Que Club

Archive: Okt 2012

  1. Intervju med Lord Nelson

    Leave a Comment

    Den drömska popen är populärare än någonsin och ibland känns det som om vi inte ska klara av mer, och det gör vi väll kanske inte heller om det inte vore så att det då och då dyker  upp artister som har just det där som gör att låtarna stannar kvar hos oss en liten stund längre. Ett sådant band är Lord Nelson som med sitt driv och med sina melodier skapar fantastiskt fin musik som faktiskt inte går att stänga av. Jag skrev om dom i maj och när dom häromveckan kom ut med en ny låt så blev jag sugen på att kolla läget med dom relativt okända ungdomarna. Dom står med ett ben i Norrtälje och med ett ben i Täby och träffades genom en pianoslinga som inte bara blev grunden till låten In the lights, utan även till hela Lord Nelson.

     
    Hej Lord Nelson, hur mår ni idag?
     
    Hej hej! Jo tack allt är bra med oss! Vi sitter inomhus skyddade från regn och rusk.
     
    Ja, det finns ju värre platser att vara på idag, men om vi börjar från början, som vi bör göra med band som vi inte vet så mycket om, vilka är Lord Nelson och hur uppstod denna duo?
     
    Vi gick i samma klass på gymnasiet med estetisk inriktning. Ibland hände det att man gick till replokalerna antingen ensam eller med polare för att jamma. En dag så satt Isabella vid flygeln i en av lokalerna, jag gick in i lokalen för jag hörde en melodislinga som jag gillade och fastnade för. Det hela slutade med att jag tog min gitarr och lade ackord till melodin och sen föddes en massa ideer. Vi märkte snabbt att vi samarbetade bra och började sitta i skolans studio nästan varje dag, efter några veckor med arbete i studion sa vi till varandra: -vi borde fan starta ett band! Här är vi nu, Lord Nelson.
     
     
    Var det då självklart vilken sorts musik ni skulle göra? Eller vad kommer ni ifrån för bakgrund rent musikaliskt?
     
    Till en början var allt inte så självklart. Vi hade ingen förutbestämd genre som vi utgick ifrån när vi började att skriva musiken ihop. Utan vi skrev sånt som kom till oss, och det var nog en mix utav olika stilar som vi influerats av. Jag (Niklas) tillförde mycket av mina indie-pop influenser till bandet, medan Isabella hade det drömska tänket.
     
    Ja, samtidigt har ni lyckats få till det där drivet som är nödvändigt för att sådan här pop ska leva ut, det är ju en tunn linje man går på där. Känns det som ni är på väg åt rätt håll med eran musik?
     
    Ja, absolut! Vi tycker båda två att detta är riktigt bra musik och sånt som vi tycker om att lyssna på. Samtidigt så har vi fått sjukt bra respons på det vi gör och det leder till en stor drivkraft att ta detta vidare och fortsätta göra det vi älskar.
     
    Vad är då nästa steg i Lord Nelsons liv? Ni har släppt tre låtar men det känns som om ni börjar komma igång lite mer nu?
     
    Vi har under en längre tid suttit och jobbat fram material tillsammans och tagit allt i ett relativt lugnt tempo. Till en början så gjorde vi musiken av rent intresse utan att ha något stort mål med det hela. Men nu efter all positiv respons så börjar vi satsa mer än förut och har stora mål som vi inte hade då. Det som är aktuellt just nu är att vi ska ta vår musik till scenen och framföra för publik, vilket vi inte kunnat ana att vi skulle göra då vi satt i den lilla studion på gymnasiet.
     
    Är tanken att ge ut det på egen hand eller fiskar ni efter ett skivkontrakt?
     
    Hittills så har vi gjort allting på egenhand. På det sättet så får vi det precis som vi vill ha det men tanken är att allt ska göras mycket bättre, och då talar vi produktion. Så vi fiskar kan man säga ja. 😉
     
    Så vad sysselsätter ni er med i väntan på att få spela på heltid?
     
