Livsviktigt – men inte dödsallvarligt

Archive: Feb 2018

  1. Jag är också en produkt av vårt ätstörda land

    Leave a Comment

    Ätstörningar och överdrivna hälsobeteenden finns överallt bland oss och att kalla Sverige för ”Landet ätstörd” är absolut ingen överdrift. Det är otroligt viktigt att vi lyfter denna fråga, för vi är många som dagligen våndas eller fullkomligt lider av snedvridna tankar kring vår kropp och hälsa. Förutom de fruktansvärda siffror över hur fler och fler diagnostiseras med allvarliga former av ätstörningar, och att detta går långt ner i åldrarna, så tror jag även att det är viktigt att börja prata om alla oss som ligger i riskzonen.

    Jag säger ”OSS” och inkluderar mig själv. Jag har aldrig varit hårt drabbad men jag har fan inte någon enkel relation till min kropp, träning och mat. Ibland undrar jag om NÅGON kan ha det i dagsläget?

    Att kompensera bullfikor med mer träning. Att stå i spegeln och vrida och vända på sig själv för att hitta en vinkel att älska eller i vart fall tycka är okej. Att tycka hunger är skönt och mättnad obehagligt. Att få ångest över att inte ha kunnat träna på en vecka. Att efter en helg av god mat äta sallad på måndag. Att aldrig i livet köpa godis på en tisdag. Detta är tankar och beteenden som finns hos mig, kanske även hos dig?

    Jag jobbar inom hälsobranschen och VET att min bransch till stor del är boven i dramat. Synen på hälsa är så in åt helvete snedvriden och jag ligger många nätter sömnlös i tankarna kring hur i hela friden vi ska få en vändning på det här. Ett första steg kanske är ett erkännande och en påminnelse om att detta är vanligt men inte riktigt.
    Jag är också en produkt av vårt ätstörda land.

    https://special.aftonbladet.se/landetatstord/

  2. Blytrött på träningsprestationer

    1 Comment

    Hälsosnacket tenderar ofta att handla om prestation. Igår när jag gick till gymmet så slog det mig att det var längesedan jag hade något mål med min träning. Sedan jag var liten och tävlingsdansade så har träning handlat om prestation och målsättningar. Har det inte varit prispallen som lockat så har det varit nya rekordtider i löpning, tyngre vikter på gymmet, schysstare rumpa eller funderingar kring ”hur jävla långt man kan springa egentligen??” som upptagit min tankeverksamhet. Och på samma vis som jag är fed up på hälsohets så kan jag också känna mig blytrött på träningsprestationer. Jag fattar att det kan vara en viktig del i att uppehålla motivationen och visst är det så att för att få kroppsliga (ytliga) resultat av träningen så behöver man ofta ha en plan.

    Men tyvärr har kroppsliga resultat fått äga hela träningsfrågan. Träning kan (och bör) handla om så mycket annat. Träning gör oss hjärnstarka, stresståliga, glada och pigga. Tränings ger oss självförtroende och energi och jag kan gå on and on and on…
    Det coola är att de där ”resultaten” behöver du ingen plan för – dom får du genom att RÖRA PÅ DIG – på ditt sätt, helt planlöst.

    Inte konstigt att folk generellt har svårt med motivationen till träning när vi lägger allt fokus på prestation och kroppsliga resultat, för så fort det där inte infinner sig så är det inte kul längre och leder snarare till besvikelse och en känsla av misslyckande.

    Jag lät min tanke om målsättningar i min träning flyga vidare, klev sedan in på gymmet och sprang lite, dansade lite, lyfte lite, svettades som fan. Kände mig cool och gick hem lite gladare och fylld av energi.

Livsviktigt – men inte dödsallvarligt

Jag är hälsovetaren som levererar bloggen för oss som är "fed up" på hälsohets men som fortfarande vill ta hand om oss själva och leva gött riktigt länge.
God mat, illaluktande boxningshandskar och ett gäng hälsotips!

Mest lästa

  1. GRÖT-TJÖT
  2. S/O till alla känsliga magar
  3. Pest, ångest eller kolera?
  4. WRAP ME UP
  5. MERA SOPPA TACK!