Que Club

Archive: Aug 2013

  1. Ikons spelar på Pustervik på fredag.

    Leave a Comment

    På fredag är det fredag och på fredagar brukar Klubb Instant husera på Pustervik och rätt ofta bjuder dom in väldigt bra band. Den här fredagen har dom bjudit in ett av stadens absolut bästa band, Ikons!

    Ikons gjorde ju lite av en succé när dom släppte Ikons – Life Rhythm förra året och blev nominerade i P3 Guld. Jag gjorde ju en intervju med Calle i Ikons i samband med P3 Guld och då sa han att Ikons nästa skiva "i grunden skulle skaka om de popkulturella fundamenten". Om vi får ta del av det på fredag vet jag inte men en säker är att det lär bli bra.

    Väldigt bra till och med.

    För med låtar som Sister och Free Spirit kan detta icke bli dåligt.

    Som support har man ringt in Merely som jag i ärlighetens namn inte riktigt vet vad jag ska förvänta mig av, och det är nog där tjusningen ligger. En väldigt spännande bokning som ni kan höra mer av här.

    Facebook-eventet har ni här.

    Annars e de som vanligt:

    30 augusti
    100 kr
    22-03
    20 år / 18 år med förköp.

    Kanske ses vi där efter Rigas spelning på Yacki-Dacki

  2. ”Vi spelar inte ihop för att på något sätt förändra världen”

    Leave a Comment

    Jag är ju ett ivrigt fan av konserter på Taubescenen, lite som när jag skrev om kulturkalaset och sållade mig själv till skaran som föredrar saker som både är barnvagnsvänligt och gratis. För på Taubescenen får alla plats, barnvagnarna på babord sida och öldrickarna på styrbord sida och i mitten sitter vilande pensionärerna och smakar dist. 

    Ett återkommande inslag på Taubescenen är Augustifamiljen med gäster och jag minns inte riktigt när jag såg dom där sist men det har varit en drös med gånger och vackrast var nog 2010 när First Aid Kit var med, samt när Magnus Carlsson sjöng There is a light samma år. Det finns många pärlor att plocka fram ur deras kareokebok, och allra bäst blir det ju när man bjuder in riktigt bra gäster. Nu på torsdag är det alltså dags igen och den här gången har man bjudit in fina Loney Dear, Petra Marklund och Strömmensbergs evige prins Martin Elisson. En bra blandning helt enkelt och jag tyckte det var läge att kolla hur Augustifamiljens ena medlem Oscar Wallblom mådde, och hur han kände inför torsdagen.

    Hej Oscar, basist i Augustifamiljen, hur är läget?

    -Hej,utmärkt, tack!

    Hur har sommaren varit?

    -Suverän. Turnerat mycket med Håkan i Sverige, Norge och lite i Finland och Danmark. Det har verkligen varit Gyllene Tider för Hellström i sommar så vi har haft fantastiska upplevelser både på scenen och på resande fot.

    Augustifamiljen på Taubescenen, lite av en klassiker. Hur känns det att vara tillbaka? Det var väl ett tag sedan.

    -Ja, det börjar kännas som en fin tradition. Tror att vi spelat varje år sedan 2007, så senaste gången måste ha varit förra sommaren – 2011. Det är alltid en enorm osäkerhet som infinner sig kring de här spelningarna, men det brukar gå vägen varje gång, så jag hoppas att det gör det även på torsdag.

    När jag såg er där 2010 så hade jag mailat och föreslagit Handle with care som öppningslåt och så blev det ju faktiskt. Vad sägs om att göra så igen?

    -Just det – bra val! Tyvärr känner vi att vi aldrig riktigt haft tid att få till den så som vi vet att vi kan. Eller jag har nog velat spela den – men Daniel har nog varit den som varit mest skeptisk. Vet inte riktigt varför. Oftast är det så att när vi gör Lisebergsspelningarna så ligger så enormt mycket fokus på att få till gästernas låtar att våra egna lite faller i glömska. Vi prioriterar bort oss själva skulle man kunna säga.

    Hur eniga är ni annars om låtlistan?

    -Oftast väldigt eniga. Så eniga att man får tjata på någon att utforma den. – "kväll måste du göra låtlistan, jag gjorde den förra gången".

