Que Club

Archive: Nov 2012

  1. Novembers pärlor åt svin!

    Leave a Comment

    Sådärja, November flöt förbi ganska smärtfritt. Det var väll tur, på söndag är det första advent och då kanske ni får början på min lista över de bästa svenska låtarna under 2012.

    Men innan dess så ska vi se vad november hade att bjuda på.

    Detta har varit bäst;

     

    Find The Rhythm In The Noise by Idiot Wind

    Samt den helt klart bästa pärlan

     

    Hästpojken släppte även en fin singel i Hästpojken – Samma himlar

    El Perro Del Mar – Pale Fire släpptes den med, och den är så satans bra!

     

    En bra månad så att säga.

  2. Veckans Kräm; Intervju med Peter Morén

    1 Comment

    Veckans Kräm har förvandlats till en välsmakande deluxe-version i form av ett litet samtal med huvudpersonen själv. Först tänkte jag att det skulle handla om kräm och gammelmedias stagnation men sedan tänkte jag om då det ändå är ganska smala ämnen. Nej, här på Que Club håller vi oss brett, vi talar till alla, oavsett om du har högskolepoäng eller skatteskulder, eller som jag, både och. 

     

    I kväll står alltså Peter Morén på scenen på Storans klubbland. Han släppte i år skivan Peter Morén – Pyramiden och den har tokhyllats, främst av mig, men även av riktigt folk. Det är Klubb Terapi som fått uppdraget att bjuda på fest och då bjuder man även in ett nytt opolerat band som heter No Favours som enligt uppgifter gör musik för både punkare och hästar. Gott så.

     

     

    Så, ja, som av en händelse som ser ut som en tanke så levererar även jag en intervju med Peter Morén, i samma glada och fina anda som både Indieklubben på radion och Nöjespatrullen på Djungeltrumman gjort.

     

    Hej! Hur mår Peter?

     

    Jag mår fint. Ingen vinterkräksjuka än;-)

     

    Åh, Det är ju ett mål i sig, men du spelar i Göteborg på fredag, vad förväntar du dig av det?

    Jag tycker alltid det är sjukt kul att spela, särskilt de här låtarna. Det ska det bli nu också. Hoppas göteborgarna vågar sig ut i förmodade regnet. Eller snön.

     

    Ja, dom är ju vana, men vad tycker du att publiken kan förvänta sig?

    Det blir eklektiskt, hög-energiskt och förhoppningsvis svängigt med inslag av överraskningar och improvisation ibland som jag tycker livemusik ska vara. Har svårt för det allt för tillrättalagda i livesammanhang. Vad som kokar bland musikerna på scenen måste alltid vara mer intressant än ljusshowen. Jag försöker vara närvarande i stunden. Någon låt kanske blir sämre, någon bättre. Alla låtar har bra och dåliga dagar precis som människor.

     

     

    Aha, det är alltså därför house-dj´s inte kan vara riktiga människor. Du har tidigare haft medlemmarna från fantastiska Woodlands bakom dig på scenen, är dom med dig nu, eller har dom fullt upp med Moneybroher?

     

    Det är bara Sara som spelar med Moneybrother och därför inte är med i Gbg. Lite synd så klart. Ursprungsplanen var en slags paketturné. Jag är ju deras a&r på Ingrid. Men fantastiska Marcus på bas (f.d. Komeda), blir med och Niklas på trummor som jag spelade med i The Plan o Tutankamon. Samt Jonas Thorell som jag alltid har vid min sida (nästan), på keyboard och kör. Dessutom gästar Annika Mellin från bandet Paris. Så det blir kalas.

     

    Ni spelade i Umeå på klassiska Scharinska i fredags som var lite av en premiär, hur gick det där?

    Det var toppen! Kul oxå att springa in i gamla bekanta från Isolation Years och Deportees.

     

     

    Du kommer även spela skivor under kvällen på Storan, vilken låt kommer du absolut inte spela?

    Har noll modern mainstreamhouse att bjuda är jag rädd. Jag vet inte ens vad det hitsen heter.

     

     

    Vad kommer du bjuda på istället?

     

    ”Utan att fråga” med Kenta kanske. ”Bad luck” med Harold Melvin & the Blue Notes. T.ex. Och en massa, massa annat

     

     

    Om vi tittar på din senaste skiva, varför känns det i media som om detta är din solo-debut?

