Que Club

Archive: Jun 2012

  1. Jag kör taxi ibland när jag måste.

    Leave a Comment

    "Jag kör taxi ibland när jag måste", så sjöng Ulf Lundell i en låt som möjligen ligger på den fina skivan 12 sånger och det var ju en devis jag levde efter i många år. På den tiden var man dock tvungen att jobba jävligt mycket för att hålla sig flytande bland alla dyra utgifter ett ungkarlsliv kan medföra.

    Nu jobbar jag mest för att dryga ut csn lite, och på sommaren för att hålla familjen vid liv. Den stora skillnaden är att jag numera är inte slav under min arbetsgivare, jag väljer själv när jag ska jobba och jag behöver inte tacka ja till varenda erbjudande med mössan i handen. Det är fint, och antagligen det närmaste frihet en post-postmodern människa kan komma.

    Nu sitter jag på en båt, den går till norra Tyskland, här händer det inte mycket, speciellt inte på natten, men nu börjar det röra på sig i båten, det verkar som om det är något på gång. Pensionärer kommer upp ur olika trapphus, alla är lika förväntansfulla och spända på vad som komma skall. Då kanske ni undrar vad som kan hända på Kattegatt kl 4 på natten, men då har ni aldrig sett Stora Belt på riktigt nära håll. Wann kommen sie der grosse Belt brugge skanderas det i hyttkorridorerna. Gleich! Gleich! ropar jag och får tummen upp av både Gunther och Valter som bär sina kikaresom medaljer på magen.

    Det är ett härligt jobb,  ibland kommer en vaktmatros förbi och drar sexskämt om kaptenens dotter.

    På lördag går vi dock av, då ska jag och min lilla familj flytta till Björkekärr, och där ska vi fan bo i minst 3 år utan att flytta oss en meter, det ska bli fint. En hyreslägenhet på sydvästvänd mark och om man blundar riktigt hårt så ligger det ett vallmo-fält precis utanför den franska balkongen. I övrigt är Björkekärr en ganska anonym del av staden, vet att jag hängde en del på studiegången under mina graffitiår på högstadiet och att jag var och tränade handboll med RIK där en gång, sen kom jag på att handboll endast var en sport för partille-bor med fula frisyrer som lyssnar på Hoffmaestro.

     

    You-tube är blockat, så jag kan inte ge er någon musik, annars är ju det här lite av en musikblogg, men eftersom att det är samma jävla låtar på alla bloggar nuförtiden så kan ni ju vända er till någon av mina blogg-kollegor, dom är ju fina dom med.

    Igår hade jag så tråkigt på jobbet att jag var nära på att starta en Facebook-sida för Que Club, fattar ni, jag var nära på att sälja ut mig totalt, hur fan hade det sett ut. Jag hade ju knappast kunna se min son i ögonen efter det, han hade ju trott att jag blivit galen, fått någon slags hybris.

    "SHM" fick stockholms kulturpris på 100 000. fint! välförtjänt!

    Nästa år kan ju Kent Ekeroth få pris för årets folkbildare så får alla vad dom förtjänar.

    Tysta fina stränder med Skansros är utan tvekan årets finaste låt. Satans fint. Ni kanske tror att jag har skansen som bild för att glädja Skans n Roses men så är inte fallet, jag har Skansen som bild för att det är min uppväxt, bakgrund och riktmärke i livet.

    Nu slutar jag snart, sedan är jag ledig mellan 05.30 och 07.30, sen ska jag hjälpa tanterna och gubbarna av med sina kikare, sedan ska jag gå i land i Tyskland i mon, kanske ta en cocos-frapp på Starbucks, eller köpa en currywurst mit brötchen för 2.5 åjro.

    Livet är så fullt av möjligheter, glöm aldrig det.

  2. Halvårsrapporten!

    1 Comment

     

    Det har varit ett annorlunda halvår, det största har ju utan tvekan varit att jag i början av Januari blev pappa till en liten son och det har ju minst sagt satt sin prägel på det här halvåret. Att man förutom det läst världshistoriens jobbigaste kurs på Humanisten samtidigt har ju gjort sitt. Att man sedan lyckats hålla den här bloggen flytande är ett mindre under, men det har gått, kanske inte så bra som jag önskat men ändå bra. Det är ju lätt att hålla en blogg som är inriktad på svensk indiepop levande när jag får så sjukt mycket bra musik i min inkorg varje vecka.

