Que Club

Archive: Jul 2012

  1. Surrealistiskt men vackert

    Leave a Comment

    Jag fullkomligt älskar när indie-artister är med i traditionella program på tv, som för några veckor sen när Paolo Roberto skulle intevjua It´s a bird, It´s a plane i nyhetsmorgon och ställde en fråga om deras namn, sen sa han att det svängde gött och sen var det slut på den intervjun. Eller när Nordpolen spelar svår och Strömstedts fru gick bannanas.

    I tisdags var Icona Pop med på Allsång på Skansen, det kändes så extremt surrealistiskt, publikbilderna är fan episka, säkert 6.7 episka poäng av 10 möjliga. Mina tankar går till hästpojken på sommarkrysset eller när Hellström sjunger om att smuggla knark på Victoria-dagen.

    Låt oss titta på allt det där.

  2. Bruce-förfest på Gamla Ullevi!

    Leave a Comment

    Sådär ja, igår kom det vi alla väntat på, den där enorma ångestatacken över att vara en del av hela den här bruce-circusen. Satan vad jag mår dåligt när jag läser i Expressens 100 sidor långa bruce-bilaga om hur man "fixar bruce-looken" och dyl, sedan läser man i GP om varenda steg han tagit osv. Its to much, kan vi inte bara prata om musiken, snälla?

    Sen finns det folk som tycker att han borde vara med som MDNA och bara flyga snabbt in och snabbt ut men dom människorna verkar precis som media glömt bort att även Bruce är en vanlig människa. 

    Men nog om det, i kväll är det dags och vi vet mycket väl att Springsteen kommer förvandla Ullevi till samma kyrka han predikat i så många gånger tidigare, och det kommer bli fantastiskt.

    Så hur ska vi göra det till en fin kväll? Jo, så här ska vi göra, vi ska inte gå till förfest-området som Live Nation inrättat vid Ullevi, vi kommer nämligen få våran beskärda del av plastmuggsöl och piratbyxor under konserten, så vi vill inte ha det innan med.

    Det vi ska göra är att bege oss till Il Professore, en fin liten bar som ligger på Gamla Ullevi, brevid Max. Där kan man äta Hamburgare och Cesearsallad samtidigt som man dricker lite vin till tonerna av Springsteens bästa låtar, enligt mig då alltså.

    Vi öppnar vid kl 4, och eftersom det ligger vägg i vägg med Ullevi så är det ingen stress at ta sig dit till kl 8.

    Bruce GU

    Bruce2012

    Bruce Springsteen

  3. Den ultimata guiden till Bruce på Ullevi.

    Leave a Comment

    Först och främst vill jag säga att jag inte är sjuk i huvudet, däremot har jag under senaste veckan haft ett arbete som utspelar sig nattetid. Så när gästerna gått och lagt sig och jag är min egen nattportier så kommer vargtimmarna, de svåra, hårda men ändå smått fantastiska vargtimmarna. Då är det bara jag och en svajig satelitmottagning mitt ute på Kattegatt, men det räcker så, för det är också det enda jag behöver.

    På fredag är det Bruce på Ullevi, jag vet att många av er som vill profilera sig som indie-kräddiga gärna tar avstånd från det där, avfärda det som något simpelt och svennigt, som ett Swedish House Maffia för etniskt svenska mitt i livet.

    Men så är det inte,för det ligger en storhet i allt för mycket av det han gjort för att avfärda honom som banal arena-rock. För om du någon gång lyssnat på Racing In The Street  och insett att det krävs ett geni för att skriva en så långsam låt om att köra så snabbt, eller hur man våndats över ovissheten om huruvida Terry i mästerverket Backstreets (en engelsk Tro&tvivel om man ska tala erat språk) är en tjej eller kille. 

    Då är det inte så konstigt att vi blir lite till oss när han kommer till stan, sen behöver man kanske inte göra som GP och skriva om vad han äter till lunch, men ändå. För nu är det ju s att gammelmedia förflyttat fokus från musiken till allt annat och då känns det som min uppgift att fokusera på det enda som egentligen betyder något, musiken.

    Under nätterna har jag nu suttit och sammanställt setlistorna från Europa-turnén så här långt i ett försök att finna strukturer, stommar och överraskningar. 

