Que Club

Archive: Apr 2014

  1. Wilderness-Hold On

    Leave a Comment

    Den lelle trion från Jämtlandsrepubliken släppte förra året låten Vallsundet som jag missade av diverse anledningar som vi kan kalla ignorans. Men när man nu släpper en ny låt som dessutom är så fantastiskt bra så är det svårt att hålla på den där ignoranta imagen. Hold On är drömsk pop som besitter det där drivet som är monumentalt för den här genren, utan den glöden är man ingenting och därför ska det bli roligt att höra EP´n som kanske kommer ut innan sommaren. Att inte ge ut sådan här musik till sommaren hade ju varit ett PR-strategiskt debacle. 

    Jag tänker egentligen inte skriva sönder det här, ni bör bara lyssna, speciellt då fina Sabina Wärme från Systraskap gästar på låten.

    Trevlig helg kamrater!

    <iframe src="//player.vimeo.com/video/91186609" width="500" height="281" frameborder="0" webkitallowfullscreen mozallowfullscreen allowfullscreen></iframe> <p><a href="http://vimeo.com/91186609">Wilderness – Hold On</a> from <a href="http://vimeo.com/user10491851">Wilderness</a> on <a href="https://vimeo.com">Vimeo</a>.</p>

    Videon är skapad av Linus Johansson och det är Frida Paulsson och Martin Söderin som syns.

    Wilderness – Hold On from Wilderness on Vimeo.

  2. Simian Ghost-The Veil

    Leave a Comment

    Jag har varit lite tveksam till att skriva om Simian Ghosts nya skiva The Veil, främst på grund av att jag inte känner att jag är killen som kan ge den rättvisa. Jag tycker verkligen att dom är duktiga, oerhört duktiga och musikaliska men deras lite mjukare och stundtals trötta riktning är inte riktigt det jag vill ha från dom.

    Jag skulle framstå som en tjomme om jag hade suttit här och sagt att jag gillar deras första skiva från 2011 bäst, främst för att jag gillar drivet i den och den tyngd dom en gång hade men som nu är borta. Vägvalet är givetvis medvetet och högst självvalt, man sätter liksom inte en visp i handen på trummisen utan att vara medveten om konsekvenserna.

    Så när jag lyssnar på skivan så känner jag alltför ofta att "den här låten hade varit så sjukt bra om man bara hade lagt lite kraft i trummorna" som man gör i tex Simian Ghost – Curtain Call från 2012. 

    Då kan man ju fråga sig om jag ska bedöma musiken som jag skulle vilja att Simian gör eller den musiken dom faktiskt gör. 

    Det första alternativet gör ju mig till en ganska stor röv så med andra ord bör jag fokusera på det dom faktiskt har gjort.

    Simian Ghost har en fantastisk känsla för melodier, gärna sådana som svävar och får dig att tänka på att du kanske inte just nu sitter vid ett skrivbord på en högstadieskola i Härryda Kommun.Singeln Simian Ghost – A Million Shining Colours från förra året är fortfarande majestätiskt bra men låtar som Cut-Off Point och  I Will Speak Until I'm Done sticker också ut som stora höjdpunkter på skivan. För det går inte heller att bortse från att skivan innehåller 18 låtar vilket står i stark kontrast mot andra indieband på scenen som ibland får vända sig ut och in för att få till 10 låtar till ett album. Längden på skivan bidrar till att det hela flyter ihop en aning vilket i det här fallet inte gör någonting eftersom att alla låtar håller ihop så pass bra. Det är en enhet, du kan pausa var som helst, sedan återkomma en vecka senare mitt i en låt och lyssna vidare. 

    En styrka, helt klart.

  3. Iris & Hedvig-The watcher and the mind

    Leave a Comment

    Det verkar födas nya artister i den här staden varje dag, även om just Iris och Hedvig även har rötter i Ryssland, Norge och Island. Men att hålla till i Göteborg kommer med en mission, nämligen att alltid ta sig till en rivningslägenhet i Berlin. Lyckas man med det, och dessutom kommer tillbaka med en låt så ligger det gästlisteplatser och väntar över hela stan. 

    Sedan gäller det att man kommer tillbaka med en ny låt och precis det har Iris och Hedvig gjort, Iris & Hedvig – The Watcher and the Mind är en modern poplåt med svävande stråkar och bultande trummor och framförallt är det väldigt bra. Även om Hedvig skrivit texten så är det Christina Wehage och Unne Liljeblad som ligger bakom produktionen, den förstnämdna utgör en halvan i elektropop-duon Be The Bear som jag skrivit massvis med rader om (som dessutom snart kommer med ny musik) och det båda grupperna delar naturligtvis skivbolag i Loud Attic Records.

    Iris & Hedvig är definitivt något att hålla koll på i framtiden, vill ni veta lite mer om dom så tycker jag ni kan läsa Medelines intervju med dom på rockfoto.

    Köp låten i-tunes

  4. Niklas von Arnold-Svenska 1

    Leave a Comment

    I mitten av oktober förra året så gav Niklas von Arnold oss en käftsmäll som fortfarande sitter i, Tragedi är en helt fantastisk låt och när hela skivan nu är kommen så är det fortfarande Tragedi som lyser starkast, fast det säger egentligen mer om låten än om skivan. Jag skrev i höstas att jag alltid gillat Niklas von Arnold fast jag nödvändigtvis inte direkt lyssnat på hans engelska material för att jag helt enkelt inte gillar modern soul och Rnb. Men det var ju givetvis inte svårt att vända mig när Niklas gjorde det hela lite mer lättillgängligt genom att dels byta språk till svenska men även att göra det lite mer åt pop. 