     

    Gör det de? Tror jag gjorde mera intervjuer kring mitt förra album fakt
    iskt. Men om folk sent om sider upptäcker att jag håller på är det ju inte fel.

     

    Ja, jag fick den uppfattningen, sedan så handlade 75% löst räknat om det svenska språket och sedan några procent om själva textinnehållet, hade du hellre sett att det var tvärtom?

    Ja kanske. Samtidigt hör det lite ihop. Vissa ämnen hade jag aldrig närmat mig om jag inte sjungit på svenska.

     

    Vad är det då som hänt med ditt textförfattande sedan senaste skivan 2010?

    Förra skivan kretsade mycket kring rötter och Dalarna. Den här nya skivan tar väl ett större grepp på världen i stort. Den är lite mindre nostalgisk och mer nutida. Och kanske är lite mer negativ och pessimistisk. Vissa låtar är också mindre direkt personliga och mer surrealistiska, mångbottnade och “poetiska” om man så vill. Man kan bara göra svensk debut en gång och nu gäller det att hitta nya vägar.

     

    Behövs det mer litteratur i musiken?

    Svår fråga. En lite mer litterär ansats ibland kanske kan vara kul. Lite mer utmanande texter. Men för den skull behöver man ju inte direkt referera till litteratur. Fast det är något fint med låtar som är som ryska gummor, som innehåller flera lager och olika tolkningsmöjligheter beroende på ens förkunskaper.

    Rent musikaliskt har det blivit lite råare och hårdare, är det något medvetet eller bara ett naturligt steg?

    Dels passar det kanske bättre ihop med ämnena. Men framför allt så ville jag göra en annorlunda skiva, lite mer modern och lyxig. Och än mer spretig, täcka mer musikalisk grund. Om förra skivan var lite 58-72, så är den nya mer 67-83, så då hinner man med lite punk, new wave och power-pop, vilket ju alltid varit en musikaliskt viktig inspiration för mig. Även för Peter Bjorn And John som helhet.

     

    Det känns som om du ibland talar till oss som den här belästa farbrodern som talar med ena handen på ett uppslagsverk och den andra på en jordglobsbar i mahogny. Är det en adekvat beskrivning av dig?

    Ha, ha. Det är en attraktiv bild helt klart. Är rädd att riktigt så beläst kanske jag inte är. Men gillar idén av en poplåt med ett inslag av P1, att den är trallig, svängig och melodisk men med en text som får en att fundera och reflektera och gräva i saker. Det skulle kännas så sjukt begränsande om det fanns ämnen man inte fick skriva om. Tycker musiken ska vara som livet; mångfacceterad. Och det är grymt kul när lyssnare upptäcker t.ex Erik M.Nilsson via mig. Om man kan ha lite av en folkbildningsfunktion är det ju inte helt fel. Så kan det kännas med delar av vistraditionen.

     

    Hur mycket fundera du över religion och andlighet? Förutom att någon låt känns rent spirituell så känns det som du funderar en del över religionens påverkan på samhället?

     

    Absolut. Jag har en väldigt dubbel inställning till religion o andlighet. Andlighet kan vara en känsla som dyker upp i lite alla möjliga sammanhang utan att vara religiösa. Som när man spelar t.ex. Eller när man är ute i naturen på en vacker plats. Oj vad new age;)

    Det är väl återigen det här med att allt ska få vara med.

    Religion är en stor del av samhället och har påverkat mycket. Det finns något skönt med tanken på ifall man skulle kunna ge sig hän till en tro och vila i det. Att känna att man kan släppa saker och lita på Gud. Det kan man ju inte. Men det är en attraktiv tanke som jag förstår att många attraheras av.

    Sen har ju religion missbrukats så enorm mycket. Den är ju rent livsfarlig i fel händer. På samma sätt som politisk övertygelse kan feltolkas och missbrukas.

    Men i grund och botten är det inget fel på t.ex. Jesus filosofi.Jag har svårt att fatta att kristna oftast är höger. Om man tittar på Jesus är det rätt tydligt att han hade röstat vänster om han fått chansen. Han vill ju stå upp för de små i samhället t.e.x 

    Men ja det finns något faschinerade med “Guds tystnad” som Ingmar Bergman talar om. När ett helt system byggs på någonting och sen dras mattan bort under fötterna. Det byts ut mot något annat, politik eller konsumtion. Förvirring uppstår så klart i kölvattnet av att inte så många längre tror på något.

