Que Club

Archive: Feb 2014

  1. Alpaca Sports-Sealed With a Kiss

    Leave a Comment

    Varje gång en artist som jag följt sedan dag 1 släpper sitt debutalbum så känner jag mig lite extra stolt och glad och i dag är det en sådan dag. Jag minns när jag följde med Alpaca Sports till deras första skoldag, vinkade av dom, pussade dom på kinden och rättade till mössan. Då, för två år sedan ganska exakt så viskade jag stilla i deras öron att det var dom som var det enda ljuset i den vidriga Göteborgsvintern. Och visst strålade dom den dagen när Just for fun släpptes och visst skulle dom sedan stråla ännu mer i takt med att singlar släpptes ut under våren och sommaren 2012. Sedan har det bara fortsatt, Alpaca har tillsammans med Luxury haft den goda smaken att ge oss fina små sjuor i strid ström men till slut var det alltså dags att färdigställa examensarbetet i form av debutskivan Alpaca Sports – Sealed with a kiss.

    Till större del kan vi kalla det en samlad produktion, bara tre av tio låtar är tidigare osläppta men det gör inte heller något då de tidigare låtarna håller så pass god kvalité. För lets face it, tweepopen är inte den tuffaste spelaren på skolgården och för att slippa att den hemska shoegaze-henryn eller någon annan hårding kommer och puttas så krävs det att man gör det man gör med största allvar. För utan allvaret och utan trovärdigheten så betyder den här musiken ingenting. Lyckligtvis så står Alpackorna rakryggade och levererar kärleksdikter som om det vore det enda dom kunde. Just där ligger även Alpacas storhet. Det är enkelt att nedvärdera det här, det är lätt att komprimera ner det här till simpel tonårsromantik men det är också när man gör just det som man missar målet. Det finns ingenting som är lika brinnande som just tonårskärlek, hela illusionen om hur kärlek ska vara där man målar upp bilder som är så långt i från verkligheten att verkligheten i sig inte betyder någonting. Det är antagligen det vackraste man kan vara med om och det är just det som Alpaca har fångat i sin musik. Den där vackra naiviteten om hur kärleken skulle kunna vara.

    Ni som kan eran Alpaca Sports kommer inte heller bli chockade över vad ni serveras på den här skivan, det är tio oerhört välarbetade låtar med senaste singeln Just like Johnny Marr som den klarast lysande stjärnan tillsammans med  I was running och As long as I have you. Man märker hur man hela tiden utvecklat sounder och Kalle von Hall övertygar allt mer som producent, smaka bara på trummorna på Just like Johnny Marr och på fina You and me. Hela skivan klockar in på drygt 30 minuter vilket i sig är en alldeles utmärkt längd på ett album av den här sorten. 

    Alpaca Sports består av Andreas Jonsson, Amanda Åkerman och Carl Jirestedt, albumet Sealed With a Kiss släpps idag på Luxury och jag tycker att ni antingen beställer den via Luxury eller köper den på i-tunes.

    Det kommer även finnas en bonusskiva med samlade remixer men den har inte kommit upp än.

    Alpaca Sports – Sealed with a kiss

  2. Intervju med Parken!

    Leave a Comment

     

    I söndags kunde ni få smyglyssna på Parkens nya singel ”Double rainbow över Valla Torg” och idag släpps den officiellt.Det är första singeln från det kommande albumet Tidigt en maj som alltså släpps i maj.  En sådan grej kunde vi inte bara bortse från här på Que Club så självfallet tog vi oss ett snack med Parken själv, det vill säga Pelle Lindroth från Årsta City.

     

    Hej Pelle, Hur är läget?

     

    -Hej, tack bara bra.

     

    Du släpper idag en ny singel och ledordet bland oss andra har varit ”Äntligen”, vilket är ditt ledord?

     

    -Just nu känns det som ”redan”? Att säga att den här plattan har fått ta sin tid att bli klar är ett grovt understatement och jag har fått trycka undan stress och frustration under en lång tid. Det har blivit ett normaltillstånd att ha skivan på gång och nu är den klar helt plötsligt. Det känns ovant men underbart att äntligen släppa ifrån sig något nytt. Så det är klart, känslan jag har är också Äntligen.

     

    Singeln har redan funnits ute att lyssna på några dagar. Hur har responsen varit? 

     

    -Den har varit grym! Man känner sig välkommen i lurar och högtalare.

     

    Varför har det då dröjt  3.5 år?