    För musikmässigt har det varit ett fantastiskt år hittils och Göteborg och Norrland har dominerat fullständigt. Nästan samtliga giganter inom scenen har släppt skivor samtidigt som det har kommit upp en drös med nya akter. 2012 kan bli ett legendariskt år, det känns så just nu.

    Dom bästa skivorna har utan tvekan kommit från Caotico, Jonas Lundqvist och Magnus Ekelund. Sen har Joel Alme, Kristian Anttila och Markus Krunegård knappast gjort oss besvikna. Av dom mer okända artisterna så är det Alpaca Sports, Cave Cat, Futile Claps och självklart Wild at Heart.

    Vi sparar listorna till årsskiftet, jag vet att hela musiksverige håller andan i mellandagarna tills jag släpper listan över de 20 bästa svenska poplåtarna. En liten fingervisning av vad  som kommer med där finner ni på spellistan 2012.

    Där finner ni de små singlarna, de stora skivorna och allt där emellan. Helt enkelt det som varit med på Que Club under våren. Och eftersom jag och baby nu flyttar till större lägenhet i helgen så får ni listan redan nu. Antagligen den mest åtråvärda halvårsrapporten ever.

    2012

     

     

    Hur ser då hösten ut? tja, det kommer nog fortsätta i samma stil, det ryktas ju om en ny skiva från Parken, sedan kommer ju De Montevert med sin nya skiva. Även Anton Kristiansson har börjat göra nytt men det lär la dröja några år.

    Ta hand om er

  3. Låt oss fira midsommar med De Montevert

    Leave a Comment

    Ibland dyker det upp artister som går rakt in i hjärta och själ i mig, men som vandrar obemärkt förbi allmänheten. Ser man inte storheten i låten direkt så avfärdar man den direkt, man är helt enkelt inte intresserad av att ta sig tid för att släppa in låtarna på riktigt. 

    En artist som gör sådan musik är De Montevert, det är liten, småskalig pop, med små bryderier om vardagen och hur relationerna kan te sig, men det vilar en slags storhet över det hela. Det hela började i maj förra året när vi fick höra De Montevert – Skyll på mig och det blev soundtracket för en solig dag längs riksväg 40. Sådana stunder är svåra att släppa, på samma sätt som det är svårt att släppa en sådan musiker. Därför är ingen gladare än jag när releasdatumet för den kommande skivan är satt till 26/9. Det som är anmärkningsvärt är att det blir låtar på både engelska och svenska, vilket kan låta som en kompromiss, tills igår när jag fick höra hur hon låter på engelska och då förstod jag hur bra det kommer bli.

    De Montevert på Fb

    Skivan kommer i övrigt heta Vänner & Ovänner/Friends & Enemies, vilket jag tycker är kul för det var namnet jag satte på mitt första hiphop-mixtape jag gjorde i 7e klass, det var dock döpt efter en låt med Xzibit.

    Ha nu en trevlig midsommar, och försök att vakna upp med något annat än skam och ångest, ni mår så mycket bättre då.

  4. Adventure Of flyttar fram positionerna.

    Leave a Comment

    Adventure Of slog till förra året med sin skiva Insha'Allah där godbitar som Time Will Tell Slussen By Night och  Anno Domini fanns med. Deras samba-inspirerade indiepop gjorde oss ju så glada och så unga, framförallt unga. Då jag då och då känner att jag förlorat min ungdom så räcker det oftast med att jag lyssnar på band som Almedal, Samtidigt Som, Svart och Adventure Of för att känna tonårskänslorna komma tillbaka. Jag vill helt enkelt köpa folköl på T-livs och springa på hustak under hela nätterna.

    Dock så är Adventure Of mer än bara ett band som framkallar tonårskänslor utan i deras nya EP så visar dom att dom har tagit ett steg fram och låten Creep är en möjlig aspirant på att bli sommarens soundtrack. Det finns mycket att hämta i det här bandet, låtarna är mer än bara dängor och orden är mer än bara transportsträckor. Grabbarna är på rätt väg till något ännu bättre och ännu större, dom låter med slipade för varje låt och jag spår en ljus framtid för dom. Ge dom några år, så har dom erövrat hela Sverige.