    Finns de någon låt som du alltid lägger in ditt veto mot?

    -Det skulle vara om Stefan och Simon i sista sekund får för sig att slänga in någon låt med alldeles för många ackord.

    Har du någon favorit som alltid blir nedröstad?

    -Min akustiska tolkning av November rain i så fall.

    De flesta band har en person som är lite av en udda fågel, rent musikaliskt. Vem i Augustifamiljen borde egentligen sitta i ett annat träd?

    -Tror att vi alla, sett till sammanhanget, är lite av udda fåglar. Vi har väldigt olika bakgrunder, vi spelar inte ihop för att på något sätt förändra världen på samma sätt som man gjorde när man var yngre och satte ihop ett band. Vi har olika attribut, styrkor och svagheter som tillsammans bildar en stark enhet. Björn är ju sprungen ur jazzen, Simon och Stefan är väldigt breda musikaliskt. Labbe är riff-polisen… Alla har vi olika roller. Jag är festfixaren och Daniel är den som alltid vill spela Dylan.

    I vanlig ordning bjuder ni in gäster, denna gång Petra, Martin och Loney Dear. Hur känns den blandningen?

    -Spännande, vi har inte hunnit repa ännu så jag vet inte riktigt hur det kommer att låta. Men vi ska nog få till något som gör att de kan trä ur sig ur sin förväntade kostym.

    Har ni bjudit in Martin för att du saknat att spela bas i Hästpojken?

    -Martin o Adam är 2 av mina närmsta vänner. Jag vill att det ska förbli så och valde att inte spela tillsammans mer av den anledningen. Eller så är det en efterhandskonstruktion. Jag hade förmodligen inte tid helt enkelt. Nu är de fantastiska live med sin nuvarande konstellation. Alltid kul att spela med Martin. Har saknat hans tandgnisslande.

    Det känns som om Ebbot har varit med er varje gång de senaste konserterna, vem kommer istället sätta tamburinen på huvudet på torsdag?

    -Hoppas på Petra Marklund.

    Förutsägbar fråga, men dröm om en gästartist och låt?

    -I Sverige finns det inte så många drömartister kvar, vi har spelat med de flesta som vi tycker om. Trist svar.

    Finns de någon artist som konsekvent tackar nej till era inviter?

    -Jajjemän. Det finns 2 segment. Vi frågar artister om lite mer anonyma spelningar som vi gör då pressen på gästerna är betydligt mindre. Då brukar de flesta tacka ja. Men när det gäller På Spåret så finns det många som hänvisar till “Nästa år”! Stefan lägger ner ett otroligt jobb på att tjata och försöka övertyga sveriges artister om hur kul det är att vara med. Samtidigt så har man förståelse. Det är många som tittar och oftast får artisten själv inte välja låt, utan blir hänvisad till något nummer som vi måste göra för att passa just en stad. Dessutom får de enbart spela covers och inget eget material.

    Ibland känns ni 70% gubbiga och 30% ungdomliga. Ni hade jämnat till den siffran om ni hade slutar länka till myspace på eran hemsida. Finns det något annat sätt att jämna till den på?

    -Jag vet. Sedan är det väl trevligt att publiken på våra spelningar representerar alla ålderssegment. Indie-tjejerna lyser allt mer med sin frånvaro. My Space får du fråga Stefan om, jag tror att han fortfarande uppfattar det som ett hippt ställe i cybervärlden. Lika bra att låta honom tro det.

    Om jag på torsdag förväntar mig att du sjunger American Girl ( med komigen lena-introt), Gilbert sjunger Goin to acapulco och Simon kör He aint heavy. Kommer jag bli besviken då?

    -Det är tvärtom – kom igen Lena har American Girl introt. Gilbert kan vi nog få höra i en alltid lika fantastisk version av Acapulco – He aint heavy är jag mer frågand
    e inför. Om Simon vill göra den alltså. Ibland kan man känna sig lite besviken på att vi inte levererar fler nya låtar, men många har på något sätt blivit våra. Och många kommer för att höra just dessa. Nu var det faktiskt mer än ett år sedan vi senast uppträdde på Liseberg så det kommer nog bjudas på många Greatest Hits. I alla fall i vår värld.