    Stommen utgörs av ca 18 låtar som alla spelats över 20 gånger, dessa låtar kan vi mer eller mindre räkna med. Ni kan räkna med  att han startar med en akustisk version av någon läckerbit och med We take care of our own, Wreckin Ball, Death to my hometown, Badlands och My city of ruins i första halvan. Sedan får ni Workin on the highway, Shackled and Drawn och Waitin on a sunny day i mitten medan The Rising, The River och Land of hope and dreams avslutar huvudsettet. Sedan får ni most likely Born in the USA, Born to Run, Dancin in the Dark och Tenth Avenue Freeze out i extra nummret.

    Sedan slängs 10 låtar in inemellan som är ganska frekvent återkommande under turnén och sedan kan vi nog vänta oss cirka 5 rariteter och det är där vi finner det som får oss att gå dit, night after night after night. För lets face it, nyss nämnda låtar får inte ner oss i brygga, vi har sett det förr, vi har öööat till Badlands, vi har sträckt upp en hand i luften till Born to run och vi har sjungit första versen i Hungry Heart, helt själva.

    Så vilka 5 små pärlor kan vi vänta oss? Vad hoppas vi på? tja, välj och vraka på den fullständiga listan nedanför, här har ni alla låtar som spelats under 30 konserter som varit i Europa under våren och sommaren. 

    Som vi kan se så är det 95 spelade låtar hittils, en hel del covers som vanligt, som i regel förekommit i samband med gästartister på scenen, något vi inte bör vänta oss i helgen.

     

    30 spelningar, med reserveration för eventuella slarvfel.
     
    20+
    We take tcare of our own
    Badlands
    Wreckin Ball
    Death to my hometown
    My city of ruins
    Spirit in the night 
    Jack of all trades
    Working on the highway
    Shackled and draw
    Waitin on a sunny day
    The River 
    The Rising
    Land of hope and dreams
    We are Alive
    Born in the USA
    Born to Run
    Dancin in the dark
    Tenth avenue freeze-out
     
    10+
    No Surrender
    Hungry Heart
    Johnny 99
    Rocky Ground
    Glory Days
    Seven nights to rock
    Twist and Shout
    Beacause the night
    Bobby Jean
    Shes the one
    Out in the streets
    Thunder Road
     
    5+
    The E street Shuffle
    Two Hearts
    Apollo Medley
    Prove it all night
    Lonesome Day
    The ties that blind
    Murder Inc
    Trapped
    Darlington County
    Atlantic City
    Youngstown
    The Promised Land
     
    1+
    Downbound train
    im goin down
    im on fire
    backstreets
    sherry darling

    Loose ends
    Point Blank
    Empty sky
    Rosalita
    82 street
    Growin up
    My love will not let you down
    For you
    Racing in the streets
    Sandy
    Indepence day
    Streets of fire
    Raise your hand
    Night
    Be true
    This hard land
    Something in the night
    Dont look back
    Working on a dream
    Save my love
    If i should fall behind
    Adam raised a cain
    Jackson Cage
    easy Money
    Candys room
    Talk to me
    Spanish eyes
    Ramrod
    Radio Nowhere
    I´m a rocker
    Darkness on the edge of town
    Rendes vouz

    Tougher than the rest
    Cadillac ranch
    Fire
    You can look, but you better not touch
    seeds
    who stop the rain
    Rockin all over the world
    summertime blues
    burning love
    Cover Me
    Seaside Bar song
    This Depression
    You´ve got it
    Proud Mary
    Red Headed Women
    My Lucky day
    Long way home
     
    Noterbart är att han senast i Bergen plockade in hela 5 nya låtar, och tänk om vi skulle ha sådan tur. Vi kan även lyckligtvis se att låtarna från Magic och Working on a dream lyser med sin frånvaro.

    Vilka låtar skulle det då vara som han plockar in? Antagligen någon från nyss nämnda skivor, men vi kan ju alltid hoppas på Factory, Sad eyes, Incident on 57th street, Fade Away eller kanske Meeting across the river. Vad vi vet, och antagligen kan anta är att Jungleland för alltid är borttagen ur listorna, med frid över CC´s minne.

    Så, här har ni en spellista med de 40 vanligaste låtarna på årets turné, Bruce2012.

