hallonsylt + jordnötssmör (hallå det smakar peanutbutterjelly-götta)
4. Lägg på en rejäl klick egenputtrad äppelkompott (koka ihop äppelbitar med kanelstång och vaniljpulver).
5. Toppa med hackat päron + mandlar + kanel
6. Byt ut vattnet mot mandelmjölk – mjaau vad gott det är.
7. Gröt kräva salt, glöm inte det, stooor skillnad!
8. Blanda ner ett rått ägg i gröten när du kokar den. Fattar att en del av känner att nä nu får det räcka) men om du vill ta ditt grötliv till en ny nivå – pröva! Gröten blir krämigare, smakar egentligen inte direkt annorlunda och du får i dig äggets alla nyttigheter.
9. Själv tycker jag att det är så mycket godare att äta gröten med havremjölk, mandelmjölk, sojamjölk eller annan alternativ mjölksort istället för vanlig kossemjölk.

Om gröt känns omöjligt som frukost så kan en grötportion med mycket toppings bli en ok nöd-lunch eller kvällsmat. Eller så skiter du fullständigt i gröt. Gör som du vill!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Livsviktigt – men inte dödsallvarligt

Jag är hälsovetaren som levererar bloggen för oss som är "fed up" på hälsohets men som fortfarande vill ta hand om oss själva och leva gött riktigt länge.
God mat, illaluktande boxningshandskar och ett gäng hälsotips!

Mest lästa

  1. GRÖT-TJÖT
  2. S/O till alla känsliga magar
  3. Pest, ångest eller kolera?
  4. WRAP ME UP
  5. MERA SOPPA TACK!