     

    Du är ju även en politiskt medveten man, vad är egentligen det som är sjukast med regeringens politik just nu? 

     

    Utförsäljningen och tunnelseendet som i grund och botten bygger på (ja som hela moderaternas politik bygger på) “sköt dig själv och skit i andra”.

     

     

    Vilken hade varit din första reform som statsminister?

     

    Jag skulle (vilket nog kan låta helt galet för många) införa mer restriktioner och lagar. Men jag skulle göra det framförallt för miljöns skull. Och ärligt talat, folk vänjer sig ganska snabbt vid nya saker. Kolla på rökförbudet på krogarna. Det sa alla inte skulle funka, men det gjorde det ju.

    Vi äter mer kött än någonsin medans planeten tydligt visat att vi behöver göra det motsatta och inte bara för djurens skull. Jag tror inte allt kan vara tillgängligt i mataffären för alla jämt, året om. Vi måste äta mer närproducerat som inte åkt tre år runt jorden innan de landar på våran tallrik. Finns det inte tillräckligt med kött från de lokala bönderna får vi helt enkelt strunta i att äta kött den veckan. De gick förr i tiden och bör gå igen. Detsamma gäller förstås även andra varor. Jag inser att dessa varor då kanske blir dyra men det är faktiskt ngt som är värt att statligt subventionera. Det är bara en sak jag kom att tänka på just nu. Överlag kan man tyvärr inte lita på att folk gör de bästa valen själv. De behöver hjälp på traven.

     

    På tal om hjälp på traven, jag sitter och finslipar på listan över de bästa svenska låtarna under 2012. Jag kan inte riktigt bestämma mig vilken jag ska ta från Pyramiden. Vilken hade du valt?

    Det är svårt att välja, alla är så olika och bra på olika vis. Men både ”Erik M Nilson” och ”Capri,Cannes & Brighton” är låtbyggen som jag känner mig rätt genuint stolt över. Men min mamma hade valt ”Var den du är”. Den känns som en mamma-klassiker. Den bästa enskilda texten är nog ”Orsak & verkan”

     

     

    Slutligen, din konsert på fredag har blivit utvald till Veckans Kräm här på Que Club, det innebär att din konsert kommer vara lika go som kräm, hur känns detta? Eller blir du hellre nominerad till P3 Guld? Som gentjänst så undrar jag om du kan spela din bästa låt, "Ett land som inte är"?

     

    Kräm är mycket godare än guld som jag tror är dåligt för matsmältningen. Så det känns topp.

    Och ja, jag kommer spela ”Ett land som inte är”. Som extra nummer. Så du får klapp;)

     

     

    Nu har vi snart gått igenom en hel intervju utan att nämna Peter, Bjorn & John (förutom att du råkade nämna dom då). Det måste också kännas helt sjukt?

     

    Lite sjukt. Men helt ok.

     

     

     

    Ja, där hör ni, Lite sjuk men helt okej, det kan också vara den känslan vi lämnar Storan med i kväll, stället öppnar 22 så du hinner se både På Spåret och Tack för musiken. Det sistnämnda kanske vi inte behöver titta på då det handlar om Lena PH och eftersom Costellos ursyfte med programmet var att det skulle handla om textförfattare så föll det där ganska platt. I första avsnittet dessutom. Om du tänker gå till Storan behöver du iallafall vara över 18 år och helst ha 100 kr. 

     

    Ni förstår ju själva hur bra det kommer bli, skivan Pyramiden är ju helt fantastiskt, man hittar nya ingångar hela tiden, och det lär inte bli sämre av att få upplevas live. Tänk er Peter Morén – Opportunistens klagan som inledningslåt, tänk hur det hela tiden byggs upp, tas ned, byggs upp, tas ned för att sedan eskalera. Ni vill inte missa de där.

     

    Vi ses där!