    Förfesten är som ni själva förstår på Restaurang Il Profesore, på Gamla Ullevi, där bjuder vi på musik, och ni kan få handla både mat, öl och en singapore sling. Vi ses där, från 4-5 tiden.

  4. Sommar på QC-Archipelago

    Leave a Comment

    På sommaren är det ju inte bara pina colada och engångsgrillar vid Härlanda Tjärn, ne, det är är även då televisionen kör gamla repriset då all kreativitet har tagit semester.

    Den där kreativiteten har även tagit semester här som ni märkt och då tänkte jag bjuda er på repriset över vad som egentligen var bäst under våren.

    Så vi börjar med ett band jag skrev om i början av April och sedan har de varit uppe på bla PSL och andra fina musiksidor. Archipelago har stora grejer på gång, första låten Calm Down var fin, andra låten First Kiss var finare men den låten som ligger uppe på deras soundcloud nu är nog ändå finast. Samtliga melodier kommer släppas på fina labeln Luxury som verkar hugga tag i det mesta med kvalité i Göteborg. På lördag står dom även på scen för första gången, när Luxury bjuder på fest på Jazzhuset.

    Drömsk avskärmande pop när den är som bäst,från Göteborg av Joel Nyström, Philip Almqvist och Jakob Larsed. 

    But offcourse!

     

     

     

    Archipelago!

  5. Futile Claps och Cave Cat på Henriksberg på fredag.

    Leave a Comment

    Det är semestertider på Que Club som ni märker, inte mycket uppdateringar, men så är det på sommaren, tror ju inte heller ni har tid att sitta här och uggla. Så kul är det liksom inte.

    Däremot är det så att vissa saker kan vi inte bara lämna därhän, som när Klubb Care bokar två av vårens stora Que Club-favoriter på Henriksberg på fredag. 

    Ja, så som jag malde på om Futile Claps och Cave Cat i våras så är det inte konstigt att någon klubbokare fattade att jag alltid har rätt och bokade båda två till en smått fantastisk kväll på Henriksberg. En sommarkväll på Henriksberg är ju inte att fördömma, även om det möjligen är nere i furu-källarn, men det spelar inte så stor roll egentligen. 

    Jag såg ju Cave Cat på Sticky i juni och satan vad bra det var live, sån satans power blandat med bländande gitarrer och  klassisk pop-sång. Futile Claps har jag ju aldrig sett live men så länge pojkarna håller sig nyktra och skärpta så kommer det gå galant, dom är ju trots allt extremt begåvade och har med sig väldigt starka låtar.

    Tyvärr missar jag, måste mönstra på den där båten igen och låta the blues run the game.

    Här är Facebook-eventet, missa för guds skull inte detta.

  6. Joel Alme på Taubescenen!

    Leave a Comment

    Att döma en artist utefter vilket fotbollslag personen i fråga gillar är ingen bra ide. Men jag våndas ändå en aning när jag ser hur kollegor med 0 substans i kroppen numera tar Joel Alme i deras famnar, bara för att han minsann håller på blåvitt. Jag brukade spela Joel Almes första skiva på mitt gamla jobb, då fick jag lite skit av mina kära medlemmar ur den meningslösa medelklassen. Samma människor kunde nått år senare jubla på radion när det spelades Alme, för Alme håller ju minsann på blååvitt. 

    Då kräks jag en smula i munnen.

    Å andra sidan unnar jag all den framgång han kan få, och varför ska man vara en hater när man istället kan glädjas åt att blåvitt faktiskt har en inmarschlåt med substans, själ och hjärta. Något man inte kan beskylla alla deras supportar för att ha. 

    Jag gillar ju Joel Alme, och jag minns hur han brukade spela innebandy på stadsdelshuset i Haga på fredagarna när vi var kids, eftersom jag var några år yngre så spelade vi på tiden innan och såg med stora ögon på hur de stora grabbarna intog planen. 

    Med lika stora ögon bevittnade jag honom vinter 2010 när han spelade några låtar på Bengans i samband med släppet av Waiting for the Bells. Satan vad fint han levererade dängan No Class som fortfarande ligger i topp när vi ska rangordna Alme låtar, längst upp i toppen ligger dock för alltid So Used To Be Saved.