     

    -Jag är en lat jävel med dålig koll på klockan. Efter förra plattan spelade jag en del, sen tynade gigen ut och jag var tvungen att börja knega, och så var det jävligt roligt och intressant ett tag. Gjorde en platta med ett band som heter Sjöarna 2011. Sen blev jag sugen på att höra/göra en ny Parkenplatta, jag ville att den skulle smälla på som bara fan. Men jag ville producera den själv, så jag köpte utrustning och inredde en garderob till studio. Sen tog det nåt år innan det började bli bra, släppte låten Rosor. Sen fick jag ett stipendium och kunde ägna en höst åt att skriva låtar, då hade jag redan sagt i nåt år att jag hade en ny platta ”snart klar”, så jag kände att det började brinna i knutarna. Ja, sen skrev jag och spelade in de här låtarna och när jag var klar ville jag att det skulle bli ännu bättre, så då kopplade jag in Daniel Bengtson som gjorde Rigas senaste tillsammans med honom, och så har vi jobbat tillsammans typ en dag i veckan hela förra året.

     

    Har det även funnits stunder av uppgivenhet över faktumet att det är väldigt svårt att leva på musiken? 

     

    -Nej. Om det går i perioder är det fint. Jag tycker det är grymt att fortfarande kunna släppa en platta ibland.

     

    Den här onsdagen varje vecka som du spenderat med Daniel Bengtsson i studion, hur enkelt har det varit att slå på ”parken-knappen” på beställning? 

     

    -Extremt enkelt, det har varit mycket att göra, Daniel är en kreativ person och hans studio är en extremt kreativ miljö. Från cellskräcken i min garderob till hans tunnland av gitarrer, syntar och steinwaypianon, vad mer kan man begära.

     

    Din första skiva skrev du och spelade in väldigt fort och effektivt vilket enligt dig själv blev en ärlig och sammanhållen skiva. Hur behåller du dom bitarna i en längre process?

     

    -De här låtarna kom faktiskt till under en ganska kort och intensiv period den där hösten, de har en nerv som bor i dem. Det har känts lugnt att ha dem liggande och syna dem och förbättra dem, få dem att glänsa.

     

    Om första skivan var direkt och rätt avskalad rent musikaliskt och andra skivan lite fylligare och med ett helt annat djup så var hittar vi den kommande skivan? Den första singeln vittnar enligt mig om en perfekt blandning.

     

    -Det är den blandningen jag ville uppnå, och vi har lyckats.

     

    Förklara titeln!

     

    -Tidigt en maj är titellåten och den inleder skivan. Det började med raderna ”Föll till jorden tidigt
    en maj/till tonerna av TVC15” och sen ramlade resten av plattan in. Den är som en självbiografi, typ ”Jag är Zlatan”, fast utan spökskrivare och med fler stickspår och mycket starkare bifigurer.

     

     Men det kommer inte komma starkare figurer än Henry va? 

     

    -Nä, han är svårslagen! Men han har en låt på plattan, vi får följa honom en vårvintermorgon på väg till skolan. Annars är det lite lek med perspektiven, lite olika jag i texterna och så där.

     

    De geografiska angivelserna är vanligt i parkenlåtarna och det kommer vara ännu mer sådant ( speciellt Årsta-relaterat) på nya skivan. Faller det sig naturligt och omedvetet?

     

    -Det är väl en av de saker man kan använda sig av för att bli lite mer specifik i texterna, få dem att kännas som mig. Det är på de här platserna som låtarna kommer till, jag kan inte åka till en stuga eller till en lägenhet i Berlin och skriva, då känner jag inte igen mig själv.

     

    Vilka musiker har du använt dig av? Är det Årsta-legionen som vanligt som utgör grunden?

     

    -Det är jag och Daniel som spelar på plattan och Swedish Martin, som spelar med Parken live, spelar trummor på flera av spåren, bland annat Double Rainbow. Så det är ingen trummaskin där inte, som nån skrev. Maskinen Martin, är det.

     

    Om vi återgår till singeln som alltså släpps idag, vad vill universum säga med att det alltid är dubbla regnbågar över Valla Torg?

     

    -Det är en enkel låt om att tillåta sig att känna glädje över det man har. Jag gick med barnen ute på Årstafältet, grubblade över nåt och det regnade. Sen ropade och pekade de och när jag tittade upp så sträckte den sig över höghusen.