     

     

     

  3. Leave a Comment

    Det talas en del om Göteborgs vara eller inte på musikscenen, specielt i tider då Norrland levererar "musikexporter" på löpande band. Så vad är det då som hänt i Göteborg under 2012?. Mjae, Håkan Hellström har ju inte släppt något i år och Broder Daniel har ännu inte återförenats, så enligt folk har det väll inte hänt någonting. För om ni tillhör den skaran som fortfarande menar att Göteborg bara kan producera pop som försöker härma Hellström och att Göteborgspopen är död så kan jag berätt för er att ni är ungefär lika bra på musik som en average SHM-lyssnare. Det är så galet tröttsamt att höra att göteborgsscenen är död, okej för att Service gått i graven och göteborgspop som genre är dött men att säga att scenen är död är ju bara korkat. 

    Jag kastar gärna begrepp som Göteborgs-sound i älven, något sådant behöver vi inte använda oss av, för det finns iiksom inget sådant. Det finns inte heller någon Göteborgs-mentalitet, däremot har många i Göteborg samma mentalitet som formats av den där leran i älven, precis som Hellström sjunger iDom där jag kommer från. Men sådana människor kan du hitta precis överallt, så jag tycker inte vi behöver fastna i det resonemanget hellet 

    Så, jag tycker vi gör som jag alltid gör och istället fokuserar på musiken, vad är det egentligen som kommit ur det Göteborgska musiklivet under 2012? 

    En hel del om jag får besvara mig egen fråga, kanske är Luxury den starkaste motorn i musik-gbg. Rasmus har inte bara släppt mycket i år, han har även hållit en konstant hög nivå. Ska jag vara ärlig så har hela staden ganska konsekvent hållt hög nivå i år. 

    Så, om vi med hjälp av spotify betar av vad som hänt.

    Ska vi ta det som varit mest spännande, det som får oss att hoppas om en god framtid, de akter som faktiskt tar det här skeppet framåt.

    Vi har främst finaste Archipelago och Milano Sun men även Alpaca SportsBeluga, och The Naima Train. Detta är väl de namnen som kommer märkas ännu mer under 2013.

    Ska vi prata framtiden så är även ungdomarna i både Futile Claps och Bobastian på gång med nytt som kommer eka under 2013, sen vet jag inte riktigt Ram di Dam håller på med, men ett tips från coachen är att dom ska sluta hänga så satans mycket på klubbar och istället gå in i studion och kamma till sig. 

    Några andra nya namn som bör nämnas är Black GuillemotFou De ToiHoneymilkJohns VattenPretties for YouSlowgoldRebel RebelCAVE CATAlice B och Rickard och Juvelerna.

    Sedan har vi några band och artister som varit med oss tidigare, men som under 2012 fått nytt liv tack vare fina släpp. Där har vi WestkustTheo BerndtSkansrosSambassadeurJonas SchwartzJJIkonsBye Bye BicycleHagalidenHappy Hands ClubDen Stora VilanKate and AfterJohannes Vidén & Bluebird AssociationAnna Von Hausswolff , Ida RedigLiechtenstein samt Anton Kristiansson

    Sedan kanske man inte räknar Be The Bear och Sameblod  till Göteborgsscenen men då dom åker spårvagn från sitt hem så tycker jag vi tar med dom här. Fast med den logiken så kan vi ju stryka några andra namn som gått i exil.

    Även de gamla giganterna har alla levererat finfina skivor under året, Jonas LundqvistKristian AnttilaJoel AlmeJens Lekman Timo Räisänen, Daniel Gilbert och band som The EmbassyFibes, Oh Fibes! , The Soundtrack Of Our Lives

    Sedan tycker jag även vi nämner namn som obnoXIuzNiklas von ArnoldKristoffer Hedberg, och Loke Nyberg för att samtliga är grymt bra på de dom gör.

  4. Leave a Comment

    Dåså, i en strid ström har listorna börjat ramla över oss, och vi älskar ju varenda en av oss att göra listor, sen om ni som läser är så sugna på att läsa om "Popofönens 4500 bästa låtar 2012" är ju en annan sak. 

     
    Så, då kör vi, listan är högst subjektiv, det är dom låtarna och artisterna som format mitt år genom den här bloggen. Vissa låtar är med för att det är en bra låt i sig, andra är med för att dom tillsammans med artisten/gruppens övriga låtar har haft ett jävligt bra år. Regeln är ju att man bara får ha med en låt.
     
    Själva platserna i sig är ganska obetydliga, men ger ändå en viss vink om hur ni ska tycka för att vara true to the game. 
     