    Jag (Niklas) pluggar heltid på Kulturamas musikproduktionslinje, och jag(isabella) dansade på heltid på balettakademien förut, men nu dansar jag bara på kvällar och på dagarna gör jag allt ifrån att sjunga, spela piano och jobbar lite till och från. Så just nu tar detta upp mycket av vår tid, men all övrig tid försöker vi lägga så mycket som möjligt på bandet.
     
    Slutligen, Heter ni Lord Nelson för att hylla den gamle Horatio eller är det för att ni ska bli "related videos" med Willie Nelson på You-tube?
     
    Är vi related videos med Willie Nelson? Hehe, nej det är faktiskt inget utav dessa. Det är faktiskt grundat på ett av alla mina smeknamn som jag (Niklas) haft som barn. Bland dom fanns Nelson. Båda två tyckte om det namnet. Sedan lade vill till ett Lord för att vi ville låta lite mer högtidliga.
     
    Tack för att ni tog er tid!
     
    Tack själv!
     
  2. Urban Cone-The Prom

    Leave a Comment

    Kan inte sluta lyssna på den här låten, så satans fin.

    Hela skivan är för övrigt fin och den släpps på onsdag, kanske skriver vi en längre text då.

    Nu tycker jag ni lyssnar på den här låten.

    Urban Cone – The Prom

  3. ”Jag har lyssnat mer och mer på min egen magkänsla de senaste åren”

    Leave a Comment

    När man håller på med det jag gör så kommer man ju i kontakt med en hel del människor som gör musik, vissa gör en bra låt och går sedan obemärkt vidare i livet medan andra stannar kvar och håller sig närvarande på ett eller annat sätt. En sådan artist är just Vera Vinter som jag lyssnat på sedan dom där svajiga demo-inspelningar lades upp på myspace i februari 2010. Jag minns hur jag slogs av landsbygdsromantiken, av vemodet och kärleken blandat med granskog och fjällidyller. Hur hon tog vistraditionen vidare och följde den väg som tidigare arbetats upp av Dan Andersson, Allan Edwall och som sedan Per Persson kom att vidga så den sträckte sin ändå in i populärkulturen. Hennes texter målade bilder, hennes röst fångade en känsla och när hennes låtar nu fått en helt ny musikalisk kostym så kände jag mig manad att kolla vad det är som har hänt sedan vi gjorde den senaste intervjun för 2.5 år sedan.

     
    Redan då fanns det planer på att spela in ett album och under 2011 så sas det att den skulle komma under hösten men den kom ytterligare ett år senare, hur kommer det sig?

    Jag hade precis skrivit mina första sånger på svenska, inspirerad av Allan Edwalls musik och texter som jag förälskat mig i. Mina första demos gjorde jag i Garageband, rätt in i datamicken på min Mac. Jag tyckte det fungerade rätt så bra men sen sa en kompis att ”du måste ju spela in ordentliga versioner”. Så jag spelade in lite under 2011 men hamnade i fel ljudvärld. Det kändes inte bra i magen så jag drog i handbromsen och började om. Det har tagit lite tid men såhär i efterhand är jag stolt att jag lyssnade till min magkänsla. Det är det enda man har att gå på.

     

    Hur stor påverkan har dina producenter Ola Gustavsson och Andreas Dahlbäck haft på albumet, har du tvingats kompromissa? 

    Jag började jobba med Anderas och Ola i februari 2012. Vi spelade in hela skivan på två veckor. De var lyhörda och kreativa, två drömproducenter helt enkelt. Vi gjorde allt live och det var så befriande att sång och gitarr fick existera och styra varandra simultant, så som det ju faktiskt är när man sitter med gitarren hemma och spelar en låt man precis skrivit. Jag hade med mig en fotobok av Västerbottensfotografen Sune Jonsson till studion. Eftersom jag tänker mycket i bilder när jag skriver så använde jag boken som en slags kompass i kommunikationen med Ola, Andreas och musikerna. Det fungerade bra. Bilder kan verkligen översättas till ljud. Och vi fann både sågklingor och plåttakstrummor som fastnade på skivan.