    Vill du slänga ut något annat löfte till era fans? Eller rentav döda någon förhoppning? Du får fria tyglar att avsluta med vad du vill!

    -Inte mer än att vi kommer att göra vårt yttersta för att vara så jäkla bra som möjligt. Vi har inte spelat tillsammans på ett tag, så det kommer förmodligen att vara en mer artig stämning sinsemellan än brukligt.

    Ja, nu vet ni vad som väntar er, ett ringrostigt band som inte hunnit öva med sina gästartister och en dammig låtlista låter väl ändå inte helt galet? Det görs ju trots allt av ett av Sveriges bästa liveband tillsammans med väldigt fina gäster. Det börjar kl 19.00 och peppen är som brukligt när jag ska ta mig utomhus, enorm! Det är gratis om du har ett lisebergskort, har du dessutom ett guldpass får även åka obehindrat mycket attraktioner. Det finns 16 restauranger att välja mellan samt en mängd så kallade fast food-alternativ. Det finns gott om toaletter men tänk på att hela parken är rökfri och rökare hänvisas till Tyrolen där tiden för alltid har stannat.

    Skojja bara. Ni har la vart där förr!

    Ta hand om er!

    Ah just det, det finns ett väldigt roligt you-tube-klipp från Norrland där det är nån slags fest och ett coverband spelar lite goa låtar. En kvinna i publiken skriker då "Speela Creedence annars så slår jag ihjäl er!". Att bandet samtidigt spelade Cotton Fields (back holme) var icke av intresse för damen i fråga.

    Jag kommer göra något liknande om man inte spelar The Weight på torsdag, alltså, under själva The Weight.

    Tokigt ändå. Mänskligheten.

    (Sedan så hade jag tänkt bli den första någonsin att göra en intervju med någon i Augustifamiljen utan att nämna varken Håkan eller På Spåret, så gjorde han det själv! 

    Där försvann mitt Pulitzer Pris)

    Nåja.

  3. ”Jag fick gåshuden, det är jävligt sällan den kommer för ens egna låtar”

    Leave a Comment

     

    Sommaren på Yaki-da har varit rent fantastisk, om man ska se det bokningsmässigt, hur det varit i verkligheten har jag ingen aning men jag tänkte fälla min dom över det på fredag för då har jag äntligen en gedigen anledning att gå dit. För även om sommarens tidigare bokningar har varit av hög klass så har det ändå varit artister vi redan sett, eller kunnat se någon annanstans. Därför är det glädjande att man ringt upp till Årsta City och bett Rigas komma ner för att sätta punkt för en finfin sommar. Det är inte ofta vi får ta del av det Henrik von Euler gör här i Göteborg och just det faktumet gör det här till månades höjdpunkt. Jag har ju skrivit om Rigas förr, vi behöver inte gå igenom det här igen, men eftersom Que Club någonstans vill nå ut till kidsen så får ni ändå en snabb genomgång innan vi släpper in Henrik själv.

     

    Rigas är ett av Henrik von Eulers (The Chrysler, Moder Jord Massiva mfl) projekt, han har släppt fyra skivor på engelska där tredje skivan Let's Get Gone är lite av ett mästerverk i min bok. I år svidade han om skruden en aning och släppte ett album på svenska vid namn RHundra År Av Vinter.

     

    Visst känns det som om det är läge att kolla läget med Henrik själv?

     

    Ja, så är det.

     

    Hej Henrik. Hur är läget? 

     

    -Jo fan. Det är halvlugnt. 

     

    Hur har sommaren varit? Blev de någon tennisvecka i Årsta?

     

    -Det verkar som om den lades ner pga bristande intresse. Kidsen gör moppeburnouts på tennisplan istället. Bättre det. Sommaren har vart ok. En trea. Sirius är obesegrade och har elva poäng ner till tvåan. Jag har badat varje dag och en gång såg jag en bäver. I veckan såg jag nya star trek (en fyra) och wu tang (en trea, ghostface och gza var råbra men raekwon kunde inte rappa alls och verkade mest tänka på om det var buffé efteråt. Han gillar sås han)

     

    Du kommer till Göteborg på fredag för att spela på Sommar-Yaki. Hur är den peppen?