    Plats 40. Beluga – Beluga (Luxury)
    Beluga, Beluga, Beluga, Luxury. Det är ungefär allt vi vet om det här projektet. Det släpptes två till synes ganska lika låtar helt oannonserat och helt utan presskit, helt fantastiskt att få sådant. Rätt som det är ligger låtarna där bara, utan att man vet vem som gjort dom eller vem som skickat. Det bekymrade knappast Luxury som gav ut singeln och det är B-sidan som fått äran att vara med på den här listan, mycket tack vare den fina sången. Ljudbilden pendlar mellan olika miljöer och klimat, det är organiskt och levande. Det blir verkligen bara bättre och bättre för varje lyssning. Tack för den, Luxury!
     
    Plats 39. Idiot Wind-Find the rythm in the noise
    När ska det egentligen lossna för fantastiska Amanda Hollingby Matsson undrar man. När kommer en hel skiva, när finns hon på spotify? Sedan EP´n 2010 har man gått och vankat och nu i höstas släpptes en 7a som man även kan lyssna och ladda ner på bandcamp. Den har gått varm hos mig under hösten och den visar hur strålande bra hon är. Så tidlöst och storslaget, sådan melodi och sådant komp. Man blir ju lycklig, och det är de det handlar om.
     
    Plats 38. Sameblod – UR Road (Riot Factory)
    När det började skrivas om Sameblod i början av året så ignorerade jag det, jag utläste ju det som Sameblood och dömde ut det totalt, på samma sätt som jag dömde ut Ekelunds Ep med samma namn. Jag kan idag ångra att jag dömer ut band efter deras bandnamn, speciellt när det är jag som läser fel. Frederick och Mikael som utgör den här dansanta pop-duon har haft ett bra år, och det var med den här låten det tog fart rejält. Vissellåten sätter sig direkt, och efter det vill man inte sluta lyssna, det hade kunnat vara en plåga, men det är det inte, för den är fortfarande fantastisk. Det är stort. 
     
    Plats 37. John Lindell – To Be Near (Ramberget Recordings)
    Ah! Första riktiga skrällen på listan, det trodde ni inte va? Näe, för ni har antagligen inte förstått hur bra det här här. Ep´n In Lalaland släpptes på den fina lilla labeln Ramberget Recordings i början av året och den rätt okända upphovsmannen har snickrat ihop allting själv och det tyder på både talang och kunnande. Låten To Be Near är höjdpunkten och jag kan för mitt liv inte förstå att det inte fick större genomslag än några texter på den här mediokra bloggen. Lindell har förgyllt mitt år, det är så här det ska smaka.
     
    Plats 36. First Aid Kit – Emmylou (Witchita Recordings Ltd)
    Jaaa, vad hände här, en P4-låt smyger sig upp bland hemmabyggen och falsksång. Ja så kan det vara här på Que Club, för det är omöjligt att blunda för hur fantastiskt bra dom här två tjejerna är. Ni som känner mig vet att jag är djupt inrotad i countryn, eller outlaw-countryn för att vara mer exakt och då kittlar ju det här lite extra. Deras sommarprat var en lång njutning, deras förhållande till feminismen får mig att önska att jag en gång ska få en dotter att uppfostra på samma sätt och att sedan avsluta med Blues Run the Game som i min mening är världens bästa låt. Ja, Låten Emmylou då, ska man bortse från den fåniga refrängen så är fraseringen och verserna helt i sin egen klass. Rolling Stone tyckte det va världens 10e bästa låt i år, för mig är det Sveriges 36e bästa låt, dom lär bry sig mer om det förstnämnda. 
     

    Plats 35..Slowgold – Lurad igen

    Makalösa Amanda Werne är bland de bästa vi har i denna förruttna staden som vi ändå höjer till skyarna. För musiken som görs här är fortfarande väldigt väldigt bra och Amanda är utan tvekan en av dom som bidrar till att scenen är så levande som den är. Hon går in ibland och dominerar i Den Stora Vilan, i år gjorde hon även några fantastiska insatser på Bye Bye Bicycles skiva Nature. Så det är inte konstigt att även hennes soloprojekt Slowgold är något vi gärna tar till oss. Låten Lurad Igen är en fin blandning av all den musiken vi gillar, munspelet är så himla vackert, känslan pyr av 70-tals progg samtidigt som Amandas självklara röst får det att låta modernt. Hade jag gjort musik, hade det låtit så här, och det bästa av allt är att hon har framtiden framför sig. Till skillnad från oss andra.