     

    Hur ser annars våren ut för Parken? Kan vi vänta oss en konsert i Göteborg? Det är ju ändå tre år sedan vi sågs!

     

    -Jag tackar aldrig nej till Göteborg. Aldrig haft en tråkig sekund i den stan!

     

    Du vet att när ni kommer så kommer jag stå och skrika ”Vi som visste” tills ni spelar den.  Så hoppas ni är beredda på att plocka fram den.

     

    -Ja självklart, den är given. Känns som det börjar bli en fin samling låtar att plocka från nu!

     

    Verkligen! Tack för att du tog dig tid så hörs vi under våren! 

     

    -Tack själv!

     

    Att vi ska behöva vänta ändå till maj på en ny skiva känns ju idag helt sjukt men det är sådant man får leva med. Har vi väntat sedan hösten 2010 så kan vi ju vänta lite till. 

     

    Hursomhelst så kommer ingen vara lyckligare än jag den dagen.

     

    Det är även lätt att glömma att trots att det var 2010 som den senaste Parken-skivan kom så har inte musiken legat nere helt. Förutom nämnda Sjöarna så släpptes även Hands across the sea med finaste The Chrysler förra året, en otroligt värd skiva för dig som vill ha folkmusik som är på riktigt och inte drabbat av någon slags klämkäck småborgerlighet. 

     

    Parken – Double rainbow över Valla Torg finns nu på spotify men jag tycker att du köper den på i-tunes här.

     

     

    Låten ligger givetvis på spellistan Que Club 2014

  3. The Sympathy och Hillman Lighthouse!

    Leave a Comment

    Eftersom andelen män som spelar romantisk/nostalgisk pop/rock med tydliga influenser från 60/70-talet är ungefär lika vanligt  i den här staden som personliga assistenter på Lotta på Liseberg.

    Därmed tänkte jag effektivisera mig själv genom att skriva om två aktuella grupper som landar i just detta fack utan behöva vara särskilt lika varandra.

    Först har vi The Sympathy som är en ganska ny stråle sol i Göteborgs snöslask. På lördag spelar dom på Clooneys för rudebäckspandor för att fira att en EP är släppt och det tror jag faktiskt kan bli riktigt trevlig. Sådan här musik gör sig ju utmärkt live, dels på grund av den tidlösa auran som den kommer med men även för att The Symptahy faktiskt vet vad dom gör. För musiken är som sagt redan skriven, men det görs med hjärta och med själ vilket lyser igenom och slutresultatet är en fin liten EP. Möjligt att en låt som Happy Days endast är med för att den är rolig att spela live men det gör inte så mycket för att de övriga låtarna är riktigt bra, speciellt den lite nedtonade baktakten i fina I Need You.

    Så gå till Clooneys på lördag, och lyssna på 

    Ytterligare en grupp som gillar det tidlösa men som rör sig i något senare tidsrum är Hillman Lighthouse som nyss har släppt en ny singel med tillhörande video. Dessa grabbar släppte redan 2012 en EP och nu tänkte man ta steget till att ge oss ett helt album. Jag tycker det låter som en bra idé då det är uppenbart att även Hillman Lighthouse vet vad dom gör. Förutom det där fåniga mellanspelet så är Change Your Mind faktiskt riktigt riktigt bra. Enligt pressreleasen så skulle deras sound vara nytt och eget vilket jag ser fram emot och skivan som alltså kommer i mars kan bli hur bra som helst. Givetvis kommer jag ge dom den text dom förtjänar när det närmar sig skivsläpp men fram tills dess kan ni kolla på videon. Tyvärr förtäljer inte internet vem som gjort den.

    Samtliga grupper får vara med på listan över årets bästa svenska låtar: Que Club 2014

    Ta hand om er nu!

  4. Movienite-Nora

    Leave a Comment

    En låt från ett band jag inte vet någonting om med en video som jag inte vet vem som producerat.

    Med en sådan research kan jag söka jobb på GPnöje.

    Men en bra låt är det, och vi vet att det är från Göteborg!

    Det låter annars väldigt ofärdigt, vilket i sig har en otroligt stor portion charm, med andra ord bör vi hålla ögonen öppna.

  5. Pretties For You-Talk

    Leave a Comment

    2012 släppte bandet Pretties for you EP´n Silver Lining och jag var nog inte den ende som slogs av trycket och det bombastiska i titelspåret, Martinas röst tillsammans med Martins trummor var helt enkelt makalöst bra. Framförallt så gillade jag höjningen som smutsar ner låten på ett otroligt vacker sätt. Sådan här musik kan annars tendera att bli lite tråkig om man inte vågar smutsa ner det, det blir helt enkelt för snyggt. 

