Que Club

Archive: Mar 2012

  1. Theo Berndt!

    Leave a Comment

    Dagen till ära tog jag faktiskt min orangea tygpåse med The Berndts fina logga på. Jag väntar ju fortfarande på att få en med det nya namnet Theo Berndt.

    Ja, för så är det. The Berndt har blivit Theo Berndt, det krävdes förändring, det krävdes en inspirationsresa till Frankrike. Nu talar vi inte om en sån där Winnerbäck-resa med något kvasiromantiskt tåg som tar dig fram till en herrgård på landet där gamla gubbar i basker cyklar runt med baguetter på pakethållaren. Nej nej, vi pratar vandrarhem och vi pratar Rebenschoppen-vin på tetrapack köpt i Rostock på vägen och när Skivbolagsdirektörs-Emil tog rollen som personal-strateg så var trupperna återigen samlade och något helt nytt var fött.

    Theo Berndt är nu i ropet med den första singeln som heter Supersized och behandlar precis som hela kommande skivan olika saker vi kan vara rädda för. Det kan vara allt från att Aspen en dag ska bli förorenat av ett skenande godståg, eller så kan det vara rädslan man känner efter att ha somnat på pendeln och vaknar upp i Alingsås.

    Hur som helst är låten väldigt fin, det är klassisk ADHD-pop och det är eviga pratet om kanalisering av energi tycks inte märkas än, och det är inget vi behöver vara ledsna över, för det låter bra, väldigt bra. Man blir rentav glad och lite lycklig. Jag skulle till och med kunna säga att jag blir lite sprallig, och jag kan lova er att jag aldrig någonsin känner mig sprallig.

    Till singeln kommer även några remixer, den bästa är i vanlig ordning den som gjorts av David Borkmann, The Berndt – Walked For The Future – David Borkmann Remix är typ, bland de bästa jag har hört.

    Så det ska bli spännande att se var detta mynnar ut, det som är mest skönt är väll att Theo Berndt ger alla Lerumsbor en anledning att åka in till Göteborg för något annat än Kungsparken på Göteborgskalaset. 

    Theo Berndt – Supersized

  2. Hommage!

    Leave a Comment

    Jag har skrivit om Johannes Vidén många gånger, dels där  och dels här. Jag såg han på Jazzhuset för första gången för över 2 år sedan och igår hade han releasefest på samma plats. jag kunde inte medverka då jag numera tar hand om min son istället för att springa på Jazzhuset varje torsdag. 

    Hur som helst så är jag glad, lycklig och lite stolt över att Johannes Vidén äntligen fått släppa sin riktiga debut på svenska. Vi som har följt honom från övergången till svenska, genom P3-rotation sommaren 2010, lovord från Virtanen och sen har det varit upp och ner och sedan ännu längre ner för att till slut landa i ett efterlängtat släpp i mars 2012. 

    Jag ska egentligen inte skriva så mycket om skivan, jag känner att jag har skrivit tillräckligt. 

    Det som dock förbryllar mig mest är vissa recensioner, Ikons lilla text håller beklämmande låg nivå, Gaffas skribenter fortsätter att sätta sig själva över musiken och GP´s Jan Andersson försöker bara få in så många referenser som möjligt.

    Det är tröttsamt.

    Möjligen är inte Vidéns musik för alla öron, men det han gör, gör han med själ och hjärta och det är inte något som vi är bortskämda med i Sverige. Artister som Vidén behövs, det behövs något med substans, något litterärt, något som är större än en 3 minuters schlagerlåt om Salt & Peppar. 

    Vem skulle annars ens använda ordet värdegrund i sin musik 2012? Vem skulle annars besjunga Torslanda som tredje rikets största stad? Vem skulle annars skriva en hyllning till Hjalmar Bergman? 

    Om man inte ser det, så borde man inte heller försöka tyda det. 

    Nog sagt. Lyssna på skivan på spotify, eller kanske till och med köpa den.

    Nu ska jag köpa mig en chai-latte och tänka på att livet faktiskt är mer än en oupphörlig strid under kniven.

    Johannes Vidén & Bluebird Association – Frid över en stjärna som föll

     

    Recensioner. 

  3. Lorentzo Jönsson-Dance

    Leave a Comment

    Mellan ett seminarium om hinduismens heliga skrifter och lunchen stannar jag till vid min dator för att lyssna på det som senast kom till min lilla inkorg och slås direkt de inledande takterna i låten Dance av Lorentzo Jönsson och är sedan helt fast.

    Oftast kan jag inte hålla mig när jag nås av sådana här låtar så jag skriver nu detta i ren eufori, kanske går jag på djupet med detta i dagarna, kanske tar jag reda på mer om denna debutant. 

    Eller så låter jag det bara vara och låter er själva få lyssna och utforska, utan att jag ska sätta låtarna i något meningslöst sammanhang. 

    Jag tror vi kör på det, men jag kommer inte kunna hålla mig i från den här unga mannen. För det är bra, det är väldigt bra.