    I morgon spelar han på Lisebergs fina taubescen kl 1900, jag tror bestämt att jag ska ta sonen på armen och bege mig dit, kanske spela en gång på något hjul, kanske åka kaninresan, det låter väl som en plan?

  7. Ola Magnell på Taubescenen

    Leave a Comment

    Mitt i den brinnande högstadietiden på Nordhemsskolan så ramlade jag på hösten i 8an på en av min brors skivor vid namn Progg Hits, och om man ska välja ut en skiva som format mig till den jag idag är så är det utan tvekan den här 3CD-boxen med det bästa från 70-talets politiska musikrörelse. Vissa artister lämnade jag kvar min allra rödaste periods perrong, så som Turid, Fläsket Brinner, Aston Reymers Rivaler osv men några artister bär jag med mig än idag. Dom står i ganska raka led dom där musikerna på mitt altare och snett bakom Lasse Tennander så står Ola Magnell med sin gitarr och sina sanningar. 

    Jag minns hur jag gjorde allt för att lära mig Ola Magnell – Påtalåten utantill, och visst sitter verserna där ännu, jag minns även hur jag grävde ner mig i hans guldkornskiva och jag minns framförallt när jag sjöng Ola Magnell – Opportunisten för min mamma när jag skulle påminna henne om livets alla vändningar. Kanske hittar vi dock det allra finaste minnet runt åren vid Bellevue när vi plockade hem Lars Kaggsgatans egna Kenta Gustavsson i taxin hem från stan en natt. Efterfest hos en gammal knutte med HA-meriter resulterade i en vän för natten och när jag på morgonen ragglade hem över gatan så gjorde jag det med ett par byta boots med broderade skaft, en amerikansk fotbollströja och Ola Magnells skiva Nya Perspektiv på vinyl. Den sistnämnda hade vi druckit en flaska Grants över och dom något suddiga bilderna målas upp för mig varje gång jag hör Kalabaliken. Veckan efter rånade han närlivset på cigg med sin hund och sen har jag inte sett honom mer. 

    Så visst har Ola Magnell varit med mig, både under dom goda och dom hårda åren, och det är där storheten ligger. 

    Ola Magnell – Bränt LjusOla Magnell – VällingklockanOla Magnell – HöstkänningOla Magnell – Nya perspektive och Ola Magnell – Tomma tunnor är alla exempel på hur förtjusande visor han gör.

    Vill du återuppliva dina gamla minnen eller vill du helt enkelt skapa nya? Då borde du bege dig till stadens trevigaste scen i morgon, onsdag på Liseberg. 

    Kl 19 står han på Taubescenen, så gör dig själv en tjänst, och gå dit. För vi liver trots allt i en värld där tomma tunnor skramlar mest.

  8. Leonard Cohen på Trädgårn

    Leave a Comment

    Hade jag fått välja en man att hålla i handen vid skärselden så hade det utan tvekan varit Leonard Cohen, det hade kännts tryggt, och det hade kännts som om vilket val jag än tog hade varit det rätta, så länge han är med mig.

    För visst finns det något visst med honom, kanske tar det en stund att vänja sig vid synthmattor och evig körsång, men när man väl tagit det till sig så finns har man så mycket musik att hämta att en simpel popblogg som den här känns överflödig. 

    Den sista augusti står han iallafall på scenen i Trädgårdsföreningen för att försöka vägleda oss, se det som ett spirituellt möte, se det som ett möte på med något större, något allsmäktigt. Efteråt kommer vi gå över Bältespännarparken och säga "jag är inte religiös, men…" och sedan kommer vi spendera veckor, månader och kanske år för att fundera över vad meningen med våra liv egentligen är. För på samma sätt som Cohen ger oss frågor om livet så ger han oss faktiskt även svar, och det är när man finner dom som storheten i hans musik visar sig. Lägg till en magisk blåssektion och tre gudomligt duktiga körsångerskor. Tänk bara att få höra Hattie Webb komma in på sista versen på Take This Waltz, eller bara det sjuka blåset på Closing Time. Tro inte att Cohen slagit av på takten bra för att han är 78 år, nej nej. han är minst lika pigg som han var med Janis Joplin på ett hotell i Chelsea en gång i tiden.

    Vi ses där, 31a Augusti. 

    Köp biljett här