     

    -Enorm. På förra skivan med Rigas gjorde jag en spelning. Det här är tredje på nya skivan. 300% ökning. Inte kattpiss det. 

     

    Du kommer med ett helt band, har ni övat?

     

    -Vi ska öva. På torsdag. På riktigt. Gjorde det en gång förra veckan men det gick åt helvete. Det var som ett sånt URprogram där 10-åringar lär sig spela i band. Jag hatar att öva. 

     

    Behöver vi vara nervösa, eller får ni ihop det?

     

    -Vi får ihop det. Det kommer vara väldigt bra. Övning är bara nödvändigt för att påminna kroppen om vad den ska göra på scenen. när man är där är man en maskin. Ni får gärna vara nervösa, kan vara skönt

    med lite oro i luften.

     

    Vad kan vi förvänta oss på fredag? Låtmässigt alltså, blir de gamla pärlor med?

     

    -Det blir nya skivan. Och en gammal omgjord till svenska. Om den blir klar. Om det är en pärla eller ej återstår att se..

     

    Lets face it men den nya skivan är inte riktigt lika dansant, kommer de märkas live?

     

    -Japp. Men fan är det så jävla kul att dansa då? Då kan man väl åka till golden hits istället. Man kan v&auml
    ;l dansa pundardans till de långsamma och sen har vi några låtar som går snabbt också. Då blir det moshpit.

     

     

    Det är ju mycket som är nytt på senaste skivan, språket, mörkret och i stort sett allt annat. Hur blev de så?

     

    -Ja. Jag vet inte. Det kanske inte var så kul när jag skrev den eller nåt. Fast jag vet inte. Jag vill ju göra nya grejer hela tiden. Som jag inte gjort tidigare. För att se vad som händer. Mörkret kanske hände. Även om jag själv inte tycker att den är så mörk.

     

    Men textrader som "du är så körd, lilla vän" är väl inte tagna från Frälsningsarmen direkt?

     

    -Frälsningsarméns slogan är väl eld och blod.. Att nånting är helt kört behöver inte vara mörkt. saker kör ihop sig hela tiden. Lika bra på att vara förberedd på det så slår man sig inte lika hårt. Beredd på

    misär! en bra slogan.

     

    Hur var det att börja skriva på svenska? 

     

    -Lätt. Som att släppa sargen. Bli sig själv. 

     

    Vem är sveriges bästa textförfattare på svenska?

     

    -Bernt staaf

     

    Du har arbetat en del med Kajsa Grytt. Hur stort var det?

     

    -Hon är en ikon. Och sjunger som en ängel från helvetet. Bättre är svårt att hitta!

     

    Vi måste prata om den explosion av kreativitet som drabbat dig de senaste året. Vad hände där? 

     

    -Rastlöshet i kombination med luthersk skam av att inte göra rätt för sig. Du måste jobba! Och hårt. Annars blir det spöstraff. Det är ju detta jag gör. Musik. Som rätt få lyssnar på och några gillar. Då är det läge att ligga i. 

     

    Är det svårt att hålla rätt fokus med så många projekt i gång?

     

    -Fokus är inte så svårt. Mot evigheten och bortom. 

     

    Det känns som om ditt instrumentala projekt med Dödens Dal var väldigt "rolig"t att göra för dig. Var det befriande att slippa tänka i texter?

     

    -Jo. Typ. Det har jag gjort tidigare också med annat. Men det som var mest befriande är att vi är två som tycker och tar ansvar lika mycket för musiken. Så jag slipper axla råångesten själv. Plus att vi har ett skönt schema med studiojobb en gång i veckan följt av öl på Hjälmaren. 

     

    Hur mycket råångest har du rent allmänt över musiken?

     

    -Inte så mycket förutom i det allra sista slutskedet när det ska mixas och färdigställas. det finns så många vägar att gå. vilken ska manvälja den här gången? är det den bästa vägen? sen väljer man och så är det som det är. ibland blir det rätt och ibland fel. och sen när man har skickat skivan på press eller till bolaget så har man ångest över att man hatar den. ett hat som räcker i 8 månader per skiva. sen kan

    man gilla igen.