  4. Happy Hands Club-Garden of Eden

    Leave a Comment

    Jag är så trött på det här med göteborgs-popppppen. Ni kanske tror att jag är en av dom som endast finns till för att stärka myten av gbg som popstad. Så är det inte. inte alls faktiskt. Däremot skriver jag ju om indie-pop och råkar åka spårvagn varje dag. Men att vi skulle stå enade under samma ljudbild är ju bara patetiskt.

    Det kommer dock väldigt mycket bra från Göteborg just nu, och nu har ett band av internationell karaktär och kvalité äntligen släppt en ny singel.

    Det är det finfiiiina lilla kapellet Happy Hands Club som gjorde oss så glada med sin första EP i fjol. Nu är det ett album på gång i april och första singeln Happy Hands Club – Garden of eden är så fruktansvärt fin.

    För en Gaffa-skribent hade det varit öppet mål, det är som upplagt för att bara mala på med en massa allegorier. Det är nämligen vad låten gör, den öppnar upp och får en att tänka, drömma och kanske till och med hoppas lite grann på något bättre. 

    Så när nu våren är här så är det nu inte mer än rätt att gud öppnar upp Edens Lustgård för oss igen, han förlåter våra synder och låter oss bemöta världen i nytt ljus, allt tack vare HHC.

    Hur som helst så ska det bli intressant och spännande att se vad som händer med HHC under våren. Kvalité, talang och känsla finns ju där, så det finns egentligen inget mer att säga.

    Lyssna på spotify här Happy Hands Club – Garden of eden

    Köp den på i-tunes här eller på klicktrack.

     

  5. Uppdaterad lista på spööttify

    Leave a Comment

    Idag är det måndag, och måndagar är mina dagar för då får jag äntligen läge att citera den älskade medelklassen. Idag gör vi det genom att påpeka "vikten av att få ihop vardagen". Kanske det viktigaste i våra liv.

    Något som är minst lika viktigt för vissa är svensk indiepop, och sådant tar jag på allvar och nu var det längesen ni fick ta del av vilka uppdateringar som kommit på min kära lista på spotify.

    Dessa låtar bör uppmärksammas.

    Oh My! – I Know You

    Oh My! – Sunshine In Your Eyes

    John Lindell – To Be Near

    Love Antell – Stjärna där

    Jonas Lundqvist – Rum i Göteborg

    Jonas Lundqvist – Alla för sig

    Alpaca Sports – Just for fun

    Alpaca Sports – I´ll never win

    Johns Vatten – Runners

    Happy Hands Club – Garden of eden

    Skansros – Men inte ikväll

    Johannes Vidén & Bluebird Association – Solsidan

    Tycker ni att jag är lite skitnödig som ger er 6 av 9 artister som är från göteborg? Det är möjligt, så bara för att väga upp det så får ni även en låt från Stockholm. 

    Adventure Of – Heartquake

    Listan finner ni här QueClub-Svensk Indie

  6. Alpaca Sports!

    Leave a Comment

    I går släpptes Alpaca Sports nya video till singeln Just for Fun som sålt som smör i solskenet. Det tycker jag är trevligt. Vi har ju lyssnat på Alpaca Sports sedan i början av Januari och jag gjorde även en intervju med honom här.

    Videon i sig är väldigt fin, och spelades in i Falkenberg av en gammal vänsterback i ÖIS, en skivbolagsdirektör, en vänligt sjungandes pojke och en lika vänlig tjej på kör. Släng på en massa gylliga alpackor så har ni en hit.

    Vill ni även besöka releasefesten på Jazzhuset så kan ni läsa FB-eventet här. Det är på torsdag och det lär bli episkt.

    Det kommer finnas typ 20 ex till försäljning, det är allt som finns kvar efter alla förbeställningar. Så ni förstår ju hur hett detta är. 

  7. Jonas Lundqvist´s nya skiva

    Leave a Comment

    Nu ligger Jonas Lundqvist skiva ute på Spotify. 

    Ni borde lyssna på den, det ska jag.

    Jonas Lundqvist – Så e de me de

    För er som är helt bortom all form av vetskap så är det alltså Jonas Game som börjat köra på svenska under sitt alldeles egna namn. En gång var han även trummis i Bad Cash Quartet. Dom va ändå rätt kända, även utanför Schillerskas charmiga skolgård.

  8. PSL bjuder på Almes nya video.

    Leave a Comment

    Jag riskerar att endast bli en lakej under PSL´s dominans.

    Men jag tycker det är okej, för dom levererar så jävla mycket bra just nu.

    Här har ni Joel Almes nya video. den är fin men det är synd att han håller på blåvitt, dock så klarar han sig för att han kommer från Linnéstaden. 

    Livet är bra svart och vitt ibland.

  9. Nice & Smooth på Yaki-da

    Leave a Comment

    Yaki-Da bjuder på riktig jävla kvalité ikväll, det är synd att man inte kan närvara.

    Nice & Smooth kommer, fatttaaaar ni vad sjukt det är.

    Den här låten påminner mig om tidigt 00-tal när vi gled runt och drack folköl i övre slottskogen.

    Galet klassiskt.

    Gå dit i kväll!