     

    Vi är ju vana vid lite mer melankolisk klang på dina låtar, trodde du att du skulle göra en låt som Flora år 2010?

    Jag tänker inte så mycket på hur låtar blir till. Plötsligt finns de bara. Flora dök upp en vårdag och är en av de muntrare låtar jag skrivit till melodin men om man lyssnar på texten så handlar den om vårmelankoli. ”Ja visst gör det ont”..

     
     
    Vilket språk är det du sjunger på i låten Bjärka? 

    Bjärka är från början en dikt på Kalixmål skriven av min farmor. Bjärka betyder björk och texten handlar om björken som finns hos oss mitt i vardagen. Vi ristar in namnet på vår kärlek i stammen, eldar björkved i spisen eller hänger upp tvätten på klädstreck vars linor hålls upp av två björkstammar. Den finns så väldigt nära.

     

    Du lyckas förmedla en hel del trots att man inte förstår ett enda ord vilket visar på att språket kan vara sekundärt i en sång, vad var tanken med det?

     
    Jag tycker om hur Kalixmålet låter, det är mycket vokaler och ibland räcker det långt med ljud.
     

    Hur viktigt är just arv och miljö för dig?

    Stora Lappträsk
    är min fasta punkt. Hemma. Fast jag har bott i Stockholm i nästan tio år nu.

     
    Hur viktigt är då Stockholm för dig? 
     
    Norrbotten är ursprunget till min musik medan Stockholm är katalysatorn.
     

    Är det då hembygden som är det centrala inspirationskällan till ditt skrivande?

    Absolut. Jag har gått många och långa promenader längs grusvägen i Stora Lappträsk. Nynnat låtsnuttar i min diktafon som sen blivit sånger. Det gör jag faktiskt fortfarande.

     
     
    Hur ser du själv på de senaste årens utveckling, även om du alltid skrivit fantastiska texter så känns det som om det har hänt en hel del?
     
    Jag har lyssnat mer och mer på min egen magkänsla de senaste åren. Ett steg i det som kan låta väldigt futtigt var att jag tillät mig att skippa det här med ”stick”. De flesta låtar har ju stick men det var inte riktigt min grej och jag tröttnade på att försöka krysta fram något bara för att andra sagt att det skulle finnas där. Det var en sådan otrolig lättnad när jag tillät mig att skriva låtar på mitt sätt och låta orden styra.
     

    Hur kommer det sig att du hamnade hos en sådan jätte som Sony?

    Min musik råkade hamna i händerna på en person som förstod det jag gör och till och med tyckte om det. Jag hade mest stött på skivbolagsfolk som ville ändra på det mesta och struntade i texterna om låten inte skrek HIT i första refräng. Nu fick jag göra musik som var jag. Jag behövde inte ens lägga till ”ordentliga” stick…

     
    Det verkar som du har lyckats få en hel del bra människor runt om dig vad det gäller allt från skivbolagsfolk till producenter, är det dags att omvärdera den kommersiella musikindustrin? 
     
    När det gäller musikindustrin så tror jag det handlar mest om människorna och mindre om bolagen. Att hitta andra som vill samma sak som man själv vill. Jag har alltid skrivit låtar men har inte varit beredd att kompromissa bort det som är jag musikaliskt så därför känns det lite extra kul att bolaget som tog till sig min musik och nappade var ett av de större. 
     
    Är det svårt att slå igenom som artist i Sverige?

    Jag tänker inte så mycket i termer som ”slå igenom” men jag tror absolut att det är viktigt att våga drömma och att ha tydliga mål. Men eftersom man inte kan råda över hur något tas emot kan jag bara fokusera på min musik och göra mitt bästa. Förr fanns det ett slags facit för vad det innebar att slå igenom. En artist syntes på den enda tv-kanalen och dagen därpå visste alla vem han eller hon var. Som Elvis.