     
    Plats 34. Daniel Gilbert – LED 2 (Gaphals)
    Finaste Daniel Gilbert planerar för den stora återkomsten och när jag i juni fick de första smakproven så blev ingen gladare än jag över vilken väg han vill ta med musiken. Den första skivans dunder och dån har ersatts av en eklektiskt smakfullhet som blandar de bästa och ger det bästa. Vill ni veta mer utförligt vad jag anser om det hela kan ni läsa den här texten, sedan bör man säga att låten är helt magisk live, mycket tack vare de goda musikerna som Gilbert omger sig med. Jag har smyglyssnat på den nya skivan och kan berätta att ni inte kommer bli besvikna om ni gillar första singeln. Så fruktansvärt svårt att inte älska de där.
     
    Plats 33. Sibille Attar – Alcoholics (Doc Nic/Universal)
    Det hade ju varit helt tokigt att lägga en lista över årets bästa låtar och inte ha med Sibille. Hon har släppt en ytterst charmig ep i The Flowers Bed och singeln Alcoholics är den som etsat sig fast hårdast. Hon har ju varit med i matchen en ganska lång tid i olika bandkonstellationer, bland annat i smått magiska [Ingenting]. Nu går hon dock solo under eget namn och man är fast vid första textraden, den sårbart spräckliga rösten och det direkta tilltalet gör att man verkligen inte kan undgå henne. Det bästa är att vi inte ens har hört det bästa av henne än, jag tror hon kommer dominera 2013, vid nästa års lista så ligger hos most likely på topp 10.
     
    Plats 32. Summer Heart – I Wanna Go(Sommarhjärta Recordings)
    Underbara David Alexander, du underbara malmö-son, jag har velat omfamna dig och din musik varje dag sedan den där mars-dagen för 1.5 år sedan då du klev in i mitt liv. Jag älskar verkligen allt du gör och skivan About A Feeling är en oerhört behaglig upplevelse, rakt igenom. Den melankoliska och dämpade drömpopen är vid rätt sinnesstämning oslagbar. Förra året fick han mig att sittdansa till Please Stay men i år har det inte riktigt räckt till sittdans, men både A Million Times och pärlan I Wanna go är så nära förra årets succé  man kan komma. Om ett eller två år kommer Summer Heart  höjt ribban ytterligare, och då kommer ni alla stå i kö för att se honom.
     
    Plats 31. Bobastian-Oxford Street 
     
    Bobastian tillhör gruppen av håglösa ungdomar i G&o
    uml;teborg som hellre anordnar klubbar och springer på stan istället för att bara borra in sig i studion och ge mig de låtar jag vill ha. Det verkar dock som om dom börjar lyssna på mig, det verkar som om det är saker på gång igen och det lär bli helt fantastiskt. Vi fick dock en låt i år, och det var jävlarimig inte vilken låt som helst. Oxford Street visar att man är på väg åt rätt håll, men har mer tyngd i gitarrerna och mer kraft i trummorna och Roberts sång är fan magnifik i sin bräcklighet. Det märks att man blivit något år äldre och jag fullkomligt älskar hur man skramlar runt i början för att sedan plocka upp det, och hur Robert går på som ångvält i ena stunden och är sedan liten som en kattunge i nästa. Det är klass på det.
     
     
    Ja du, Johan Hedberg. Skriver man rader som "men börserna ska falla och dra ner såna som dig, en röd tsunami utan livboj, sen är det slut för dig. Svin." så förtjänar man åtminstone en plats på den här listan. Den här låten gjorde januari till en liten roligare månad rent musikmässigt och den kändes mer aktuell än någonsin när Carema-skandaler och annat högergötta avlöste varandra. Snart kanske resten av svenskarna förstår vad det är som sker. Tills dess knyter jag näven i soffan och väntar på den röda tsunamin. Den blir vår räddning.
     
    Plats 29 Maria Eriksson – Stjäl det du behöver (Playground/Teg Publishing)
    Den här låten slog ner som en bomb för ett tag sedan, videon är antagligen det vackraste som gjorts och låten i sig är helt grande!. Jag älskar ju det här, de avskalade, ett beat, någon slinga som kommer och går, en mjuk röst i förgrunden som bara radar upp sitt stenhårda manifest. En jävla hommage till alla som slåss för sin rätt. Det går inte att göra något annat än att kapitulera och vi välkomnar ännu en stjärna från The Concretes på den svenska indie-scenen, 2013 ser ljust ut.
     