     

    Om vi återgår till Rigas, vet du om att Kungen är en av årets bästa låtar?

     

    -Tack!!
    Jomen det vet jag nog. Lite iaf. Kändes så när vi gjorde den. Jag fick gåshuden. Det är jävligt sällan den kommer för ens egna låtar. Egentligen aldrig. 

     

    När fick du senast gåshuden av en låt?

     

    -Det var nog på all and everyone med pj harvey. får gåshud bara jag tänker på den nu.

     

    Det ryktas om upplopp om du inte spelar Kungen på fredag. Det vill du väl ändå stävja? 

     

    -Jag gillar upplopp! Vem gör inte det. Klart jag spelar den ändå. 

     

    Senast du var i Göteborg så spelade du med Dödens Dal i konserthuset som förband till Mando Diao, denna

    gång blir de på Yaki Da's veranda. E du så bred rent kulturellt? 

    -Uppenbarligen. Som musikens svar på texmexbuffe. 

     

    Vill du avsluta med några ord till dina fans?

     

    -Tack för att ni finns. 

     

    Tack för att du tog dig tiden tiden, lycka till på fredag, vi ses ju där!

     

    -Ja jävlar. Det blir kul. 

     

    Ha! Enorm pepp alltså. Dörrarna öppnar sig 20.00 och Rigas står på scen vid 20.30. Det är gratis inträde. Missar ni detta kan ni flytta till Tosslanda!

     
    Rigas på spotify
  4. Georgian Waters-Prism

    Leave a Comment

    Ibland flyger saker över mitt huvud eller under mina tår, ibland träffar dom mig rakt i ansiktet och det bästa av allt är det inte finns något mönster alls i det. 

    Georgian Waters släppte en första låt i oktober förra året, den hette Narkotikum och slog mig rakt i ansiktet. Sedan kom en dubbelsingel som flög över mitt huvud, och sedan kom en till som gick precis under tårna precis när jag tog ett litet vårskutt.

    Nu när jag tänker efter så missade jag även deras EP som dom släppte förra året. 

    Det är konstigt hur livet ter sig ibland.

    Så nu tänkte jag reclaima min blogg-credd genom att ge er deras tredje singel i årets singel-serie och den heter  Prism och följs av en så kallad b-sida vid namn Palm Trees

    Jag älskar verkligen det Georgian Waters gör, och jag håller fast vid att deras musik låter som en blandning av den senaste indiepopen med klara inslag av någon tetig 90-tals remix på sången. Sedan blir man förvirrad när dom sjunger om Palm Trees i låten som inte heter Palm Trees och den förvirringen får dig upp på tå, trots att du sitter ner då detta de facto är den ultimata sittdans-musiken. 

    Så lyssna på Georgian Waters hela katalog på spotify nu, och sedan köper du allt på i-tunes så att Stockholmsbandet får råd med SL-kort lagom till skolstarten. 

    Hvis du sitter på en jobbdator utan spotify så går du in på deras soundcloud, där kan du även klicka dig vidare till deras övriga sidor. 

     

     

    När du sedan lyssnat på båda låtarna så märker du att dom uppenbarligen fått dille på palmer då dom faktiskt sjunger om det även i den låten som heter Palm Trees. Man kan ju tro att dom är från Trelleborg eller nått. höhö

  5. Eye Travel-Calm Water

    Leave a Comment

    2010 skrev jag om Christoffer Andersson som under namnet Eye Travel släppte den smått fantastiska singeln Every Little Smile som jag faktiskt fortfarande lyssnar på och spelar så fort tillfälle ges. Efter det blev det ganska tyst, trots spelningar lite överallt bland annat på Jazzhuset och med Augustifamiljen. 

    Sedan dess har jag gått och vankat av och an och undrat när det ska komma en andra singel, den borde ju verkligen komma snart har jag tänkt hela tiden. Med jämna mellanrum har jag hört av mig till Christoffer själv för att fråga vad som egentligen är i görningen. Runt årsskiftet fick jag svaret att det var lite grejer på gång och en singel var inplanerad under våren. Det var en hoppfull Christoffer, med nytt förlagskontrakt och flera nya låtar och idéer så kändes det som om det ändå var i år det skulle hända.