     
    Du fick stor uppmärksamhet när du förra hösten fick vara förakt till Bo Kaspers Orkester, hur gick det till?

    Bo Sundström såg mig spela akustiskt på en klubb i Stockholm. Jag som nynnat ”Hon är så söt” med min syster och ljugit om min
    ålder för att få komma in på jazzscenen under ”Piteå Dansar och ler” där de spelade kunde knappat tro att jag skulle få åka ut på turné och spela tillsammans med dessa fantastiska musiker.

    Trivs du med med all medial uppmärksamhet, eller fick du lust att låsa in dig i ett bönehus i Kalix så fort du lämnade tv4-huset när du var med i nyhetsmorgon?

     
    Jag är glad att det finns människor som lyssnar på min musik och till och med skriver några rader om det. Sen är det ju så att mycket av det mediala som händer sker i en digital värld vilket gör det hela ganska overkligt. Därför ska det bli skönt att få komma ut och spela runt om i Sverige. Jag gillar verkligheten. Imorron börjar jag repa med bandet.
     

    Hur går det?

    Jag repar för fullt just nu. Första spelningen är redan 2/11 i Helsingborg och jag längtar. Jag gillar det konkreta med att spela live. Att stå där, kanske är man lite nervös. Allt är live och man skapar något i nuet  vilket gör varje spelning till ett isolerat alster som man får direkt feedback på av publiken. Det är häftigt.

    Vad blir det för banduppsättning? Känns det bra att vara en del av ett band? 

    Jag kommer att göra ett par spelningar med fullt band men lika många blir avskalat akustiskt, jag tycker om både och fast på olika sätt. När jag spelar akustiskt blir texterna naknare och jag kan styra allt själv. Med band kan man jobba mer dynamiskt, bygga upp en längre konsert, gasa på. Och så är det såklart betydligt roligare att resa ihop med ett gäng musikanter än att ta tåget helt själv med mina gitarrer som enda sällskap.

    Det blir din första turné på egen hand, är det nervöst?

    Lite nervös är jag, fast mest förväntansfull. Alla nya plaster, orter, städer. Kommer det komma folk? Vilken låt ska jag börja med, sluta med? Tankarna snurrar absolut runt i mitt huvud just nu.  
     
    Hur ser planerna ut i övrigt för vintern?
     
    I november och december blir det turné. Sen är det jul och då åker jag hem till Stora Lappträsk. Fikar och dricker te. I vår blir det fortsatta spelningar och så är jag väldigt skrivsugen.
     
    Finns det planer på en ny skiva, eller är just skrivandet du vill tillbaka till?
     
    Jag har skrivit sånger sen jag var 16, nu är jag 31. Så jag tror att jag kommer fortsätta med det även i framtiden. Och ja, jag är skrivsugen men jag försöker  också njuta av den här tiden då albumet precis har blivit färdigt och släppts.
     
    Jag ställer samma fråga som jag gjorde senast, när få vi se dig på en scen i Göteborg?

    Till Göteborg kommer jag den 8 december för att spela på Stadsteaterns foajébar. Så hoppas vi ses där.

     

    www.facebook.comverav
    intermusic

     

    Lyssna på skivan på spotify; Vera Vinter – Idyll, eller köp i i-tunes.

     

    Turnéplan

    2 nov – Helsingborg, The Tivoli

    9 nov – Umeå, Ljusträdgården Universitetet

    9 nov – Skellefteå, Coasters

    15 nov – Stockholm, Mosebacke etablissemang

    22 nov – Oslo, Scentrum scene

    1 dec – Luleå, Kulturens Hus

     

    8 dec – Göteborg, Stadsteaterns Foajébar

     

     

     

     

  4. Att hylla för hyllandets skull.

    Leave a Comment

    Hela musikindustrin går upp i brygga för Lorentz & M.Sakarias och deras samarbete med jj. 

    Tröttsamt.

    jj i all ära men va faaaan?

    Vi kan väll lyssna på den svenska hiphoppen som faktiskt är bra och inte bara massa mummlande ord om baby.