    I den nya singeln Talk så hade jag velat ha lite mer smuts om jag ska vara ärlig, kalla mig tetig men Pretties for you gör det för bra, för snyggt, för tillrättalagt. 

    Samtidigt är det ju fruktansvärt bra.

    En av livets många komplexiteter. 

    Talk är iallafall en första singel från ett kommande album som kommer att släppas på Luxury som verkar dammsuga Göteborg på det mesta just nu. Jag ser fram emot detta, jag vet ju att medlemmarna i P4U gillar den där nerven jag efterfrågar, jag vet samtidigt att dom är väldigt duktiga musiker så hur det än blir så kommer det bli en bra skiva.

    En slags win-win helt enkelt. 

    Singeln kan ni lyssna på spotify här: Pretties for You – Talk men jag tycker att ni ska köpa den på i-tunes här 

    Det medföljer även två remixer, en av min vän Oscar Rydelius som förutom remixmakeriet och allmänt ljudkonstnärsskap även spelar trummor i Theo Berndt samt en remix av två snubbar som heter Robert och Johan varav den senaste driver den allätande och snygga musikbloggen Being Blogged.

    Bara en sån sak.

  6. Que Club <3 Umeå!

    Leave a Comment

    Att jag älskar Umeå vet nog alla, och att jag skulle ha flyttat till Umeå för längesen om det inte vore så galet långt bort från ÖIS-gården det vet alla med. Men nu ligger ju platserna där dom ligger så då får man helt enkelt "gilla läget" som dom där konsulterna brukar säga till den sparkade personalen vid en omorganisation. 

    Men Umeå då alltså, dom är ju i ropet nu när man är Europas kulturhuvudstad tillsammans med Riga, vad det betyder vet jag inte riktigt men jag antar att det kommer säljas langos och sockervadd lite oftare under året. 

    Det händer iallafall lite grejer i Umeå som är av verkligt värde, och det tänkte jag avhandla lite kort här.

    Caotico har gått från tre till två när Alexander Juneblad lämnade för att satsa på andra projekt och kvar står bröderna Dunkels och tillsammans har man fått ihop en ny skiva som kommer släppas under våren. Förra veckan var man med på P3 och spelade lite live från sin replokal och förutom att man gjorde en härlig BSB-cover så gjorde man även min absoluta favoritlåt Gold i ny tappning. Ni minns väl att jag hade den som 2012 års näst bästa låt? Jojomen!

    Lyssna på det här.

    Sedan har Frida Selander och när Umeå på förra årets Kulturkalas i Göteborg skulle marknadsföra sig själva som kulturhuvudstad så valde man att göra det med just Frida Selander och det var en väldigt trevlig och fin konsert kan jag säga. Så nu är då Frida aktuell med en ny musikvideo som ni bör kolla på till singeln Frida Selander – Possible You som är hennes nya singel. Videon är gjord av Simon Öman Jönsson.

    En annan favorit från Umeå-trakten som är aktuell med ny musik är fina Jennie Abrahamsson som för tre år sedan gav oss den finfina Hard to come by  som jag givetvis hade med på listan över 2011 års bästa låtar. Nu är hon tillbaka och det med besked. Lyssna på nya singeln Jennie Abrahamson – The War från kommande skivan nu!

    Ytterligare en artist från Umeå som är aktuell är Tiger Forest Cat, dvs Filip Sundberg från bandet Syket. Han släpper en hel skiva i vår och senaste singeln låter så här:

  7. Smyglyssna på Miss Albatross!

    Leave a Comment

    Miss Albatross gjorde sig ett namn på Göteborgs livescen förra våren när man var husband  på klubben Klubb Orleans där kända musiken bjöds in för musik och samkväm tillsammans med grabbarna i Miss Albatross. Förra året släppte man även en charmig liten EP vid namn Miss Albatross – Disco Blues och jag såg dom när dom spelade på kulturkalaset och redan då utropade jag det här bandet till framtiden inom den alternativa rocken i Göteborg. 