    Sedan släpptes singeln, i slutet april, under en period då jag bortprioriterade musiken totalt så det är först nu jag tagit den till mig och med tanke på hur obemärkt låten gick förbi er så antar jag att även ni har en del att ta igen.

    Calm Water besitter precis dom styrkorna Christoffer visade i sin första singel och just som styrkorna gör honom till ett unikum på den svenska musikscenen. Den speciella rösten, dynamiken mellan de storslagna och det minimalistiska, hans känsla för melodier, frasering och versuppbyggnad. Lägg sedan på stråkar som skulle få självaste Benny Andersson att lägga ner sin verksamhet och en nostalgiskt text som tar dig till barndomen och tillbaka. 

    Det är så otroligt vackert, det är lite sommaravslutningskänsla (något som förstärks med det kommunala badhuset Valhalla på skivomslaget) blandat med någon musikal i form av ren och skär pop. Det är verkligen så här Eye Travel ska låta och jag hoppas av hela mitt hjärta att det snart lossnar på riktigt.

     

    Eye Travel – Calm Water

  6. Mons Montis-Swept

    Leave a Comment

    Den svenska indie-scenen har legat och vilat sig lite på sistone, det har la släppts lite låtar här och där men det är inget som fått mig att resa mig ur soffan. Eftersom blogg-livet handlar till 50% att vara kool och 50% att sno från andra bloggar så har ju jag fått rikta in mig på det sistnämnda då jag misslyckats fatalt med det förstnämnda.

    Så här har ni en låt jag hittade på festivalrykten, som sedan Esau snodde och inte nog med det så kom även Ge Hit Musiken o snodde den. 

    Ett jävla sätt egentligen.

    Hursomhelst så är det den här låten som både sparkar igång hösten och avslutar sommaren. Det är så fruktansvärt bra, den har det där drivet som nästan nästan är lika angenämt som i Museum of Bellas Artes – Who Do You Love som på något vis är en måttstock för all musik som släpps, speciellt när det gäller driv alltså.

    Men i övrigt ingen jämförelse.

    För tempot är behagligt, sången från Julia Hjertström är helt perfekt mot den målande ljudbilden och det hela är så fruktansvärt vackert. Övriga medlemmar är Herman Båverud Olsson och Viktor Paulsrud och bandet har sin bas i Uppsala.

    Jag fick återigen lite hopp, det är sådana här låtar som gör att man ens har en blogg.

     

    Det bli en bra höst det här.

  7. Universumspremiär: Kristian Anttila på Tillsammans Sessions

    Leave a Comment

    Kristian Anttila avslöjade i min intervju med honom förra året att han allt hade lite hemliga planer inför 2013 som alltså är hans 10 år som etablerad och stundtals bejublad artist. Firandet  kommer peaka till hösten med ett dubbelalbum med blandade pärlor från förr och nya låtar men innan dess så har han släppt en singel, varit med i kronologen i P3, spelat över hela sverige och framförallt förgyllt den västra stranden i Halmstad.

    Jag älskar ju Kristian Anttila, och jag älskar ju även det som grabbarna i Tillsammans Sessions gör så visst känns det aningen logiskt att just jag ska få visa den här videon först. 

    Jag lutar mig mot musik sjunger Anttila när han står där på sanden och sällan har något känts mer trovärdigt, för likt en vagabond har han drivit runt i sommarsverige med sin gitarr. Han har varit i Jokkmokk, han har varit i Abisko, Tranås, Norrköping och på Åland bara för att nämna några spelställen. För visst är det så att musiken är allt han har, och jag tror inte ens att semestersvenskarna i dessa städer förstår vilken ynnest det är att Kristian tagit sig ut till dom. 

    Så, ja men visst!

    Så här såg det alltså ut när Tillsammans Sessions spelade in sin session där Anttila spelar sin senaste singel Kristian Anttila – Rock 'N' Roll Babbe.

    Mycket nöje!

    Tillsammans Sessions: Kristian Anttila from Jonas Börjesson on Vimeo.

    Glöm inte heller att kolla in övriga sessions från sommaren på Tillsammans i Halmstad här.