    Så sätt på dig en skjorta som ser ut som en karibisk natt och ta fyra steg fram och ett tillbaka, sen är lyckan nära.

    Adventure Of – FUYMI

    QueClub-Svensk Indie

  5. Missa inte Pool Sessions

    Leave a Comment

     

    Har du tre ackord så kan du starta ett band, har du en dator med ett led-äpple på så kan du starta en blogg, eller en radiokanal. Har du en videokamera med en mic så kan du spela in en egen musikvideo. 

    Det sistnämnda har exploderat på senare år, främst via PSL men numera kan man ju se folk på bakgårdar i Haga, på spårvagnar, på en djurgårdsfärja eller i ett kök och under förra året kunde vi även se musiker spela sina låtar vid en poolkant. 

    Att denna poolkant skulle finnas i Halmstad var däremot mer otippat. Halmstad har man ju blandade känslor för, personligen så består mina erfarenheter av någon svettig after beach på Tylösand, ett rallarslagsmål med några värnpliktiga på Harrys och en korv på bortaläktaren på Örjans Vall. 

    Och det känns ju onekligen lika kultiverat som typ, Partille.

    Fast lyckligtvis så är det inte hela sanningen om Halmstad och Halland, för det finns bra mycket mer substans i denna del av landet än vad ni tror. 

     

    Till exempel har vi ungdomarna som driver bloggen Längre inåt landet, en oerhört läsvärd blogg om allt som är viktigt i livet. Vi har även fina artister som Summer Heart och inte minst Andy Kres som är medlem i Dragvägen och driver fina labeln Ramberget Recordings. 

    Andy Kres har även ett finger med i spelet på Pool Sessions som under denna sommaren tar poolkanten ut på vägarna.

    Under sommaren 2012 kommer man resa sig från Poolkanten och bege sig ut på smultronställen i Halland. Kanske får vi se Joel Alme vid en fiskebåt i Läjet, kanske får vi se Happy Hands Club spela vid en mjölkvarn i Slöinge. Caotico kanske drar av en rökare över en laxbit vid E6an och Jonas Lundqvist kanske besjunger Göteborg på en camping i Frillesås, Love Antell sträcker kanske en näve vid Leninbadet och Jonas Schwartz sätter sig kanske likt näcken vid Nissans kant.

    Möjligheterna är alltså oändliga och det ska bli kul att följa Poolsessions under sommaren. För visst fan är Halmstad mer än fesjumna Three Hearts och Basshunter.

    Se bara hur fint det är när Kristian Anttila sjunger vid Tjolöholms slott, eller när Staffan Hellstrand återuppstår från de döda.

     

  6. Westkust-Touch

    Leave a Comment

     

    ”Vi är som en liten familj nu! fröken falsett, mister dister, captain chorus, doktor delay, fhürer fills, pappa producent och farfar festfixare”

    Kraftfullt värre. Bra skit. Luxxxuury! Boy Bettah Know!

  7. World Tour-Forever tonight

    Leave a Comment

    Drömsk pop ska ha drömska aktörer. 

    Därför skriver vi inte mer om det här, men låt oss säga att Sverige verkligen ger oss vad vi vill ha inom den här genren.

    Emotion Records, jag älskar er!

    World Tour, en av årets bästa grejer.

  8. Ny låt med Anna von Hausswolff

    Leave a Comment

    Den lilla lilla tjejen med den stora stora rösten är tillbaka och det med besked. Den nya låten är i min mening en av hennes bättre och det verkar som om fokus ligger lite mer på att finna en melodi i sång och musik vilket var något jag kunde sakna på den första skivan som mest bestod av fantastisk sång och fantastiskt piano. Nu har hon fångat helheten på ett helt annat sätt och mitt önskemål om att hon ska sjunga mer på svenska verkar dock inte ha infriats. 

    Men jag är inte ledsen för det, för när de gamla Haga-barnen börjar leverera så är jag den som står först i kön för att gratulera. Att låten sedan är producerad av min gamle vän Filip Leyman som även är trummis i fina Skansros får mig att älska detta ännu mer.

    Anna von Hausswolff har verkligen växt sedan debuten, hur otroligt det än må låta.