     

    Efter en höst i studion så är nu deras debutalbum klart och kommer att släppas någon gång under 2014. Jag har fått smyglyssna lite och kan säga som så att jag tänker inte ta tillbaka mitt uttalande från i somras. Det är så fruktansvärt bra och dom är killarna är så otroligt talangfulla. Det är ju väldigt tidlös musik och man kan ju säga att vi hört det innan men det gör absolut ingenting då låtarna i sig är väldigt bra och den ungdomliga flärden lyser igenom vilket är enormt uppiggande för en gammal gubbe som jag. Jag gillar ju inte rock som är hård, och jag gillar inte heller rock som är för psykedelisk och Albatrossarna ligger helt rätt i balansen mellan klassiskt oljud och välsvarvade arrangemang. Sedan har sångaren Teodor Boogh en sån sjuk starquality i sin röst att man önskar att man själv hade ett band när man var ung. För medlemmarna Teodor Boogh, Simon Porsgaard, Johan Berglund Björk, Matti Carlsson och Arvid Adrell är ju inte speciellt gamla så vi kan ju räkna med att se dom ännu mer i framtiden. 

    I väntan på skivan och på en singel så låter vi er lyssna på en teaser som filmats av Lars Björk.

  8. Premiär: Parken-Double rainbow över Valla Torg

    Leave a Comment

     

    Det finns nog helt ärligt inte någon annan skiva på svenska som jag spelat mer än Parkens Länge leve Parken som släpptes 2008 och inte heller någon annan skiva som gripit tag i mig på samma sätt. Hösten 2010 kom Pelle Lindroth tillbaka och släppte fina Framtiden var här som kom att bli soundtracket till livet jag levde då i ett hyrt rum i Råslätt. 

     

    Jag minns när jag hörde monstret Ser du stjärnan i det grå första gången, låg på en soffa på Prästgårdsängen och vred lite på mig över alla ljud och effekter och saknade det avskalade och direkta soundet från första skivan. Efter två lyssningar till så hade jag dock ändrat mig och den låten blev 2010 års mest spelade låt i min lilla värld. En legendarisk spelning på Jazzhuset samma höst och en lika fin konsert på Trädgårn ett halvår senare och Parkens musik tog plats på min musikaliska piedestal för alltid.

     

    Så när Parken nu är tillbaka med en ny singel så är ingen gladare än jag. När jag tittar i min mailhistorik med Pelle så ser jag att han har lovat oss ny musik regelbundet sedan 2012 men eftersom livets vägar äro outgrundligt så blir det först nu. En onsdag i veckan i studion tillsammans med producenten Daniel Bengtsson i en lång lång tid var det som krävdes för att den tredje Parken-skivan ska släppas nu under våren på vackra labeln Flora & Fauna. 

     

    Singeln som vi får provsmaka idag släpps senare i veckan och heter Double Rainbow över Valla torg som alltså berör Valla torg i Årsta City. Låten har samma fylliga sound som den andra skivan men samma hysteriskt underbara energi som på första skivan. Det ger oss den ultimata Parken-blandningen på 3 minuter och 48 sekunder. Pelles styrka har alltid legat i hans verser och här ställer han upp raderna lika majestätiskt som taktfast med ett skimmer av klassiskk Årsta-realism. 

     

    Ni förstod nog redan att jag skulle hylla det här, det är svårt att inte göra det, för det är så fruktansvärt bra. Har lyssnat på låten konstant i flera dagar nu och den fortsätter växa hela tiden. Det är en välarbetad produktion, välformulerade rader och framförallt så brinner det, ett kriterium som oftast glöms bort i dagens slätstrukna popmusik

     

    Lyssna på låten här: 

     

     

  9. Alpaca Sports-Just like Johnny Marr

    Leave a Comment

    För två år sedan så hyllade jag sönderrrrr det Andreas Jonsson with friends gjorde så ingen är gladare än jag att ett album kommer i slutet av månaden.. Det är ett väldigt väldigt fint album, otroligt bra rent av. Men jag tänkte prata mer om det nästa vecka då det släpps och istället fokusera på singeln som i början av veckan.

    Alpaca Sports – Just like Johnny Marr befäster det jag alltid sagt om Alpaca, att dom blir bara bättre och bättre för varje släpp. Till och med en sådan rutinerad producent som Kalle van Hall blir bättre och bättre. Trummorna på den här singeln är bland de bästa jag har hört, Janna Petersons fiol är så otroligt vacker och gitarren ligger lite längre bak och driver taktfast på. 

    Det är så bra va.

    En video gjordes i höstas när man var på turné i Japan och den är filmad av Carl Jirestedt som gjort bandet tidigare videos och som även är medmusikant och medskribent. 

    Que Club 2014