  8. En hjälte om en hjälte

    Leave a Comment

    Den här veckan blir de nog inte möcke blöggande kan en säga på direkten. Skolan ramlar igång lite smått nu, samtidigt som de sista på sommarkursen i Naturgeografi så drar kursen i jönköping i Politisk teori igång med dunder och brak, sedan om någon vecka börjar även kursen i Kristendomens historia jag tänkte läsa på humanisten. 

    Såååå, ni fattar ju att det enda man hinner se på är sådana här klipp.

  9. -”Hörs om en månad” var det sista vi sa till varandra!

    Leave a Comment

     

    Vi kan kalla det här "Livet är inte bara ett kulturkalas del2", vi kan också kalla det hela för "Vi drar till landet, drar till Pustervik", eller så kallar vi bara det vid sitt rätta namn, nämligen "vi drar till Pustervik!".

     

    För precis så är det, den lilla festivalen som hade fått ihop en sådan fin lineup i år fick bomma innan det var dags och Kungsbackas kulturliv dog en smula. En sida av festivaldöden som inte diskuteras lika flitigt, för saken är där att de här mindre festivalerna måste finnas med, dom fyller en väldigt stor funktion så det är med sorg man meddelade att ekonomin tyvärr inte gick ihop. Man lät sig inte nedslås av det, näe förutom en spontanfest i Slottskogen så tog man även kontakt med Klubb Instant och vips så har vi en liten minifestival på en fredag i augusti istället. 

     

    På scene kommer ni finna I gro papper wings och Le Système och Theo Berndt och dom sistnämnda är ju lite av hovleverantörer av musik hit till Que Club och sångaren Emil Lundin har nog fått fler frågor från mig än från någon annan.

     

    Så då hade det ju kanske varit på plats att intervjua någon från de andra duktiga banden men icke! Jag måste ju få veta hur Emil hade det på deras turné i Japan och Kina, intervjun inför den resan kan ni läsa här.

     

    Hej Emil, Hur mår du egentligen? Har sommaren varit bra?

     

    -Hej Fabbe! Jag mår faktiskt alldeles utmärkt. Sommaren har varit fin. Med tanke på den 3 veckor långa turnén blev det inte så mycket mer semester men jag har verkligen tagit till vara på lediga stunder och maxat sommarupplevelsen när tid givits.

     

    Senast vi pratade skulle ni till kina/japan. Hur gick det där?

     

    -Vi pratade ju lite innan och då frågade du mig hur jag trodde att det skulle bli. Svaret var då att det var svårt att ta in och likadant känns det nu.

    Men turnén har varit riktigt lyckad och bättre än vad vi någonsin kunde föreställa oss. Slutsålda spelningar med fans som grät och gav oss hemmagjorda presenter. Tänk dig en massa konstiga tecken och risbollar till frukost på det så kanske du förstår galenskaperna i det hela.

     

    Så här med några månaders perspektiv, vad var  då bäst med resan?

     

    Alla fina människor som vi mötte på vägen och det enorma välkomnandet och responsen som vi fick när vi framförde våra låtar. Maten var också ett stort plus i kanten.

     

    Förutom att ni börjat skriva statusuppdateringar på engelska, vad har förändrats sen turnén?

     

    -Som band och personer är vi nog desamma som vi var innan vi åkte. Kanske med lite mer perspektiv på saker och ting. Men det är alltid lika intressant och se hur människor i ett annat land tar emot musiken som man har skrivit.

     

    Hur va känslan när ni kom hem? Va ni mätta på varandra eller drog ni upp riktlinjer för världsherravälde?

     

    -"Hörs om en månad" var det sista vi sa till varandra. Det är klart att flera veckor i samma flyg, buss, tåg och sovrum tär på en lite grann.

    Nu har vi börjat umgås igen och hade en grym helg under Way Out West tillsammans med några från vårt japanska skivbolag som lite otippat hade vägarna förbi Göteborg. Får se om vi lyckas hålla sams på scen imorgon 🙂

    Så, när kommer tredje skivan?

     

    -Det är en fråga vi kommer att börja prata om på riktigt i helgen. Självklart har vi redan en massa planer och idéer i huvudet om vad som kommer hända härnäst. Både här och borta i Asien.