    Mohammed Ali – Vi

  5. Mackaper-Staden vaknar

    Leave a Comment

    Det är tvära kast i blogg-gamet, från Hisings-hiphop till Årsta-folkrock kunde steget varit himla långt om det nu inte fanns sådana kulturbevarare som Que Club att överbrygga dessa två pärlor. För nästa destination är som sagt Årsta och det vackra lilla skivbolaget Flora & Fauna som nu ger oss musik med lite mindre ord i, men däremot med desto fler känslor. 

    Mackaper är en duo som består av fem personer och en massa orglar, det är klädsamt psykeliskt med inslag av allt från dub till synth. Dom är på gång med en ny skiva i syfte att driva bort det där mörkret vi fasar över så mycket.

    Själv säger jag som Lundell, lär dig älska mörkret, för du kommer umgås mycket med det sen.

     

    Mackaper består av Markus Hulthén, Per Nyström, Elias Krantz, Ville Krantz och Gustav Nygren.

  6. Veckans Kräm!

    Leave a Comment

    Veckans kräm bjuder på ett walk längs med memory lane, från tiden på Nordhemsskolan när Gubbs låt respekt var det ända som höll oss på vakna medan vi antingen hade kastanjkrig eller klottrade ner utanför NO-salarna. Sedan växte vi upp, fixade falsklegg och hängde på Bärs&Beats på Röda Rummet där Dj East huserade, samtidigt var vi alla eniga om vem som var bästa gbg-rapparen på engelska, sedan fick vi veta att han hette Håkan och kom från Hisingen. 

    2011 visade OBX genom skivan obnoXIuz – Mellan Gott & Ont att han är minst lika bra på svenska, skivan är fantastiskt arg, bitter och kraftfull, tillsammans med en dos humor och fina beats. Ett praktexempel är obnoXIuz – Hämnden Är Ljuv och sedan är Roffes hook på obnoXIuz & Roffe Ruff – Förlåt Granne helt grande!

    Så klubb "Hiphoppet"  bjuder upp på ett riktigt pangkalas ikväll, Gubb har ju även släppt en skiva i år som har några riktiga pärlor, bla Den Glömda staden med nyss nämnda OBX. Gubb rockar inte spotify men finns som download någonstans där ute, förslagsvis på whoa. Man kommer även kunna köpa på gubbs och håkans skivor på plats.

    Facebook-eventet är här , så gå dit, betala typ 60 kr för bra gbg-hiphop och supporta denna nya klubb, det behövs lite mer sånt här.

    Och ni som inte växte upp med Respekt och Orala Steorider kan spara er till fredagen då Joel Alme spelar på Klubb Instant på Pustervik och på samma scen står indie-rock hjältarna i The Vaccines på söndag.

    Så dom flesta av er har det ganska bra.

     

  7. Honeymilk-It might be

    Leave a Comment

    Då har det kommit en ny grupp på den svenska indiehimmlen och ännu ett band med ett fullständigt meningslöst bandnamn. Jag vill ju inte vara en som bryr mig om bandnamn med Honeymilk, va faaaaaaaan?

    Tur att man gör bra musik som till och med kan sparka igång en röten tisdagsmorgon. 

    Lyssna på första singeln här;

  8. Ny låt från Johns Vatten

    Leave a Comment

    Ett av favoritbandet i Göteborg är Johns Vatten, och namnet till trots så är dom faktiskt oerhört bra. Det är klassiskt svängig indiepop med driv i gitarrerna, kraft i trummorna, lite körsång i bakgrunden och en sångare som lägger sitt hjärta på en silverbricka. Rent textmässigt så ser man en viss antydan till ett dylanianskt förhållningssätt vilket jag så klart gillar, släng på lite kyrkorglar och några koklockor så har ni en hit.

    Detta är alltså en första låt från en kommande EP, det kommer bli bra mina vänner, det kommer bli hemskt bra.

    Missa inte deras gamla gobitar på spotify Johns Vatten – Samma Maskin och Johns Vatten – Runners.