    När man läser om vad proffesionen säger om Svenska 1 så är det en hel del namndroppande, gärna Kaah, men kanske helst Oskar Linnros men det finns något som skiljer von Arnold markant mot folk som Linnros. Det Niklas von Arnold gör är intressant, det är intressant att lyssna på, man vill veta mer, man vill lyssna mer och det är en känsla jag definitivt aldrig fått när jag lyssnat på Linnros. 

    Så förutom att lyfta soulpopen från mellanstadienivå så präglas det även av en ärlighet och medvetenhet, textmässigt handlar det ju givetvis om diverse relationer men med ett tydligt socialrealistiskt snitt. Därav att det blir intressant. 

    Medan Kaah sjunger om att slå på sin laptop så berör von Arnold kvinnohatet och just låten Just det är så nära vistraditionen en svensk soulman kan komma och genom hela skivan så känner man att han verkligen vet vad han gör, det känns tryggt, och det tillåter honom att ta ut svängarna musikaliskt eftersom man aldrig blir orolig.

    Köp den på i-tunes.

  5. Pumpa blod (About Girls remix)

    Leave a Comment

    För några veckor sedan bubblade det upp en ny remix-duo på den Göteborgska ryggdunkar-himlen som kallade sig för About Girls. Deras första remix var en på Rick Astleys gamla 80-talshit Never gonna give you up och den så kallade bloggosfären lade sig i brygga. Jag var inte lika övertygad då en remix på en gammal dänga kändes både tillrättalagt och krystat, en aning populistiskt helt enkelt. Jag bestämde mig dock för att låte det vara och invänta kommande remixer då jag iallafall kunde höra att dom visste vad dom gjorde och att dom var duktiga på det.

    Så kom till slut remixen på förra årets kanske bästa radiolåt Pumpin Blood med Nonono och jävlar i min lilla låda vad dom sätter den. Så galet bra hur man plocka ner det samtidigt som man driver på den, genialt!

    Ni bör lyssna på den, och ni bör hålla koll på dom i fortsättningen.

    Lyssna på deras allt:

  6. Call Me-Disclosed

    Leave a Comment

    Luxury fortsätter dammsuga Göteborg på det som är vackert och denna gång är det Anna Nordenström som går under namnet Call me. 

    Nu kommer ni antagligen tycka att jag är lite av en fåne, men jag kom att tänka på Lunarstorm, där vissa tjejer på sina krypin ofta skrev typ

    *****I´m a BITCH- Babe In Total Control of Herself*****

    Anledningen att jag tänker på det är för att just kontrollen är så pass central här. För kontroll är precis det som Anna Nordenström har på sin musik, det är så behärksat samtidigt som det svävar ut och ni vet att jag älskar när musik bär på komplexitet samtidigt som den är rak (ännu en komplexitet). 

    Nya singeln Call Me – Disclosed är så himla vacker och framförallt väldigt väldigt bra. Att det sedan är Ilon från Palpitation som producerat låten är en kvalitetsmärkning i sig då Palpitation by far är ett av landets bästa och mest underskattade band.

    Det ska bli spännande att följa Call Me, det kan bli hur stort som helst.

    Spotify: Call Me – Disclosed

    Köp den på i-tunes

  7. Nite Flights EP

    Leave a Comment

    När Tobias Isaksson inte har personlig hybris eller jobbar på Hybris så brukar han måla musik i blåa nyanser med sitt lilla kärleksbarn Azure Blue men nu har han tröttnat på de världsliga och höjer blicken från outremer. Det som är sig likt är att det är en jävla massa synthar, men här lite mer hysteriskt och lite mer "spejsigt". 

    Jag förstår Tobias intentioner då han i fjol släppte ett ganska tungt album och då kan det vara skönt att bara låta syntharna göra jobbet en stund. Att han är duktig på det han gör är självklart, samtidigt är min personliga åsik (för det är ju den ni vill höra) att jag gillar honom bättre som Azuren, vilket egentligen inte säger någonting då jag tycker att Azuren är sjukt bra.

    Men luta gärna era öron mot det här, ni kan sittsdansa, ni kan till och med stådansa lite, men inte för våldsamt.

  8. Kasban-EP

    Leave a Comment

    Tänkte avhandla lite släppts musik som jag inte skrivit om men som ändå är värt att prata om. Ett sådant band är Kasban som har sin lilla posterboy i duktiga Jonas Abrahamsson som annars är med i det lite för högljudda bandet Vanligt Folk men som nu släpper musik med sitt Kasban. 

    Med detta band har man släppt en EP som man valt att döpa till EP och jag måste säga att den är både lite charmig och bra. Ibland är det lite för mycket Krunegård, ibland lite för mycket Pontus och Amerikanarna och lite halvtetig 90-talspop men i stora drag så är det väldigt behagligt. Kasban – Johanna är en väldigt väldigt vacker låt och lite funkflöjtar skadar ju inte heller.

    Lyssna!