    Plats 28. Ikons – Sister (Service)
    Åh, detta fina lilla kapell, som släppte den fina skivan Ikons – Life Rhythm i år. Det fina ligger dock inte i krautrocken, en genre som jag kanske tar till mig på min dödsbädd, lite som den romerska kejsaren Konstantin och kristendomen, ni vet. Låten Sister faller mig dock precis på läppen, kanske för att den är lite mer distinkt och självklar samtidigt som det är så där svävande gött. Bra beskrivning men dou. Jag gillar iallafall gubbrocks-introt, jag gillar körerna, ibland kan man tro att dom lyssnat på Lundells skiva Vinterland i studion. Den här låten är iallafall smittande bra. Hela skivan växer faktiskt till sig hela tiden. Det är något med Ikons som jag älskar och jag hoppas dom vinner skiten ur P3 Guld.
     
    Plats 27. Happy Hands Club – Garden of eden
    Ljuvliga HHC, älskade HHC, gudars skymning vad jag älskar er. Den här låten tog oss bort från Göteborgs karga stenar och lera och tog oss till en plats bortom  trängselskatts-debatter. Hela skivan innehåller en mängd bra låtar, men första singeln Garden of Eden blir aldrig dålig, det här är antagligen bland de bästa du kan hitta i Göteborg just nu.
     
     
    Plats 26. Sambassadeur – Memories (Labrador Records)
    Helt sjukt egentligen, att Sambassadeur ska klocka in på en sådan här placering, men låten är fortfarande ett barn, om några månader kanske den har växt sig ännu större. Spontant är det en ganska medioker låt, trodde jag. Sen kysste jag min egen spontanitet adieu och insåg hur galet bra den faktiskt är. Det där trivsamma drivet som är viktigare än någonsin och fraseringen och melodin harmoniserar som risálamalta och saftsås. Göteborgs finaste band, no jävla doubt. Ångrar redan nu placeringen. Varför gör jag ens placeringar. Jag börjar tvivla på mig själv. Så bra är det här. Även saxofonen som annars är ett sånt tvivelaktigt instrument i dessa sammanhang börjar låta självklar. Den där självklarheten är ju gruppens signum.
     
    Plats 25. World Tour – Forever Tonight (Emotion)
    Även här brottas vi med placeringångest, detta hade lika gärna kunnat vara topp 5. Nu hamnar den dock 20 platser längre bak för att jag velade. Så lägg ingen vikt vid det. Detta var väl i min mening drömpopens stora år och satan vad bra drömpop man gör i Norrland. Norrland dominerade 2011 och det är nog så att dom dominerar även det här året. Det är så vackert, smäktande pop så att man blir lamslagen. Sittdansens sittdans. Det räcker liksom så.
     
     
    Ren popmagi är ju ett uttryck folk slänger sig med lite då och då. Skulle man definiera det där sleta uttrycket så skulle BBB´s singel från i sommras ligga ganska nära till hands. Jag älskar verkligen pianot, älskar öppningsraderna och jag älskar den snygga produktionen. Bandet problem har dock i år varit att det har varit för snyggt och därmed snudd på tråkigt. Så med tiden blev även den här refrängen rejält uttjatad men jag tänker fortsätta lyssna på första minuten varje dag i resten av mitt liv.
     
    The Berndt tog inför skiva nummer två nya tag, man lät The bli Theo och man lät musiken föra bandet vidare. Den här låten symboliserar för mig den utveckling bandet tagit och det är genom den här låten man ska kasta sig ut i framtiden. Sångaren Emil får här skina med sin röst, bandet visar att man stadigt och takfas
    t kan backa upp sin frontman utan att låta ADHD-tendenserna ta över. Det är så himla fint på något sätt. Jag blev nästan tårögd när jag fick höra den live, låten steg upp som ett manifest, som ett slags avslut och avsked till ungdomen, ett vackert skimmer av vemod med en försiktigt blick mot framtiden. Så fruktansvärt vackert.
     