    Låt oss säga så mycket som
    att det finns en väldigt massa idéer och att jag själv inte vart mer kreativ än vad jag är just nu. Sen får vi se när det sammanställs och vad det mynnar ut i. Kanske blir det inga mer album utan ett enda jättestort födelsedagskort som spelar en hookig melodislinga när man öppnar det. Vet att det är tråkigt att inte ge något riktigt svar men det är väl så man spär på myten om sig själv?

     

    Ja, den är ju allt man har. Så Pustervik på fredag, hur många gånger har ni spelat där egentligen?

     

    -Det beror ju lite på hur man räknar men allt som allt är det fyra gånger tror jag. Två på gamla och två (inklusive denna spelningen) i de nya lokalerna. Eller nu blev jag osäker, har säkert räknat fel. Brukar få skit för det av lillebror. Han kommenterar rätt siffra här nedanför isåfall…

     

    Vad kommer ni bjuda på?

     

    -Framförallt ett väldigt inrepat band. Efter 14 spelningar i rad hinner man verkligen komma in i leken och finputsa dynamik, övergångar och mellansnack så det sitter. Skulle nästan vilja lova att du aldrig sett oss bättre än nu. Sen blir det såklart lite nya låtar och upplägg som vi bara kört i Japan och Kina. Men det får den höra och se som kommer förbi imorgon…

     

    Yohio spelar samma kväll, fast på Götaplatsen, vem av er är mest Japan?

     

    -Haha *skrattar på riktigt* (måste tydligen nämna det eftersom jag är en av dom som missbrukar detta på tok för mycket.) – Skulle nog vilja vända på frågan och istället svara på hur mycket Yohio Theo Berndt är. Isåfall bli svaret enkelt. 36%. Vi gjorde även lite research i Japan om någon hade hört talas om denna svenska musikexport. "Hio Who?" fick vi som svar.

     

    Även Triple & touch spelar på packhuskajen samtidigt som er, hur segt är det att missa den konserten? 

     

    -Riktigt cgt…Hade vart kul att göra något tillsammans.

     

    När dom ingick i Björn Afzelius liveband så brukade dom spela Pata Pata (titta här). Om ni hade gjort den, hade ni gjort den vitare än dom då? 

     

    -Herrejävlar nu fick jag feeling! Hade plagierat det rakt av!

     

    Nog om de. Fredagen anordnas av festivalen Vi drar till landet dom dog en för tidig död. Vad säger vi egentligen om festivaldöden? Ska Bråvalla vinna?

     

    -Vi tycker såklart att det är tråkigt när det går dåligt för festivalerna men jag tycker personligen att det är lite för mycket samma, samma när det gäller bokningarn. Handlar såklart om vilka artister som finns tillgängliga just då men för mig har de små festivalerna med nya spännande band som spelar för en platta öl alltid funkat bäst för mig. 

     

    Annars tycker jag faktiskt att det är kul med Bråvalla på ett sätt. Det är en helt ny publik som inte vanligtvis kanske inte går på festival och konserter (läs: mina fördomar) och får se en massa ny musik. Sen kanske inte jag personligen lyssnar på så många av artisterna som spelade där. Men det verkar ju uppenbarligen vara ganska många som gillade det.

     

     

    Det där var ju en fantastisk inställning på jag säga, kanske får även Pustervik besök av lite ny publik när kommunen öppnat kulturporerna hos varenda göteborgare. Vi kan ju hoppas det, det är ju alltid bra med folk när Berndt spelar och med två bra band till och Nina Natri vid skivspelarna så kan detta bli en helt fantastisk kväll. Jag tror på det iallafall, och jag gillar Vi drar till landet-folkets låga.

     

    Må den brinna för evigt!

     

    Er tillgivne

    Fabian.

     

    (tyvärr missar jag denna konsert, eftersom jag fyller år så har min fru lovat mig att få äta buffé på ching palace vid brunnsparken, de kan bli sent du vet.)

     

    (facebook-eventet har ni här)

    (Theo Berndt på spotify)

    (lite reklam för Berndt har ni här under, samt en väldigt fin video)