    Åh, De Montevert som klippte en given plats på förra årets lista med Skyll på mig och när hon i år fick ut sin debutskiva De Montevert – Vänner & Ovänner / Friends & Enemies så är det givet att hon ska vara med på den här listan i år igen. Jag valde först låten Positive Effects men Du kommer ångra dig känns ändå mer angelägen på nått vis, för den visar så tydligt Ellinor Nilssons storhet. Precis som nyss nämnda Maria Eriksson så ligger tyngden i texterna, där varje ord och stavelse bärs fram av ett enkelt komp som bildar en storslagenhet enhet. Finast!
     
    Årets stora monsterhit från duon Wild At Heart landar på en ganska blygsam plats, kanske för att den inte riktigt står sig lika starkt idag som den gjorde i våras när vi spelade den som mest. En oerhört bra låt är det till trots och vi väntat spänt på vad som ska hända härnäst med den här gruppen som sitter på en ofantligt stor potential. 
     
    Så där ungefär, vi börjar så, vem orkar läsa lika mycket till på ett bräde. Det är ju inte lätt att sätta ihop en sådan här lista, för det handlar ju trots allt om den musiken som spelats mest på Que Club i år. De låtarna som gjort störst avtryck, och dom låtarna vi kommer bära med oss från 2012. 
    Egentligen hade jag velat göra listan 100 låtar lång, men då förstör man ju syftet med att göra en lista. 40 låtar är egentligen redan för mycket.
     
    De sista 20 låtarna släpps senare, Stay tuned och fortsätt lyssna på spellistan 2012-Queclub
  5. Ny låt från Esther!

    Leave a Comment

    Förra veckan hade PSL premiär för Esthers nya video, ni kan hitta videon snett under artikeln om "De 300 bästa låtarna om cumberlandsås".

    Jag har ju skrivit om Esther innan och jag gillar ju dom, dom var veckans kräm häromveckan och deras första singel Esther – To Let Go (feat. Bebban Stenborg) var en trevligt bit. Den nya låten är fin, kanske lite trötta gitarren då och då, men många av er gillar ju det. Hursomhelst, så gillar jag Esther, och jag tror deras skiva kan bli bra.

    Videon är fin den med. 

    Mycket som är fint nu. 

     

    Shot, directed and edited by – Isak Ardö

    Här har ni andra bra låtar som kommit från svenska artister under året, i spellistan 2012-Queclub

  6. Vykort från ingenstans

    Leave a Comment

    Ibland faller låtar och singlar mellan stolarna och när Kristian Anttila under hösten släppte sin tolfte singel från skivan DJUR & MÄNNISKOR så iddes jag inte ens göra mig den bemödan att titta på den. Så det var egentligen först igår när han själv tipsade om medföljande remixer på singeln Kyrkogårn av den smått fantastiska låten Vykort från ingenstans som jag förstod att jag missat något. Även när Ge Hit Musiken la ut rubriken "Intervju: Konstantin Timoshenko och den elektroniska musikscenen i Kazachstan" så orkade jag inte gå in och läsa för att jag tänkte att det var bara var Bojan som var sjukt rastlös och sökte nya scener att utforska. Men där hade jag fel, så gå in och läs intervjun med Konstantin som gjort en av dom fina versionerna av sången, remixen är riktigt fin. Även Lerum vill vara en del av detta inlägg och det får dom tack vare Oscar Rydelius som gjort den andra fina remixen, till vardags är han även trummis i Theo Berndt samt en god människa, bara det. 

    Kristian Anttila – Kyrkogårn

  7. På Spåret!

    Leave a Comment

    Peppen är enorm, jag älskar ju det här, och det har alltid varit en given punkt i mitt liv. Och nu när man är pappaledig och spenderar precis varenda kväll framför tv´n ständigt vakande med ena örat åt barnkammaren så är det ännu bättre med lite bra tv. Man tröttnar ju så lätt på tv4. 

    Sååå, det är inte bara bildande och underhållande, det är även satans bra musik, som här, när Magnus Carlsson (den bra) och Augustifamiljen besjunger Manchester. Inte ett öga är torrt och inte ens Birro är kränkt.

  8. Sista klassikern dårå

    Leave a Comment

    Jag gör bara det här för att ni ska förstå hur mycket bra musik det finns som inte enbart handlar om att trycka på play och sen veva med händerna i luften.